Tanken var att jag idag skulle lämna alla härliga människor och på egen hand köra till Shiloh men David erbjöd en natt till i deras hem så kunde vi allesammans åka till slagfältet.
Så blev det, alla sex fick plats i den stora vanen och David körde österut.
Den 6 april 1862 lyckades sydstatarna överraska nordstatarna med ett tidigt anfall. Anfallet var lyckat då nordsidan var yrvakna och satt i princip med kaffekoppen i handen när dom dog.
Under dagen hämtade sig nordstatarna något. En damm på området kallades Bloody Pond för att de sårade soldaterna och hästar gick dit för att dricka så vattnet blev rött av allt blod.
Nordstatarna organiserade om sig och fick förstärkningar på natten. Nästa morgon när sydstatarna skulle anfalla igen möttes de av artillerield som blev en av de värsta under kriget.
Nordstatarna lyckades till slut vinna efter flera motangrepp. I slaget deltog sammanlagt cirka 110 000 soldater varav 23 746 rapporterades som döda, sårade eller saknade efter slaget.
Här är vi i den gamla kyrkan som gav slaget sitt namn Shiloh. Jag försöker läsa lite ur bibeln eller vad det är men lyckas inte bli troende nu heller.
Tennessee River.
På dessa kullar levde indianerna för 800 år sedan.
Var en märklig känsla att gå runt på slagfältet där så många en gång hade dött. Kunde bara föreställa mig skriken och lukten av blod och krut...
Jag har fått lära mig mer historia av Amerika än vad flera amerikanare kan.

På väg hem blev det stopp på Pizza Hut. Blev lite sugen på kycklingpasta men David sa att är vi nu på en pizzarestaurang ska jag minsann ha pizza! Haha, bara till att lyda :) Var jättegott! Smög sen och betalade men det gick inte utan fick kontanter av de två familjerna istället. De skämmer bort mig alldeles :)
På väg hem var vi lite trötta och hjärnan hade ännu svårare att prata svenska kontra engelska hela tiden, roligt hade vi så tårarna rann.