Dag 26
Styrde Mustangen mot Virginia City.
Redan vid Silver City och Gold Hill började man ana dessa mysiga byggnader.
Sen kom jag in i Virginia City och skulle hitta Diligensen.
Vagnarna kallades Concord Stagecoach och började byggas 1827. Det bästa med dessa vagnarna var att istället för fjärderupphängning hade de läderremmar så själva kupén gungade. Det gjorde den inte så stötig.
Mark Twain skrev om detta färdsättet i sin bok Roughing It år 1861.
En av de gamla kuskarna började fråga om min resa, vart jag skulle bo i Virginia City. Sa att jag inte hade bokat något så han tipsade mig om ett motell. Sen skrev han på ett visitkort som jag skulle ge till motellägaren där det stod "take care of this kid". Hittade dock ett annat hotell sen.
Fortsatte titta på alla fina byggnader.
Man kunde verkligen åka tillbaka i tiden se framför sig när de gick här i ur och skur och band upp hästarna framför saloonerna.
Sådan här utsikt hade jag när jag skulle äta hamburgare. Dom kallade den för 100 mile view.
Checkade in på hotellet Silver Queen.
Byggdes 1876 och enligt Mark Twain var väggarna så tunna att man kunde höra sin granne ändra tankar.
Det var i Virginia City som Samuel Clemens började använda sin alias Mark Twain.
Virginia City var en guld- och silvergruvorstad. Som bäst bodde här 15000 människor och kallades för den rikaste staden i Amerika.
När eftermiddag började bli kväll gav jag mig ut på pubrunda. Kom till Delta Saloon och beställde något med strawberry. Har inte så koll på alla drinkar. Började prata med tre gamla gubbar varav en svensk, en irländare och en amerikanare. Irländaren och svensken hade bott där i 20-45 år. Så det blev svenskengelska.
Fick extra alkohol av bartendern från mina nya vänner och sedan en till drink.
Svensken och jag pratade om Sverige och alla hade hört om upploppen vid Stockholm, ja de delade min åsikt. Irländaren och jag pratade om historia och blev helt salig när jag berättade om min Colt och flintbössa. Berättade att jag någon gång ville till Irland och då sa han att vi skulle ha kontakt för han åkte hem en gång om året och att han gärna hade velat se Sverige.
Visade sig att Amerikanaren hade tjänstgjort som elektriker på hangarfartygen USS Midway som jag besökte i San Diego!
Vid 20.15 var det dags för spökrunda i staden. Började med Silver Queen Hotel där en prostituerad härjade efter att ha tagit livet av sig. Rum 11 skulle visst vara extra hembesökt. Jag hade nr 22 *puh*.
Gruppen gick runt med spökavkännare till olika delar av staden där det har varit hemsökt. Jag brukar känna av om det är något men alkoholen gjorde väl sitt för min avkännare blinkade bara en gång på den timmen medan de andra blinkade en massa ggr.
När turen var slut satt jag kvar i ett spökrum men icke kom det någon besökare.
I denna spegeln har en gestalt sett flera ggr men jag skrämde nog bort henne.
Sen när jag skulle fortsätta krogrundan (i jakt på mycket yngre män) så var nästan allt stängt och klockan var inte ens 22.00! What? Bara till att gå lägga sig i spökhotellet.
Redan vid Silver City och Gold Hill började man ana dessa mysiga byggnader.
Sen kom jag in i Virginia City och skulle hitta Diligensen.
Vagnarna kallades Concord Stagecoach och började byggas 1827. Det bästa med dessa vagnarna var att istället för fjärderupphängning hade de läderremmar så själva kupén gungade. Det gjorde den inte så stötig.
Mark Twain skrev om detta färdsättet i sin bok Roughing It år 1861.
En av de gamla kuskarna började fråga om min resa, vart jag skulle bo i Virginia City. Sa att jag inte hade bokat något så han tipsade mig om ett motell. Sen skrev han på ett visitkort som jag skulle ge till motellägaren där det stod "take care of this kid". Hittade dock ett annat hotell sen.
Fortsatte titta på alla fina byggnader.
Man kunde verkligen åka tillbaka i tiden se framför sig när de gick här i ur och skur och band upp hästarna framför saloonerna.
Sådan här utsikt hade jag när jag skulle äta hamburgare. Dom kallade den för 100 mile view.
Checkade in på hotellet Silver Queen.
Byggdes 1876 och enligt Mark Twain var väggarna så tunna att man kunde höra sin granne ändra tankar.
Det var i Virginia City som Samuel Clemens började använda sin alias Mark Twain.
Virginia City var en guld- och silvergruvorstad. Som bäst bodde här 15000 människor och kallades för den rikaste staden i Amerika.
När eftermiddag började bli kväll gav jag mig ut på pubrunda. Kom till Delta Saloon och beställde något med strawberry. Har inte så koll på alla drinkar. Började prata med tre gamla gubbar varav en svensk, en irländare och en amerikanare. Irländaren och svensken hade bott där i 20-45 år. Så det blev svenskengelska.
Fick extra alkohol av bartendern från mina nya vänner och sedan en till drink.
Svensken och jag pratade om Sverige och alla hade hört om upploppen vid Stockholm, ja de delade min åsikt. Irländaren och jag pratade om historia och blev helt salig när jag berättade om min Colt och flintbössa. Berättade att jag någon gång ville till Irland och då sa han att vi skulle ha kontakt för han åkte hem en gång om året och att han gärna hade velat se Sverige.
Visade sig att Amerikanaren hade tjänstgjort som elektriker på hangarfartygen USS Midway som jag besökte i San Diego!
Vid 20.15 var det dags för spökrunda i staden. Började med Silver Queen Hotel där en prostituerad härjade efter att ha tagit livet av sig. Rum 11 skulle visst vara extra hembesökt. Jag hade nr 22 *puh*.
Gruppen gick runt med spökavkännare till olika delar av staden där det har varit hemsökt. Jag brukar känna av om det är något men alkoholen gjorde väl sitt för min avkännare blinkade bara en gång på den timmen medan de andra blinkade en massa ggr.
När turen var slut satt jag kvar i ett spökrum men icke kom det någon besökare.
I denna spegeln har en gestalt sett flera ggr men jag skrämde nog bort henne.
Sen när jag skulle fortsätta krogrundan (i jakt på mycket yngre män) så var nästan allt stängt och klockan var inte ens 22.00! What? Bara till att gå lägga sig i spökhotellet.
Skriv kommentar