Efter min första bilresa (4v. Frankrike runt 1991) och det jag fick
uppleva blev jag helt tagen, tänkte, undra hur det är i de andra länderna.

Jag glömmer aldrig...

Den där kvällen då vi skulle svänga av den franska motorvägen o käka en romantisk middag.
Kommer in sent till en by med lady o lufsen stämning, maten ställs fram och mitt i allt
så stängs porten till byn och den öppnades enbart vid brand, så har det varit i 700 år och
så ska det vara i 700 till. Så det blev lady o lufsen till kl. 06:00 nästa dag.

Eller den där dagen då jag skulle växla en 500- hundring
i byn Carry utanför Marseille. Sedeln hade bara funnits i två år
och den lilla banken stannade upp totalt, d.v.s. de stängde alla betjäningsluckor
och hela personalen samlades runt min svenska 500- sedel och det var ordväxling utan dess like.
Efter 30min, jag på svenska och de på franska, lite levande charader, svartlampor
och skratt så gick det vägen, no hard feelings.

Eller när bilen stannade 50m framför en betalstation på motorvägen utanför Besançon.
Puttade bilen genom betalstationen, slängde in några mynt till en skrattande fransman.
En städerska från en intilliggande byggnad kommer utspringandes, vi förstod varandra direkt,
hennes bror körde ju bärningsbil, så en timme senare så befann vi oss på en verkstad
som konstaterade att den här grejen måste beställas från Alfa Romeo i Italien och detta tar 2 dagar.
Som en skänk från ovan kommer grannen ut mellan buskagen och bjuder in oss till middag,
vi fick helt enkelt tälta i hans trädgård och som dusch använde vi en jätte vintunna (regnvatten).
Under middagen kom det fram att gubben i buskarna hade varit en gammal tysk korpral med barn utflugna i över hela världen och han ensam kvar i den lilla byn.
Det blev en historieresa på tysk/franska och han tog oss med till andravärldskrigets bakgård "live".
Dagen efter kommer byns polischef, drack ett glas vin, flabbade lite och körde vidare.
Detta är ju trots allt Frankrike i början av 90- talet och detta känns preskriberat idag;-)
Jag har tänkt mycket på "gubben i buskarna" och många andra man träffat genom åren.
Skulle jag göra likadant hemma i Sverige?

Nu ska jag inte tråka ut er med det som hänt men
genom åren har jag upplevt mycket från olyckor, roliga incidenter till fattigdom i ett Europa där bebodda hus saknar fönster och hur konstigt det än må vara så ja,
detta lockar mig och jag vill se mer.

Men i år så blev det en kort semester så Tyskland var det perfekta alternativet.
Det blev två korta resor, Moseldalen och senare Berlin.

Moseldalen är ett behagligt sevärt område även för dig som inte gillar vin.
Jag blev förvånad när vi svängde av mot vårt första stopp, Rüdesheim am Rhein.
Byarna är pittoreska och jag kan bara rekommendera, ett stopp här ångrar du inte.

Berlin var för mig en märklig stad, det visade sig att hotellet vi valt var den, enligt vårt tycke, den
bästa platsen i hela Berlin, nämligen vid Wittenbergs tunnelbanestation.
Jag kan verkligen rekommendera att man bokar hotell i närheten. Man har sköna
kvällar med ett myller av människor, uteserveringar och mängder med shoppingmöjligheter.
Detta var ju forna Västberlin som skiljer sig markant mot den östra sidan som i dag till stora delar ser ut som en byggarbetsplats.
Nu är jag ingen Berlin- expert men detta är vad jag upplevde.

Sköt om er!