”Two for a fiver!” ”Three for a tenner!” Det är det första jag hör när jag svänger in på Columbia Road. Blomsterförsäljarna försöker överrösta varandra med erbjudande samtidigt är det ett gäng musiker som börjar spela irländsk folkmusik. Musikerna har slagit sig ner på några backar med sina instrument och jag ser att en av killarna faktiskt spelar på en uilleann pipe som är en irländsk säckpipetyp. Något längre fram sjunger en tjej Edit Piaf.
Det är söndagsmarknad på Columbia Road och gatan exploderar i färger och dofter; här trängs försäljare, flanerande turister, gatumusikanter och londonbor som vill köpa blommor. Och här finns allt: snittblommor, vårlökar, palmer, plantor, örtkryddor, perenner, fröer men också trädgårdstillbehör. En söt doft av påskliljor breder ut sig över den magnifika blomsterpaletten och det doftar vår. Marknaden har öppet varje söndag året runt men bara på söndagar. De flesta av försäljarna har haft sina stånd där sedan 70-talet men det finns även de som varit där från 50-talet.
När man började sälja blommor på Columbia Road kan jag inte riktigt få reda på. Vad jag vet är att Columbia Road i början var en stig som användes när man gick med får till slakthuset i Smithfield och att gatan döptes för att hedra baronessan Angela Burdett-Coutts, en filantrop och den rikaste kvinnan i England under mitten av 1800-talet. En kvinna som ägnade mycket tid och pengar på att förbättra East End genom bland annat finansiera den mycket kortlivade Columbia Market 1869. På den tiden var detta en ganska ruffig del av East End med en växande slum och baronessan Burdett-Coutts försökte få torgförsäljarna att sälja mat i en saluhall istället för på gatan. Men det sägs att de föredrog att vara ute och marknaden avvecklades. Att det just är blommor som säljs här kan bero på att de franska kalvinisterna eller hugenotterna som bodde här efterfrågade snittblommor och plantor. Till en början var det en lördagsmarknad men eftersom många av försäljarna var judar så flyttades marknadsdagen till att infalla söndagar efter det att parlamentet stiftat en ny lag som tillät försäljning på helgdag.
När jag så småningom sett mig mätt på primulor och olika sorters narcisser trasslar mig bakom blomsterstånden och ser de små affärerna från den viktorianska tiden (uppförda omkring 1860) som ligger gömda bakom all blomsterprakt.
Jag stannar till framför en leksakshund som håller dörren öppen till Jessie Chorley & Buddugs butik. Det här känns som en förtrollad affär och jag tittar på alla vackra föremål som pryder väggarna: en rosa klänning, örhänge i form av en terrier, hjärta i vitt papp samt en kaffekopp med blommor och guldkant. Buddug berättar att hon kommer från Wales och visar skedar hon gör i trä och metall med en emaljinskription. Det finns en tradition i Wales nämligen att man ger en sked till någon man älskar. Underbara och fantastiskt vackra.
Här finns det gott om spännande så kallade ”independent shops” som L’Orangerie, Marcos and Trump, Milagros eller Supernice bara för att nämna några av de mest spännande butikerna.
Jag tar mig en kopp white coffee på den spanska restaurangen Laxeiro, 93 Columbia Road. Kaffet smakar gudomligt och det är trångt, snart får jag sällskap av en tjej från Hamburg som studerar konst i London. Hon bor i närheten och brukar äta frukost varje söndag på Laxerio eller så blir det hos grannen Campania Gastronomica. Ett annat opretentiöst och mysigt hak där man utan att ruinera sig kan äta en god frukost. Så småningom lämnar jag Columbia Road till jazztoner; en jazzorkester står bredvid några vintagebutiker och spelar så att hjärtat smälter.
För att ta sig till Columbia Road Flower Market kan man ta sig till Liverpool Street, Bethnal Green eller Old Street. Oavsett vilken station man väljer så får man ta en promenad eller chansa på någon av bussarna. Marknaden har öppet söndagar från klockan 8 till 15.

http://columbiaroad.info/