Jag glömde sist att nämna att jag var till Che Guevaras hem-by i Argentina, Rosario. Inte mycket till samhälle att skryta över men dock ändå... Fotona därifrån är som jag sagt tidigare, mycket osäkert om de kommer någonsin att bli skådade. Bara i mitt huvud som mentala bilder... inget att spotta åt i sig, men svårt att förklara. Det är något som bekymrar mig med att komma hem igen, trots att det ska bli sååååå fantastiskt att se alla igen, men att balansera svaren på frågan "-Så hur har du haft det?" med vad folk har tålamod/intresse av att höra & vad som kan anses vara lite överinformering och "skryt"... Kanske det låter som jag svamlar nu, men saker som har haft ett otroligt intryck på mig, kanske inte att tes väldigt extraordinärt när jag försöker reproducera det.... Nåväl...

Sedean sist har jag hunnit vara i Florianopolis, det är en stor ö, invid kusten mellan Uruguay & Rio de Janeiro. Tyckte att det var ett bra ställe att bryta av bussresan till Rio med. Det var det också, om man bortser från att det var riktigt mulet, tidvis regn och språket var vad jag skulle vilja kalla Obegripliska. De påstår att Portugesiska & Spanska är relativt likt varandra, i stort sett som Norska och Svenska. Men jag antar att i ett otränat öra kan det vara en helt annan historia. I mina öron lät det mest som en blandning av en mycket dålig version av Spanska och en hel del Ryska... Som tur var förstår de Spanska (även min) betydligt bättre än vad Spanska-talande kan förstå deras språk. Jag gjorde inte mycket där, bara spankulerade runt och njöt av värmen. En mycket behaglig omväxling till Buenos Aires vill jag lova! Sov där i fyra nätter innan jag drog vidare till Rio.

Väl i Rio hade jag blivit rekommenderad ett hostel som drevs av en från Danmark, Bo El. Läget var i Copacabana så det tyckte jag lät lovande med tanke på allt jag har hört genom tiderna om Rio. Checkade in där och den första jag träffade var en tjej från Irland som jag spenderade min första vecka i Rio med. Vi utforskade stränderna Copacabana & Ipanema, såklart. Åkte in till ett område som heter Lapa tillsammans, det är en stadsdel som de flesta av stadens konstnärer & artister bor i med tillhörande atmosfär. De har varje fredag Lapa Street Party som börjar klockan tolv på natten. Det innebär gatumusikanter, konst och det mesta som kan tänkas. Tyvärr så vet jag inte om det är åldern som börjar ta ut sin rätt eller vad det är, men jag pallar inte med så mycket nattsudd och fortfarande uppskatta det, så vi tog en taxi hem realtivt tidigt... Vi såg naturligtvis också det som Rio är mest berömd för, Jesus-statyn (som för övrigt är gjord av svensk cement) når nästan 40 meter över sin lägsta punkt. Höll på att skriva över havet...men det stämmer ju inte...:) Mäktigt bygge, men längt ifrån ett av världens "sju nya moderna underverk" som det blev vald till i början av Juli. De har fördelen med att vara många människor i Brasilien som kan rösta brara... Åkte upp till Sockertoppen, såg en fin solnedgång och hade en vacker bild över staden. Åt mat från de populära kilopris-restaurangerna som är typiskt Brasilien. En buffe' av all tänkbar mat, du tar för dig vad du är sugen på, allt från frukt till grillat kött och desserter, väger det du har tagit för dig och betalar en struntsumma för det!! Tjohoooo :)

När Sonya, Irländskan, åkte vidare tog jag siktet på Ilha Grande. En tropisk liten ö utanför Angra dos Reis, en hamnstad tvåtimmar söder om Rio. En liten ö som fortfarande är helt utan bilar, tåg och bussar. En och annan traktor kan man se om man jobbar på det, men som ni kan tänka er, en mycket behaglig och avkopplande ö. Tog en heldag ute på ett segefartyg med dykning, bad, öl, sol, sand, sjöstjärnor, färsk fisk...ja, ni förstår bilden... helt underbart!! Sov där i tre nätter innan det blev så dåligt väder att det var dags att åka tillbaka till fastlandet igen.

Väl tillbaka så var jag intresserad av att se en av dessa Favelor jag har hört så mycket om. En Favela är vad jag bäst kan översätta till en gammeldags Kåkstad. I Brasilien har det kommit till att bli det enda sättet att överleva för alltför många människor. Det började med att folk från norra och västra Brasilien flyttade in till de populära kuststäderna såsom Sao Paolo och Rio de Janiro för att skapa sig ett bättre liv. När de inte fick jobben de ville ha och situationerna inte blev till vad de hade väntat sig började de ockupera statligt ägd mark och bygga vindskydd som blev till papp, som blev till tegel och plåt. De var vanligtvis marken som var smått "otillgänglig" och avlägsen från centrumen. Dessa ställen blev mer och mer populära och tätbebyggda, utan avlopp, utan el, utan det mesta som förväntas av "normala" hem. Dessa ställen i sin tur blev attraktiva för alla sorts brottslingar och knarkhandlare som ansåg att det var ett bra ställe att gömma sig på om det skulle behövas. Nu förtiden är Favelor ett etablerat faktum i Brasilien. Över 600 Favelor finns det, BARA I RIO, med ungefär 2 miljoner innevånare i dem. (Rio har allt som allt 10 miljoner). De tror att sammanlagt i Brasilien finns det ungefär 40 miljoner peroner som bor i Favelor.

I alla fall följde jag med en Brasilienare, en Carioca som de kallar sig, Marceio till den största Favelan i Rio, Rocinha. Innevånare 200.000 människor. Marceio och hans polare har etablerat en ömsesidig respekt för varandra så det är en unik erfarenhet att besöka samhällena med honom. Jag hade för ambitione att delta i ett projekt att lära dem engelska, men jag har haft för lite tid till det den här gången, om det nu blir en nästa gång, ska jag göra det. Kan bara tala om att jag återigen uppskattar att jag blev född i relativt trygga Sverige och att jag har möjligheten att se denna värld man helst inte vill godkänna ens för sig själv att den existerar... Passerade ett par pistolbärande knarklangare som log och hejjade men jag hade blivit uppmanad att om jag skulle se karlar med pistol och kommunikationsradior, hålla ner kameran mot marken och hålla mig ur vägen (lite överflödig information tyckte jag nästan...), de skjuter först och frågar sedan om det vill sig illa... Knarkkungar som driver samhällena, enhälliga domare, ministrar och pöblar. 500.000 kg kokain per månad säljs innanför dörrarna. Polisen har ingen möjlighet att gå in och försöka "styra upp" situationen, de blir skjutna i dörren om de försöker. En mycket intressant dag.

Har i övrigt tagit det lugnt och läst en massa böcker, kollat upp om hemresan!! njutit av värmen, solen och rytmerna. Men jag är trots allt lite besviken på Rio, hade hoppats och förväntat mig mer puls, rytmer, Samba och liv...trodde inte att det var bara runt Karnevalen... Men jag har i alla fall lärt mig göra en ordentlig Capirinha!! Nationaldrycken här!! :)

Ha det gott så ses vi om inte en alltför avlägsen framtid!!

P&K
Cecilia