Jag vill tipsa om 6 böcker som handlar om verkligheten på olika plan och hur livet kan vara för dessa livsöden. Det är mycket gripande böcker och passar för dej som har svårt att lägga ifrån dej en fängslande bok, även om verkligheten är grym och du är tvungen att ta en paus i boken då helvetet känns för tungt.

• ------ El Choco - Svensken som suttit i Bolivias fängelse av Markus Lutterman.
27-årige Jonas Andersson från Kungälv hade i ett desperat försök att bli av med sina skulder erbjudit sig att göra en affärsresa till Bolivia. Han åkte fast på flygplatsen med nästan tre kilo kokain i väskorna och hamnade på det ökända fängelset El penal de San Pedro, 3 600 meter över havet i Bolivias huvudstad La Paz. På San Pedro sitter stora knarkhandlare i rymliga tvåvåningsceller med eget kök och badrum, medan fattiga småtjuvar trängs med varandra i iskalla, små betongutrymmen på andra sidan väggen. Över 100 barn bor med sina fäder i cellerna och massor av människor hålls inlåsta i flera år utan att de har fått någon dom. Det finns inga lås på cellerna eller vakter på avdelningarna. Tillgången på kokain är obegränsad och nästan alla bär vapen.

Jonas Anderssons första tid blev en kamp för livet. Han blev överfallen fler gånger än han kan minnas och tvingades bevittna hur flera fångar knivskars till döds eller torterades av andra fångar. Men de kaotiska åren på San Pedro blev ironiskt nog också vändpunkten i hans liv. Det var här han slutade med droger, det var här han gifte sig och det var här han blev pappa för första gången.

El Choco är den fascinerande berättelsen om en svensk mans kamp för överlevnad i en galen och främmande miljö, om kärlek mot alla odds, och om ett land i uppror. För utanför murarna hade ursprungsfolken fått nog av politikernas svikna löften. Hundratusentals människor drabbade gång på gång samman i våldsamma strider med militär och polis, två presidenter vräktes ur sina stolar och till slut var den första indianen i Sydamerikas moderna historia på väg att nå den högsta makten.

• --------- Glöm att ni har en dotter - som sitter inne på Bangkok Hilton av Sandra Gregory.
Sandra Gregory har under några år arbetat som lärare i Bangkok. Men efter en militärkupp förlorar hon sitt jobb och blir samtidigt svårt sjuk. Desperat efter att få komma hem till sin familj i England bestämmer hon sig för att smuggla en liten mängd heroin åt en helt främmande mans räkning. Sandra tas på bar gärning och döms till fängelse. Ett straff hon bl a avtjänar på det ökända fängelset Bangkok Hilton. Den brutala och förnedrande verklighet som hon tvingas genomleva lämnar outplånliga spår i hennes själ. Men en inre styrka och vilja fick henne att kämpa och här är hennes berättelse. En stark skildring av hur ett enda misstag kan förändra allt.

• ---------- Tusen små bitar av James Frey.
Tänk dig att du vaknar på ett flygplan. Du har ingen aning om var du har varit eller vart du är på väg. Ditt ansikte är sönderslaget och att du har blåmärken och sår på hela kroppen. Du har ingen plånbok, inga pengar, inget jobb. Polisen letar efter dig. Tänk dig att du bara är 23. Och att det har hänt förut…James Frey ställdes inför denna surrealistiska situation. Tusen små bitar är berättelsen om vad som hände sedan. Det är en intensiv, oförutsägbar och gripande berättelse om drog- och alkoholmissbruk som det aldrig har blivit beskrivet förut.

• ------------ Hon hette Agnes av Elisabeth Lindfors (2004).
På bokomslaget ler hon mot oss, en vacker ung kvinna på 40-talet med sin strålande blick och det tjocka mörka håret, tillsammans med sin unge make. Det är Agnes liv boken handlar, Agnes och maken Knut. Han gör karriär i kooperationen medan Agnes föder barn, lagar älgstek och ser åren gå. Men vem är Agnes, som lever där vid sidan om Knut? Det undrar hon själv ibland, men får inga svar. Elisabeth Lindfors har skrivit en fascinerande bok om Agnes med sin debutroman. Berättelsen är gripande och välskriven, och säger oss mycket om livet.

• ----------- Tisdagar med Morrie av Mitch Albom.
En framgångsrik sportjournalist mitt i karriären, får av en händelse en kväll se sin gamle lärare, mentor och vän från college Professor Morrie Schwartz på TV. Professorn har drabbats av ALS och en tevekanal har gjort en dokumentär om honom. Efter att ha blivit påmind om sin gamle vän, och tyngd av skuldkänslor för att aldrig ha hälsat på honom, beslutar sig Mitch för att åka och hälsa på Morrie. (ALS är en hemsk sjukdom som gör att kroppens muskler förtvinar och dom slutar fungera, det finns ingen bot. Det brukar sluta med att du dör av att hjärtmuskeln lägger av eller så kvävs du till döds då lungor slutar fungera).

Det var nästan tjugo år sedan de sågs. Under besöket, som varar i flera timmar slås Mitch av hur fängslande professorn fortfarande är och lovar att snart hälsa på igen.

Av olika anledningar blir det därefter en vana för Mitch att hälsa på Morrie varje tisdag, som var den dag de alltid träffats för föreläsningar under college tiden. Dessa besök fylls av diskussioner dem emellan och skildrar Morries sista tid i livet. De pratar om allt: livet, döden, saknad, sorg, relationer och kärlek etc.

Tisdagarna med Morrie är en helt underbar varm bok, den är djup men samtidigt väldigt ”jordnära” och inte det minsta tung.

• ----------- Ro utan åror av Ulla-Carin Lindquist.
Samma sjukdom och våndor som tidigare bok härovan "Tisdagar med Morrie.
Samma dag som hon skulle fira sin 50-årsdag fick TV-journalisten Ulla-Carin Lindquist sin diagnos. De problem hon haft med först sin högra hand, sen sitt ben och sen med allt fler muskler berodde på att hon drabbats av amyotrofisk lateralskleros, ALS.

Det är den värsta av alla neurologiska sjukdomar. Den saknar bot och leder snabbt till döden. Den här boken är skriven under den korta sjukdomstiden. Ulla-Carin Lindquist skildrar sina upplevelser ställd ansikte mot ansikte med döden. Men det är också en bok om kärlek och en djup förbundenhet med allt levande.

Ulla-Carin Lindquist kom till Rapportredaktionen på SVT 1988 som programledare efter att tidigare ha arbetat med lokalradion och i regionala Östnytt. Som ankare i Sveriges största nyhetsprogram blev hon snabbt mycket populär. 2000 flyttade hon med sin familj till Kanada och återände två år senare till Rapport, så som reporter. Våren 2003 gjorde hon sin sista arbetsdag på SVT och fick diagnosen ALS. Medan sjukdomen obevekligt fortsatt att bryta ned hennes kropp skrev hon en bok och avled senare den 10 mars 2004.

Det är en följsam och känslig men samtidigt stark inläsning, som vi är väldigt stolta över att få presentera. Professor Martin Ingvar läser sitt eget efterord, som ger den sakligt medicinska aspekten på sjukdomen ALS.

• ------------ Folket på Kieåsen av Bror Ekström.
Det här är en bok som fascinerade mig från första till sista sidan. En helt fantastisk historia, rekommenderas till alla som gillar att läsa om säregna reseskildringar eller om säregna livsöden.

Boken handlar om det som under mitten av 1900-talet och dessförinnan betraktades som världens mest otillgängliga fjällgård och dess innevånare. Gården ligger på norska Hardangervidda.

Huvudpersonerna är tre syskon som levde tillsammans i den ena av två gårdar, i granngården bodde det en ensam kvinna. Författaren och hans hustru hade förmånen att få vara syskonens gäster under någon vecka flera somrar på 50-talet. Enda vägen upp till gården var att klättra på bergsväggen, en till synes livsfarlig väg. Första året vågade inte författaren fullfölja klättringen, men året därpå så blev han mer eller mindre tvingad av sin hustru att fullfölja äventyret. Och det ångrade han aldrig!

Hur levde folket där uppe? Mycket ensligt förstås, varje gäst var välkommen och blev en kontakt med yttervärlden. Allt fick bäras upp. Bräda för bräda för att bygga nytt hus - det tog trettio år innan huset stod klart! Med dessa livsvillkor så blev det naturligt att ta till vara ALLT, inget litet grässtrå fick förkastas. En väldig kontrast till vårt slit- o slängsamhälle!

Folket på Kieåsen är en bok som jag varmt rekommenderar till den läshungrige!

• ---------- Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak av Pigge Werkelin.

Det är svårt att omfatta vad det innebär att förlora hela sin familj. För de flesta föräldrar är det en helt omöjlig tanke — att begrava sitt barn måste vara en av de mest onaturliga händelser man kan vara med om, att begrava hela sin familj är absurt.

Ändå är det precis vad som händer Pigge Werkelin runt julen nyåret 2004/2005. 10:28 den 26/12 2004 joggar fortfarande folk på stranden, 10:31 sköljs människor och bråte omkring som i en jättelik tvättmaskin. Tillfälligheter avgör vem som överlever och vem som dör: Pigge tillhör de överlevande, ensam i sin familj om fyra.

Tidigt är han övertygad om att han är ensam kvar, kanske är den chockade klarsynen vad som får honom att inte förlora förståndet. Han är fokuserad på att hitta familjens kroppar så att han kan “samla ihop familjen” igen.

Pigge är en ovanlig människa, en äkta entreprenör av den gamla skolan — en där drivkraft är viktigare än skolgång, och där det som är bra att göra lika ofta är både det “rätta” som det som ger mest pengar. Hans drivkraft och problemlösningsförmåga sätts dock på svåra prov. Det svåraste provet av dem alla är de svenska myndigheterna och den svenska byråkratin. Han tvingas om och om igen konstatera att “myndigheterna” är de som vet minst, rider flest paragrafer, och sätter flest käppar i hjulen på hans kamp.

Innan jag läste boken trodde jag att jag var arg över hur de svenska myndigheterna skötte tsunamikatastrofen. Men jag hade fel, boken fick mig att koka på ett sätt som inte går att jämföra med den tidigare ilskan, som en bris jämfört med en orkan. Jag säger ofta att det finns något grundläggande fel i den svenska byråkratin, en slags garanti att alla inblandade uppnår sin egen inkompetensnivå. Ingenstans blir det så tydligt som i hanterandet av en krissituation. Trots att Sverige är näst hårdast drabbat bortsett från Thailand självt, så är den svenska offentliga representationen på plats den minsta, sämst förberedda och minst kompetenta.

Det bästa arbetet utförs av de som inte har någon ansvarsposition, de som arbetar i det lilla, eller volontärerna. Men tyvärr straffas de för sin företagsamhet, blir utskällda för att de tar initiativ och fastar i byråkratins garn. Praktexemplet är sköterskan som på eget initiativ och bekostnad åker ner för att plåstra om de skadade. När hon kommer hem får hon ett samtal från någon på socialstyrelsen som frågar om journalerna från hennes arbete. Hon blir surt tillsagd att hon kan mista sin licens när hon konstaterar att det under de omständigheterna inte varit tal om att föra journaler. Ett annat exempel är gotlandspoliserna som åker hem till Pigge för att säkra fingeravtryck som kan användas som bevismaterial i försöket att få ut hans sons kropp. De blir utskällda av rikspolisen för att de gått förbi den officiella kedjan…

I varje led är de svenska myndigheterna det stora hindret. Det går så långt att Pigge, som i den första begravningsceremonin har kistan insvept i den svenska flaggan, i den sista inte vill ha den svenska flaggan i närheten av den sista. Han har börjat skämmas över Sverige och över att vara svensk.

Han konstaterar om och om igen att i ett företag eller ett idrottslag går de ansvariga när saker och ting går åt helvete, i den svenska offentligheten är inkompetensen däremot norm och riskerna obefintliga. Han har inget emot att betala skatt, men känner att han inte får någon som helst valuta för sina skattepengar. Den svenska tryggheten är ihålig som ett plundrat ägg.

Läs boken, den är ett verklighetsdrama som griper och en bild av det svenska som väcker.