De flesta känner väl till Kolossen på Rhodos? Och att jag har en stor kärlek till Grekland och särskilt Rhodos har nog många uppfattat också.
Jag ska berätta en liten historia om ”min” Koloss…

Det kan ha varit -96 som jag kom på att jag skulle köpa en Koloss av guld. Men jag ville inte ha den modell som fanns i alla guldaffärer. Nej det skulle vara en ”speciell” som inte fanns överallt. Jakten startade.
Vi hyrde moppe och vi åkte runt även ute i Faliraki och på diverse guldfabriker. Inget smycke klarade testen, dom var för vanliga.

Jakten fortsatte och till slut så såg jag den!
Den hängde runt min hals dag som natt och jag kunde inte förstå hur jag hade kunnat vara utan min Koloss förut.
Men…en dag så var den borta! Kedjan hade gått av. Jag kommer inte ihåg när och hur det gick till, har nog förträngt det.
Tur att jag hade köpt en reserv ;) Det var bara att hänga på sej den. Visserligen så var det en standard Koloss men bättre än ingen alls.
Tur var det också att vi snart skulle åka till Rhodos.

Jakten började om!
Den här gången så lyckades jag inte. Gata upp och gata ner men ingen Koloss med stort K.
Sista kvällen skulle vi äta på Symposium i Gamla Stan. Vi gick in genom Amboiseporten och gick förbi Målargatan. Precis innan vi skulle vika av till gränden där restaurangen ligger så tittade jag i ett skyltfönster till en Guldaffär. Där låg Kolossen!! Det syntes att det var ett hantverk och ingen maskintillverkad. Jag nästan klöste upp dörren och bad att få titta på den.
Åh, så vacker den var!
Allt kunde ha slutat lyckligt men det var en liten detalj som inte stämde. Han skulle ha betalt för den! Ja sista kvällen hade vi inte 1000 kr över i börsen, kortet var på hotellet 7 km bort, klockan var 21.30. Det blev ingen Koloss…

Ett år med Standard gick fort och nästa vår stod jag utanför affären det första jag gjorde.
Jag skrattar fortfarande över hur naiv jag var.
Att nån annan skulle ha köpt min Koloss, det fanns inte i min värld. Men jag gjorde den sorgliga upptäckten att Kolossen var borta!

Vi gick ut på gatan och började gå nedför Sokratesgtan då jag till min förvåning började gråta.
Den besvikelse jag kände är nog jämförbar med en 4-årings besvikelse om Tomten skulle vända på bron och inte komma tillbaka…

Nu efteråt skrattar jag även åt Käre Makens rektion.
Han hade inte riktigt förstått hur viktigt detta lilla smycke var för mej ( inte jag heller egentligen )
Han började springa zick-zack från affär till affär på Sokratesgatan och tittade desperat i alla fönster;)
Vi hittade ingen Koloss som platsade i mina drömmar under den semestern…heller.

Jag hade min Standard runt halsen ända tills jag fyllde 50. Då började jag köpa diverse halsband i alla de formationer och färger.
Men i tisdags hängde jag på mej min Koloss och jag riktigt kände hur den la sej tillrätta på mitt bröst och suckade förnöjt.
Nu är den på plats igen.