Klockan 8.00 Frukosten på Vila Marija är god. Väldigt god. Eller vad sägs om en alldeles nygjord omelett, god fetaost och olika sorters rökt kött. Det lilla frukostrummet är lugnt, en radio är på i bakgrunden och jag avslutar min frukost med en kopp kaffe på balkongen.

Promenerar sedan till marknaden Kalenic Pijaca som ligger i Vracar och jag förbannar mig själv för att jag inte tagit med mig en translitteration av den serbiska varianten av det kyrilliska alfabetet. Min karta anger gatunamnen med latinska bokstäver medan gatuskyltarna är på kyrilliska. Står länge och funderar och ser så vilsen ut att det fram en vänlig man och hjälper mig.

Hotellvärden Igor har varnat mig för att torsdagar är lugna marknadsdagar, men jag njuter i fulla drag av att gå runt bland de olika stånden och titta på grönsakerna och frukten som tävlar om att lysa i de vackraste färger. Här finns allt man kan önska; paprikor i alla kulörer, valnötter, mandel, svamp, torkade aprikoser, fikon, bönor, tomater och jag skulle helst av allt bara vilja fylla en kasse och gå hem och laga mat. Tittar runt bland gamla böcker och souvenirer; under mer hektiska marknadsdagar lär man kunna köpa antikviteter, kommunistsouvenirer och annat, men idag är det mest frukt och grönsaker. Köper några tomater av en liten tant i huckle från någon krona och jag tänker på alla dessa små tanter från landet som reser in till stan för att sälja sina hemodlade grönsaker på marknaden.

Beger mig så småningom till Sankt Savas Tempel och nu behöver jag ingen karta för den väldiga kupolen sticker upp bakom husen och visar vägen. Sankt Sava är världens största ortodoxa kyrka
och påbörjades 1895 till minnet av helgonet Sankt Sava.

Templet är inte färdigt och man kan lugnt påstå att Balkankrigen, första världskriget, andra världskriget och den kommunistiska diktaturen har fördröjt processen. Trots byggnadsställningarna så vilar det en fin stämning: den lågmälda musiken i bakgrunden, fladdrande ljus och denna otroliga rymd. Jag ser en ung kvinna som kysser en av ikonerna och som sedan går vidare och tänder några ljus. Tar upp några sedlar och köper ljus och tänder ett för varje när och kär jag mist under åren, konstaterar att de bara blir fler och fler.

Vandrar vidare längs Bulevar Oslobodenja till Trg Slavija men först inhandlar jag några skosnören av skoputsare. Han hjälper mig att hitta rätt färg och längd. Jag pratar svenska och han serbiska.

Mer information: http://enturistibelgrad.blogspot.com