Min kusin Emma och hennes nyvunna vänner, Johanna och Fanny har ju jobbat som volontärer på ett barnhem sedan i Oktober. Alltså lite drygt två månader nu. Efter att ha läst Emmas reseskildring (tyvärr på en konkurrerande resesida som vi inte ska nämna vid namn... :)) så var jag sugen på att spendera lite tid på barnhemmet som heter Tuleeni. Det betyder "Ta hand om oss" på swahili. Nu när jag säger "lite tid" så innbar det några timmar, inte dagar på grund av att två veckor är en väldans kort tid, men jag tänkte berätta lite om barnhemmet ändå.

Mama Faraji är en lärarinna som tog sig an två föräldralösa barn för ett antal år sedan, hon jobbade (och jobbar fortfarande) på dagarna men tog sig an dessa barn i sitt eget hem. Två blev snabbt flera och till slut blev hon tvingad till att fixa en extern lokal så att alla skulle rymmas. Idag har hon ansvaret för fyrtio barn mellan tre och arton år gamla. Några har hon fortfarande kvar i sitt hem. Hon har några medhjälpare som tar hand om barnen under dagarna när hon själv arbetar och på kvällarna styr hon upp allt i princip själv. Hon jagar ständigt sponsorer som kan hjälpa henne med omkostnaderna med mat och boende osv. Bland annat så hjälper firman Tanzaniaprojektet här i Sverige till med att stötta mama Faraji. Tanzaniaprojektet är en firma utan anställd som jobbar ideellt med olika projekt i Tanzania. I och med att hemmet är ett förhållandevis litet ställe blir hon förbisedd utav Tanzanias regering när det kommer till finansieringen. Av hennes egna lilla lön går mycket in i barnen på barnhemmet. Skolan hon jobbar på ser lite mellan fingrarna när hon tar med sig "sina" barn till skolan för undervisning så barnen har den stora lyckan att få ta del av en utbildning i alla fall. Målet för henne är att någon gång i framtiden kunna stycka lös en bit mark och bygga upp ett ställe så att de slipper månadshyran. På deras hemsida: http://www.tuleenihome.org/ kan ni läsa mer om stället, alternativt åka dit och arbeta som volontärer själva (kostnadsfritt men man ordnar boende själv). Moshi är en stad som ligger vid foten av Kilimanjaro, en väldigt trygg och trevlig stad som jag upplevde det, även om det bara rörde sig om ett par dagar som jag var där.

Barnen på barnhemmet var riktigt härliga! Glada ungar som hade lärt sig säga "hörredudu" på svenska :) Det lät riktigt kul och när jag skrattade åt det, upprepade alla ungar det om vartannat tills det var en hög kakafoni av samma ord. Det var inte riktigt lika kul efter ett tag... Det är ledsamt att se hur ömhetstörstande de är däremot. Alla mindre ville att man skulle plocka upp dem och hålla dem nära. Så intensivt att de nästan började bli våldsamma med varandra i slaget om uppmärksamheten. Det är klart att med fyrtio barn som delar ett fåtal vuxna med varandra som enda ömhetskälla, är det bara till att vara lite påstridig.

Jag känner mig så glad över att ha fått träffa dessa barn. Bahati med sina stora vackra ögon, Queenie som av någon anledning inte växer som hon ska, Asha som är förståndshandikappad och blev lämnad utanför en kyrkport, Ali som är gruppens lilla clown och tycker om att se sig själv på bild... ja ni förstår... det blir så verkligt helt plötsligt med barnen i Afrika...

/Cecilia