Att resa med barn innebär att man som vuxen måste ligga ett steg före än vad man behöver göra när man reser själv som backpacker. Det är enkelt med dagens mobiltelefoner och surfplattor att boka hotell om man kommer att anlända sent till en ny stad.
Vi pratade mycket innan resan med våra barn om att transportsträckorna är en del av upplevelsen på en sådan här resa. Slutmålet är inte alltid det viktigaste. Baren har snabbt kommit in i att uppskatta omgivningarna och kan sitta och filosofera på de i bland långa resorna. Ett tips är att fylla barnens ipods med ljudböcker. Det är uppskattat och används flitigt. Vi har varit noga med att efter en några dagars intensivare sightseeing så behövs några dagar vid en pool eller havet, om man har badsugna barn så klart.
Kvällarna har inte varit svåra att fördriva utan TV och andra bekvämligheter. Då barnen gärna velat ställa frågor och diskutera vad de sett och upplevt under dagen.
Andra rent praktiska förberedelser som vid har gjort är att packa med handspritsservetter och, åksjuketabletter.

Saga som är 13 år upplever att hon ett bättre intryck av landets olika kulturer och gillar att hon fått möjlighet att jämföra Vietnam och Kambodja. Hon tycker om att resa som backpacker men tycker att fattigdom är jobbig att se. Elsa som är 9 år rekommenderar alla barn att resa som backpackers eftersom man upplever mer av landet som man reser i.

Att resa i Vietnam och Kambodja har gett de minsta barnen stor uppmärksamhet. Framförallt folket i Vietnam har stannat för att klappa och visa sin uppskattning till barnen. Vilgot som är 6 år och ljushårig har fått väldigt mycket kramar och pussar. Ibland har vi fått sätta honom honom längst in vid restaurangbordet så att han ska slippa ha en kramandes Vietnamesiska bredvid sig när han äter. Vi har fått uppmana honom att faktiskt vänligt men bestämt säga nej när han inte gillat situationen.

/E