När jag hälsade på min kusin i London i mars 2006 sa jag till mig själv att jag aldrig kommer att bo i London. Men ödet ville annorlunda. Jag fick ett erbjudande om ett jobb här som jag inte kunde tacka nej till, så en mycket varm augustidag landade jag på Stansteds flygplats utanför London. Första månaden bodde jag hos vänner för att sedan flytta in i ett så kallat "flatshare" där man delar boende med människor som man nödvändigtvist inte känner. Jag hittade ett mycket litet och alldeles för dyrt rum i nordvästra London. Boendestandarden här i London är inte den bästa. Det finns mycket att klaga på. Varför envisas dem med att ha förfärliga heltäckningsmattor? Varför ha två separata kranar i handfaten, en för varm- och en för kallvatten? Trycket i duschen är förfärligt och varmvatten finns det bara vissa dagar, om man har tur. Husen är inte isolerade så på vintern blir det svinkallt och på sommaren svettas man ihjäl. Tunnelbanan och tåg är även det något som aldrig verkar fungera ordentligt. Om ett löv fallit ner på spåret kan det bli förseningar i timmar. Då är det inte så trevligt att stå och trängas som packade sillar utan luftkonditionering. Jag brukar kalla England för det enda i-landet som faktiskt känns som ett u-land.

Hela hösten mådde jag ganska dåligt och kände mig ensam. Jag kände bara för att packa min väska och åka hem. Men efter ett tag upptäckte jag att London har jättemycket att erbjuda. Speciellt när det kommer till kultur. Det blev min räddning. Jag träffade nya vänner som delade mina intressen och jag började njuta av livet här.

Att flytta utomlands var en stor omställning för mig. Det kan speciellt vara svårt när man är helt ensam och inte känner så många personer. Men man måste ge det lite tid. Efter ett tag hittar man något som gör sin vistelse mycket trevligare. Det kan vara ett speciellt intresse eller andra personer som befinner sig i samma situation som du. Nu har jag börjat känna mig hemma här och vant mig vid den mediokra levnadsstandarden och de löjligt höga priserna. Och om jag får hemlängtan så tar det ju faktiskt bara två timmar med Ryanair hem till Göteborg.