Vaknade efter en sen kväll med mycket god Pakistansk mat och faktiskt en öl till maten. Då Pakistaner inte dricker alkohol så kan de vara svårt att få en öl till maten men här gick det bra.
Idag börjar vi bli utsprida på olika aktiviteter på olika skolor. Några skall norrut mot Islamabad 4 timmars bilresa i denna trafiken. Inte kul men jag har tur och skall vara kvar i Lahore där "min" skola ligger.
Idag har jag träffat rektorn för Goverment College of Tecnologi. Den mest mystiska person som jag har mött här i Pakistan. Bjöd in oss och sedan var det bara att sitta och vänta mitt emot honom framför skrivbordet. Folk gick ut och in på kontoret, några hälsade, några satte sig ner i andra stolar som om de skulle vara vittne till något sedan så började han med "-vad gör ni här?"
Personer som är utsända av regeringen som skall dela ut pengar till utrustning och så blir man mottagen så! Funderade på att resa mig upp och säga "Det va de pengarna det som du aldrig fick!". Sedan är personalen väldigt trevlig, villiga att visa, är ändå stolta trots att de har utrustning sedan 60-talet.
Pratade med en hel del elever och de hade faktiskt klagomål på skolan. På utrustningen, på för få lärare, på assistenter som inte kunde sitt ämne. De har någon assistent som hjälper till då de är i verkstaden med 40-50 elever och 1 lärare.
Alla elever på skolan har blå skjorta och svarta byxor. Skoluniform alltså samt svarta lack skor. I detta så står de och hyvlar på brädor, svarvar och skruvar i maskiner?!?. Inga skyddsglasögon, inga skyddsskor osv. Skitna blev de!
När vi vandrat runt i några timmar så fick vi åter träffa rektorn där jag påpekade de brister och fel som jag upptäckt under dagen. Det tog han faktiskt riktigt bra och han var medveten om problemen. Ett stort problem är att strömmen är borta under 4 timmar per dag. Hur kan man undervisa i praktiska ämnen om man inte har ström? Jo då sätter man sig och läser! I 4 timmar?
Ja så har de det eleverna!. Jag frågade ett stort gäng elever som samlats runt mig om de hade någon fråga till mig efter jag ställt massa frågor till dom och samstämmigt sa de. "-Kan du fixa ett visa till Sverige!"
Kändes som de ville fly sitt land och inte såg någon framtid i de det gjorde. Tragiskt.