Afoyn, Turkiet
Long 30 31 E Lat 38 45 N
Genom hotellets stora panoramafönster kan vi bara konstatera att det regnar idag med, Turkiet har inte varit så inbjudande hittills. Frukostbuffén är nästan lika omfattande som middagen, säkert 20 olika sorters bröd att välja på, plus en massa annat gott. Det är lika bra att fylla på ordentligt, dels ingår det ni rumspriset, dels behöver vi nog all energi vi kan få tag i för att hålla värmen.
Det går uppenbarligen ingen stor huvudväg mellan Antalaya vid kusten och Istanbul. Det blir ett antal mindre vägar, fortfarande av bra kvalitet. Riktningen är hyfsat rakt på, men det blir att fundera i en del korsningar. Microsofts karta är nog inte den bästa att köra motorcykel efter.
Det regnar riktigt ordentligt, dessutom är det ganska kallt, vi är på ca 1000 m höjd. Landskapet är visserligen vackert ibland, men det är svårt att riktigt njuta av det fullständigt, det är för blött och kallt.
Vi stannar på ett par ställen och dricker te och kaffe för att tina upp lite. Handskarna är av för dålig kvalitet, dom blir riktigt genomblöta. Ett trick att få igång fingrarna efter ett stopp är att stoppa händerna i de blöta handskarna och hålla i cylindern så att vattnet i handskarna nästan kokar. Fingrarna blir åtminstone varma en liten stund.
Till slut kommer vi upp på den stora motorvägen mellan Ankara och Istanbul, betalväg men av bra kvalitet. Milen rullar undan, snart börjar vi närma oss Istanbul. Vi hade hoppats på skyltar av typen "Centrum" eller liknande så vi kan navigera fram till något centralt beläget hotell. Det sket sig grundligt, när vi kommer nära stan börjar man skylta med namn på stadsdelar istället. Så pålästa om Istanbul är vi inte att vi begriper något om några olika stadsdelar. Vi bestämmer oss för att stanna kvar på motorvägen, korsa Bosporen och försöka hitta något hotell väster om stan.
Det är en gigantisk hängbro över Bosporen, det är så regnigt att det är svårt att se riktigt, men det verkar vara en hel del riktigt stora båtar under oss. På andra sidan bron välkomnar en skylt oss till Europa, vi tackar för det, ny världsdel.
När vi kommit en bit väster om stan så svänger vi av motorvägen för att hitta någonstans att bo, vi har gett upp tanken på att hitta till centrala stan, det har börjat bli mörkt. Vi letar en del i vad som ser ut att vara en förstad med småindustrier, alla vi frågar om hotell ger olika svar. Till slut tar Bert initiativet till taxitricket, vi ber en taxi att köra före till ett bra hotell. Det är förmodligen inte utan anledning som han är taxiförare, det blir inte det närmaste hotellet. Efter ett par mil tillbaka mot Istanbul så åker vi till slut in mot ett hotell som ser dyrt ut. Fullbelagt. Färden fortsätter ytterligare närmare stan. Vi svänger upp bland några riktigt smala gränder och kommer till ett litet hotell, med ledigt rum för 50 dollar. En gammal man som driver en bevakad parkering intill får ta hand om våra cyklar.
Det visar sig att vi bor mitt i smeten så att säga, granne med den blå moskén och alldeles intill muren till palatset. Mitt i den gamla, turisttäta delen. Vi går ut och äter en sen middag på ett litet mysigt ställe längs pubgatan.
Rummet ser ut som kaos, vi har hängt upp alla kläder vi har för att få dem lite torra. Bert blir kompis med hotellets huskatt. På grund av tufft regn hela dagen har det inte blivit några bilder, det får bli karta idag.
Genom hotellets stora panoramafönster kan vi bara konstatera att det regnar idag med, Turkiet har inte varit så inbjudande hittills. Frukostbuffén är nästan lika omfattande som middagen, säkert 20 olika sorters bröd att välja på, plus en massa annat gott. Det är lika bra att fylla på ordentligt, dels ingår det ni rumspriset, dels behöver vi nog all energi vi kan få tag i för att hålla värmen.
Det går uppenbarligen ingen stor huvudväg mellan Antalaya vid kusten och Istanbul. Det blir ett antal mindre vägar, fortfarande av bra kvalitet. Riktningen är hyfsat rakt på, men det blir att fundera i en del korsningar. Microsofts karta är nog inte den bästa att köra motorcykel efter.
Det regnar riktigt ordentligt, dessutom är det ganska kallt, vi är på ca 1000 m höjd. Landskapet är visserligen vackert ibland, men det är svårt att riktigt njuta av det fullständigt, det är för blött och kallt.
Vi stannar på ett par ställen och dricker te och kaffe för att tina upp lite. Handskarna är av för dålig kvalitet, dom blir riktigt genomblöta. Ett trick att få igång fingrarna efter ett stopp är att stoppa händerna i de blöta handskarna och hålla i cylindern så att vattnet i handskarna nästan kokar. Fingrarna blir åtminstone varma en liten stund.
Till slut kommer vi upp på den stora motorvägen mellan Ankara och Istanbul, betalväg men av bra kvalitet. Milen rullar undan, snart börjar vi närma oss Istanbul. Vi hade hoppats på skyltar av typen "Centrum" eller liknande så vi kan navigera fram till något centralt beläget hotell. Det sket sig grundligt, när vi kommer nära stan börjar man skylta med namn på stadsdelar istället. Så pålästa om Istanbul är vi inte att vi begriper något om några olika stadsdelar. Vi bestämmer oss för att stanna kvar på motorvägen, korsa Bosporen och försöka hitta något hotell väster om stan.
Det är en gigantisk hängbro över Bosporen, det är så regnigt att det är svårt att se riktigt, men det verkar vara en hel del riktigt stora båtar under oss. På andra sidan bron välkomnar en skylt oss till Europa, vi tackar för det, ny världsdel.
När vi kommit en bit väster om stan så svänger vi av motorvägen för att hitta någonstans att bo, vi har gett upp tanken på att hitta till centrala stan, det har börjat bli mörkt. Vi letar en del i vad som ser ut att vara en förstad med småindustrier, alla vi frågar om hotell ger olika svar. Till slut tar Bert initiativet till taxitricket, vi ber en taxi att köra före till ett bra hotell. Det är förmodligen inte utan anledning som han är taxiförare, det blir inte det närmaste hotellet. Efter ett par mil tillbaka mot Istanbul så åker vi till slut in mot ett hotell som ser dyrt ut. Fullbelagt. Färden fortsätter ytterligare närmare stan. Vi svänger upp bland några riktigt smala gränder och kommer till ett litet hotell, med ledigt rum för 50 dollar. En gammal man som driver en bevakad parkering intill får ta hand om våra cyklar.
Det visar sig att vi bor mitt i smeten så att säga, granne med den blå moskén och alldeles intill muren till palatset. Mitt i den gamla, turisttäta delen. Vi går ut och äter en sen middag på ett litet mysigt ställe längs pubgatan.
Rummet ser ut som kaos, vi har hängt upp alla kläder vi har för att få dem lite torra. Bert blir kompis med hotellets huskatt. På grund av tufft regn hela dagen har det inte blivit några bilder, det får bli karta idag.
Skriv kommentar