Klockan på ringning 07.00. På med kläderna och till restaurangen för frukost. Sedan packning av det vi måste ta med. Vi skulle på snorklings- och dykutflykt med Caren från Extra Divers, dykshopen på hotellet. Vi lastade in oss alla plus ytterligare en dykare, Igor, en ryss som bor i Dubai sedan 12 år och som rest ner till Salalah för att dyka.

Jag och vår nye vän skulle utöka vår erfarenhet av dykning genom att delta i det Extra Divers kallar Adventure snorkling. Det innebär 20 minuter dykning i havet under sakkunnig ledning. Caren som varit vår i instruktör i poolen var alltså vår instruktör denna dag också. Hon är verkligen sakkunnig och framför allt mycket pedagogisk och noga med allt vad säkerhet heter.
Först hade vi nästan en timmes bilresa i Carens LandCrouser till Marriott hotell i Mirbat där vi skulle hämta nödvändig utrustning. Där var stämningen fullständigt i kaos. Det gäng dykare som väntade där var utan båtförare för båtföraren hade sagt upp sig med omedelbar verkan samma morgon. Så går det till i Oman. Ingen uppsägningstid där inte. Vad göra? Ta det från den positiva sidan naturligtvis och improvisera.
Vi preparerades alltså med lite annorlunda utrustning än planerat för det skulle få lov att bli ”Shore dive” det vill säga alla dykare måste starta från stranden. Det ställe vi skulle omlokalisera till har inte sandstrand utan grovkorning sand och en del sten så vi behövde ”badskor” som vi sedan trädde in i våra simfenor. Efter en del stress bland dykinstruktörerna var allt packat och vi kunde ge oss ut i väglöst land (havsnära öken) för att nå vår dyk- och snorkelplats. Platsen man valt var en liten vik som var perfekt denna dag eftersom en udde gav lä för dem som skulle snorkla, d v s min fru Yvonne och vår väns sambo. Vår väns sambo hade för övrigt inte snorklat förut men Caren tog sig an även henne med största allvar och hon snorklade för första gången i havet. Hon var iförd flytväst för att slippa koncentrera sig på att flyta, bara tänka på andning och att titta på det som fanns att se under ytan. Hon var mycket nöjd efteråt.
Då de vana dykarna gett sig iväg med sina instruktörer var det tid för oss nybörjare att ta på viktbälten, dykväst med lufttub (eller vad det nu var i den) samt gå ner till stranden och försöka sätta på simfenorna vilket inte var det enklaste. Så småningom var allt klart och Caren tog var och en av oss i handen och så simmade vi ut för vår första riktiga dyklektion. Först fanns inte mycket att se, mest sjögräs, om man nu ska översätta sea weed till det. Så småningom började vi dock sen en och annan fisk. Jag har dock ingen aning om vad det var för sorts fiskar. Somliga var ganska stora och alldeles uppblåsta andra var pyttesmå men mycket färgrika.
Till en början hade jag lite svårt med andningen, det vill säga jag andades inte ut tillräckligt och därför flöt jag för bra. Jag hade alltså svårt att komma ner från snorklingsläge. Det lär bli så om man inte slappnar av tillräckligt. Jag hade ändå fått lära mig att man skulle andas ut och sedan andas in lugnt, men att höra är en sak och att göra en helt annan. Efter en stund förstod jag dock vad som var fel och då var jag plötsligt nere på ca tre meters djup utan problem.
Den lilla dykningsövningen varade i 20 minuter så efter 10 var det alltså tid att vända inåt i viken igen. På vägen tillbaka då jag fått mer grepp om tekniken kunde jag bättre koncentrera mig på vad som fanns att se och då såg jag flera fiskstim och några stora ensamma fiskar, fortfarande för mig utan namn. Den enda fisk som jag kan namnet på förutom våra vanliga svenska är en som jag sett vid snorkling vid Hawaii. Fisken heter på hawaiianska ”Humu humu nuku nuku apu a a” och är ”Hawaiis nationalfisk”. Denna art finns dock inte i Indiska Oceanen där vi dök idag.
När vårt dykpass var över var så även för de mer erfarna dykarna så vi samlades alla på stranden där de som så önskade kunde sitta under tak i skuggan och äta de bananer och kokosbitar vi fick samt dricka vatten. Man kände ett väldigt behov av att dricka vatten. Jag som normalt inte dricker vatten har aldrig tidigare druckit så mycket på en dag.
Efter vår lilla lunch snorklade jag i ett par omgångar under eftermiddagen och såg då faktiskt fler fiskar än jag gjort under dykövningen. Troligen berodde det delvis på att snorkling gör jag mer avslappat, det har jag gjort så många gånger förut. Jag såg faktiskt en riktigt stor fisk alldeles intill mig. Den var ungefär en halv meter lång men den var ganska tråkig i färgen.
Efter snorklingen blev det tid att ta hand om och åter packa utrustningen. Sedan väntade vi på att dykarna skulle komma tillbaka. Det gick ingen nöd på oss vi hade trevligt tillsammans med ett par tyskar (från Berlin) vilka inte deltog i det andra dykningspasset. Vinden hade nu ökat i styrka men det var en mycket varm vind. Risken för att få för mycket sol på huden och bränna sig var uppenbar man kände inte att solen tog. Vågorna hade nu också inne i vår vik blivit så höga att snorklig inte längre var att tänka på för oss amatörer.
Strax efter kl 15 var all utrustning och vi själva åter inpackade i bilarna och vi lämnade vår dykplats och åkte tillbaka till civilisationen. Med ett kortare stopp vid hotell Marriott for vi sedan raka spåret åter till Crowne Plaza i Salalalh.
Vi hade haft en underbar dag i och vid havet.