Det finns faktiskt något som utmärker en Göteborgare från andra stadsmänniskor. I alla fall från dem som har tillgång till någon sorts allmänna färdmedel. Göteborgaren trängs ihop med andra likasinnade göteborgare framför de instannande vagnarna, men när dörrarna öppnas går han inte åt sidan som en normalt funtad människa, utan trycker sig genast in i buss eller spårvagn. Han låter inte någon slippa ut innan han själv är innanför dörrarna. Där stannar han. Blick stilla står han sedan där som om han var barnfödd på just den platsen. Om man i det läget försöker ta sig förbi och ut sker det på egen risk, ofta med livet som insats. Tillsammans bildar göteborgarna ett effektivt nät och endast den mest förslagne kommer igenom och ut i friheten. Lika illa är det för den som dristar sig till att vilja betala för sin kommunalt subventionerade mikroresa. Då ligger man pyrt till. Vanligen har en eller flera av de avstannade göteborgarna bosatt sig framför en av dessa betalningsstationer, och med besittningrätten på sin sida anser de sig i princip ha rätt att stanna där så länge de behagar. Jag har börjat misstänka att i alla fall en del av dem är i direkt maskopi med själva StorSpårvägen. Uppdraget går i stort ut på att dra in mer pengar till Göteborgs Spårvägar. Fånga in så många resernärer som möjligt, se till att de reser utan giltig biljett och sen - fram med kontrollanterna!