Dag för dag: Resealbumet "Treriksröset Smygehuk på cykel" av Gubbar_pa_drift

Cyklarna incheckade allt gick som smort, även frukost har inmundigats. Nu inväntar vi bara flygets avgång.

Vi blev förvarnade redan på Arlanda om att vi kunde få ta hand om vårt bagage vid ankomst till Gardemoen och ombesörja att det blev incheckat på nästa flyg. Mycket riktigt så kom ett antal kollin utrullande på bandet medan cyklarna fanns att finna på ett specialband. Gick ändå väldigt smidigt att få ombord sakerna på Tromsöflighten. Så nu väntar vi bara på det sista lilla språnget upp till Nordnorge.

Det är bara ett litet snabbt hopp på knappa två timmar att ta sig flygledes upp till Tromsö. Väl framme så tog vi itu med arbetet att packa upp montera cyklar och min kärra. Hade nog räknat med att det skulle ta ett par timmar att få ihop allt men det tog inte mer än en timme så redan vid tvåtiden kunde vi lämna flygplatsen. Därifrån tog det en dryg timme innan vi hade kommit fram och igenom staden. Vid utfarten därifrån så inträffade resans första haveri då axeln till mitt bakhjul plötsligt lossnade. Som tur var så kunde jag räta ut den lilla böj som inträffade och hitta muttern så så grejerna passade igen. Vädret är riktigt dåligt, men vi trampade på ett antal timmar och avverkade till slut dryga sex mil innan vi till slut, genomfrusna kom fram till Laxvatn. VI insåg då att vi var tvugna att komma in och värma oss och knackade på i en stuga där vi blev varmt välkomnade av en familj. En stunds avkoppling i stugvärmen och kaffe med bröd smakade riktigt gott. De talade även om för oss bussen till Kilpisjärvi avgick från Tromsö halv åtta på morgonen och skulle passera en dryg halvtimme senare. Med den informationen bestämde vi oss för att slå upp läger för natten och invänta den nya dagen. Eftersom det är Stefans födelsedag så passade vi på att fira den med en öl och lite pannkaka innan det var dags för sovsäcken inne i tältet.

Till två grader och duggregn i en isande nordlig snålblåst så klev vi slutligen upp vid sjutiden. Efter att ha rivit tält och packat ned allting var både vi och delar av packningen både blöta och genomfrusna. Det sista gällde i alla fall oss. Förhoppningen om att det skulle komma en buss började rejält svalna då vi framåt halv nio i fjärran såg ett fordon som såg lovande ut. Livsandarna återvände definitivt när det faktiskt visade sig vara Eskelisens busservice och vi dessutom fick chauffören att stanna och plocka upp både oss och vår packning.

Ett par timmar senare så hade vi, efter en busstur i värme, kommit fram till Kilpisjärvi som är den lilla by på den finska sidan som man utgår från till Treriksröset. Hittade ett ställe som trollade fram en liten stuga helt utan de moderniteter som man normalt har. Men där var i alla fall varmt och det räcker gott för oss.

Det är inte mer än en vecka eller två som isen slutligen försvann på sjön här och då den försvann, tog den den brygga där båten till röset lägger till, med sig. Vi tog oss en promenad ned till båten Malla och pratade med kapten Kalle som kunde förtälja att han hoppades kunna lägga ut i morgon. Vi hoppas också det då vi annars måste ta oss vandrande ett par mil genom vattendränkta marker för att ta oss till röset. Ingenting som vi ser fram emot i den snöstorm som nyss rasade.

VI avslutade gårdagen med lite mat och ett besök i en ångande finsk bastu. Verkligen gott för både kropp o själ och sömnen kom riktigt tidigt och snabbt efter det.

Vi vaknade sedan till ett ganska intensivt snöande och endast någon enstaka plusgrad. Lagom när vi gick för att äta frukost såg vi Malla lägga ut för dagens första tur och vi satte oss nöjda till bords. Så småningom så började även snöfallet att avta och vinden mojnade även den och när vi bordade båten för eftermiddagsturen så var vädret riktigt skapligt. Turen tog cirka 25 minuter och efter den så vidtog en 3 km lång promenad över den finska lappmarken. Stundtals ganska blött och stundtals tjockt med snö, men fram kom vi till slut. Vi hade sällskap med fyra andra vandrare och framme vid röset så vidtog den obligatoriska rundvandringen och ett skålande med medhavda drycker. Gott värre!

Avslutade kvällen med ytterligare ett bastubad samt lite VM-fotboll.

När vi vaknade så var det till ett strilande regn och ett par plusgrader. Efter frukost så packade vi ihop våra pinaler och gav oss iväg. Regnet, som stundtals övergick i snöblask, förföljde oss ungefär halva sträckan till de svensk-finska byarna där vi nu befinner oss. Frusna och lite trötta, i alla fall jag, längtade vi till en mack eller en kaffestuga där vi kunde komma in och värma oss. Så lagom när regnet avtog till ett litet duggande dök vår lilla stuga upp med kaffe och tilltugg. Gott att få komma inomhus och vila upp oss en timme, samt att få kroppen varm, både invärtes och utvärtes.

Jag börjar inse att det här med cykelkärra kanske inte var mitt klokaste beslut här i livet. Femton extra kilo att släpa på. Stefan tycker att det är ganska lättcyklat idag, men jag kan inte riktigt hålla med. Vid varje lilla knix uppför blir jag hopplöst efter och vid vissa av backarna blir jag tvungen att kliva av och leda cykeln över krönet. Börjar kännas att jag har närmare trettiofemkilo att dra uppför varja backe.

Nåväl, vi höll ändå en ganska bra fart och framåt sena eftermiddagen så hade vi tillryggalagt tio mil och började närma oss tvillingbyarna. Då tog mina ben fullständigt slut och den sista milen in till Karesuvanto blev en riktig pärs. Vi blev tvungna att stanna för vilopaus tre-fyra gånger mot normala en gång per mil och farten sjönk drastiskt. Totalt krämlöst i benen!

Men till slut tog vi oss i alla fall fram och hittade en lyxsvit på baksidan av en bensinmack. Två sköna sängar och den allerstädes närvarande finska bastun gör förhoppningsvis att krafterna återvänder till i morgon.

/Conny

Vi sitter och tar igen oss en stund i Susannes lanthandel. Susanne är en dam som sysslat med IT i Stockholm innan hon flyttade upp för ett par år sedan. Köptle lanthandeln för ett halvår sedan och satsar på att driva den.

Annars startade vi cyklandet strax efter nio i morse och det harflytit på ganska bra. Tar en mil ungefär åt gången och rastar efter det. Vi räknar med att tillryggalägga ytterligare cirka en mil innan vi slår upp våra tält.

/Conny