Dag för dag: Resealbumet "Skidresa till Stöten" av Ellismellis

När jag skrev min förra blogg så hade jag helt förträngt att det fanns en resa till planerad.... Jag har nämligen lovat att den här vintern ska skidorna på och utför ska det gå (hur nu det ska gå?)

Jag har aldrig åkt utför och det skrämmer mig en aning. Även min dotter ska med och det blir en ny erfarenhet även för henne. Jag är mer en sol-och-sand-och-hav människa så snö, kyla och en massa kläder är inget jag föredrar.

Jag undrar vilket tillstånd jag var i när jag lovade detta???? Är jag helt galen eller vad? Nu finns det säkert flera där ute i reseguidevärlden som undrar varför jag är så vettskrämd över denna resa.

Ja, inte är jag rädd för att lära mig åka skidor eller att göra bort mig (det bjuder jag på). Mitt problem är att våga åka nerför backen. Jag kommer stå där uppe som en trotsig 3-åring och vägra åka ner. Tjurig och smått irriterad över att jag måste lita på min egen förmåga och min egna säkerhet. Nej, höjdrädd är jag inte......jag har ju både varit längst upp i Eiffeltornet och i Petronas Twin Tower i Kuala Lumpur. Jag älskar att flyga och tycker det är kanonkul med nöjesfält. Det skrämmer mig inte alls och det beror ju helt och hållet på att jag litar på andra som har hand om säkerheten.

Hur detta kommer att sluta blir en senare berättelse, det är ju bara sex veckor tills dess......

Tack och lov är mitt andra resesällskap tålmodigt och jag hoppas att jag inte blir för trotsig så han lämnar mig där i backen för gott....... :-)

Jaha.....nytt år är det sen några dagar och i morgon börjar vardagen för många. Jag själv har jobbat alla mellandagar för på min arbetsplats går det inte att stänga.

Ju närmare resan till Stöten jag kommer ju roligare tycker jag att det ska bli. Jag är riktigt pirrig i magen av förväntan. Skidorna är bokade (ja, jag tar med mig här i från...) och jag laddar min hjärna för snöupplevelse. Inte för att jag inte brukar uppleva snö utan för att intala mig själv att snö är kul, inte kallt, att vara fullt påklädd är smidigt och inte klumpigt. Jag föredrar mer strandklädsel på semestrarna... På denna resa är det ju helt uteslutet.

Det som jag även ser fram emot på denna resa är bilåkningen dit. Låter kanske inte så häftigt men när upplever jag Sverige egentligen? Till och från olika flygplatser?? Till och från jobbet??? (tar ca 5 min) Svaret är ytterst sällan. Vi kommer att åka i en del mörker men det gör inget. Jag undrar hur högt upp i Sverige jag har varit någon gång? Njae....jag vet att jag har varit riktigt låååångt uppe men inte hur långt och jag var 5-6 år och minns bara att jag slog ut en tand på en camping när pappa bromsade lite för häftigt. Jag blev livrädd, letade upp tanden från golvet och kastade snabbt ut den i en buske. Vilka norrlandsminnen jag har...

Nu ligger ju inte Stöten såååå himla långt upp i landet men för mig blir det en bit i alla fall. Det ska bli så roligt!

Nu till det här med löften.... Något jag aldrig ger, fram för allt inte på nyårsafton. Jag tror att löften som ges på nyår är dom svåraste att leva upp till. Jag har löften men jag kallar dom hellre mål. Mina mål kan variera, det kan vara ett resmål som ska besökas, en Vätternrunda som ska avklaras och fikabröd som inte ska ätas etc etc. Att klara ett mål kräver envishet och målmedvetenhet och det har jag gott om.
Det är bara att ladda motivationförrådet och använda det..

Nu ska jag börja ladda på för 2008 och alla dess mål. Det ska bli roligt med både uppförsbackar och nedförsbackar (och då pratar vi inte skidbackar)......

Vi ses där ute i världen!

Jag har gjort det!!! Jag har susat ner för backarna i Stöten och det var jättekul! Jag överlevde, jag fann mod och jag vill åka mer.

Jag hade kramp i vaderna i fyra dagar, dag som natt. Fick väldigt lite bra sömn och lite träningsvärk i baken men annars var det kanonbra. Jag ramlade några gånger både i backen och när jag skulle hoppa av liften men vad då då??.... Jag åkte bara dom gröna backarna och det räckte för mig. Jag tyckte det gick otäckt fort emellanåt men jag vande mig.

Jag är imponerad av alla små, små barn som inte visade någon rädsla för varken fart eller höjder. Så orädd skulle jag vilja vara.

Mormors störtlopp var kul, riktigt kul men inte från början..... Då första gången när jag stod där uppe på toppen och skulle börja glida nerför så slog mitt hjärta dubbelt så fort och svetten började rinna nerför ryggen och paniken började komma. Jag tyckte skidorna och framför allt stavarna klibbade fast i snön och jag for som Bambi på hal is. Då blev jag arg, riktigt jäkla förbannad. Att försöka ploga var ju rent lönlöst ansåg jag för det gick ju helt enkelt inte......eller..... Jag for ner bland träd och buskar i 200 knyck....eller kanske bara inbillade jag mig det....? Jag är inte den som ger upp utan upp i backen igen och det kändes en aning bättre, men bara lite. Jag benämnde backen som äcklig och liknade den med en skräckfilm.

I går var det vår sista dag i Stöten och mormors störtlopp var härlig. Lite otäck men jag hade kontroll och skidorna gjorde faktiskt som jag ville. Ohh, vad jag är glad att jag prövade och att jag fann mod.

Min dotter gjorde ju också sin premiär i backarna och hon lärde sig på en kvart hur man hanterade skidor, snö och backar. Jag är jättestolt över henne, hon är världsbäst.

Mersmak fick jag helt självklart och redan innan jag kom hem hade börjat fundera på nästa skidresa......