Dag för dag: Resealbumet "Skidåkning och Julmarknad i Österrike" av Insaneape

Resan påbörjas.

Flyg från Gotland till Arlanda...
Skynda på till terminal 5...
Flyg från Arlanda till Frankfurt.
Vänta några timmar...
Flyg från Frankfurt till Salzburg

Flygplatsen i Salzburg kändes rätt liten och trevligt. Jag hade definitivt förväntat mig en större lokal. Vi satte lungt kvar på planet och inväntade att de andra skulle lämna planet. Därefter gick vi ur planet och in i ankomstterminalen. Här på terminalen så stod folk som hökar över bagageutlämningsbandet. Jag som alltid är lite orolig när det är ett byte av plan med i resan var beredd på det värsta. Min sambo var positiv till det hela och försäkrade mig att det inte skulle vara något problem. Ganska snart så fick jag syn på min väska och kunde då äntligen känna lugnet av semester på nytt. Vi stod båda kvar en stund och inväntade min sambos väska. Plötsligt så var det bara vi två och ett annat par kvar i lokalen. En sista väska visade sig och det andra paret ryckte åt sig den och försvann. I ren förnekelse stod vi kvar ytterligare några minuter och väntade på den försvunna väskan. Jag mindes väl hur det gick för mig själv på sista resan till Kreta men mina hopp försvann då en av de anställda på flygplatsen kom ut och frågade om vi letade efter en väska.
Vi fick peka ut väskan mot en massa olika bagagetyper på ett papper och beskriva den i några få ord som sedan lagrades i en anmälan. Vi lämnade våra uppgifter om hotellet och de uppmanade oss om att invänta väskan under morgondagen.

Utanför lokalen stötte vi på våran transfer som även gick och väntade på några fler personer. Vi var dock de sista så vi satte oss och väntade i tystnad på de sista resenärerna. Efter ca 10 minuter så gav mannen upp letande och började leda oss ut till taxibussen. Utanför stötte vi på de tre saknade personerna som skulle med samma taxi.

Utanför flygplatsen var det grått, fuktigt och lite kyligt. Precis som hemma.

Transfer från flygplatsen till Obertauern tog ca en timme och halvvägs framme så möttes vi äntligen av mängder av snö. Resan tog oss genom ett flertal tunnlar som pekade rakt genom bergen mot våran destination.

Runt kl 19:30 så var vi framme i Obertauern och släpptes av framför hotel Steiners dörrar. Hotellet såg förträffligt och väldigt bekvämt ut sett från utsidan. När vi klev innanför dörren bemöttes vi av en hotellobby med diverse diskreta juldekorationer och ett allmänt lugn. Till höger om oss hade vi receptionen där en tjej stod och inväntade våra uppgifter. En bit till vänster om receptionen stod två glasdörrar som inbjudande ledde till spaavdelningen och innanför dörrarna kunde man beskåda en folktom pool.

Vi checkade in i receptionen och fick ett väldigt trevligt och professionellt bemötande. I och med att min sambos väska hade kommit bort så ställde receptionisten upp med att låna ut sin linsvätska till oss för att något lindra bortfallet av alla min sambos privata saker. Därefter så bad de oss ta oss upp till restaurangen för kvällens middag som normalt serveras mellan kl 18 och 20. Vi gick förbi vårat rum och slängde av min väska och sedan tog vi trappen upp en våning till restaurangen.

Här möttes vi av ägaren som personligen hälsar alla gäster välkomna. Han skakade hand och visade oss till vårat personliga bord som vi skulle komma att få äta på under de kommande 6 dagarna. På bordet fanns en meny som visade dagens måltid. Middagen bestod normalt av 5-7 olika rätter där man i vissa fall kunde ändra på någon förrätt, varmrätt samt efterrätt. En vanlig middag kom att se ut ungefär som följande: inledande salladsbuffé, följt av en mixad juice, följt av någon form av soppa, följt av en varmrätt och avslutningsvis en efterrätt. Under vissa dagar så hade de även klämt in en extra rätt någonstans på menyn. Vi fick även in en meny över vinerna.

Måltiden var härlig och hela atmosfären i restaurangen tog bort alla negativa känslor kring den saknade väskan.

Vi begav oss till restaurangen där vi blev placerade vid vårat bord. En stor frukostbuffé stod uppdukad och servetriserna gick ständigt runt och kolla till alla gäster och tog beställningar på kaffe.
Till frukost fick man även ta en titt på kvällens middagsmeny och göra sin beställning på de olika rätterna som erbjöds. Men fick även en nota med gårdagens drycker som inte ingick i hotellets "all-inclusive" princip. Notan skrev man under och lämnade till servetrisen som sedan på utchekningsdagen sammanställde dessa på ens räkning.

Idag var det tänkt att vi skulle hämta ut våra skidutrustning direkt på morgonen. I och med att vi ännu saknade en väska och därav skidkläder så hade vi inget annat val än att vänta. Vi gick en sväng på den lilla byn och granskade området. Backarna såg väldigt inbjudande ut och himmlen lös till och från med sin klarblåa färg. Vi tittade förbi sportaffären Gloria där vi hade förbokat skidutrustning för 5 dagar.
Vi bad att få skjuta på våran bokning med en dag och det var inga problem att fullfölja våran förfrågan. Just nu var det inte säsong och det verkade nästan bara vara lokala befolkningen som befann sig i byn.

Vi återvände efter en tur i byn till hotellet och fick information om att vår saknade väska skulle komma med taxi inom några timmar. Vi tog en promenad genom spaavdelningen och inväntade sedan våran väska på hotellrummet.

Väskan kom och vi passade på att ta en avkopplad kväll på hotellet för att klara en heldag i backen under morgondagen.

Efter frukost så klädde vi oss i våra skidkläder och begav oss till sportaffären Gloria för att hämta ut skidutrustning. Utomhus var det strax under nollgradigt och promenaden till sportaffären tog ungefär 5 minuter i en försiktigt uppförsbacke. Vi blev ombedda att ta oss ner i källaren av butiken för att prova ut pjäxor och efter en 20 minuters vistelse i källaren var vi klara med pjäxor, skidor och stavar.

Skönheten med Obertauern är att det aldrig är särskilt långt till backen. Direkt utanför sportaffären kunde vi glida ut i spåren mot liftarna och känslan att efter 8 års frånvaro från skidor äntligen vara tillbaka i backen var underbar, om inte lite nervöst. Vi tog oss ner för den korta backen till en av de närmaste liftarna. Vi stannade till och granskade liftkartan som vi hade fått på hotellet.

Kartan visade två färdiga rundor kring områdets alla liftsystem under namnet Tauernrunde. Vi bestämde oss för att ta en anpassad rutt och tog oss upp i våran första lift. Direkt så kändes det otroligt privat på fjället. Det fanns ingen liftkö och det var ett konstant flöde för att ta sig runt på fjället.

Efter några timmars åkning så stannade vi till på en av de högre placerade skidrestaurangerna och åt en bit mat samt passade på att ta en första smak av det beryktade glüweinet. Jag var ganska inställd på att det skulle smaka något som glögg men blev kraftigt förvånad när smaken mer gav tankar om uppvärmt rödvin. Ja, låter inte så gott men i den bitande kylan och med gott humör så gick det ner. Ingen på restaurangen pratade engelska så med knackig tyska så lyckades vi iallafall beställa våran mat. Det gick att gå runt och peka till den större delen.

Något påverkad av glüweinet i kombination med utmattnad från skidåking och den höga höjden så var vi plötsligt väldigt modiga och tog oss nästan via störtlopp ner för den sista backen.

Efter backen så stannade vi en stund i spaavdelningen på hotellet. Här badade vi i poolen, satte en stund i jacuzzin och testade några av de olika typerna av bastus som erbjöds. Bastuområdet hade klara riktlinjer på att man helst skulle vara naken men det var helt okej att ha badkläder på sig. Bastuområdet var ett gemensamt område och något ovan med all nakenhet så behöll vi våra badkläder på oss. Detta fick en nästan att känna sig ännu mer utanför och det tog några dagar att vänja sig vid den bekvämlighet som vissa kände i sin nakenhet...

Ytterligare en dag i backen. Idag var det disigt i backen men det hindrade inte oss från att ge oss ut. Utsikten var kanske inte den bästa men backen var där och vi var nästan ensamma vart vi än tog oss.

På kvällen så tog vi oss ner till grannhotellets bar. Det var kareoketävling men ändå en ganska lugn tillställning. Deltagandet bestod mestadels av de lokala folket från byn.

Denna dag vaknade jag med känslan av att något inte riktigt stod rätt till. Efter ett toabesök på morgonen så gick vi upp och tog del av frukosten. Efter frukosten var det tillbaka på toa och därefter stod det klart att magen inte mådde bra.
Jag blev sängliggandes hela dagen medan min sambo fick chans att åka lite för sig själv.

Troligtvis var det gårdagens förrättsbuffé som hade spridit något då vi även hörde att andra på hotellet hade insjuknat denna dag. Inte för att jag tror att det var hotellets fel men om någon gäst varit sjuk och först på buffén så är nog spridningsrisken hög.

Givetvis var det extrem filébuffé i restaurangen denna kväll då man låg och tuggade på en banan i sängen.

Idag kändes det bättre men ändå inte så att jag kunde ta mig ut i backen. Jag höll mig hemma men klarade även av att ta en promenad på byn och fika på en av de lokala fiken. På fiket fanns alla möjliga sorters bakelser och jag tog en äppelbakelse och en cappuccino som smakade himmelrike.

Idag körde vi hårt med sista dagen av skidåkning. Jag som missat två dagar ville ta igen så mycket jag kunde och vi utmanade oss själva med att ta oss ann några av de svårare backarna på de högre höjderna. Det var även idag något disigt och blåsigt men inget som hindrade till njutningen.

Mot kvällen hade vi beställt en slädtur i grannbyn. Vi visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss då jag hade trott att det skulle vara mer vanligt med slädturer under dagtid än kväll. Hotellet skötte hela reservationen och hade även bokat taxi till och från området.
Taxin kom och självklart så pratade chaffören inte en bit av engelska. Både jag och min sambo hade i skolan läst tyska men hon kanske med lite mer engagemang än mig. Vi lyckades kommunicera på ren grund och det räckte.
Efter ca 10-15 minuter så släppte taxin av oss på en gård mitt i mörkret. På gården fanns det några byggnader i form av ett stall och några andra lagårdsbyggnader samt en restaurang. Vi gick runt några minuter på området innan vi fattade att vi skulle ta oss till stallet. I stallet möttes vi av en äldre man som skötte hela slädturen. Han instruerade oss på tyska att gå in och hälsa på hästarna. Han tog sedan ut en av hästarna och kopplade till släden.

Han borstade av släden och slängde på en filt. Därefter fick vi kliva på och sedan bäddade han in oss med ytterligare en filt. Mannen pratade endast tyska och min sambo lyckades skapa små bitar av kallprat medan vi tog turen ut på fältet med släden. Till släden hade han kopplat en lampa som i enklaste jämförelse påminnde om en bygglampa och lös upp förvånansvärt bra under turen. Han förklarade att vi skulle åka ett 5 km långt spår. Jag kände viss förtvivlan för att sitta i släden under en timmes rundtur på ett öppet fjäll men mina förväntningar visade sig vara helt fel.

Efter en 5-10 minuter så tog vi av från det öppna fjället mot en stig genom skog och bäckar. Efter ca 25 minuter så stannade hästen helt och mannen förklarade för oss att det var dags att fylla på med bränsle. Vi förstod inget men det hela blev snart glasklart då han plockade fram en flask och två glas. Det bjöds på ren sprit med någon sorts fruktinlägg. Det hela smakade riktigt illa men gjorde ändå gott där ute i mörker och kyla. Jag var något orolig för min mage då mannen insisterade om att fylla på glasen en extra gång. Vi bet ihop och tog det som bjöds och sedan avslut slädturen i ett lugnt mörker bland enorma granar. Slädturen var riktigt otroligt, trots att vädret inte riktigt var på vår sida. Rekommenderas varmt, även om ni inte pratar tyska...

På kvällen var det köttbuffé till middag. Lamm, Gris och Kalv fanns att välja på och man beställde direkt av kocken som skar ut en stor saftig bit av den beställda rätten. Mycket uppskattat.

Idag skulle vi inleda del två av våran semester. Del två bestod av julweekend i Salzburgs gamla stad.

På hotellet så hittade vi jättefina julkulor i lila och grön färg som jag gärna ville ha med hem och ge min syster i julklapp. Vi pratade med receptionen om vart man kunde hitta sådana kulor och fick veta att de var specialbeställda av hotellägarens fru eller mor. Vi kunde dock lämna ett meddelande till henne och be om hjälp att hitta dessa kulor någonstans. Vi lämnade ett meddelande på fredagen om att vi ville ha ett antal kulor och under lördagen så fick vi beskedet att de hade packat ner ett gäng kulor och lagt på vårat rum. Vi fick betala dessa vid utcheckningen. Mycket vänligt och uppskattat!

Våran transfer tog oss till flygplatsen i Salzburg därifrån vi tog en taxi till vårat hotell i staden. Taxiresan tog ca 15 minuter och kostade 100 kr. Framme vid hotellet så checkade vi in och fick en kupong för varsitt glas champagne i hotellets bar. Hotellet och rummet var inte i klass med Steiner i Obertauern men vi var helt klart nöjda.

Jag hade lite svårt att förstå våran plats i staden från den karta jag hade sett tidigare. Enligt kartan skulle det vara ett par minuters promenad till gamla staden men utanför hotellet så såg vi inte något som kunde liknas denna plats. Det visade sig att vi behövde passera genom en tunnel i det närliggande berget och mycket väl, ett par minuter senare, så var vi i en helt annan del av staden. Salzburg skiner med känslan av mysiga små gränder och gamla butiker. Snön var frånvarande och utbytt av det mindre mysiga lättsamma regnet men i Salzburgs gamla stad så fanns ändå julkänslan. Överallt var små butiker öppna och dekorerade med jul i all form. Själva marknaden var uppdelad på ett antal torg och med marknadskartan i handen så förstod man plötsligt hur de kan skryta fritt om sin berömda julmarknad i Salzburg.

Mot kvällen hade vi införskaffat ett mat- och konsertpaket vid Mirabell palats. Vi inledde våran middag det närliggande Sheraton hotell vilket var överraskande fint och välplanerat. Därefter gick vi den korta promenaden till Mirabell palats där vi fick vandra uppför en enorm trapp dekorerad med statyer och gyllene dekorer. På en övre våning står marmorsalen, en sal där Mozart själv uppträdde en gång i tiden. Salen var helt otrolig och vi satte oss på våran rad och inväntade konserten. Något oförberedd på vad som väntade så fick vi ett program över konserten som bestod av fyra musikstycken framträdda i olika taktformer. Konserten var riktigt häftig och då jag aldrig riktigt fallit för klassisk musik så var det något visst med att höra det i denna sal utfört av riktigt duktiga musiker. Akustiken i salen var imponerande och hela föreställningen pågick i lite över en timme. Rekommenderas varmt...