Route 66

The Mother Road
kallade John Steinbeck den för i sin bok Grapes of Wrath.

I verkligheten heter den Route 66

Om tolv timmar, söndag 2:a, är det "Go to gate". Hoppas jag.
Internetincheckade idag och såg att jag fått de utlovade seatarna.
Det har strejkmullrats på SAS i vanlig ordning. Denna gång mekaniker och lastare. Inga varsel ännu lagda.
Senast var det till Dublin i juni. Köpte då också tickets med Ryanair.
SAS kom igång precis. Så nu har jag biljetter till Dublin med Ryanair tillgodo. Men tid finns nog inte för mig nu.

Så i morgon em (lokal tid) står jag på O´Hara Int´l. Chicago efter en direktflight från ARN på 9h.
Letar efter min biluthyrare Alamo. Med väl funnen bil är det sedan bara 18 miles in till Chicago Hilton på Michigan Ave.
Att jag valt det hotellet beror på adressen, Michigan Ave.
Nästa morgon behöver jag "bara" köra 5 block upp till Adams St. I det hörnet startar enl. gammal hävd Route 66.
Då är det bara att ställa växelväljaren i läge D.
Sedan blir det nästan rakt söderut för att andra dagen kanske vara framme i St. Louis. En tur med hjulångare på Mississippi är inte helt fel. Och MUSIK förstås!

Sedan blir det österut hela tiden genom åtta stater.
Amarillo i Texas och andra mindre platser med autentisk känsla av hur Route 66 då var "Mother Road of America.
Blir nog ganska varmt genom Arizona och New Mexico. AC i bil och på hotell är ett krav.
Har kollat temp idag. Minst 100°F.
Där väntar Santa Fee med indiansk marknad och Pueblo-arkitektur.

Två avstickare från 66:an får det nog bli. Till Las Vegas i Nevada för att fylla på reskassan och från Flagstaff till Grand Canyon. Svalare där uppe på 2.300 meters höjd.
Nicklas - tänk vilken härlig klippa för en skärmflygare segla ner ifrån!

Sedan bara 45 svenska mil kvar till Los Angeles.
Route 66 blir till Santa Monica Boulevard, som sträcker sig genom Hollywood och Beverly Hills, innan den plötsligt slutar vis Santa Monica Boardwalk och man är framme vid Stilla havets kust.
Hela sträckan är 2530 M eller 4070 km med avstickarna.
Räknar med minst två veckor. Då finns tid för andra avstickare och spontanstopp.

Stannar nog en vecka i L.A. Har vänner att hälsa på.
Tyvärr åt olika håll. 1½ h på Freeway can duoble or triple driving time during rush hour!
(Varför heter det rush hour när trafiken står still?).
Tränar nu med Gant Baseball keps på huvudet. Se bild.
Cowboyboots får bli köpta på plats för att lättare smälta in bland bikers och truckers efter vägen.

Efter L.A. United Airlines till New York. Blir nog en vecka där också innan jag är hemma igen sept/okt.

Får återkomma med blogg för att visa vad som ev. kunde ha stämt med planeringen.
Gillar att improvisera. Blir mer spännande då!