Dag för dag: Resealbumet "Kultur Stockholm 2012" av Bibchen

Maken och jag hade bestämt möte med en av intendenterna på Nationalmuséet. Hon har skrivit en doktorsavhandling, som av personliga släktskäl kom att intressera oss. Vi möttes i muséets restaurang, där eftermiddagens cappucino blev en besvikelse. Däremot var mötet av mycket viktig karaktär med ömsesidig ny information och tillrättaläggande. Vi avslutade med att få inträde till den ryska utställningen. Det var något sent på dagen, och vi fick bara en snabbtitt på en fantastisk utställning. Där måste man ha tid! Politiska toner, klassbeskrivningar och naturbilder som helt klart påverkade.
Oss i alla fall!


"Peredvizjniki"
Banbrytare i ryskt måleri

"Pågår 29 september 2011–22 januari 2012

Konstnärsgruppen Peredvizjniki bildades 1870 som en reaktion mot den ryska konstakademiens konservatism. Gruppen ville skildra det samtida ryska samhället och använda konsten för att belysa sociala och politiska frågor. Man ordnade också vandringutställningar för att föra konsten ut till folket, utanför metropolerna S:t Petersburg och Moskva. Peredvizjnikis måleri har sedan slutet av 1800-talet varit oerhört populärt i Ryssland men är väldigt lite känt i övriga världen.

För första gången i Sverige

Höstens utställning på Nationalmuseum är den första i sitt slag i Sverige. Tack vare generösa lån av konstverk från Tretiakovgalleriet i Moskva och Ryska Museet i S:t Petersburg, kan vi visa en heltäckande bild av gruppens konst.

Samhällsrealism och sagor


Utställningen visar den stora bredden i gruppens måleri. De samhällsengagerade bilderna där sociala orättvisor och svåra levnadsförhållanden är i fokus spelade en viktig roll för Peredvizjniki. Konstnärer som Vladimir Makovskij, Ilja Repin och Nikolaj Jarosjenko skildrade hemliga politiska möten, straffångar och svältande jordbruksarbetare. En av höjdpunkterna i utställningen är Ilja Repins berömda Pråmdragare vid Volga, ett av de mest välkända verken i rysk konst överhuvudtaget.

Men gruppens konstnärer intresserade sig också för Rysslands förflutna. Bilder inspirerade av folksagor, skildringar av kyrkliga traditioner och bilder av vardagslivet under tidigare sekler ingår i utställningen.

Symboliskt laddade landskap


Flera av Peredvizjnikis målare var specialiserade på landskapsmåleri. För dem stod det typiskt ryska i centrum. Bilderna av Rysslands vidder och skogar blev till symboler för hemlandet och spelade en roll för formandet av en nationell identitet. Samtidigt kan det ryska landskapsmåleriet ibland föra tankarna till det nordiska drömska och vemodsfyllda landskapsmåleriet kring sekelskiftet 1900.

Landskapsbilderna kunde också ha politisk innebörd. Isaak Levitans Vägen till Vladimir, som för den oinvigde föreställer en idyll; en sandig väg över en strandäng, skildrar i själva verket vägen till straffkolonierna i Sibirien.

I intellektuella kretsar


I utställningen möter vi också flera av tidens ryska författare och musiker. Några av konstnärerna i gruppen umgicks i ledande intellektuella kretsar och i utställningen visas porträtt av kompositörer som Rimskij-Korsakov och Tjajkovskij och författare som Leo Tolstoj." (ur broschyren)

Tack vare våra ganska nyfunna polska vänner får maken och jag då och då möjlighet att vara med på olika polska kulturevenemang. Denna kalla, blåsiga lördagskväll bjöd polska konsulatet på en fantastisk pianokoncert följt av mingel med snacks och vin därtill. Med buss 1 tog vi oss till det pampiga huset på Villagatan 2. (ambassadörens blivande residens, fick vi veta). En skön värme mötte oss redan i hallen. Efter några träffar såväl där som hemmavid, har vi lärt känna flera polska par, så det blev inte tyst i salen, förrän konsuln presenterade de två pianisterna, Marcin Dominik Gluch och Marek Matuszczak.
Ett gediget program, kanske en aning för långt. Det är tur, att man kan mötas i musik, för den polska som talades mellan musikstyckena, förstod vi inte ord av.

Mycket kultur bjuder vår huvudstad på i vår. Idag var det dags för baletten "Messias" på Operan. Denna vinterkalla kväll hade maken och jag turen att få skjuts av vänner till sta´n. Varm bil, varmt garage - det uppskattas, när det är -10gr.!
Nästan full salong - många kvinnor var det. Tyst och andäktigt, inga popcorn där inte. Ridån gick upp, och på scenen låg vitklädda dansare platt på mage , med duvblå fondvägg i bakgrunden. Stämningen var satt redan från början. En hel del av musiken var bekant (har sjungit i kör för några år sedan, när rösten fortfarande var sopran).
Säg mig, väger balettdansare ingenting? De formligen flög över golvet, och man hörde inte ett uns av landningen! Lyft, vridningar, hopp, pliéer och gruppformationer. Allt fanns där! Sopran och altsång från orkesterpodiet såväl solister som kör.
Efter 1,5 tim (utan paus) blev det stående ovationer! Jag ropade "bravo" flera ggr.


MESSIAS
"Balett i en akt
I sin abstrakta helaftonsbalett Messias från 1998 – till musik ur barockmästaren Händels oratorium ­– berättar den argentinske koreografen Mauricio Wainrot inte om Jesu liv och död. Han vill istället hylla livet och spegla den mystik och religiositet, det hopp och den glädje som finns i musiken. Wainrots uttrycksfulla koreografi kräver både akrobatik och lyrisk känsla av dansarna i Kungliga Baletten. Hallelujakören blir en storartad avslutning i dans, sång av Kungliga Operans sångsolister och kör samt musik från Hovkapellet." (Operans hemsida)

Det var med stor behållning som maken och jag återsåg "Fanny & Alexander", fast denna gång som teater. Som statister deltog vi i Ingemar Bergmans filmversion. Det hade inte varit möjligt på Dramaten, trots Stora scenen. Ett gediget antal av våra stora skådespelare fyllde scenen.
Att göra teater av film är inte helt enkelt. Men det gick vägen för "Fanny & Alexander" på Dramaten i kväll. Scenografin var snillrika lösningar på de olika miljöerna med vridscen, avdelade rum och en ljussättning, som skapade helt olika stämningar.
Ovationer efter off. genrepet.

"Fanny och Alexander
av Ingmar Bergman Ingmar Bergmans flerfaldigt Oscarsbelönade långfilm och tv-serie Fanny och Alexander blir nu pjäs på Dramatens stora scen. Regisserar gör Stefan Larsson som har en rad Dramatensuccér i ryggen, senast Höstsonaten och Scener ur ett äktenskap av Ingmar Bergman samt En familj – August:Osage County av Tracy Letts.
Fanny och Alexander hade ursprungligen premiär 1982 och kom i två versioner – som långfilm och som en längre tv-serie. Filmen belönades som första icke engelskspråkiga film med fyra Oscars. Filmen sticker också ut som Bergmans mest livfulla film, en mustig och publiktillvänd historia.

I rollerna
Helena Ekdahl MARIE GÖRANZON
Oscar Ekdahl THOMAS HANZON
Emilie Ekdahl LIVIA MILLHAGEN
Poliskommissarie, regissör, skådespelare JAN MALMSJÖ
Biskop Edvard Vergerus REINE BRYNOLFSSON
Carl Ekdahl CHRISTOPHER WAGELIN
Gustav Ekdahl JONAS KARLSSON
Lydia Ekdahl KRISTINA TÖRNQVIST
Alma Ekdahl TANJA LORENTZON
Isak Jacobi HANS KLINGA
Aron Retzinsky PONTUS GUSTAFSSON
Ismael Retzinsky, sufflösen ELLEN JELINEK
Maj, Justine JENNIE SILFVERHJELM
Henrietta KICKI BRAMBERG
Fröken Vega, biskopens mor BASIA FRYDMAN
En ung skådespelare JON KARLSSON
En ung skådespelerska JOSEPHINE ALHANKO
Elsa Bergius ELISABET HELANDER
Alexander HANNES ALIN, VICTOR LINDBLAD POTURAJ
Fanny KAJSA HALLDÈN, LEONA EKMAN LARSON

Bearbetning och regi Stefan Larsson
Scenografi Rufus Didwiszus
Kostym Nina Sandström
Ljus Torben Lendorph
Peruk och mask Sofia Ranow Boix-Vives, Lena Bouic-Wrange, Kjell Gustavsson



Premiär 11 februari 2012
Speltid: 3 timmar och 45 minuter inklusive paus
Rökmaskin förekommer i föreställningen.
Textade föreställningar 11/3 och 11/4 april.
Textdisplay finns att låna hos publikvärdarna-" (Dramtens hemsida)

Morgonradions väderleksrapport lovar sol mitt på dagen, och jag förbereder mig för promenad från Dramaten till Liljewalchs konstsalong. Där väntar damerna i vängänget. Vi fikar först på "Blå Porten", och beger oss sedan in i konstsalongen. Vårsalongen i år bjuder på många glada skratt, ibland något ekivoka, och allt lämpar sig inte för att avbildas på denna sida :-). Vi är alla sex överens om, att årets utställning är ljus, humoristisk och lagom galen. Tankar och fnitter tar vi med oss hem till våra män, som lagar till kvällens gourmetmiddag. "Grytans Vänner" har årsmöte. Vi damer bjuds på Roquefortsallad med äpplen och vårlök, Kalvfilé med potatis/svampgratin, Galette med färska hallon och blåbär. Rosé, rött och Sauterne.
Dimmig bussresa hem! :-).

Egentligen bör jag kanske skriva det här blogginlägget på danska, men jag har översatt i mitt huvud. I Stockholm kan alla danskar, som bor här, mötas i "Danska Föreningen" och fira årets danska traditioner. Idag är det "Fastelavsnfest" för stora och små. Vi tar barnbarnen med, min danske make och jag, och beger oss till Norska kyrkan, där föreningen får låna lokaler.
Dagens höjdpunkt är att "Slå katten ur tunnan". En särskilt ihopspikad trätunna är fylld med godis. Barnen får köa och en och en gå fram och slå med ett slagträ, tills tunnan spricker. Ut drössar det godis. Det är bara att ta för sig. Den som slog slaget, när tunnan sprack, blir utsedd till "Kattdrottning" resp. "Kattkung". Kröning med guldkrona! Flera barn är utklädda, och bästa utklädning premieras.
En trevlig barnbarnseftermiddag och vi ser fram emot kommande traditionella möten s.s filmafton, dronningens födelsedag, Mårten Gås, julgransplundring m.m.................................