Dag för dag: Resealbumet "Kultur i Stockholm 2011" av Bibchen

27 maj 2010 - Stockholm, Sverige
14 januari 2011 - Stockholm, Sverige
Dags för årets kulturpremiär för vårt vängäng.
Den nya spårvagnen glider tyst genom sta´n, förbi Dramatens entrétrappa, över Djurgårdsbron och vidare till slutstationen Waldemarsudde. Med isbroddsförsedda stövlar går vi vägen fram till prins Eugens villa, som ligger inbäddad i mjuk snö. Solen strilar genom molntäcket och skapar ett intressant ljus. Inne i den efterlängtade värmen möts alla gängdeltagare.
Dags för visning. Några bär på mötesstolar, andra bär på sina ej lämpliga i garderobenpälsar. Det blir varmt och trångt. Guiden har tydlig och hög röst, och även runt hörnet i hallen, där jag fått plats, går informationen fram.

Roland Svensson, eg Gustaf Roland Svensson. Svensk konstnär och författare, född 18 januari 1910 i Stockholm, död 31 juli 2003 i Nacka , Stockholms län. Grafiker, bokillustratör och tecknare av förlagor till frimärken.
Svensson sökte sina motiv bland kobbar och skär utanför trakten av sommarvistet och ateljén på Stora Tornö över sundet vid Långsvik på Möja i Stockholms skärgård och skildrade årstidernas växlingar med stark inlevelse. Han arbetade i kraftiga manér, helst i kol och med en impressionistisk iakttagelse som inte uteslöt dekorativ känsla. Hans syn på svensk natur och svenska folktyper är besläktad med Karl Nordströms och Albert Engströms. Han nådde en bred publik genom sina färglitografier.
Sven Barthels två senare böcker har förutom Svenssons illustrationer i svart även färgbilder efter akvareller och pasteller. Dessa bägge böcker är mycket svenska i sin kärva frasfrihet och sin äkta kärlek till naturen. De är ovanligt vackra böcker som både konstnärligt och litterärt blivit klassiker. (Wikipedia)

Guiden berättar. Som 5-åring skickades Roland på kollo, Branens Ö, och det var redan där han kom i kontakt med och blev hängiven skärgårdens natur och lusten till havet.
Ekonomiska svårigheter gjorde att det var svårt för R. att utbilda sig till konstnär. Han arbetade på bank, men Wallenberg, som trodde på hans konstnärliga förmåga, gav honom lön under de sex år, som det tog honom att gå på Konstakademin. Där började R. som tecknare. Det var först långt senare han gav sig ut i skärgården, där han skildrade snarare än tolkade naturen. Han beskrev det han såg.
Så småningom skrev R. också dagböcker, 229 st., varav några finns med på utställningen.
Ett självporträtt, innan han la sig till med skägg, använde han som inträdesprov till Konstakademin. Detta porträtt kan man också se på utställningen.
Att R. är inspirerad av van Gogh kan man tydligt se i hans oljemålningar av skärgården. Ett motiv som ofta förekommer är "Lilla Nassa".
Med tiden blev han dock inte så populär bland kritikerna. Konsten skulle vara mer nonfigurativ. Han gjorde frimärken och litografier i stora mängder, för att klara sig. En märklig man, denne kosntnär, som tyckte om öar som låg längst bort, och en sådan ö som var världenslängstborta ö (enl. guiden) var "Tristan du Cunha".
Avslutningsvis berättar guiden att R. skrev boken "De vita båtarna" som finansierade båten "Saltsjön". På denna båt var hans son Thorbjörn skeppare, och den sista tiden, när R.låg på ålderdomshemmet, tutade Thorbjörn varje gång han passerade med båten som en särsklid hälsning till pappa.
Min största upplevelse är ljuset i hans tavlor. Man kan tydligt se vilken tid på dagen det är.

Vi pausar i "Prinsens Kök", innan vi närmar oss Zorns kullor. Kardemummakakan sitter som en smäck, men snälla, varför kan man inte få en cappucino??

Anders Leonard Zorn, född 18 februari 1860 i Mora i Dalarna, död 22 augusti 1920 i Mora, var en svensk konstnär. Han betraktas som en av de främsta svenska konstnärerna och blev även uppskattad internationellt. Detta gäller inte minst i USA, där han anlitades som porträttmålare av presidenter, företagsledare och folk i societeten.
Zorns verk finns bland annat i samlingarna på Nationalmuseum, Waldemarsudde, Göteborgs konstmuseum, Musée d'Orsay, Paris samt i Vita huset i Washington D.C., USA. Han finns representerad i den svenska frimärksutgivningen som såväl målare, tecknare som etsare. En etsning, Självporträtt från 1904, utgavs som frimärke i samband med hundraårsdagen av Zorns födelse 1960. (Wikipedia)

Här har vi ingen guide. Behövs inte - det går att läsa på väggarna. Jag orkar inte ta in mera. Skönt bara att vila i Zorns svulstiga bilder. Kullorna är välbekanta, men det är några tavlor, som jag lika gärna kan tro varit den danska konstnären Sören Kröjers, om damerna inte hade gått på kajen i Stockholm, utan på stranden i Skagen!

Vi missar en spårvagn, men det kommer alltid en ny.................................
Kommentarer: 1 Skriv kommentar
23 januari 2011 - Stockholm, Sverige
"Rut och Ragnar" är det svårt att få biljetter till. Fullt förståligt. Alla vill ju se dem......Meta Velander och Ingvar Kjellson!! Beställde två biljetter redan i oktober och värvade en teatersugen kompis. Inget hon ångrade precis.

"En dag för länge sen lovade Rut och Ragnar varandra evig kärlek. Nu har det blivit hög tid att avge ett nytt löfte. Att för alltid lämna varandra ifred.
De börjar dela upp sina gemensamma ägodelar. Men hur ska de dela upp drömmarna? Och de gemensamma minnena?

Jan-Olof Strandberg gör Stadsteaterdebut med Kristina Lugns skilsmässopjäs. Pjäsen hade urpremiär 1997 på Teater Brunnsgatan Fyra. När den nu för första gången sätts upp på Stockholms stadsteater är det med det äkta paret Meta Velander och Ingvar Kjellson i rollerna." (google)

Entimmespjäs, alldeles lagom för det tänkvärda och lätt skruvade innehållet. Otroligt skickligt och varmhjärtat framfört av våra idag största skådespelare av äldre datum. Humor, värme, underfundigheter och ett avslut som väcker undringar och egentolkningar. Typiskt Kristina Lugn!
Bra att vi gick och tog en cappucino i Kulturhuset efteråt, så att vi kunde dela våra tankar om avslutet. Vi kom bägge fram till, att det handlade om barnet i oss själva, sorgen över att lämna det...................

Kan varmt rekommendera pjäsen för den som lyckas få biljetter!
24 januari 2011 - Stockholm, Sverige
Sara Moon
Sara Moon
Sara Moon
Kommentarer: 1 Skriv kommentar
Sara Moon
Kommentarer: 1 Skriv kommentar
Sara Moon
Sara Moon
Sara Moon
Sara Moon
Sara Moon
Sara Moon
Fotografiska Muséet i eftermiddagsdräkt
Kommentarer: 3 Skriv kommentar
Gillar hennes dubbelexponeringar och skuggor. Sara Moons.

”Sarah Moon 12345” är en utställning som känns i stället för att påstå. Att se Moons bildvärld i dag är inget för den som söker motstånd i konsten, men hennes verk erbjuder fantasin en tillflykt, en fotohistorisk odyssé och en introduktion till en fotograf vars bilder vi alla nog har sett någon gång men inte tidigare haft chansen att ta del av på allvar."
(Maria Lantz konst@dn.se)

Ibland blir bilden så diffus, att fantasin sätts i rullning. Många av porträtten talar uppfodrande till mig. Bäst gillar jag svartvitt. Sara Moons bilder gör sig bättre i svartvitt. Skapar mer dramatik och mystik. Ett par bildspel accompagneras av fransk musik, och jag kommer osökt att längta till Paris.

"Allt som oftast representerar Moons bilder ett sökande efter det där svårfångade, oväntade ögonblicket, ibland både melankoliskt och makabert".
(text. utställningen)
25 januari 2011 - Stockholm, Sverige
Maximteatern en måndag kväll.
Den sitter inte riktigt än - replikerna, tajmingen. Men så är det ju bara gen.rep.!

Riktiga män
"Stora saker händer på företaget och chefen reser med sina närmaste män till en tropisk ö över helgen för att rådslå. Men han låter dem förstå att alla kanske inte är kvar när måndagen kommer…
Tommy Körberg, Johan Rheborg, Johan Ulveson och Erik Johansson spelar männen som försöker förstå sig på varandra, sig själva och det motsatta könet. Riktiga Män är en mycket annorlunda pjäs. Det är en komedi med inslag av slapstick, sång och lite dans. En internationell succé som gått för utsålda hus världen över." (google)

Skulle nog vilja se den om ca så där 10 föreställningar fram. Då bör den sitta. Plastiken är dock helt obetalbar, särskilt Ulvesons. Han behöver inte säga ett enda ord. Man förstår ändå. Innehållet är lite tunt och kanske en eller 1/2 generation för sent. Scenografin är till sin fördel, enkel och stjäl inte koncentrationen från skådespelarna.
Paus.
Det blir ett större djup i andra akten. Tommy Körbergs skönsång lyfter. Men fortfarande är kroppspråket det som ger mest behållning.
Maken och jag höjer medelåldern i salongen. Den yngre manliga publiken verkar ha svårt att identifiera sig med scenens herrar.
Sammanfattat: en underhållande, sevärd föreställning, om man väntar till lite längre fram.
Kommentarer: 1 Skriv kommentar
1 februari 2011 - Stockholm, Sverige
JH Engström (min favorit)
Kommentarer: 2 Skriv kommentar
JH Engström
Kommentarer: 1 Skriv kommentar
JH Engström
JH Engström
  1. 1
  2. 2
  3. 3
  4. 4
  5. 5
  6. 6
  7. 7
  8. 8
  9. 9
  10. 10
  11. 11
  12. Nästa