Dags för årets kulturpremiär för vårt vängäng.
Den nya spårvagnen glider tyst genom sta´n, förbi Dramatens entrétrappa, över Djurgårdsbron och vidare till slutstationen Waldemarsudde. Med isbroddsförsedda stövlar går vi vägen fram till prins Eugens villa, som ligger inbäddad i mjuk snö. Solen strilar genom molntäcket och skapar ett intressant ljus. Inne i den efterlängtade värmen möts alla gängdeltagare.
Dags för visning. Några bär på mötesstolar, andra bär på sina ej lämpliga i garderobenpälsar. Det blir varmt och trångt. Guiden har tydlig och hög röst, och även runt hörnet i hallen, där jag fått plats, går informationen fram.

Roland Svensson, eg Gustaf Roland Svensson. Svensk konstnär och författare, född 18 januari 1910 i Stockholm, död 31 juli 2003 i Nacka , Stockholms län. Grafiker, bokillustratör och tecknare av förlagor till frimärken.
Svensson sökte sina motiv bland kobbar och skär utanför trakten av sommarvistet och ateljén på Stora Tornö över sundet vid Långsvik på Möja i Stockholms skärgård och skildrade årstidernas växlingar med stark inlevelse. Han arbetade i kraftiga manér, helst i kol och med en impressionistisk iakttagelse som inte uteslöt dekorativ känsla. Hans syn på svensk natur och svenska folktyper är besläktad med Karl Nordströms och Albert Engströms. Han nådde en bred publik genom sina färglitografier.
Sven Barthels två senare böcker har förutom Svenssons illustrationer i svart även färgbilder efter akvareller och pasteller. Dessa bägge böcker är mycket svenska i sin kärva frasfrihet och sin äkta kärlek till naturen. De är ovanligt vackra böcker som både konstnärligt och litterärt blivit klassiker. (Wikipedia)

Guiden berättar. Som 5-åring skickades Roland på kollo, Branens Ö, och det var redan där han kom i kontakt med och blev hängiven skärgårdens natur och lusten till havet.
Ekonomiska svårigheter gjorde att det var svårt för R. att utbilda sig till konstnär. Han arbetade på bank, men Wallenberg, som trodde på hans konstnärliga förmåga, gav honom lön under de sex år, som det tog honom att gå på Konstakademin. Där började R. som tecknare. Det var först långt senare han gav sig ut i skärgården, där han skildrade snarare än tolkade naturen. Han beskrev det han såg.
Så småningom skrev R. också dagböcker, 229 st., varav några finns med på utställningen.
Ett självporträtt, innan han la sig till med skägg, använde han som inträdesprov till Konstakademin. Detta porträtt kan man också se på utställningen.
Att R. är inspirerad av van Gogh kan man tydligt se i hans oljemålningar av skärgården. Ett motiv som ofta förekommer är "Lilla Nassa".
Med tiden blev han dock inte så populär bland kritikerna. Konsten skulle vara mer nonfigurativ. Han gjorde frimärken och litografier i stora mängder, för att klara sig. En märklig man, denne kosntnär, som tyckte om öar som låg längst bort, och en sådan ö som var världenslängstborta ö (enl. guiden) var "Tristan du Cunha".
Avslutningsvis berättar guiden att R. skrev boken "De vita båtarna" som finansierade båten "Saltsjön". På denna båt var hans son Thorbjörn skeppare, och den sista tiden, när R.låg på ålderdomshemmet, tutade Thorbjörn varje gång han passerade med båten som en särsklid hälsning till pappa.
Min största upplevelse är ljuset i hans tavlor. Man kan tydligt se vilken tid på dagen det är.

Vi pausar i "Prinsens Kök", innan vi närmar oss Zorns kullor. Kardemummakakan sitter som en smäck, men snälla, varför kan man inte få en cappucino??

Anders Leonard Zorn, född 18 februari 1860 i Mora i Dalarna, död 22 augusti 1920 i Mora, var en svensk konstnär. Han betraktas som en av de främsta svenska konstnärerna och blev även uppskattad internationellt. Detta gäller inte minst i USA, där han anlitades som porträttmålare av presidenter, företagsledare och folk i societeten.
Zorns verk finns bland annat i samlingarna på Nationalmuseum, Waldemarsudde, Göteborgs konstmuseum, Musée d'Orsay, Paris samt i Vita huset i Washington D.C., USA. Han finns representerad i den svenska frimärksutgivningen som såväl målare, tecknare som etsare. En etsning, Självporträtt från 1904, utgavs som frimärke i samband med hundraårsdagen av Zorns födelse 1960. (Wikipedia)

Här har vi ingen guide. Behövs inte - det går att läsa på väggarna. Jag orkar inte ta in mera. Skönt bara att vila i Zorns svulstiga bilder. Kullorna är välbekanta, men det är några tavlor, som jag lika gärna kan tro varit den danska konstnären Sören Kröjers, om damerna inte hade gått på kajen i Stockholm, utan på stranden i Skagen!

Vi missar en spårvagn, men det kommer alltid en ny.................................