Dag för dag: Resealbumet "Hemresa från Kina" av Babilla

Hong Kong 22 juni – 26 juni 2009.

Vi började vår resa på Nanjings flygplats den 22 juni på förmiddagen. Med China Shenzhen airlines flög vi smidigt till Shenzhen för att sedan där ta oss över gränsen till Hong Kong. Istället för att ta en taxi mellan flygplatsen och gränsstationen (Lu Wu) tog vi en typ av shuttle bus som kostade 20 yuan per person. Tog kanske 45 minuter och sedan var vi framme vid gränsen. Vid gränsens kinesiska sida var det först dags att fylla i alla papper som behövdes för att få lämna Kina, och sedan på gränsens Hong Kong sida dags att fylla i alla papper som behövdes för att få resa in i Hong Kong. Pga. svin influensan var vi västerlänningar tvungna att fylla i några papper extra, medan kineserna bara kunde vandra rakt igenom… antar att bakterierna fäster bättre på oss ;)

Hur som helst, väl igenom var det bara att traska tills vi nådde East Rail Line, typ pendeltåg, som skulle ta oss till vårt hotell. Vi bodde på Royal Plaza hotel som låg smidigt nära både East Monkong station (Pendeltåg) och Monkok resp. Prince Edward station (Tunnelbana). Kostade oss ungefär 3200 SEK att bo där (2 personer) i fyra nätter, med frukost två av dagarna. Tidning ingick, och tydligen också att bada i poolen (som vi inte använde). Var lite olika meningar på booking.com, hotellets egen hemsida samt vad som gällde i verkligheten men det var RIKTIGT lyxigt och härligt att bo där! Frukosten är inte värt 198 HKD som man kan beställa för på nätet, men däremot 76 HKD som vi fick den till när vi väl anlände till hotellet. Internet kostade mellan 40-150 HKD att använda, men i köpcentret som hotellet sitter ihop med finns Pacific Coffee där man genom att köpa en kaffe eller så kan sitta vid deras datorer en stund. Dock inget trådlöst.

Dagarna i HK tillbringade vi ganska slappt. Vi åkte upp med the Tram till Victoria Peak och tittade på utsikten samt besökte Madame tussau’s (HK version). Kostade 150 HKD om jag inte minns fel, åka upp och ner, inträde till MT och till view pointen högst upp i huset. Jättefin utsikt, och vill man inte lägga flera hundra på en sandwich så finns Burger King med svenska priser med lika bra läge. Även Starbucks och lite andra kedjor finns där, samt sjukt dyra souvenir shops.
Annars gjorde vi faktiskt inte så jättemycket påtagligt. Vi tittade på ljusshowen vid Avenue of Stars första kvällen, över HK island. Värt att se. Sen blev det en del märkesshopping, trots att det inte skulle bli det… men det är faktiskt billigt med märkeskläder. Speciellt i outletsen, som finns lite överallt. Däremot var elektronik inte speciellt billigt. På en pocketkamera jag var intresserad av skiljde det som mest 500:- i förhållande till billigaste priset i Sverige, och då var det osäkert om den verkligen var helt äkta. Men lägger man mycket tid kanske man kan göra bra kap. Kameralinser köpte vi, det var mycket bättre pris än hemma. Vet dock inte hur äkta de är heller…

Vi hade inte hundraprocentigt väder, så vi var glada att vi hade så fint hotell. Kändes inte jobbigt att ligga inne och slökolla på ENGELSKA TV PROGRAM (Istället för kinesiska som vi inte förstått ett ord av på ett halvår) en förmiddag när regnet vräkte ner. Dessutom var hotellrummet större än vår tidigare lägenhet, med kyl o frys, badkar, strykjärn, diskmöjligheter och även en liten spis. Dock ingen utrustning…
Middag intog vi en kväll i Soho dit vi tog oss med Central – Midlevels escalators. Jättemysigt, men ganska dyrt. Godaste maten på resan dock, på en restaurang som heter Soho Spice eller något sådant, en Thailändsk, där jag åt röd curry kyckling med ris och små vårrullar till förrätt. Gott! De hade dessutom 2 för 1 gällande huvudrätten (i vilka det iofs inte ingår ris…) på onsdagar och torsdagar. Verkade vara många som hade sådana erbjudanden de dagarna så kan ju vara ett tips. I närheten ligger även bargatan, trevligt och helt okej priser.

Hong Kong var inte riktigt så dyrt som vi föreställt oss, men det gick ändå mycket pengar. Mat är dyrt och även att resa runt blir ganska dyrt. Har man bara en dag att se HK på är det värt att köpa ett endags kort i tunnelbanan. Vi åkte på lösa kuponger, men de varierar ganska mycket i pris mellan 5-25 HKD så blir dyrt om man reser mycket på en dag. Taxi provade vi bara en gång, till the Tram. Framkörningskostnaden är 18 HKD och sedan stiger det ganska snabbt… men hittar man inte är det en bra grej :) Dessutom underbart att få använda bilbälte!
Jag älskade Hong Kong. Helt klart bästa stället jag besökt det här halvåret! Förmodligen för att jag längtar hem så mycket, och här pratade folk engelska och man kunde köpa Kit Kat på seven eleven! Så det var underbart… Nu har finnair kampanj så man kommer tor för under 5000 – så åk!
 

Bali, Sanur 26 juni – 29 juni 2009.

Från Hong Kong international (som ligger på grannön till Kowloon, som verkade jättefin men som vi inte besökte, tyvärr) flög vi till Kuala Lumpurs lågprisflygplats LCCT (tror jag). Vi, som på bara några dagar lyckats vänja oss vid RENHET, ENGELSKA och INTELLIGENS fick återigen en liten chock när det var dags att checka in till nästa flyg (vidare till Bali) någon timme efter att vi landat. Helt kaotiskt. Tror att vi ordningsamma Svenskar ändå är ganska uppskattade i världen, men det är såklart bara min tanke… Här checkade familjer på 9 stycken in samtidigt, alla väskor på bandet i en hög, med typ 7 pass. Lite problem. Tog en ganska bra stund att komma av planet och in på flygplatsen också, även här var man ju rädd för influensan. Så det var scanning, papper och visum ifyllning här med. McDonalds lyfte upp oss lite och Air Asias incheckningskille var trevlig. 100 MYR fick vi betala för våra sammanlagda 5 kilo. Helt okej tycker jag. Ombord på Air Asias flygningar var det dessutom schyssta priser, en hot dog för 15 SEK, cola för 10… typ. Helt okej tycker jag. Trevlig personal också.

Sent på kvällen landade vi i Indonesien på Bali. Här lurar man turister, så även oss. 95000 RP betalade vi att åka med ”taxi” från flygplatsen till Sanur. Det är dyrt. Vårt hotell tar 65000 för samma service, och hotell brukar ju sällan göra saker för att vara snälla… Dessutom ville han killen inte ge tillbaka de 5000 som var min växel. Visumet kostade 25 USD och det köper man i en liten kiosk när man landar. Sen ställer man sig i en lång kö och får massa papper och sånt igen, och sedan hämtar man väskorna. Väskorna, som låg i en stor hög efter bandet…

I Sanur bodde vi på ett hotell som heter Palm Garden (Palem Talem eller något liknande) som ligger nära stranden i den södra delen. Ett enkelt dubbelrum med mögel lite här och där men fräscha lakan och nya handdukar varje dag kostar 300 000 Rp. Då ingår en frukost som består av två brödskivor, lite frukt och kaffe eller the. Hotellet har pool också, och vi låg mest där under våra dagar. Stranden vid vårt hotell var belamrad med båtar och försäljare och vi orkade inte riktigt det. Poolen är fräsch dock, handdukar ingår och cola, vatten osv är billigare där än uppe på restauranggatan. En kväll tog vi en taxi (startavgift 5000 RP och sedan 4000 per Km) bort till Sanur ”city” och kollade lite där. Mycket trevligare strandpromenad med mycket mer folk, men är lugnt och skönt borta i södra delen…
På Bali är surfgrejor osv ganska prisvärt. Dock har vi inte besökt någon outlet eller liknande, men det ska finnas. Bikini kostar kanske 300 SEK och skor som man använder till surf, bad osv kostar ungefär 400 SEK. Inte billigt, men ändå schyssta märkesgrejor.

Gili Trawangan 29 juni – 4 juli 2009.

Efter våra inledande dagar på Bali, som vi visserligen inte var helt nöjda med men som ändå är schysst, såg vi fram emot vår resa till ”paradisön” Gili Trawangan. Det är ingen paradisö, ska väl berättas här i inledningen. Resan dit blev först lite krånglig eftersom vi fått reda på att vi skulle resa från hotellet med shuttle bus till Padang Bai där Gili Cat båten skulle ta oss på 1,5 timmar till Gili T. Bussen kom 12, båten åkte inte förrän vid 2. Utan lunch var vi lite gnälliga och jag mådde sjukt illa på resan över som tog 2 timmar. Var inte värt att köpa tor biljett, man tjänade knappt på det. Vill man resa lite långsammare går det att få resor från Gili T (inte förboka på Bali) till Sanur, Kuta osv för under 200 000 Rp. Samma sak, ungefär 8 timmars resa med buss + båt, kostar från Bali ca 400 000 Rp vad vi hittade. Så är värt att vänta med bokningen. Gili Cat kostade 1 200 000 tor och skulle ju då vara lite smidigare, får hoppas det blir så på vägen tillbaka.

Framme på Gili T var det inte svårt att hitta vårt ”hotell” som heter Pondok Lita. I the Rough guides är det högt rekommenderat, men det vet jag inte riktigt… Nu efter några dagar känns det okej, men det var jobbigt i början. Få hotell har sötvatten här på ön. Välj ett utav dem. Att duscha i saltvatten är ingen hit. Det kliar. Alla lakan osv är tvättade i saltvatten, allt är ungefär lika mysigt som sandpapper… Fläkten (ingen AC) väsnas så man behöver öronproppar för att sova, men annars blir det över 35 i rummet på natten. Frukosten är grymt bra dock… Pannkakor med banan eller ananas, fruktsallad och kaffe. Men i övrigt är det ganska skabbigt. Toastolen läcker flera liter varje spolning, strömmen går varannan minut. Vi lämnade en laddare i en dag när vi gick till stranden. Gör inte det, många går sönder när strömmen går och generatorns ström ska starta.

Så, nätterna här är ganska jobbiga. Det är ett jäkla liv klockan 05.00 dessutom när moskén ska ropa ut sitt budskap. Dagarna är bättre. Nere vid strandpromenaden ligger alla bra hotell och mängder av restauranger. Vissa ställen har även små hyddor där man kan kolla en film på en liten tv om man köper dricka, mat eller snacks. Har vi gjort några dagar efter stranden, skönt. Beautiful Life (rest bar) har även bio varje kväll klockan 19 och 21. Nya filmer, men ganska bra kvalitet. Varje person måste beställa för minst 30 000 Rp per film, maten är sådär men glassen är jättegod! Många ställen har också happy hour med 2 för 1 i cocktails, gott. På Tir na nog kan man även ladda sin ipod med ny musik och film…
Här finns mängder av god mat. Mellan 30 000 – 60 000 för middag eller lunch. Billigare än i Sanur, där började den mesta maten på 50 000. På i princip alla priser gäller 10 – 21 procent pålägg i skatt, men vissa tar inte någon alls. Förstår inte vad skillnaden är riktigt, det är liksom samma produkter men olika skatt på olika ställen. Tror det är lite godtyckligt av ägaren. Även här luras de hur som helst, speciellt på notorna. Det är lite svårt att hålla ordning på nollorna och antingen tycker de också det eller så är de svin. Varje dag har vi i varje fall fått en nota som varit 10-20 000 Rp över det vi egentligen ska betala och har fått be om en ny. Tröttsamt.

Dagarna spenderade vi mest på stranden. En del ställen erbjuder solstolar i utbyte mot att man köper dricka osv. Värt, sanden är het. Tobias tog en ”prova på att dyka dag” mellan 11-17 en dag. 60 USD kostade det och det tyckte han var värt. Manta Dive använde han sig av, mycket duktiga och trevliga. Engelsmän. Var bara han i ”gruppen” så det innebar schysst service. Då ingick lite introduktion, övningar i poolen samt ett dyk ner till 10-12 meter ute i havet. Vill man ta kurser så finns även det såklart. Både 2-, 4- och ännu längre. Vet inte priser, men Manta Dive har en hemsida.

Sen en dag så hade vi bestämt oss för att ta en snorklingstur ut till de andra Gili öarna, Air och Meno. Det var egentligen därför vi valde att åka hit… Men gör inte det. Ta inte en av de anordnade snorklingturerna som erbjuds överallt på ön. Det kostar bara 75 000 RP men det är värdelöst! Skitdålig service, dålig utrustning och otrevliga snorungar som håller i allting. Alla bås på hela ön samarbetar och har samma pris och alla åker sedan med samma båt. Det enda som var bra på turen var lunchen på Gili Air (gå inte till stället guiderna tar er, såklart, gå längre bort…) som var jättegod. Behöver jag säga att vi åkte en timme senare än vi skulle? Fenor ingick inte heller… Värdelöst. De lokala som vi pratade med efteråt sa att man kan fråga runt efter små privata turer. Bara 2-5 personer, dyrare men då får man också se någonting. Alla snorklingsbåtar går annars till samma ställe, först ett rev som i princip är helt dött, sedan skölpaddsbo (stackars djur…) och sedan ett lite större rev, som faktiskt innehöll lite djur! Värdelöst som sagt. Om man nu ens ska dyka och snorkla, man stör ju faktiskt djuren. Vet inte hur bra de mår av det…

Bali, Ubud 4 juli – 7 juli 2009

Från Gili T åkte vi tillbaka till Padang Bai med Gili catbåten som hämtade oss nere i hamnen. Vi har klagat en del på priset där (1,2 miljoner tor) men har insett att det ändå var ganska smidigt då de på båten går runt och frågar vart man vill resa sedan och hänvisar en till rätt shuttlebus när man kommer av. Bussen ingår, så bara där (först från Sanur till Padang Bai och sedan från Padang Bai till Ubud) har vi sparat minst 100 000 per person. Visserligen fortfarande dyrt, men så tar båten också 1,5 timmar istället för 8. Flytvästar har de på båten också! Bara det!

Väl framme i Ubud (ca 1 timma från Padang Bai med shuttle) började vi med lunch för att sedan leta lite boende. Vi började på en sidogata till Monkey Forest street som heter Arjuna Lane. En kille hoppade på oss direkt, men vi var lite trötta så vi orkade inte lyssna på honom. Efter att ha kollat in lite bungalows längs med gatan (ganska liten) så följde vi ändå med honom och tittade på vad han hade att erbjuda. Det visade sig att hans rum var nyrenoverade och ett på andra våningen med fin utsikt över palmträgårdarna och hustaken visade sig prutbart till 150 000 RP per natt. Då ingår både badkar, fräscha lakan, varmvatten och god mättande frukost. Jättefräscht verkligen, uppskattat efter dagarna på Gili T. Suarsana eller något liknande heter stället, jättefint. Alla har egen uteplats där man kan (om man är i tid) kan se solnedgången. De andra bungalowsen som vi hittade längs gatan var billigare och kostade ungefär 70 000 per natt. Väldigt billigt, men också ganska låg standard. Inget varmvatten och lite halvskabbigt. Det är väldigt lätt att hitta boende här dock, om man vill bo centralt. Utanför, med utsikt över risfälten, på de lite kändare ställena verkar det vara en hel del förbokat och fullt.

I Ubud finns massor att göra! Värden på hotellet vill gärna hjälpa till, men tyvärr är vi ju lite misstänksamma mot hjälp nu för tiden så vi har inte utnyttjat den så mycket. Första kvällen hjälpte han oss att ordna biljetter till dans showen som visades på Ubud Palace. Helt galen dans, stackars flickor som står i extrema ställningar och väldigt högljudd musik. Ganska spännande ändå, men lite för långt. Kostade 80 000 Rp, fanns både billigare och dyrare att välja på. Öronproppar rekommenderas för de som är lite känsliga…

Längs gatorna står det män och skriker om transport och taxi. Det finns dock ingen legal taxi i stan, så det är transport i halvtaskiga bilar de menar. Sjuka priser vill de ha, typ 100 000 för 2 km. Det är bara att gå vidare dock, bestäm vad ni vill betala och håll er till det. Inom staden ska det kosta 20 000, inte 100 eller 50…

Mängder av utflykter erbjuds. Dagturer och eftermiddagsturer till norra delarna och bergen. Boka en dag i förväg verkar gälla på det mesta här, även på de kurser som erbjuds. Jag var väldigt sugen på en smyckestillverkningskurs (195 000 Rp inkl. 5 gram silver på Studio Perak) men det visade sig vara fullt och man behövde boka tidigare. Mängder av andra kurser finns också, wood carving, språk, batik osv. Ubud är Balis kulturella centrum, mängder av dans och yoga och massage. Ekonomin är lite si sådär för oss nu dock, så vi har inte hoppat på så mycket. Finns många gallerior med fina tavlor och butiker som säljer trä och liknande konst / souvenirer / grejor. Jättemycket är fint, men satsa på butikerna som ligger från Biblioteket (där många kurser finns) och österut istället för marknaden. Sjalar är jättedyrt här i jämförelse med Kina. En 70% silke kostar runt 200 sek, jag köpte dem (likadana) för 25 sek i Shanghai. Men trä är billigt. Smycken är också lite dyrt, men det finns många fina kokosnöt armband och träsmycken som är prisvärda. Konst har jag inte så bra koll på i Sverige, men det är billigare här helt klart. Svårt att få hem vissa stora tavlor dock.

Jag gillar Ubud starkt. Bortsett från Hong Kong (västvärlden jag älskar dig!) så är det helt klart bästa stället på den här resan. Folket är trevligare, maten är jättegod (9000 Rp för mat på de billiga ställena, 25 - 50 000 på de lite dyrare) och shoppingen är mysig. Omgivningarna är också fina, risfälten dyker upp lite här och var och man skymtar vulkanbergen i norr och väst. Bali Buddah heter ett café och en liten butik som var den första att starta med ”organic food” här i Ubud. UNDERBART god mat. Godaste jag ätit på ett halvår, bortsett från restaurangen i HK Soho. Laxtallrik med mango chutney, nybakade pitabröd och ekologisk citronsoda. Tobbe provade dock en ”Healthy man” hälsodrink. Den rekommenderar han inte vidare… (typ bönmos med citron och jord…).

Många är väldigt religiösa i Ubud. Dock inget extremt, men små offergåvor och rökelse finns i varenda litet gathörn. Gatornas kvalitet är bland den sämsta jag har sett. En dag föll en del av bilvägen över bäcken rakt ner och utgjorde ett hål som var 2*2 meter stort… och typ 15 meter djupt och slutade i vatten. De spärrade av lite halvhjärtat men gjorde ingen större grej av saken. Helt sjukt, ramlar man ner där dör man ju…
Bali, Sanur 7 juli – 9 juli 2009


Till Sanur från Ubud tog vi oss med förbokad shuttlebus. Kostade 50 000 Rp per person och tog ungefär en timme.

Kuala Lumpur 9 - 12 juli 2009.

Nu är vi tillbaka i Sverige igen, och detta är det enda inlägg som jag skriver såhär i efterhand. Därför minns jag inte riktigt lika mycket om priser och så vidare, men jag gillade KL helt ok.

Från lågprisflygplatsen tog vi en taxi. Biljetter till dessa måste köpas inne på flygplatsen, och det var faktiskt prisvärt. Vi hittade taxametertaxis sedan också, men det hade inte blivit billigare så det var ändå ett bra val. Tog typ en timme att köra från flyget till vårt hotell i China Town.

Väl framme bodde vi på D'oriental Inn i Chinatown. Trevlig och hjälpsam personal, men varning för djur. Myror och myror och myror fanns över hela rummet och (även när jag kom till Sverige) i min laptop. Hela tangentbordet myllrade av de små svinen en dag när jag fällde upp skärmen. ÄCKLIGT!
Dock verkade det som att hotellstandarden var ganska "äcklig" och djurfylld, så ett lyxhotell är nog att rek. även här.

En dag tog vi en guidad tur. Vi hade inga pengar kvar i princip, så att hålla oss borta från shopping en dag verkade som ett bra alternativ. Det var det också. Kostade ungefär 150 svenska och då åkte vi två tillsammans med en annan svensk tjej i en vanlig AC bil med en chaufför. Var dock ingen speciell guidning, mest att åka runt och ta kort. Åk inte en fredag, då får man inte komma in i National Mosque om man inte är muslim (annars får man besöka med mycket kläder + slöja).

Lite shopping blev det såklart ändå. Dyrare än Kina, så vi var inte så sugna, men vi köpte lite klockor och annat krams. Petaling street i Chinatown var verkligen ingen höjdare. Dyrt och tjatiga försäljare. Istället var indian....någonting, en liknande marknad, lite mer av en upplevelse. Här var det i princip halva priset och bara lokalbefolkning som handlade. Jag köpte tre fina slöjor, fanns mycket sånt här. Fina saker och bra priser.

I övrigt gjorde vi inte så mycket i KL. Vi besökte ett köpcenter med en berg och dalbana i, times square tror jag det hette. Fotade runt lite och åt underbart god mat. Smakade nästan som kinamaten hemma :)

Är man i Malaysia och har vägarna förbi är KL ett bra besöksmål. Men det är inget jag rekomenderar för en weekend precis.