Dag för dag: Resealbumet "Filippinerna en favorit i repris" av Gittannor

[19 dagar kvar]
Nu börjar det verkligen närma sig. Ska bli så skönt att komma iväg igen. Jag kör en repris av min föregående resa från oktober som bara var så bra. Underbar dykning och fantastiska människor.

[Dan före dan]
Så är man nu äntligen klar att åka, väskorna är packade och som vanligt väger bagaget alldeles för mycket. Hade hoppats på att klara mig under 30 kg men med alla presenter i form av dykväst, datorer och framför allt svenskt godis och choklad blev det drygt 35 kg + ett handbagaget som inte går av för hackor. Ändå fick inte ens den nya doomen till undervattenshuset följa med. Fattar inte hur folk bär sig åt men förmodligen hoppar de presenter och dyligt. Som tur är reser jag med KLM som gör det möjligt att boka extrabagage för 44 euro om man checkar in i förväg via nätet, vilket kan tyckas är överkomligt. Får väl se vad jag får betala för de kilon som jag har för mycket på inrikesflyget i Filippinerna. What the hack man lever bara en gång.
Snipp, snapp snut hoppas dagen snart tar slut

Efter en tidig start med bilen till Landvetter lördag morgon så har man nu avverkat flyget till Amsterdam och en allt för lång flight till Manila. En aning övervikt kan man väl säga att jag tog med 37,7 kg bagage och 16 kilo handbagage. Mycket smått och gott till mina Filippinska vänner och mamma Camilla slängde med lite (läs mycket) efterlängtat smågodis till de stora grabbarna Smith. Har en förhoppning av att det ska bli lättare på hemvägen. Ett bra tips är när man vet att man har mycket bagage är att då man reser med KLM kan förboka ett extra bagage vilket ger 2 x 23 kg och mer orkar man ju kanppast släpa med sig (kostar 44 euro).Vis av erfarenhet från förra resan bokade jag in business class på inrikes så då kan man kostnadsfritt ta med sig 30 kg och man får tillgång till Lounchen som bjuder på massor av smått och gott, sköna soffor och fritt wifi.
Nu väntar några timmars väntan sedan en timmas flygning samt 40 minuters bilresa så är man framme på Pura Vida Resort i Dauin.
Ser fram emot två veckors värme och bra dykning.
Thing tjong, sol på gång!

[Life is good]
Efter att ha lämnat -15 grader och börjat anpassa sig till de ljumma vindarna och en termometer som visar minst 45 grader varmare, kan jag inte annat än tycka att man har det bra. Dykningen hittills har varit toppen men inte alls lika mycket som man sett vid tidigare tillfällen. Detta på grund av att ett par veckor innan jag kom svepte stora vågor in och de tog med sig det skräp/växtrester som det marina livet gillar att gömma sig i. I dagsläget verkar det som att de liksom jag letat sig till något annat ställe för att njuta av en skön semester. Får hoppas att de är tillbaka i April när jag kommer igen. Nu är det inte så att man inte ser något har redan kunnat bocka av flera saker som varit skithäftiga, vad sägs om tigerräker, ornate goast pipefishes i massor och otroligt vackra nakensnäckor så jag är nöjd. Det är bara Bonnets corner som är en gammal favorit som gjort mig besviken, känns dödare än Sahara. Detta var dock inte riktigt sant tre fyra sorters snake eals och en söt Coconut octopus som bodde i en 7-up flaska var några av de saker som dock fanns kvar.

[Varma källor och risfält]
Andra dagen här avstod jag från dykningen och åkte på en utflykt till några varma källor uppe i bergen. En av instruktörerna på resorten var ledig och på hans crossmotorcykel var det iväg upp i bergen på vägar som mer i betraktelsen påminde om bäckfåror. Efter en timmas klättring följd vi en liten stig rakt ut i djungeln och efter 10 minuters vandrande så kunde man känna lukten av ruttnande ägg och snart kunde man skymta en liten bubblande damm med vit beläggning på botten. Vattnet var verkligen varmt, speciellt för en rödbränd svensk (brände mig som attan första dagen) som mig. Efter att ha försökt att komma i det varma vattnet utan att lyckas följde vi bäcken som rann vidare från dammen till ett ställe där en annan bäck med friskt bergsvatten mötte det varma vattnet så någonstans där dessa mötte varandra var det perfekt som ett skönt bad. Efter ett skönt varmt bad var man tvungen att skölja av sig i den kalla bäckfåran då man själv fått en hemsk doft av ruttna ägg.

Sedan bar det iväg på smala stigar som var om än ännu sämre än de första och vi passerade Filippinska bönder och otroligt vackra risterrasser med en utsikt som man inte ens kan beskriva. Man kunde lätt se dykbåtarna på Apu Island och Siqijour. Sådant här kan man inte köpa för pengar.

Nej nu är det dags för dagens första dyk. Försöker ladda upp lite bilder i em.
Hej hopp nu blir det ett långt dopp

Har efter tre riktigt fina dykdagar med tre dyk per dag kan jag bara konstatera att jag älskar detta ställe. Tyvärr har allt för stora vågor svept bort det mesta av skräpet som brukar täcka sandbottnen och vara gömsle åt di verse konstiga marina varelser. Detta gör att Mototi, blueringed, Wonderpuss etc lyser med sin frånvaro men det finns mycket annat att titta på, otroligt vackra nakensnäckor, Ornate goastpipefish, sjöhästar etc och för att inte tala om mina första Tigerräkor.

[Shit]
Tyvärr har jag de senaste två dagarna varit sjuk med hög feber och huvudvärk så dykningen har fått vänta, hoppas bara på att snart bli frisk så man kan utnyttja dykdagarna ordentligt. Otroligt försmädligt det är ju dock en dykresa man åkt på. I morse när jag vaknade kände jag mig bättre och var iväg på en välknådande massage, vet inte riktigt vad jag tycker om det, gör lite ont i en spänd svensk kropp =). Tyvärr har nu febern slått till igen och jag kan förmodligen inte dyka i morgon heller.

[Sjukhusbesök]
Fick under resans gång sällskap av två trevliga kompisgrupper bestående av en nära väns söner och deras vänner som under sina Asienresor kom på besök till Dauin. De förgyllde verkligen resan med glada tillbud och trevligt sällskap. Fyra av dessa sex killar passade på att bli dykare på Pura Vida.
Efter att ha spelat "fotbollsgris" och missat bollen och av misstag sparkat på några glas som stod lite i vägen fick jag vara med och uppleva akutvården i Dauin/Dumaguete. Inte som den skadade utan som medföljare till en av killarna. Det fick bli ett snabbt tryckförband och sedan kom "ambulansen" körd av byns polismän. Den var någon form av pickup med två säten ett helt baksäte där den skadade fick ligga med foten i högläge och bak på flaket åkte jag och en bror till den skadade. Det fanns säten/bänkar som var vända ut mot gatan utan någon form av skydd så det gällde verkligen att hålla i sig medan man gjorde sin snabbaste färd någonsin mellan Dauin och Dumaguete. Väl framme vid Holy Childrens Hospital i Dumaguete gick allt väldigt smidigt, snabbt upp på en bår och snart var en läkare på plats. Allt fungerar lite annorlunda än det gör hemma i Swedala, man tog tag i problemet direkt och konstaterade att det behövdes göras en röntgen, den skulle i förväg betalas på annat ställe i sjukhuset och efter att ha letat upp rätt lucka fick man ett kvitto på att det var ok att röntga. Killen syddes ihop med nitton stygn och man kunde konstatera att inga senor var avskurna, glasbitar plockades bort. Åter igen dags för att leta upp en annan lucka där man hämtade ut och betalade sprutor, medicin och salvor. Tillbaka till akuten där killen var i stort sett ihopsydd och klar, spruta med stelkramp som köpts gavs. Efter att röntgen gjorts och man inte hittat några mer glasbitar var det dags att få en lapp med vad som använts vid sjukbesöket och gå till "apoteket" och köpa detta och lämna det på akuten. Sedan återstod bara att åka till en "drugstore" och köpa ett par kryckor. Tur att en av dykinstruktörerna dök upp och hjälpte oss hitta rätt.

[Provsmak av Balut]
Sista natten med gänget firades med brakmiddag tillsammans med många av dem som jobbar på resorten och dykcentret. En drink som bar namnet "I don't know" talar väl om hur mycket alkohol den innehöll. Efter middagen beslutades att vi skulle gå till en kariokebar i byn. På väg dit dök resten av "dykcentrets" galna personal upp och bjöd in oss på fest i "Lees kök", Galet roligt och givetvis ville de att vi skulle testa Balut, dvs kycklingembryos som ligger kvar i ägg som tillagats. Dessa kan köpas genom att man ringer "Balutkillen" som kommer med äggen på sin motorcykel på några minuter. Man öppnar toppen på ägget, häller i lite vinäger och sedan ska "saften" drickas. Redan där kom kväljningarna, fy Farao vad äckligt, där avslutades mina försök att äta denna Filippinska delikatess. Filippinarna hade inga problem med att få i sig "ägget" som verkligen såg ut som ett embryo med blodådror etc. Däremot var det ingen av svenskarna som lyckades trots tappra försök, de som kom längst fick av ofrivillig kraft upp det hela igen. Jag kommer i alla fall aldrig mer att försöka. En riktigt rolig "last night" blev det i alla fall och att vi aldrig kom så långt som till kareokebaren var kanske tur.

[Som vanligt kommer alltid hemresan för tidigt]
Två veckor går alldeles för fort och det är tur att jag ska återvända om sex veckor. Vänner på plats tog hand om dykutrustning och prylar som var onödiga att släpa hem så jag kunde resa någorlunda lätt och kan på så sätt ta med lite choklad och annat gott som uppskattas av folk på plats.

Tills nästa gång, bye bye, see you all soon =)