Dag för dag: Resealbumet "Filippinerna 2011" av Hakanmag

Ja, nu var man på gång inför nästa resa. På lördag bär det iväg till Dauin som ligger på ön Negro i Filippinerna.
Åker en alldeles för kort resa på drygt en vecka där dykning står på schemat för hela slanten. Har även köpt mig en kamera som jag skall filma med under vattnet och det skall bli himla spännande.
Nu har jag börjat samla ihop grejjer som jag skall ha med mig och det ser ut som om det blir till att betala övervikt....hmmm 44 Euro om det väger mer än 23 kg. Känns väl inte helt okej men vad gör man?
Många grejjer är det som skall med. Har med oss några kryckor oxå som skall användas av Belinda som jag skriver om nedan.

Planen förutom dykningen är att åka och besöka en tjejj som jobbade på dykcentrat tidigare och som blev påkörd av en rattfyllerist för ca 3 månader sedan. Här har vi då samlat ihop pengar så att de har kunnat operera henne annars så hade hon legat där ännu om hon hade överlevt.
Operationen som kostade 7500:- är en oövervinnlig summa för henne och hon kunde inte heller låna ihop pengar då hon har för liten inkomst så det var bara att ligga där med brutet ben och vänta.
Belinda är nu opererad och på bättringsvägen så det ser positivt ut även om tillbakavägen är lång.
Den som har drivit insamlingen och stått för det mesta är en medlem på reseguiden som oxå är med på resan.
Gittannor är reseguiden-namnet.
Hon skall ha all heder och berömmelse för denna generösa handling.

Tja, då var man igång
och
har ni lust

så får ni gärna följa med....

Sitter nu i VIP louncen på Manilla flygplats. Resan har väl gått bra men det är segt att sitta still i 12 timmar. Lättade i alla fall från Landvetter och vidare via Amsterdam där vi hade hela 1 timme på oss att byta plan. Lätt som en plätt bara man är lite strukturerad och skyndar på lite. Manilla airport är inte så strukturerad precis. Här är det kontroll på kontroll. Lappar hit och lappar dit stämplar och så vidare men tror de har kontroll på de.
Jo. När vi kom fram till Landvetter så hade Gittan med sig 3 par kryckor till Belinda som har råkat ut för en olycka. Jo ni förstår resten. Boarding och de skriker att vi kan gå först för vi har ju kryckor alla 3??!! På planet till Manilla så fick vi gå före i kön och man ställer sig inte där och säger att vi har inga fel utan ....jo, vi gick på planet efter lite protester men vi hade ju kryckor.
Några brandmän från Holland sa "Skall ni eller har ni varit på skidresa"?Haha.

Nä, nu skall vi pausa lite inför nästa plan vidare ut i ö-världen.

SALAMAT

Nu är man äntligen igång. 3 dyk har det blivit idag och det fortsätter väl imorgon.
Börjar lite med resan hit. Det gick bra och första klass är inte att klassa ner på direkt. Vi tog ju det för det var lika billigt som om vi skulle betalat extra för all den packning vi hade. Den sista biten med bil gick oxå bra och välkomnandet var enormt på resorten för Gittan som är med har ju varit här 3 ggr på senaste halvåret bara.
Dyken idag var relativt bra för att inte ha dykt på ett år. Mycket har vi sett som endast går att se här. Mandarinfisk, nakensnäckor, grodfisk osv. Hopas jag kan sätta upp lite bilder snart.

Dive vid a smile.

Idag blev det upp tidigt igen. Dykbåten åkte kl 09.00 och då skall man ha gjort i ordning alla sina grejjer. Här gäller det verkligen att få med sig prylarna annars så får man sitta på båten och vänta medans de andra dyker. Idag dök vi med en Kanadensare, österrikare, schweizare, Tyskar, Filippinare och så vi då. Dyken var bra och vi har varit nere på 25 meter och kollat på gamla bilvrak som de har dumpat där för att det skall bildas ett Korallrev. Från början har det varit en gammal folkabubbla men idag är det inte mycket kvar utan mest ett sönder rostat vrak men mycket koraller på.
På eftermiddagen hoppade jag över dykningen och gick på SPA. Helt underbart. De kan verkligen hur man tar hand om oss här.

Nä, nu är kl 21 och då får man hoppa i säng för att orka morgondagens tidiga dyk.
Var det någon som trodde att vi var på semester?

På återseende.

Idag blir väl som alla de andra dagarna. Startar dagen med frukost och sedan blir det dykning kl 9.00. Få se om jag kan dyka idag för jag har börjat få problem med mitt ena öra och kan inte tryckutjämna och då går det ju inte att gå ner. Kände det igår och sista dyket blev en liten prövning på smättgränsens prövningar.
Nä nu är det dags att kontrollera dykgasen så den har rätt blandning. Dyker med Nitrox 32% ni som kan detta.

Fick en fråga om insamlingen till Belinda som skadade sig så sist en utav oss var här och visst håller vi på att samlar in fortfarande för att hon skall ha ett drägligt liv framöver.
På lördag skall vi åka och hälsa på henne och det skall bli spännande . Bestämde det tidigt för det är en dykfri dag för mig på grund av att jag skall flyga på söndag så då har vi en dag över ytan.

Kontot till insamlingen är i alla fall.

Ett konto för gåva till Belinda:
Gittan Noren
Clearingnr 8314-7
Konto 44087662-1
Sparbanken i Lidköping

Skriv gärna på meddelandet Ert namn så vi vet var pengarna kommer från.


Hörs..

Ja idag är det långfredag. Blir väl att se resten som denna dykresa som en vanlig semester-resa då all resterande dykning är inställd för min del. Har fått droppar för örat men det hjälper ju inte nu när man väl är här och vill dyka. Var uppe med tuppen och kollade när de andra gav sig iväg mot nya upptäckter. Får väl ut på egna äventyr med kameran som sällskap.

Glad Påsk alla!

Idag har vi varit hemma hos Belinda som jag skrev om tidigare. Det var ett omvälvande möte vill jag säga. Men först lite om hur vi kom dit. En kille på resorten som är allt i allo hade varit och hyrt 2 motorcyklar som vi skulle åka på. Min hämtade jag strax utanför resorten och åkte tillbaka och hämtade de övriga när vi upptäckte att min hade punka på framdäcket. Typiskt, men det gick att pumpa stenhårt så höll det ett tag sedan fick vi pumpa det igen. 3 gånger pumpade vi men det var väl okej.
Jo när vi kom fram, det låg uppe i bergen, så var alla släktingar bjudna och där, vi var 10 från resorten med de från dykcentrat så det var mängder av folk. Kan tänka mig ca 50 personer minst plus oss. De hade en helgrillad gris och massor av mat. Man kan nog inte förstå vad en sådan här fest hade kostat dem. Belinda bodde nu hos sina föräldrar med man och två barn. De hade inte råd att bo kvar där de bodde förut för de hade ju förlorat en inkomst då Belinda blev påkörd. Hon satt i en soffa för att hon ännu inte kunde röra benet.
Överlämnandet var med mycket tårar och omklappningar, kan ju tänka sig hur det skulle kännas att få en årslön i gåva från några okända som man bara träffat via jobbet. Tack alla som skänkt pengar, jag skulle gärna vilja återge känslan från familjen då pengarna överlämnades men det går inte via lite text på en internetsida så ni får tänka er i stället.
Vi satt och pratade åt skojjade och åt ännu mer i över 3 timmar och avskedet blev lika känslosamt.
Ja det var min sista dag i Paradiset för imorgon bär det hemåt. Skall packa och fixa inför resan imorgon. Alla dykgrejjer skall ner i väskan igen och sedan skall jag in till Dumaguete där flyget går ifrån. När jag är framme i Manila så är det hotellet som gäller för skall ju vara pigg tidigt på måndag då planet går tillbaka till vårvarma Sverige igen.

Påskhälsningar från Pura Vida Resort i Dauin Filippinerna!

Då har hemresan börjat. Är nu i Manilla och det är en hektiskt stad. Var ju bara på flygplatsen sist men nu har man varit ute i kaoset. Trafiken är verkligen kaos. Tutar och blinkar och gasar, någon organisation är det säkert men lite snabbt kan det verka som störst kör först.
Har ju inte så många timmar här så det blir väl att sitta och kolla på tv samt försöka att få i sig lite mat. Har faktiskt inte sett på tv på en hel vecka.
Örat klarade sig bra under flygningen. Brummade och klickade lite men det blev inte värre. Hade förberett mig med tuggummi och vatten men det behövdes aldrig. Lite nervöst var det faktiskt men nu kan man vara lugn inför morgondagens flygning.

Lite mera!
Startade kl 13.00 filipin tid med att åka till flygplatsen i Dumaguete och när jag kom fram så var flygplatsen stängd. Så ovanligt!! Ja efter en halvtimme så öppnade de i alla fall och oorganiserat som vanligt men på något sätt så löser det sig. Man får ta att men ett smile som de säger. Allt väl i alla fall men de var ju ungefär en timme sena så när jag kom fram till Manila och gått igenom alla kontroller och kommit till hotellet så var det bara att glömma att göra någonting för sista bussen till Asia Mall hade redan gått men vad gör de. Kände inte för att shoppa ändå.
Satt intill en norrman på planet till Manilla och innan vi kommer iväg på den försenade flighten säger han –” vi flyger ju med Philippine airline och det förkortas ju PAL och så ett nummer, vet du vad det står för? PAL = Plane arrive late. Ja så kanske det är…
Blir till att äta på hotellet och sedan natti natti.

Nu börjar det trevliga!!
Upp tidigt för att de hade varnat mig för att vara för sen ut till flygplatsen för deras påsk-helg avslutades och de hade första arbetsdagen efter ledigheten och då kunde trafiken vara enorm. Och det var den. Väl ute i alla fall kl 8.00 så möts jag den längsta kön jag sett för att komma in på terminalen!!! Solen började värma ordentligt och där skulle man stå säkert minst 1 timme.
Nä det går inte, mitt plan skulle ju gå kl 10.55 och bara där inne på terminalen tar det säkert 1-2 timmar. Mutar en polis och frågar om det inte finns någon kö för prioriterade? Visst säger han men det kostar 500 peso. (ca 75:- ) shit tänker jag och betalar. Vad gör man? Jag gillar inte mutor och bestickningar till poliser men va f-n. Det var ju kokhett ute, nästan 30 grader, och bråttom.
Nåväl, hade ju checkat in via internet dagen innan så det skall väl vara okej men icke då. Jag var då tusan inte incheckad så det var bara att ställa sig i en kö till. 1 timme tog det för att checka in då jag får reda på att jag står vid fel disk för planet är försenat och jag kommer att missa mitt plan i Amsterdam!!!! Vänta igen och ny kö. Denna gick lite snabbare men faktum var att inget plan skulle gå till Göteborg den dagen. Hmmmm. Och bara för att vi var försenade över förra flygområdet så fick vi ta en annan rutt via Bangkok, Indien, Bangladesh osv, 13 timmar och 25 minuter tog den lilla resan.
Framme i Amsterdam så va det ingen som visste något. De sa bara att gå till KLM disken som är längre in på terminalen. Inte f-n fanns det någon disk. Efter 5:e försöket så träffade jag äntligen en trevlig KLM anställd som sa att du måste gå ut till bagage gången nummer 14 för där står personal och väntar. Vilken sketen service!! Bet kunde de väl kläckt ur sig på planet för jag frågade 2 stycken redan där??
Jo, då de visste vad som gällde och snabbt iväg till ett hotell och där fick man den bästa servicen så nu var man glad igen fast otroligt trött.
Nä timmen sen och det blir till att sova kl 23.00.
Natti natti.

Upp kl 04.45 för här skall ätas frukost och iväg till flygplatsen. Oj, på hotellet i receptionen säger de på kvällen att första shutteln till flygplatsen går 06.00 och jag äter där i lugn och ro och kl närmar sig halv 6 när en högtalarröst säger nu åker snart bussen utanför så snabba på om ni skall med. Springer ut och slänger nyckeln över disken och skriker ”Jag checkar ut” och ja, jag han med bussen precis.
Väl ute på flygplatsen så flöt det väl på helt okej. Mycket köer å så men jag han att handla osv och går sakta bort till Gaten. Äntligen skall jag få åka sista biten. En halvtimme kvar då jag ringer till jobbet och meddelar att det sket sig lite med gårdagen så jag dyker upp vid lunch. Hopla, när jag trycker av telefon så vänder jag mig om och tittar ut så kopplar de på en sådan där bil och bogserar bort vårt plan. Va f-n nu då? Samtidigt meddelar en röst i högtalarna att ”-Vi har ett tekniskt problem och vi återkommer då vi vet något med…och så är planet överbokat så om någon frivillig vill anmäla sig så är det okej. Nu trodde jag att måttet var rågat. Det hade gått troll i denna hemresa. Tja, tog väl en halvtimme då samma kvinna sa att allt hade löst sig och det var dags för bordning. Nu flöt resten på och jag stod faktiskt på jobbet kl 12.00.

Jo, det var ett härligt avslut men pust va lätt man glömmer de.
Bara drygt 20 dagar kvar till nästa resa.

Milano väntar!!!

Se you next time!