Dag för dag: Resealbumet "Burma.......here we come." av Gubbar_pa_drift

Efter att ha avnjutit de sista resterna av det som fanns i frukostväg så väntar jag nu på att bli uppplockad för resan upp till Arlanda. De sista småsakerna är nedpackade och det enda som återstår är bara att ta en snabbdusch. Ska bli skönt med lite värme!

/Conny

Stefan och jag sitter och njuter av varsin kall ljuvlig Eriksberg, medan vårt resesällskap nöjer sig med varsin smothie. Börjar om en liten stund vara dags att dra sig mot gaten för att borda planet. I år så var det så billigt när oljepriset sjunkit så att vi kostade på oss ett direktflyg till Bangkok. /Conny

Idag har vi huunit med mycket. Landade vid femtiden på morgonen och Stafan samt undertecknad delade en taxi in till staden med Leif och hans dotter. Vi bor inte så värst långt från varandra. När vi väl installerat oss på vårt hotell så tog vi en tuk-tuk bort till den Burmesiska ambassaden. Där var inte öppet riktigt ännu så vi tog oss ett strövtåg till fots och utforskade det närliggande området. Hittade ett gatustånd och fick oss lite krubb i kistan. När vi väl återkom till ambassaden så var där öppet och redan en hel del folk som fyllde i visumansökningar. Vi fyllde också i våra och så småningon var det vår tur att få dem inlämnade. Det gick, trots den stora massan av folk, ganska fort att få det överstökat och på måndag kan vi hämta våra pass igen. En ny tuk-tuk tog oss tillbaka till vårt hotell. Det skiljer sex timmar i tid mellan Thailand och Sverige och och när man väl tagit en snabbdusch så var klockan kvart i elva förmiddagen och vi hade varit i farten i närmare ett dygn. Ganska trötta så vi tog oss en välbehövlig sömnstund.

Dryga fyra timmar senare så kände vi oss utvilade nog för att ramla upp och gå på tur för att utforska de närmaste omgivningarna. 1988 spenderade jag tre månader i Thailand och använde då Bangkok som något slags fast punkt. Flängde ut och in från staden och bodde vid varje besök på på Kao San Road som var den stora samlingsplatsen för backpackers. Det är den fortfarande och vi bor på en parallelgata som också är full med hotell och restauranger. Vi tog ett par timmar och knallade runt för att insupa atmosfär och lära oss hitta i grannskapet. Var in till en liten resebyrå för att fixa ett flyg till Rangoon på måndag och bokade också in oss på ett hotell i den Burmesiska staden. Efter några besök på barer för ett par öl så och ett parti biljard så tyckte vi att sängarna lockade efter en händelserik dag och vi somnade nog bägge två tämligen tidigt.

/Conny

Det var som sagt massvis med år sedan som jag spenderade någon längre tid i Bangkok och Stefan har aldrig gjort det. Dags alltså för lite sigthseeing och vi tog apostlahästarna i bruk och knallade bort till Wat Pho som är ett tempelområde mest känt för sin liggande Buddha. Denna jättestaty är riktigt stor, både till storlek och till betydelse för Thailändarna. Fullt med folk inne på området att gå och trängas med.

Därifrån tog vi oss den korta biten till Grand Palace som är den Thailändska kungafamiljens ceremoniella hem. Om det var mycket folk borta vid Wat Pho så var det ingenting mot trängseln här. Här får man inte gå i shorts eller med bar axel så vi fick gå in och låna ett par långbyxor innan de släppte in oss. Väl inne var det bara att följa strömmen och kolla in de vackra byggnaderna.

De här sevärdheterna ligger inte så värst långt ifrån vårt boende och det var inga problem att promenera både dit och tillbaka. På hemvägen tog vi en liten annan rutt och hamnade i en liten smal gränd som visdae sig vara en liten udda genväg. Man fick gå in bakvägen, uppför en trappa, in till en restaurang och ut på framsidan. Naturligtvis passade vi på att inmundiga oss varsin öl som tack för den något annorlunda genvägen.

Vi bor som sagt var inte så långt ifrån Leffe och hans dotter och när vi kollade upp saken lite närmare visade det sig att de faktiskt bor så samma gata. Bara ett par hundra meter ifrån oss. Vi tog och gick åt det hållet på eftermiddagen för att se hotellet och självklart så träffar vi på dem när de är på väg ut tillsammans med sonen. Så vi gjorde dem sällskap över varsin banana split. Gott i sommarhettan! Resten av kvällen förflöt i lugnets tecken.

Något som Bangkok är känt för är den flytande marknaden och då ingen av oss har upplevt den förut så bestämde vi oss för att göra det idag, direkt efter en tidig frukost. Följde med en tur ut dit, vilket är bästa sättet då det ligger en bra bit ut från stadskärnan. En och en halv timme tog det att ta sig dit med en van. Sedan tog vi plats i en båt och blev paddlade runt på några av de 90 kanaler som området innehåller. Fullt med försäljningsstånd av allsköns souvenirer och krimskrams, men även vanlig handel med grönsaker och annan mat. I 40 minuter transporterades vi runt innan vi hade ungefär lika lång tid på oss att gå runt och titta. Sedan var det dags för den lika långa hemfärden som på vägen dit. Väl tillbaka i staden fick det bli en lättare lunch och sedan lite rast vila.

Nu väntar vi bara på att klockan ska bli sex då vi ska träffa Leffe med dotter för en middag någonstans.

/Conny

Chao Praya ringlar sig brett och majestätiskt igenom Bangkok och har alltid varit en viktig väg att ta sig fram på. Under det glada 80-talet så använde man sig oftast av en "longtailbåt", men numera så hoppar man på stora snabbgående passagerarfärjor som går enligt en särskild rutt. Igår så köpte vi oss varsitt dagspass och begav oss ut på floden. Sedan var det bara att hoppa av där vi kände för. Bland annat så tog vi oss en tur igenom "chinatown" och letade oss fram till järnvägsstationen för att se hur vi enklast kunde ta oss till den flygplats vi ska resa från idag. Det visade sig gå frekventa tåg så det var inga problem. Väl hemma igen så träffade vi Leif och Anna för en avskedsmiddag. Det blev även ett par drinkar till en fotbollsmatch som direktsändes på tv.

Efter frukost så hann vi med en promenad upp till Wat Si där Big Buddha står, hög och ståtlig. Sedan tillbaka för nedpackning av våra saker innan vi for vidare till den burmesiska ambassaden. Egentligen skulle vi inte få våra pass förrän halv fyra, men vi drog en rövare och sade att vårt plan skulle avgå klockan fyra. Lite motvilliga var de först, men vi fick våra viserade pass och kunde dra vidare ned till järnvägstationen där vi nu sitter och avnjuter varsin kall juice i väntan på att borda tåget ut till Don Mueang.