Dag för dag: Resealbumet "Bilsemester genom Frankrike, Italien och Kroatien" av Insaneape

Idag är det 55 dagar till avresa och checklistan börjar tyna...

Resan är på ingående och boende, hyrbil och andra resepunkter är avklarade och uppstaplade. Hotell och resmål har bytts ut och omplanerats till och från allt eftersom nya, bättre eller bara mer tilltalande erbjudanden dykt upp.

Ett stort frågetecken som fortfarande måste lösas är om man skall satsa på en större reseryggsäck eller köra resväskan som i tidigare år...

Den sista tiden fram till resan kommer bestå av påläsning kring områden och studera andras resebloggar. Utomhus är det grönt i backen och blått på skyn. Semestern börjar kalla på en...

En sista översyn på reseplanen och hotellbekräftelserna och nu ska det börjas packas.

För och nackdelar har helt klart kommit till ytan så här inför resan. Vi bokade de flesta av hotellen vid årsskiftet vilket gav oss en klar prisskillnad jämfört med om vi hade gjort det inom de senaste månaderna. Personligen har jag haft lite tvivel gällande själva reseperioden då det inte är den absolut bästa för att besöka Italien och Frankrike, men jag lämnar mina tvivel hemma och låter det återstå att se hur själva resan utformar sig.

Det har under de senaste veckorna gjorts några små justeringar på några platser. Vi valde till exempel att satsa på ett hotell utanför Marseille stad för att slippa in och böka med hyrbil i staden. Istället hittade vi ett mycket bra paketpris på ett hotellstaden utanför som låg vid en lokal busslinje.

Efter att studerat trafikmängden för vissa sträckor i södra Frankrike så har det blivit en liten omväg i reserutten men inget märkvärdigt. Planen just nu är att köra en så lång sträcka som möjligt första dagen och sedan börja koppla av på småvägarna.

GPS:en är programmerad och kameran är laddad så nu blir det bara att ge järnet den sista veckan på jobbet innan nya äventyr väntar.

Efter uppvaknandet på SAS Radison i Stockholm så masade vi oss ner en våning till frukostbuffen. En frukostbuffé som jag inte tidigare skådat. Vi var bland de första som kom ner så vi hade inga köer vid borden och kunde lätt lunka runt och fylla på tallriken. Buffen var dock så otroligt smockad så det var svårt att prioritera. Det fanns japansk buffé med misosoppa och det fanns stekta tomater, plättar och allt möjligt att välja mellan. Vi tog oss tid vid bordet och fick sedan kasta oss iväg för att precis hinna med bussen till Skavsta.

Efter 80 minuters bussresa så var vi framme vid Skavsta. Mitt första möte med flygplatsen som ligger i INGENSTANS var kort och enkelt. Inte mycket att göra här mer än att köpa en dyr macka för 58 kr och sitta och vänta på flyget. Min sambo hade övervikt på 3 kilo så vi åkte på att betala 500 kr i avgift för detta.

Väl på flyget så hann vi inte mer än upp i luften så började flygpersonalen efterfråga om det fanns någon läkare bland passagerarna. Om så var skulle man direkt presentera sig för flygvärdinnorna då detta var ett nödfall. Tydligen hade en person längre fram i flyget svimmat av och behövde syrgas och tillsyn. Kaptenen informerade om att det var viktigt att ingen rökte på planet, som för övrigt inte är tillåtet i alla fall.

Framme på flygplatsen i Beauvais så tog det några minuter innan vi fattade att biluthyrningsfirman höll till utanför flygplatsen. Vi hittade snabbt Avis och fick en liten Mercedes A170 att inleda resan med. Vi hoppade in i bilen och fick igång våran gps. Direkt utanför flygplatsen fick vi första slängen av utlandskänsla då vi passerade by efter by i liten mysig fransk utformning. Allting ser verkligen ut som det troligtvis gjorde under andra världskriget. Väldigt slitet men samtidigt får man ge dem lite pluspoäng för deras växtskötsel. Allting är nedslitet men ser väldigt rent och prydligt ut tack vare blommor och växter.

Vi ställde in våran gps på att undvika motorvägar och avgiftsvägar vilket gick bra till en början. Men efter att ha kört i ca 1,5 timme så ledde våran gps in oss i centrum av Paris, vi snackar mitt framför Triumfbågen... Jag fruktade den där gigantiska rondellen som plötsligt dök upp på våran gps display men vi kom hyfsat lätt undan via tunnlar under Paris.

Det tog oss dock någon extra timme att ta sig ut ur Paris som var fylld av extrem trafik och tokiga förare från alla världens länder. Vi var inte de enda turisterna om man säger så :-)

Efter att vi kommit ut från Paris så tog vår gps upp oss på en motorväg som dessutom var avgiftsbelagd. Nu i efterhand så har jag fattat att om gpsenheten är avstängd och sätts på igen så kommer den ihåg senaste rutt men dock inte vilka undvikanden den skall ta med. Man måste välja rutten på nytt för att den ska undvika motorvägar. Skit samma, vi kände oss efter i schemat och bestämde oss för att ta våra chanser på motorvägen. Detta var sent på kvällen så trafiken var minst sagt lugn för att vara motorväg. I hastigheter runt 130 km/h for vi rakt ner söder och kom fram till hotellet i Montlucon till kl 23:15.
På hotellet så var det givetvis ingen som pratade engelska så vi fick försöka tolka varandra. Vi skulle bara vara där en natt så det var inte så mycket att reda ut. Vi fick dock fråga en "inkastare" på kasinot på andra sidan gatan om hur det var med parkeringen. Det var tydligen grönt.

Idag började vi resan med att fara runt på småvägar innan vi återigen kastade oss upp på motorvägen. Den här gången var det betydligt mer trafikerat men vägen var mycket trevlig och miljön som vägen tog oss igenom var enormt vacker. Allt från djupa dalar till mindre berg på 1100 meter.
Vi stannade till på ett minst sagt unikt ställe som serverade en 5-rätters middag för 16 euro. Huvudrätten bestod dock av kalvhjärna vilket min sambo listade ut efter lite luskande i franskalexikonet så vi bad att få ersätta den. Istället fick vi stekt laxfilé och någon sorts griskött som kokats i grisens eget blod. Låter gott? Icke... Efterrätten var dock trevlig.

Efter totalt 4 timmars körning så kom vi fram till Millaubron vilket var något som jag sett fram emot. Innan man kommer till bron så måste man betala en avgift vid en vägtull på 8 euro. Precis innan Millaubron så finns en rastplats där jag ville stanna och ta ett kort. Vi körde av och följde den lilla vägen ner mot rastplatsen. Det fanns parkeringar i tre olika etapper och vi cirkulerade sakta för att hitta en ledig plats. Två bilar for in framför oss och jag fick för mig att det fanns en ledig plats på nästa etapp och körde runt de två bilarna. Det visade sig dock att det inte fanns någon mer etapp utan när vi körde in runt hörnet så hamnade vi på enkelriktad väg mot utfarten. Något bittert så fick vi köra ut och passera bron utan en chans att stanna till och ta ett kort. Min sambo övertalade mig till slut att vända och köra tillbaka. Vi gjorde så och insåg sedan att vi var tvungna att ta oss igenom vägtullen på nytt, två gånger, för att komma på rätt spår igen. Efter 3 svängar genom vägtullen och 24 euro fattigare så var vi tillbaka på rätt spår. Jag hade fått mitt kort på bron men hade börjat få känningar i magen, troligtvis efter något jag ätit (undrar vad?). Det fanns lyckligtvis toaletter vid vägtullen.

Vi når vårat hotell i den lilla staden Pezenas runt kl 16:30. Totala bilresan ner har tagit oss 11,5 timmars körning och ca 80 mil. Staden har nyligen ändrat ett stort antal av sina vägar till enkelriktat så efter ett litet virrvarr igenom gränder tar oss fram till portarna. Vi bemöts av Jackie som är ursprungligen från England, vilket är skönt för kommunikationens skull. Hon visar oss till våran svit där vi slänger av väskorna. Min sambo gläder sig över hur fint rummet och hela stället i sig självt är. Vi bjuds en timme senare på lite vin och smått tilltugg av de tillfälliga ansvariga av stället. Jackie som vi träffat tidigare är egentligen en akvarellkonstnär och Barry som är nya zeeländare jobbar egentligen som fotograf. De har dock gått med på att driva stället under en månad medan de riktiga ägarna är på semester. Vi får lite tips om staden och ger oss ut för att hitta en restaurang.
Mycket överraskade över hur pass stor "gamla stan" är så vandrar vi runt bland små gränder, torg och restauranger innan vi till slut hittar den som rekommenderats för oss. Restaurangen som rekommenderats för oss heter Le 68 (The 68) och ligger lite "off" från resten av gamla stan vilket tyvärr gör den något tom på folk. Vi fick höra att restaurangen nyligen bytt ägare och att de har haft svårt att få till sig kunder då de ligger lite utanför centrum, men ändå bara några hundra meter. Vi är de enda som besöker restaurangen när vi är där. De pratar engelska utan problem och vi får sitta på innergården medan de reder ut menyn för oss. Min sambo beställer kyckling och jag tar en havsaborre. Innan hela besöket är över har vi fått in 6 olika rätter. Jag vet inte om kocken hade tråkigt för att vi var de enda men de var extremt trevliga och gav oss hela tiden smårätter att smaka av medan vi väntade på maten. Själva maten gick på 16 euro per person och ett glas vitt vin till detta kostade 2,5 euro. Mycket prisvärt.

Vi försöker hitta hem genom gränderna men efter lite virrvarr så får till slut ta hjälp av våran gps innan vi hittar rätt mellan alla gränder.

Idag fick vi en resrutt utav våran värd på hotellet. Barry gav oss en rutt som vi kunde följa för att få se lite av det lokala området samt avsluta med några vingårdar. Vi började våran dag med den underbara frukosten som de serverade. Därefter snackade vi lite kring vad vi borde se på vägen och efter det så började vi med en rutt ner till Medelhavet. Jag hade lokaliserat vad som såg ut att vara en lång strandpromenad via Googles satellitkarttjänst så vi tog av mot denna plats. Det visade sig dock vara en sorts campingplats för hippies och hemlösa och såg nästan ut som en plats ifrån Indien. Vi klev ur bilen och traskade med några stora steg över sandbanken och fick äntligen se havet. En stor lång sandstrand som fortsatte till horisonten åt båda håll. Vädret var inte direkt soligt men det gjorde bara luften gott. Vi tog av oss skorna och gick ner genom sanden för att ta några små plaskande steg i vattnet. Hela stranden var fylld med stora snäckor.

Strax därefter så startade vi våran dagsrutt. Den tog oss först genom ett antal byar och mindre städer. Alla var väldigt mysiga och hade sin egen charm. Därefter så for vi upp mot bergen där den riktiga miljön tog över. Stora, massiva, fyllda fällt med vinrankor så långt ögat kan se. Åt alla håll fylldes blicken med åkrar med vinodlingar. Vi stannade till vid ett ställe där man kunde bada i en forsande flod men stod över och tog varsin Coca-Cola istället. Vi for vidare och passerade en lång bro vid en by kallad Roquebrun. Här kunde man paddla kanot och även bada i floden som gick under bron. Vi letade efter någonstans att käka lunch men hamnade i vad man lättast kallar ett garage där en dam sålde sina vinflaskor. Vi fick provsmaka och hon förklarade vart hon bodde och vad vinet bestod av. Vi hittade till slut en enklare måltid vid kanotuthyrningen. På måndagar är de flesta affärer och restauranger stängda här nere vilket gjorde att vi inte kunde äta på några av de rekommenderate matplatserna.

Senare så tog vi oss högre upp i bergen. Vi satte vårat mål vid Gorge du Heréon (eller något liknande). Det är en stor ravin som man kan promenera igenom. Sambon var lite skeptisk men ändrade sig snabbt när vi väl kom fram. Ravinen var väldigt fin och längs med ravinen rann en flod som man kunde bada i. Tyvärr så hade franska familjer tagit plats vid i princip varenda vattenhål så vi hoppade över att bada och gick istället en bra bit upp i ravinen. Efter ett tag fick vi vända om och åka hem igen.

Vi hann inte med några vingårdar men blev iallafall bjudna på vin av vårat värdpar på hotellet. Varje dag så serverar de en liten kvällsvickning med lite olika snacks och lite vin. Vi blev kvar en stund i samtal med ett irländskt par som var på besök på hotellet och gick sedan till gamla stan för att äta galettes på ett Creperie. Min sambo var supernöjd men personligen gillar jag galette med Salmbärslax på creperiet i Visby mer.