Tips om Medelhavet

Under det senaste halvåret har vi rest en hel del i Bussiness Class i Europa. Vi har tidigare rest mycket i Business Class på Interkontinentala flygning - men nu har vi gjort det även i Europa. Vi tycker att det är bekvämt med Business Class - med separat incheckning, extra bagage, Fast track, Lounge, prioriterad ombordstigning, bekvämt med fritt mellansäte ombord, att bli serverad mat och valfria drycker - vissa bolag även champagne. Vi skriver om hur vi bokar Business Pris till bra pris - ibland lägre än vad en flygstol med charterbolag kostrar vid samma datum. Vi har recenserat Lufthansa, Swiss, British Airways, Discovery Airlines, Brussel Airlines och Premium Economy i SAS PLUS. I inlägget hittar ni många bilder och mycket information http://demmereserjordenrunt.blogg.se/2024/may/business-class-inom-europa-vi-recenserar-6-flygbolag.html #lufthansa #discoverairlines #britishairways #swiss #brusselairlines #sasplus #businessclass #demmereserjordenrunt

Vi sov ut och bestämde dagplanen sent. Jag ville gärna pröva Vabali och så fick det bli! Vi åt frukost på ett ställe i närheten, gott men inte så billigt. Laxpannkaka med crème cheese för mig och scrambled eggs med tomater (och en hel del annat gott) till Peter. Vi hade gjort en reservation på Vabali till kl 11 och fick bråttom. ( Den visade sig senare vara helt onödig, vi hade kommit in utan och inget avdrag gjordes på priset så de 7€ var pengar i sjön). Men vi hann nästan! Vabali som ligger i närheten av Hauptbanhof presenteras som en upplevelse av Bali, men utan att ha varit på Bali måste jag säga att det är nog ett koncept som skulle vara omöjligt utanför Tyskland. Kring en utepool finns små hyddor med olika slags bastuar, det finns också pool inne, vilrum, solstolar i trädgården och en restaurang runt poolen. Man kan få olika behandlingar och delta i olika ceremonier i de olika bastuarna. Hela anläggningen är i två plan i en arkitektur som onekligen ger associationer till sydostasien. Allt utom restaurangen är ”textilfrei”, där ska man ha badrock, men när man rör sig runt täcker man sig med handduk. Men badkläder är alltså inte OK, inte heller mobiler eller ” Kamerageräte”. Det verkade också finnas en liten avdelning och bastu inomhus reserverad för kvinnor. Det hela har öppet året runt och långt in på kvällarna. Nu var detta solbad som gällde för de flesta. Vi hann prova flera bastuar, men långt ifrån alla. Vi bestämde oss för att 2 timmar fick räcka, priset skulle ha gått upp väsentligt om vi stannat längre och i brist på badrockar kunde vi ju inte heller äta där.. Men jag skulle gärna komma åter för ett längre besök! Vi tog U- bahn till Magdalenenstraße för att se Stasimuseumet. Vi hittade en liten anspråkslös asiatisk restaurang på själva området och tog sushi med tofu respektive kyckling(!). Sushin visade sig vara friterad också. Men det var gott! Stasiområdet finns kvar i stort sett i sin helhet, men det som tidigare var medicinskt centrum är nu vårdboende för äldre etc. Själva museumet är inrymt i en tidigare huvudbyggnad med den gamla lobbyn välbevarad med statyer av Marx och Tjekagrundaren Felix Dzerzjinskij. Alltihop är rent förskräckligt och man får historia om både DDRs uppbyggnad och fall och hur Stasi infiltrerade i alla funktioner och relationer. Men vi kunde nog redan lite för mycket om detta för att bli överraskade. Själva byggnaderna utstrålar fortfarande en slags anonymiserad makt där de höga och grå höjer sig runt innergårdarna. Det var här alldeles i närheten som Anna bodde de första månaderna när hon var i Berlin för snart tjugo år sedan och hade utsikt direkt mot ett gammalt fängelse. Vi drog oss in mot centrum igen och steg av vid Alexanderplatz. Det visade sig från sin bästa sida nu i den värmande solen. Vanliga berlinare, turister och missbrukarna delade på platser i sol eller skugga. Vi hittade en Nettobutik och tillräckligt urval av viner för att välja ett till Ángel och ett till Ágnes som vi ska luncha hos på torsdag. Vi vilade lite hemma innan det var dags att ta sig hem till Ángel i Neukölln. Han skickade en fråga om var vi var precis innan vi kom till hans adress och mötte oss utanför sin port. Trapphuset kändes gammalt och nergånget, men lägenheten ljus och trevlig med balkong som liksom hade direktkontakt med trädkronan utanför. Det är påfallande att i Berlin låter man lövträden växa nära fasaderna på ett annat sätt än hos oss. Vi tog en promenad i Neukölln och det är helt klart ett pittoreskt område. Där finns några kvarter med bebyggelse från den tid då detta var en by utanför Berlin och en fin park som nu var välbesökt. Det finns många restauranger med uteserveringar, men också många bagerier. Det bästa stänger när de sålt allt, det brukar vara en bit in på förmiddagen, berättade Ángel. Han pekade ut torget där det är julmarknad i december, guldsmedsverkstaden i ett gammalt hus och den pyttelillas kyrkan på en innergård vars klockor hörs kl 12 och kl 6 på kvällen. Väl tillbaka i lägenheten kom också Marco som har sin lägenhet alldeles i närheten. Vi åt middag som Ángel fixat, gazpacho, sallad på tonfisk, potatis mm och nektarin. Underbart gott i sin relativa enkelhet. Vi fick mer tillfälle att prata än kvällen innan och lärde känna Marco mer. Han är ju brasilianare, men tredje eller fjärde generationens Italieninvandrare på båda sidor. Som vuxen har bott i många länder, både Spanien, Italien och Taiwan. Han och Ángel pratat portugisiska med varandra. Ángel bodde ju i Brasilien som liten och har förstått på senare tid att portugisiska var det första språk han själv pratade genom att han och hans tvillingbror gick i förskola där och hade brasilianska barnflickor. Men när det var dags att lära sig läsa och skriva bodde han i USA, så han säger sig ha dålig koll på stavning och grammatik. Vi stannade nästan för länge. Det blir en tidigare morgon, tåget går 9.16 från Hauptbanhof!

Efter Berlin, Weimar och Essen har nyligen Chemnitz utsetts till europeisk kulturhuvudstad. Det är den fjärde tyska staden som fått denna utmärkelse. 25 januari 2025 blir det officiell invigning och stora gatufester. Konstmuseerna laddar för ambitiösa utställningar, och i en av de tidigare största klädfabrikerna skapas ett jättelikt museum över industriepoken. Och på ett 26 hektar stort område byggs ett järnvägsmuseum som ska bli Tysklands största. Mängder av förberedelser är igång och de lokala turistmyndigheterna räknar med minst två miljoner besökare nästa år. Sammanlagt planeras 100 projekt och 1 000 arrangemang under det kulturhuvudstadsåret. Läs mer på www.chemnitz2025.se Kulturhuvudstadsutnämningen kan komma att åtskilligt för en stad som sedan 90-talet söker nya vägar efter att ha förlorat mycket av sin tidigare identitet. Chemnitz – beläget vid randen av mineralrika Erzgebirge – var länge var en av Tysklands viktigaste industristäder, med fokus på textilier och maskintillverkning. Men från 1990-talet, i takt med privatiseringen av de tidigare ”folkägda” industrierna, har många fabriker lagt ner alternativt avskedat mer än hälften av de anställda. Årets tyska turistmässa, GTM, hölls i just Chemnitz. Företrädare för de lokala turistorganisationerna framhöll att en stor del av kultursatsningarna skett i dialog med lokalbefolkningen och att man även är mån om att investera i sådant som kan gynna staden även långsiktigt. Det kommer även att ske ett samarbete med Dresden och Leipzig med flera städer i delstaten Sachsen, i hopp om att därigenom kunna attrahera än fler besökare. * Redan 1822 togs en ångmaskin i drift i Chemnitz (faktiskt en av de första på kontinenten) och under 1800-talet tredubblades befolkningen här i ”Tysklands Manchester” och nådde över 300 000 invånare. Maximum noterades 1930, några år innan nazisternas maktövertagande: 360 000. Efter världskrig, kommunism och stor utflyttning efter murens fall är befolkningsantalet nu nere på knappt 250 000. Efter andra världskriget hamnade östra Tyskland inom den ryska maktsfären och ombildades till kommunistiska DDR, Deutsche Demokratische Republik. Det drömdes vackra drömmar om jämlikhet och broderskap och ett samhälle som skulle bli ett arbetarparadis. Fabriksorten Eisenhüttenstadt utnämndes till ”socialistisk mönsterstad” och fick 1953 namnet Stalinstadt. Samma år omdöptes Chemnitz, en av Tysklands främsta industristäder, till Karl-Marx-Stadt. Den sönderbombade innerstaden schaktades ren för att kunna återuppstå som ”socialistisk mönsterstad”; präglad av breda avenyer och mastodontbyggnader i sovjetisk modernistisk stil. Samma år som ”mönsterstaden” utropades skakades Karl Marx-Stadt av oroligheter. Många ifrågasatte repressionen och den kommunistiska regimen. Stadens sovjetiska militärkommendant, överste Seliwerstow, förklarade i juni 1953 undantagstillstånd. Befolkningen förbjöds att delta i demonstrationer, teatrar och biografer hölls stängda och nattetid rådde utegångsförbud. Efter murens fall 1989 återfick Chemnitz sitt ursprungliga namn. De kommunistiska idealen har nu sedan länge sopats undan och staden grundligt förvandlats. Väldiga köpgallerior har vuxit upp vid sidan av östtyska paradgator med väggmålningar – idealistiskt illustrerande arbetarstatens framgångar. Chemnitz omges av ett böljande pastoralt landskap med ålderdomliga byar, skogar och berg, inklusive många vandringsleder. * Att strosa omkring i Chemnitz kan ge åtskilliga flashbacks till DDR-tiden. Den väldiga Karl Marx-statyn, skapad av en sovjetisk konstnär och stående på en sockel med granit från Ukraina, dominerar avenyn Brückenstrasse, som under DDR-tiden ofta fylldes av parader. Texten i bakgrunden manar, på många språk, världens alla arbetare att förena sig. Miljön kring Stadthalle och intilliggande kongresshotell är rena tidsmaskinen: här slungas man tillbaka till det tidiga 70-talets stadsbyggnadsdrömmar. En likartad effekt åstadkommer det jättelika bostadsområdet Fritz Heckert: en likformig, betongdominerad stadsdel byggd för att härbärgera 90 000 östtyskar. En av mina guider berättar att han hösten 1989 flydde DDR via Tjeckoslovakien; därefter simmade han över Donau nådde så Österrike och Friheten. Nu är han tillbaka i hemstaden – och säger till och med att han ibland saknar det dåtida vardagslivet: ”Här fanns en hjälpsamhet människor emellan som nu är borta.” Och en äldre kvinna i tidningskiosken på centralstationen fnyser när en kund just avlägsnat sig och anförtror mig att förr var människor här minsann artigare. Chemnitz ger ett ganska brokigt intryck. Stan kan ofta påminna om Berlin: skilda historiska epoker återfinns i ett uppbrutet och växlingsrikt stadslandskap. I förorterna – som undgick de förödande bombningarna våren 1945 – finns vackra patriciervillor och områden präglade av det sena 1800-talets utopier om trädgårdsstaden, men också fabriksbyggnader, hus i jugendstil och djärv bauhausmodernism. Sevärdheterna är många. Utöver en rad konstmuseer (Gunzenhauser visar första halvåret en stor utställning om europeisk realism och andra halvåret en Munch-utställning) finns storslagna Industriemuseum som åskådliggör berättelsen om hur lilla Chemnitz blev ”Tysklands Manchester” och under 1800-talet en av landets största och viktigaste industristäder. Haus der Archeologi, inrymt i ett funkisvaruhus från 1930, visar regionens tidigaste historia, och stilrena badhuset Stadtbad, i en blandning av modernism och nyklassicism, har behållits intakt. Vid invigningen 1935 annonserades det som ”Europas största och vackraste inomhusbad”. Som genom ett under undgick det bombingarna 1945. Somligt har fortlevt genom både nazism och kommunism – som exempelvis stadens livaktiga Goethe-sällskap, som alltjämt arrangerar spännande kulturprogram och som årligen bjuder in till ”sommarfest i det gröna”. Datum? 28 augusti – Goethes födelsedag. Den kulturintresserade bör heller inte missa operahuset. Ursprungligen invigt 1909, efter kriget återuppbyggt och i nuvarande skepnad från 1992. Här ges både opera, teater, balett och konserter. Själv såg jag ”Sleepless”, baserad på Jon Fosses trilogi och med märkligt både skir och abstrakt musik av Peter Eötvös. Sammantaget stiliserat, djärvt och egendomligt gripande. Rekommenderas kan slutligen besök i idylliska bergsstaden Annaberg; sedan 1500-talet centrum för omfattande gruvdrift. En rad vandringsleder finns att välja på för den som vill njuta av detta Caspar David Friedrich-romantiska landskap. Någon mil bort syns höga bergtoppar i Tjeckien, nära kurorten Karlsbad. I Zwickau finns ett av Tysklands största bilindustrimuseer, August Horch-museum. Här byggdes de första Audi-bilarna, senare den ikoniska Trabanten. I stan finns också ett påkostat Robert Schumann-museum, inklusive konserthall och forskningsbibliotek. * Vad kommer att hända med Chemnitz? I bästa fall kan kulturhuvudstadsåret pumpa in nytt framtidshopp i en stad som på senare år dränerats på befolkning och industri. Sett till jämförelsevis låga bostadspriser och möjligheterna att omvandla gamla industrilokaler kan Chemnitz komma att bli alltmer attraktivt för inte minst unga, entreprenörer och konstnärligt verksamma. Potentialen finns.

Vi har med åren blivit mer och mer bekväma när vi reser. Den senaste tiden har vi valt att resa Business Class även inom Europa, tidigare gjorde vi det på långa Interkontinentala flygningar. Vi har vi många tillfället hittar Business Class biljetter till bra priser, ibland till lägre pris än vad en flygstol med charterbolag eller SAS Plus (Premium Economy) kostade med samma resdatum. Vi jämför priser och bokar sedan Business Class biljetter som inte är om/avbokningsbara - Business Saver - behöver vi boka av har vi reseförsäkringar som löser detta. I inlägget hittar ni många bilder, mycket fakta om vad som ingår i biljetterna och hur vi bokar resorna. http://demmereserjordenrunt.blogg.se/2024/may/business-class-inom-europa-vi-recenserar-6-flygbolag.html #businessclass #bokningstips #lufthansa #sasplus #britishairways #swiss #discoverairlines #brusselairlines #demmereserjordenrunt