Vacaciones blogg

Återigen en tidig morgon, vi ska nu flyga tillbaka till Katmandu. Vi kommer dit på fm och har dagen fri. Jag väljer att shoppa lite i turistkvarteren och äter lunch med några nyvunna RB vänner. Det är en av detaljerna som är så kul med att resa så här, man lär snabbt känna andra människor med liknande intressen, så det är lätt att umgås. Efter lunchen går jag tillbaka till hotellet för att packa ihop, imorgon åker jag till Sverige. På em går jag ut själv i Katmandu för jag vill uppleva kaoset i staden en gång till. Rör mig nu i det som inte är turistanpassat. Jag går längs de stora gatorna, mycket för att inte gå vilse men också för att jag är så fascinerad av pulsen här. Det är väldigt smutsigt och rörigt. Det ligger en dimma av avgaser och damm och många jag möter använder munskydd. Jag passerar förbi barberare, syateljéer och verkstäder som bara är ett hål i väggen. Grönsakshandlare, skomakare och säljare som har sitt direkt på trottoaren. Mitt i allt kan man springa på en get eller en ko, det är milt sagt en fascinerande stad. För de som vill så har vi bestämt att äta tillsammans senare på kvällen och det blir ännu en trevlig middag. Nu när resan är slut så vill jag som summering säga att det har varit en fantastisk vandring, en spännande stad och en spännande inblick i ett nytt land. Jag trivs att åka med Rosa bussarna för man träffar som sagt många nya bekantskaper och de gör också resan till ett nöje. Undrar var nästa resa ska gå?

Idag går vi upp tidigt för att se soluppgången vid vårt Tea-house. Bättre lycka denna gång och solen ger sina första strålar på Annapurna South utan så mycket moln o dis. Det här blir den sista dagen på vandringen och för första gången så finns Himalayas toppar synliga från leden, riktigt mäktigt. Vi ska ner till 1400 meter nu och det blir mycket trappor i början av dagen och jag har stela ben. Men sen blir det lättvandrad väg ner till floden så vi går 1,5 mil idag men det känns kortare. Efter lunch har vi bara en kort sträcka kvar genom en by och det är verkligen kul att se vardagslivet där. Det trängs affärer och restauranger längs huvudgatan och jag njuter av de sista kilometrarna på vandringen. När vi når bussen som ska ta oss tillbaka till Pokhara så har vi gått mer än sex mil under de här dagarna. Bussen ska nu ta oss tillbaka till Pokhara och det blir samma dåliga väg, men det är skönt att få sitta en stund nu. Jag förundras över hur dålig en väg kan vara med tanke på att det är en viktig väg mellan två större städer. Framme i Pokhara har vi några timmes vila inför en avslutande Pinkfest. Vi bjuds på maten och har det riktigt trevligt. Vandringen är avklarad med många nöjda vandrare.

Natten var kall, men reselakan, sovsäck och täcke gör att jag sover ganska bra. Man kan välja på tidig eller sen start idag jag tar senare start och vaknar först vid 07:00. Vandringen idag är kort, vi går fram till lunch och sen är det slut. Vandringen är återigen otroligt vacker med stora höga rododendronträd, grön djungelliknande växtlighet och naturligtvis flera små vattenfall, man får inte nog av de här vyerna. Vandringen är som sagt lätt och vi har börjat att gå neråt. Vi sover på 2300 m höjd. Väl framme i Ghandruk, byn som vi ska sova i, så börjar vi med en kort rundtur. Det är mysigt att se en liten bergsby i Nepal med egen guide. Det är väldigt enkel standard och gränderna vi går i är smala. En komisk detalj var när det blev stopp i ”trafiken” det kom två bufflar gående framför oss som fick stanna för ett gäng åsnor som kom med packning från annat håll. Den här dagen avslutas med middag på vårt hotell där guider och bärare avtackas. De bjuder på lokal sprit, dans och sång, mycket trevligt. Kvällen blir lite senare så klockan är runt 22:00 då jag släcker.

Vi går upp vid 04:00 idag. Vi vandrar iväg med pannlampor rejält påklädda då det är riktigt kallt. Vi ska hinna upp till Poon hill före soluppgången. Tyvärr så är det moln och dis som skymmer bergen och de bästa vyerna får vi ironiskt nog från hotellet då vi kommer tillbaka. Efter frukost börjar vi den riktiga turen och idag ska vi gå drygt en mil och 800 höjdmeter. Det är lättare idag, mycket för att det är kallt men också för att det inte är så extremt mycket trappor. Det visar sig vara ännu vackrare idag och vi hänförs totalt av naturen. Höjdskillnaden mellan dal och topp är enorm och det är så härligt att få vara här när man ser detta. Vi ser apor även idag, vilket jag uppskattar och den här gången får jag några bra bilder. En rejäl stigning efter lunch visar sig vara den sista idag då vi når vårt mål ganska tidigt på em. Det är fuktigt och kallt här så den här natten ser jag inte fram emot. Rummen är riktigt enkla och dörren är en dubbeldörr som knappt går att stänga. Men eftersom vi var uppe tidigt och har slitit hårt under dagen så är det många som lägger sig riktigt tidigt idag, när jag går i säng så är klockan halvnio.

Idag är det sovmorgon, vi ska börja vandringen vid 08:00. Men det är bra för jag sov inte så bra under natten. Dålig säng i kombo med ovana att sova i sovsäck. Det är kallt ute, strax över noll och ungefär samma temp inne. Men i sovsäcken blir det varmt. Under dagen ska vi gå 12 km. men vi gör också 1400 höjdmeter. Före lunch är det riktigt tufft, en enda slingrande lång stenbelagd trapp i 4 km. Att solen fortfarande är riktigt varm gör det inte bättre. Vi rör oss i terrasserade landskap där det odlas ris och andra grödor. Vi rör oss även långsamt framåt för att orka detta. Den här sträckan är tuff så när lunchrestaurangen till slut kommer är det skönt att få mat o vila en stund. När vi fortsätter efter lunch så passerar vi Kebenekaises höjd och högre ska vi. I natt ska vi sova på 2800 möh. Vägen dit efter lunchen är helt fantastisk, det är så grönt och lummigt så det slår nog till och med Peru. Nu rör vi oss i djungelliknande skog och ofta med en forsande flod vid sidan av leden. Här hör vi även ljud från skogen av olika fåglar och vi har turen att se en familj apor uppe i träden. Jag blir så lycklig av att se apor i det vilda, men de är skygga för oss så det är svårt att få dem på bild. Det är mycket svalare nu på den här höjden så jag tycker det är mycket skönare. Jag kommer fram till vårt mål runt halv fem och har njutit enormt, åtminstone på em. Jag tar en välförtjänt dusch som till och med är varm. Vi äter senare gemensam middag med dunjacka på då det är kallt här, även inne. Sen får det bli tidig kväll eftersom vi ska upp vid 04:00 då vi ska vandra upp till Poon Hill och se soluppgången.

Idag börjar jag dagen med att gå ut på balkongen och tittar ut över de snöklädda topparna i Himalaya. Igår var det lite disigt så de högsta topparna syntes inte då. Det är riktigt mäktigt att se berg som strävar upp över 7000 meter. Bussresan upp till vandringens start är en upplevelse. Vi lämnar staden och om vägarna är dåliga i staden så är de totalt förstörda i bergen. Jag har aldrig åkt en så lång sträcka med så dåliga vägar. Det är slingrigt, smalt, branta stup och så förstört att bussen tar sig fram i väldigt låg hastighet. Vi studsar omkring i bussen och försöker ta bilder på de härliga omgivningarna. Det tar oss 1,5 timme och vi har inte åkt många mil, men till slut så når vi starten på vandringen. På med ryggsäck och vi ger oss av direkt. Vi korsar floden som vi kommer att följa under dagen på vår första hängbro, kort men lite svajig. Det jobbiga idag visar sig vara värmen. Solen värmer riktigt mycket och i stigningarna uppåt så blir det svettigt. Några korta stopp för vila och dricka och ett längre stopp för lunch. Det är en dammig, stenig väg vi vandrar och omgivningarna är oerhört fina. Det är djupa dalar och höga toppar runt oss och det är väldigt grönt. Det är en frodig växtlighet under hela dagen. Vissa stunder byts vägen mot trappor och då är det så klart mycket brantare. Vi går ca. 1 mil idag och kommer fram till vårt Tea- house på em. Det är ett mysigt ställe med väldigt enkla rum, men det finns sängar, kuddar och madrasser så jag kommer att sova gott här. Kvällen avslutas med gemensam middag, några öl och lite kortspel. Riktigt trevligt och en skön start på vandringen.

Andra dagen börjar tidigt, före fem ringer klockan. Idag ska jag flyga runt Mount Everest. Vi är ca. 20 pers som ska med. Så här tidigt på morgonen är det faktiskt lite trafik ute så det går fort att komma till flygplatsen. Vi flyger ett jetplan så lite av charmen och känslan försvinner lite, hade förväntat mig ett litet propellerplan. Men när vi väl kommer upp över disen som ligger över staden så kommer den härliga känslan tillbaka, de vyer vi får över Himalayas toppar är fantastisk. Flygningen är på 45 min. och alla får 5-6 sekunder var i cock-pit för att se och fota berget. Det är häftigt att se världens högsta punkt, det måste jag säga. Naturligtvis ser man bergen under hela flygningen så det blir många bilder. Efter hemkomst hoppar vi direkt på en rundtur med buss i Katmandu med en rolig och intressant guide. Vi besöker flera tempel och åker även till delar av staden som skadades svårt i jordbävningen 2015. I vissa delar är det inte återuppbyggt mycket alls. I ett tempel har vi turen att det just då är besökt av en levande gudinna. En liten flicka som välsignar dem som vill, och alla våra gamla synder är förlåtna. Det kostar 100 rps och jag får en röd prick i pannan. En innehållsrik dag med otroligt mycket intryck avslutas inte när bussen kommer till hotellet. Vi ska istället ha välkomstmiddag med Rosa bussarna och det är alltid trevligt. Så återigen, ganska mör, lägger jag mig nöjd efter en häftig RB dag.

Katmandu - när jag sitter uppe i flygplanet är jag faktiskt lite förvånad att jag flyger in över den här staden. Det känns spännande o häftigt och jag funderar samtidigt på varför jag är på väg hit. Viljan att göra en till spännande resa och ett nyfunnet intresse i vandring är det som lockar mig hit. Det här ska bli min andra resa med Rosa bussarna, men den här gången utan buss. Vi ska vandra en del av Annapurna route. Vandringen är på 5 dagar och hela resan på 11 dagar. Men vi landar alltså i Katmandu, en stor stad med 1,5 miljoner invånare. Det märks att Nepal är ett fattigt land för dess huvudstad är sliten. Dåliga vägar och risiga hus ser jag när vi åker till hotellet. Vi har turen att komma hit under deras festival Diwala, en hinduisk ljusfestival som firas i fem dagar. Så gator och hus är smyckade med ljus och människorna är festande glada. Det är mycket folk ute och trots att det är mest folk som promenerar så kommer det hela tiden tutande mopeder och bilar. Ett trevligt kaos helt enkelt. Första kvällen är jag sliten efter resan hit så kvällen är ung då jag går till hotellet och lägger mig. http://www.reseguiden.se/bilder/