Stöd Ukraina

Sofiegrahnats blogg

Tisdag 3 Mars 2009 - Jönköping
Resealbum: Funderar
Jo, nu är det minsann min vän Ulrika, sedan en herrans många års tur att få uppmärksamhet.....jag har inte varit hos henne mer än 1 gång sedan hon flyttade till Göteborg för 2 år sedan. Det är så jag skäms.....tänk att man alltid har haft något som hindrat mig från att åka iväg till henne i 2 år.....
Nu bestämde jag iallafall att jag åker för att jag vill träffa henne o dotterna Nellie, 1 år och bara få umgås och spendera tid tillsammans. På fredag bär det av, vi ska bara sitta o äta gott, prata o mysa. Kanske tar en liten fika på stan, prata mera och har man tur...så kanske man springer på något schysst att handla....nödvändiga prylar såklart, inget annat!

Vänner är viktiga och man ska nog inte ta vänner för givet.......så i mitt liv från o med nu så är familjen och de allra bästa vännerna på första plats....resten får komma efter.

Kramis
Måndag 2 Mars 2009 - Jönköping
Resealbum: Funderar
Ja, lågkonjunkturen blev man ju inkastad i så fort man satte fötterna på svensk mark och det undgår ju inte en kotte att Sverige just nu har ett något risigt läge...om man jämför med tidigare vill säga.
Men hur det än är så har vi det bra här hemma i Sverige.
Det beror ju givetvis på vad vi jämför med men eftersom jag vistats i Thailand i 3 månader nu så jämför jag ganska snabbt med just det land.

Jag tänker på små sáker som luften vi andas in.....så mkt tjat om alla skit som släpps ut, men hur skönt är det inte att gå ut o gå en promenad o bara andas in vår härliga luft. Om man jämför såklart......
Det är ju så friskt o skönt. Snön ligger fortfarande vit utanför vårt hus och solen kikar fram mellanåt, luften luktar underbart....så så dåligt har vi väl inte det trots att ekonomin kanske har dalat en aning...eller mkt för vissa.

Jag hur som helst tycker vi har det bra i Sverige...om man jämför med vissa andra länder och det råder säkert väldigt delade meningar om min åsikt...men så tycker jag!

Idag har jag ett arbete att gå till som känns skönt, jag vet att många dessvärre inte har det och jag lider med Er, jag har en man, 2 barn, en villa, bil, svärföräldrar, mamma o pappa och en bror m familj tom.
Mina månader i Thailand har ändrat min syn på saker o ting, till viss del.
Det finns viktiga saker i livet och sedan finns det en massa måsten som man ibland önskade var färre, men så är livet och vad man kan göra för att må så bra som möjligt med dessa saker är att fundera på vad man egentligen vill och kan göra.
Behöver man jobba så mkt egentligen? När jag skriver man i detta fall menar jag ju givetvis jag...
Behöver jag ha det så rent i mitt hus som jag vill? Behöver tvättkorgen vara tom och all tvätt vara struken på fredagar? Behöver jag ha storhandlat varje torsdag för att slippa det på helgen?
Behöver jag vara med på sonens träningar mer kanske? Behöver jag sitta med hans läxor mer än jag gör? Behöver jag umgås med vänner fast jag egentligen bara borde vara hemma o vila själv m familjen...bara för att jag får dåligt samvete när jag säger nej?
Ja, som Ni serhar jag en hel del funderingar på vad jag ska göra med mitt liv och hur jag ska göra för att det ska passa mig o min familj på bästa sätt.
Nu tror jag inte att jag är ensam om detta på nå´t sätt....vi är nog många som funderar på vad man egentligen håller på med.
Pengar är ju i mångt om mycket väldigt gott att ha, och kan många gånger underlätta enormt. Men är det så extremt viktigt att vi jobbar ihjäl oss för att få in de små extra slantarna som kanske gör att vi får köpa den där nya teknikprylen (inte jag, min man) eller kanske ett par nya gardiner (det är dock jag)?
För mig är det idag uppenbart att det INTE är så viktigt med pengar att det är värt att åsidosätta familjen.

Men sedan ska man också ändra det betendet och det är ju det som inte är enklast. Man måste verkligen fundera på hur man vill ändra det och hur det påverkar.
Men en sak känner jag ju.....mina månader i Thailand har gjort mig starkare när det gäller mig själv och vad jag vill. Det är ju klart att jag måste leva ett liv som jag vill. Man kan ju inte leva ett liv som utgår ifrån ett jobb...det blir ju skevt, iallafall för mig.

Från nu o fraåt ska jag försöka fundera ut hur jag på bästa sätt för mig själv o min familj ska få ett så bra liv som möjligt med kvalitet så klart.
Är det nu någon som läser detta o känner att Ni kan biidra med några bra tips så skriv....som bara den!

Sköt nu om Er tills jag skriver nästa gång.....

Kram