Samand

Tiden går och minnena består.
Särskilt 80 och 90-talen är en salig röra av mer eller mindre (oftast mer) lyckade, och så här på efterhand, fantastiska geografiska och själsliga utsvävningar på vinst eller förlust till olika delar av vår outgrundliga värld.
Osammanhängande, ofta dolt i mystik men samtidigt kristallklart har världen passerat hornhinnan utan att skonat mig från varken smärta, sorg eller obeskrivlig glädje.
Vad vore jag idag utan dessa resor i tid och rum?
Någon helt annan tror jag.
Säkert en flykt från någonting, men...hm... (jag låter den kalla tobaksröken från vattenpipan långsamt pysa ut genom näsborrarna, spejar ut över den spegelblanka havsytan) och konstaterar...än mer säkert än så, en flykt till någonting, någonstans.
Någongång.

Samand