Peroeriks blogg

Då vi lämnar Helsingfors på fredagseftermiddagen vi 17.30 har det fina vädret försvunnit. Ett dis som hinner bli grå moln har lagt sig över den finska huvudstaden. Vi har haft en fantastisk tur som fick solsken och lagom varmt för att turista, ca 16 – 17 grader.

Fartyget lägger ut helt enligt tidtabellen och vi går till första dukningen i buffématsalen för att denna kväll äta av smörgåsbordet. Vi stod i valet och kvalet då vi vid bokningen bestämde oss för detta alternativ, men vi blev glatt överraskade av kvalitén på smörgåsbordet denna gång.

Vi fann raskt vårt bord och gick för att hämta det vi ville dricka till maten. Fatöl ingick i priset så det blev Lapinkulta till denna middag också.

Vi startade med att hämta av de sillsorter som fanns och till det också några sorters lax och rom av olika slag. Sedan fick inget mer plats på denna förrättstallrik.

Då vi återkom till vårt bord hade också våra bordsgrannar för kvällen kommit. Det var ”ett äldre par”, åtminstone äldre än vi, finlandssvenskar från Helsingfors. De skulle på motsvarande kryssning som vi till Stockholm för att besöka en antikmässa i Solnahallen innan det bar hem igen.

Det visade sig snart att de var mycket måna om det finlandssvenska. De började, som de brukade göra då de träffade nya människor, att förhöra oss om vad vi visste om Finlands historia och förhållande till Sverige i synnerhet. Lyckligtvis är jag historieintresserad och har ett gott minne så jag räddade kvällen. Jag drog först det som ligger närmast bakåt i tiden, slaget om Finland. Tali – Ihantala, 1944. Då de egentligen var mer intresserade av vad jag visste om tidigare händelser drog jag det jag visste om kriget 1809, då Sverige förlorade Finland.

Jag sa att jag visste att Finland varit svenskt längre tid än vad Skåne varit svenskt. Det gav pluspoäng. Jag rabblade upp generalerna Sandels och von Döbeln samt nämnde slaget vid Virta bro. Nationalskalden Johan Ludvig Runeberg och hans Fänrik Stål sägner. Om nu inte det hade räckt för att godkänna oss som middagsgrannar hade jag nog kunnat deklamera Sven Duva också. Ni vet han som inte hade, som man säger ”alla hästar hemma” men som lyckades i slaget ändå. ”Ett dåligt huvud hade han, men hjärtat det var gott”.

Så småningom hade jag lyckats få i mig sill, lax och rom mellan mina excesser med 1809-års krig och var därmed befriad att gå och ta reda på vad som fanns att få, av kallskuret och sedan därefter av varmrätter.

Först blev det lite rökta skinkor, rostbiff med aningen potatissallad och pickels. Lite god lammkorv provade jag också.

Som varmrätt fanns bl. a. en bra Janssons frestelse, varm rostbiff som trancherades i den mängd man ville ha. Till den en bearnessås och en vinsås samt en riktigt bra potatisgratäng.

Dessutom kunde man om man så önskade få helstekt fläskkött av något slag.

Det blev inte lätt att äta allt detta medan det var varmt för damen vid vårt bord åt inte så mycket men talade desto mer. Det kändes som om hon krävde att man satt still och lyssnade på utläggningar om svenskheten i Finland och nedrustningen av skolundervisningen i svenska och den finska historia som har koppling till Sverige. Att äta och lyssna på och kommentera ett ”föredrag” samtidigt är ju inte artigt förstod jag.

Nåväl slutligen hade vi tagit oss fram till dessert som för min del blev hallonsorbet och vaniljglass samt en crêpes med äpplechutneyfyllning. Till detta kaffe och därefter var det tid att tacka för sällskapet, säga god natt och önska trevlig vistelse i Stockholm.

Efter all maten vilade vi en stund i hytten innan vi gick en ny runda på fartyget och tittade efter om det var något att se eller lyssna på. Utbudet var exakt detsamma som kvällen innan så vi drog oss snart tillbaka till vår hytt. Lyssnade en stund på våra ljudböcker och gjorde sedan tidig kväll. En dags turistande sätter sina spår.

Då vi vaknade lördag morgon var vi redan långt in i Furusundsleden. Regndiset hängde över skärgården så att det även för mig, som hävdar att jag är rospigg, fick det svårt med orienteringen.

Då vi passerade Siaröfortet på Kyrkogårdsön och strax därefter färja till Ljusterö rådde dock ingen tvekan om var vi befann oss.

Vi gick upp och åt en ny stadig sjöfrukost, dock inte lika stadig som dagen innan. Nu skulle vi ju bara hem. Vi behövde bara energi för promenaden från Vikingterminalen till hemmet på Söder.

Innan det var dags för den hade vi dock att se fram mot att observera hur skärgårdens öar gled förbi på väg in mot ett regndisigt Stockholm. Efter att ha passerat den gamla försvarsanläggningen med byggnaderna som kalls ostkupan och smörasken, det före detta amfibieregementet på Rindö och Waxholm. Skymtade vi snart Stora Höggarns oljecisterner och därefter Lidingö. Strax var vi åter vid Fjäderholmarna och sedan var det bara att lägga till vid Tegelvikshamnen igen.

Diset hade inte lättat. Vi konstaterade att staden hade visat sig från en betydligt fördelaktigare sida då vi for än då vi kom tillbaka. Något regn fick vi dock inte på oss heller under promenaden hem. Väderrapporten på TV på lördagskvällen visade att det nog skulle bli regn både i Stockholm och Helsingfors de närmsta dagarna. Vi hade prickat in denna resa med mycket bra väderförhållanden.

Efter en mycket lugn natt till sjöss vaknar vi i god tid före inseglingen till Helsingfors. Jag har påpassligt nog fått en ”finne” i ena ögonbrynet upptäcker jag då jag ska kamma mig före vår första ”sjöfrukost”.

Vi går upp i buffé-matsalen redan strax efter sju då de öppnat. Vi är dock inte först eftersom de ju nu är finsk tid som gäller. Alltså är klockan redan åtta. Vi förser oss med en stadig frukost bestående av fruktyoghurt, flingor, bröd, ost, skinka, gurka och tomat, kokt ägg, äggröra med stekt korv samt kaffe och croissant.

Stärkta av denna rejäla frukost går vi ut på däck för att beskåda hur inseglingen till Helsingfors ser ut i det vackra sensommarväder som möter oss. Det känns lite lätt kyligt men det är nog i första hand beroende på ”fartvinden” även om fartygen nu går ganska långsamt då vi närmar oss kaj i Helsingfors. Vikingterminalen ligger till höger i hamnen ute på Skatudden. Rakt föröver ser vi i morgonsolen salutorget, presidentpalatset och den stora vita kyrkan, Helsingfors domkyrka, den med det runda kupoltornet, och den fantastiskt imponerande trappan framför. Precis där Skatudden börjar ser vi också den stora Uspenskijkatedralen i tegel med de förgyllda, lökformade tornspirorna som glänser i solen.

Vi går i land och vandrar in mot salutorget. Där tittar vi en lång stund runt i stånden bland allt från hela pälsar, pälsmössor, konst och konsthantverk till vackert arrangerade grönsaker. Det är härligt befriande med ett salutorg där man inte hela tiden irriteras av att försäljarna skriker ”billigt, billigt, halva pris, kom och köp” som på Hötorget i Stockholm.

Då vi tittat färdigt på salutorget går vi till änden av den långa parken som sträcker sig utmed hela Norra Esplanaden. Här stiger vi på spårvagnslinje 3T. Det är en spårvagnslinje som går i två slingor ungefär som en åtta genom hela Helsingfors. Att åka den är ett bra sätt att få en sightseeing genom staden på egen hand. För att få ut mesta möjliga av turen besöker man lämpligen först turistinformationen alldeles intill hållplatsen och förser sig med en broschyr som på flera språk, däribland svenska, berättar om allt man kommer att passera under färden. Jag hade åkt denna tur tidigare och hade därför med en sådan broschyr hemifrån. Färden kostar €2.50 per person.

Vi for nu med spårvagnen upp genom staden förbi det ljusblå stadshuset och upp mot Senatstorget. Där ligger den stora vita domkyrkan jag nämnt tidigare och framför den på torget står kejsar Alexander II:s staty. Spårvangen fortsatte sedan på Alexandersgatan, en av de viktigaste affärsgatorna i Helsingfors och svängde sedan upp mot järnvägsstationen. Sedan svänger spårvagnen ut på Mannerheimsvägen och vi skymtar den bastanta ”stenklump” som är Finlands Riksdagshus innan vi svänger upp mot Töölö.

Vi har redan innan vi steg på spårvagnen beslutat att stiga av på Runebergsgatan för att gå upp och även denna gång titta på det som är ett måste vid besök i Helsingfors, Tempelkyrkan. Tempelkyrkan eller bergskyrkan som den också kallas av många är ett fantastiskt byggnadsverk nedsprängt i urberget. Kyrkorummet är spartanskt utsmyckat. Det är bergväggarna och ljuset från de stora fönstren som ger den ett så mäktigt uttryck.

Efter besöket i Tempelkyrkan går vi tillbaka till Runebergsgatan för att ta nästa spårvagn vidare på rundturen i stan. Bredvid oss i spårvagnen får vi nu sällskap av en något ”luggsliten” finsk man som är klädd som en punkare. Han ser dock något överårig ut för att tillhöra punkarna skara. Han kammar hela tiden sitt långa tunna hår men avbryter sig då och då och tar ur den medhavda ryggsäcken upp en flaska som han dricker ur. På flaskans etikett står texten RUSKA, och där finns också en bild av lingon. Gissningsvis en finsk vodka smaksatt med lingon, ungefär som det vi kallar vargtass, eller?

Spårvagnen skramlar vidare förbi Operan och Olympiastadion samt en hållplats med namnet Folkpensionsanstalten och fortsätter till sin ”ändstation” Som heter Djurgården. Här blir vagnen stående några minuter varefter den fortsätter med beteckningen 3B mot hållplatsen Alphyddan där Borgbackens nöjespark ligger. Vidare far vi förbi Björnparken och Berghäll, och nu har vi åter svängt ner mot centrala delen av Helsingfors.

Då vi åter kommer till järnvägsstationen stiger vi av. Denna gång bryr vi oss inte om att åka med på den sista, lite mindre slingan ut mot stadsdelen Eira, Brunnsparken, Olympiakajen (där Siljabåtarna lägger till) och åter till Södra kajen och Salutorget. Det är dock en ganska vacker del av Helsingfors med en hel del hus byggda i jugendstil. I den delen av Helsingfors ligger också den romersk-katolska domkyrkan och i Brunnsparken finns många utländska ambassader.

Vi vandrar istället till Senatstorget för att på närmare håll titta på den mäktiga domkyrkan på sin fantastiska trappa. Vi ser då att på torget mellan Alexander II och domkyrkotrappan står mängder av björnar av plast, målade på alla möjliga sätt. Vad är nu detta?

Jo det är ett allkonstverk bestående av 142 United Buddy Bears på sin världsturné för fredlig samexistens. Björnarna är lika många som de stater som är erkända av FN. Vill man veta mer om United Buddy Bears kan man kolla följande länk. http://www.ubb-helsinki.com Utställningen finns kvar i Helsingfors till den 26 oktober.

Då vi tittat färdigt på alla björnarna vandrade vi tillbaka ner till Salutorget och därifrån till ett annat att våra obligatoriska mål i Helsingfors, Gamla saluhallen. Det är alltid trevligt att gå in där och titta på fisk, kött och grönsaker som finns till försäljning i de små stånden som ser likadana ut nu som då de byggdes 1889. Ovanför varje stånd finns skyltar med namnet på de som saluför varor. Dock tror jag att det på flera ställen inte stämmer längre. Flera av stånden med typiska finska eller svenska namn sålde numera orientaliska matvaror eller souvenirer.

Vi passade på att ta varsin vanlig kaffe på Snellmans Café. Till kaffet delade vi på en stor ”blåbärspirog”.

Efter besöket i saluhallen gick vi upp en sväng i området ovanför, till Kaserntorget där Försvarsministeriets hus ligger och där det finns en del hus i jugendstil som i det intilliggande Eiraområdet. Vi besökte en matvarubutik och jag fick chansen att utforska ölsortimentet. Utbudet av öl från mikrobryggerier verkar inte vara så stort i Finland. Jag fastnade dock för en lageröl som bar Generalen Sandels namn. En öl från Åland som hette Stallhangen och en Prykmestar Pale Ale. Vi köpte också med oss finskt bröd.

Med allt detta i bagaget gick vi sedan och satte oss i eftermiddgssolen i parken vid Norra Esplanaden, i närheten av Svenska Teatern.

Vi var nu nöjda med vår dag i Helsingfors och började så sakteliga vår promenad tillbaka ut på Skatudden till fartyget Gabriella som skulle ta oss tillbaka till Sverige. En dag med så fantastiskt väder som det vi hade fanns inte en tanke på att besöka något av de museer som finns i Helsingfors.

Om tiden räckt till hade vädret dock varit utmärkt för att ta en båt från Salutorget ut till Sveaborg/Suomenlinna. Sveaborg är en av världens största sjöfästningar.

Hösten 2009 vann jag, en av kategorierna i en bloggtävling på 50+ communityn Dax. Vinsten var ett presentkort på kryssning med VikingLine.

Hela sommaren har nu gått och vi har inte kommit iväg varken på någon kryssning eller på någon annan utflykt på grund av att min hälsa krånglat under sommaren. Plötsligt i mitten av förra veckan slog vi dock till. Beställde en kryssning till Helsingfors i lyxhytt (utsideshytt med fönster, dubbelsäng och kylskåp). Avresa torsdag kväll med två nätter ombord och en dag i land i Helsingfors.

Vi lämnade Stockholm vid 17-tiden i ett fantastiskt sensommarväder. Fartyget med namnet Gabriella avgick från Stadsgårdsterminalen. Vikingterminalen är belägen där en gång Stora Varvet låg, vid Tegelviken, som numera är igenfylld sedan länge.

Fartyget avgick i tid och vi stod på övre däck i solskenet och tittade på då vi lämnade, som vi tycker världens vackraste huvudstad. Där på Strömmen for båtar i olika storlekar kors och tvärs. Ändå säger man att Stockholm inte har någon sjötrafik att tala om längre.

Vi passerade först förbi Fåfängan uppe på berget vi Danvikstull. Jag kunde inte låta bli att tänka på att där var vi och fikade sista gången det var möjligt att ta med mamma ut, ett drygt halvår innan hon dog.

Sedan passerade vi Kvarnholmen, och Saltsjö kvarn på den högra sidan. Där ligger också det pampiga Danvikshem, ett tjusigt hus som åtminstone tidigare var äldreboende. En skröna säger att ryska flottan en gång skjutit salut då de passerade denna byggnad, i tron att det var Stockholms slott.

På vänstra sidan hade vi alla de vackra husen på Djurgården. Prins Eugens Waldemars udde, Manillaskolan, Täcka udden (familjen Wallenbergs tidigare hem), Thielska galleriet för att slutligen komma ut och passera Blockhusudden och den första AGA-fyren med solventil, uppfinningen som Gustaf Dahlén fick Nobelpriset i fysik för 1912.

Kort därefter passerades på högersidan, vid Nacka, disponentvillan vid Augustendal. Där fanns en gång stolta planer på att bygga Sveriges första automobilfabrik. Planerna gick dock i stöpet och det industripionjären J.A. Svensson lyckades producera blev tändkulemotorer.

Över till fartygets vänstra sida där vi nu passerade Fjäderholmarna, Stockholms närmaste skärgårdsöar. Tidigare militärt område. Numera åter en plats för nöje och avkoppling. Här finns idag både krog och teater m. m.

Fjäderholmarna spelade på viktig roll i det så kallade ”brännvinskriget” på 1870-talet då man här ute kunde köpa brännvin från L.O. Smidts fabriker då dessa holmar låg utanför Stockholms tullar inom vilket Utskänkningsbolaget hade monopol.

Sedan gick färden vidare förbi Lidingö ut mot Waxholm, genom Oxdjupet mellan Rindö och Värmdö och ut på Saxarfjärden och vidare upp mot Furusundsleden och ut på Ålands hav vid Söderarms fyrplats.

Klockan 20 hade vi dock för länge sedan lämnat övre däck för att klä om för middagen som vi denna kväll skulle inta i Food Garden där vi beställt bord. Vi bestämde oss för att hoppa över både förrätt och dessert och koncentrera oss på en bra varmrätt. Det var ju ganska sent för oss att äta middag efter klockan 20.

Vi valde stekt lammfilé med potatisfondant, vitlökscréme och rosmarinsås. Ölsortimentet var inte mycket att skryta med i FoodGarden. Det blev Lapinkulta på fat, men kanske var det lika bra med tanke på vad vitlök gör med smaksinnet efter en stund.

Efter middagen vandrade vi runt på fartyget en stund och utforskade utbudet av underhållning men det var inte mycket som föll oss i smaken just då. Något senare då jag tog mig en ”riktig ale” i baren Captains Corner, var där dock riktigt bra underhållning. Det var en ung blond tjej vid namn Alexandra som sjöng och spelade gitarr, hon var riktigt bra. Sångerna var på begäran från publiken så det blev en ganska blandad samling låtar.

Efter besöket i baren, och då den för Finlandskryssningarna obligatoriska angöringen av Mariehamn på Åland, var det tid att prova lyxhyttens sängar så att vi skulle kunna vara pigga då vi kom fram till vårt östra grannlands huvudstad. Vårt intresse för de nattliga förlustelserna ombord är inte så stort.