Moniqes blogg

26-27 september 2008
Klockan väcker oss strax efter sex. Frukost, dusch, se över det sista i packningen. Hämtas av en taxi som Mabel fixat. Tog ca 2 timmar till flygplatsen i Bangkok.

Den nya flygplatsen är enorm, den är dessutom jättefin och bara två år gammal. Vi hade inte tid på flygplatsen att ta den där paraplydrinken som vi ännu inte fått. Däremot köpte vi den sedvanliga stora kartonger med friska och färska orkidéer.

Flyger med Berlinairways. Vi har övervikt, bagaget väger 56 kg. Vi får betala 100:-/kg. Jan prutar vi betalar 500:- Är väl täcket av silkestrådar och sidenlakanen som väger.

Planet är trångt som ett charterflygplan. Det är mycket mat och dryck som ingår på planet, nästan inte tid att sova. Slumrar, spelar kort, ser på film (utan ljud) under de elva timmar som resan till München tar.

Det är hård vind, varför planet studsar runt, en gång gör det en tvär sväng så en kvinna som går i gången faller in i knät på sittande. Jag nöp Jan hårt i armen. Men allt gick bra. Tröstar mig alltid vid de få tillfällen det är otäckt, att min morbror yrkes flög hela livet och det hände aldrig nåt. Så jag litar på det! Älskar att flyga!

På Münchens flytplats får vi vänta nästan tre timmar till flyget till Köpenhamn avgår. Sätter oss äter gott och tar två öl – tidsfördriv, tills planet skall gå till Köpenhamn.

Går på SAS planet för flygningen till Köpenhamn. Landar strax innan 24.00 på natten. Vi har nu varit i farten drygt 25 timmar. I Köpenhamn finner vi en plåtbänk, dvs kall, med plats för oss. Sitter där i dryga 6 timmar, försöker sova, men rätt meningslöst.

Tåget som tar oss till Varberg avgår 6.36. slumrar mellan Helsingborg och Halmstad. Är i Varberg halv tio, blir mötta och kommer hem till James som är överlycklig, vi får frukost, kaffe och fil med flingor och ägg. Livet är toppen.

Packar upp, plockar undan, sover ett par timmar. Äter sedan god smörgåstårta med barnen och deras respektive. Tar ett glas vin och bara njuter. Är trötta, var i gång i princip ca 40 timmar och det känns.

Men vi är hemma efter en fantastisk bröllopsresa och med otroligt mycket minnen i bagaget. Minnen från vårt jättefina bröllop med alla nära och kära, samt vår resa.

Sista dagen! Packade resväskan och fick nästan sätta oss på den. Den är fylld med sånt vi köpt – bara sånt! Spelade kort – Jan vann hela tiden!

Klockan halv 12 kom Mabel och hämtade oss. Mabel genom vilken vi har hyrt lägenheten här. Följde med henne till ”deras” strand, söder om Ban Phe. Idag var den tom på folk, det blåste rätt bra. Så vi åkte med henne hem till hennes man Lasse. De har en väldigt fin lägenhet. Senare åkte vi till Kim´s restaurang och åt. Äntligen fick jag min Tom Yam Kun soppa, den var god. Kim är thailändare och har en restaurang, ordnar resor, har elefanter, fixar allt.

Efter en god lunch åkte Jan och jag hem via Lotus en större supermarket i Ban Phe. Vi ville köpa tre flaskor Mekong hem, men före klockan fem fick man inte handla starksprit. Fast när vi förklarat att vi skulle hem och packa för vi reser till Sverige i morgon bitti var de snälla och lät oss köpa Mekong och Lipovitan.

Lade oss vid poolen, ingen direkt sol, däremot blåste det en massa. Vi avslutade kvällen med att äta hos den jättemysiga thailändska killen som har ”restaurangen” nedanför oss. Vi åt tre olika rätter och tog en öl, sista kvällen!

Blåsigt även i dag. Det beror på att det är lite oväder runt omkring, samt att monsunen inte släppt taget.

Förbereder oss för en stund på stranden, men ändrar oss och tar en ”buss till närliggande Ban Phe, härifrån går båtar till Ko Samet.

Ban Phe är ett fiskeläger, relativt stort, en hel del byggnader tillhörande fisket på pålar ute i vattnet. Stor fiskemarknad och gott om stånd med torkad fisk, bläckfisk och mycket annat. Vi vandrar runt lite o tittar, handlar lite småsaker, köper vatten att dricka, det är varmt.

Börjar promenaden tillbaka, svetten rinner i pannan o längs benen. Följer den vackra strandlinjen från Ban Phe mot korsningen en bra bit bort där vi hoppas finna en ”buss”, annars lär vi få gå en halvmil eller mer.

Tur, det kommer en ”buss” kör oss hem. Ner till stranden för att svalka oss i de stora vågorna. Lite obehagligt eftersom det är rätt strömt.

Möter en svensk man som söker lägenhet att köpa här. Går upp för att äta i den enda närliggande restaurangen här. De har väldigt god mat.

Efter en skön förmiddag på stranden med god lunch, kyler vi ner oss med en dusch och tar en promenad längs vägen. Här finns flera husbyggnader på gång, mest som lägenhetsköp, men även några hotell. Matställen är få, men det finns några få hyddliknande längs vägen. Så gott som tomt på turister. Det fattas en del för att kunna locka hit dem, men det kommer nog.

Tar ”bussen” lastbilen med säten på flaket, till en annan supermarket, fast den var mindre än den vanliga. Intill finns massage, Jan får glädjespel, han vill ha Thai-massage. En äldre dam kommer, hon talar ingen engelska. Diskussion med armar, ben o händer. Visst hon kan ge massage! Var? Tänker jag, som bara ser frisersalongens stolar. Men i rummet innanför har hon tre platser för massage. Vi vill ha massage samtidigt. En yngre kvinna hämtar då en synskadad man. Han skall ge Jan massage. Fördel förmodligen, han har nog bra känsla i sina händer o fingrar.

Jag får ta av shortsen o byta till vida thai-byxor. Sen börjar massagen, den är hård och den känns. Men trots det väldigt skön. Vi tog två timmars massage, det kostar oss 600 bath för båda, dvs120:- totalt för oss.

Efter massagen får vi en kall våt tvättlapp att svalka oss med, samt varsin kopp Ingefärste med socker (tror vi det är). Vi tackar för skön massage.

Går till nästa supermarket o handlar lite. Stoppar en buss på vägen hem. I ”restaurangen” vid vägen köper vi mat att ta med till rummet. Sedan går vi upp, sätter oss på vår balkong och njuter av mat och utsikt.

För varje dag närmar vi oss hemfärden. Det känns konstigt. Vi har upplevt så mycket. Dessa veckor, det har varit så underbart!

Myggor på rummet, 24 våningar upp! Vi blev bitna överallt!

Efter en lugn morgon gick vi till stranden, Jan i linne och en solstol i skuggan, jag i bikini ute i solen, badade flera gånger och det var höga vågor, lite ström. Jättesalt vatten = underbart. Åt en god lunch på stranden.

Jan gick upp till rummet och sedan ner för att surfa runt på datorn lite. Jag hoppa i poolen och slappa sedan vid poolside. Tar det lugnt, här finns inte så mycket att göra. Saknar min paraplydrink vi skulle haft nu. Jan får fixa nåt gott o sen sätter vi oss på balkongen.

Nu har vi rest i över fem veckor och är inne på sista veckan. Vi började i Varberg med tåg till Köpehamn. därefter flög vi till Moskva. Dagen efter tog vi tåget mot Irkutsk, ryskt tåg som tog en nordligare väg än vad som är ordinarie rutten.

Var i Irkutsk några dagar och det var en positiv upplevelse, kalla vindar dock från Bajkalsjön. God mat på Olc Café, bra boende hos Nadja.

Mongolisk tåg till Ulan Batar, gränsproceduren tog tid närmare 9 timmar. men sedan var vi Mongoliet och dagen efter i Ulan Batar. Åkt till Gobi Moon, bodde i en Ger. var ute och red, besökte nomadfamilj och mycket mer.

Därefter åkte vi till Ulan Batar, bodde på UB Guesthouse, billigt och bra. Även om man vid första ögonkastet blev lite fundersam på var man hamnat. Men det är att rekommendera.

God mat på Winners, inte dyrare än en hamburgare i varuhuset. Anars var det inte så mycket i själva Ulan Batar. staden var kall och det var inte så trevligt eller fint.

Kinesiskt tåg till Peking. Bra boende på Harmony hotel, strax intill järvägen, gångavstånd. Fint hotell, skönt få sova i en riktig säng och få duscha. Finns billigare boende i kvarteret intill. Besökte alla dessa saker man bara måste. dvs Kinesiska muren, Förbjudna staden, Sommarpalatset och mycket mer.

Kinesisk tåg (soft) till Hongkong, bra boende pp Largos hotell, centralt och fint. även här besök i Aberdeen och the tram upp till peaken. och shopping.

Flyg till Hanoi, för vidare färd till Bai Bang Paper Hotell. Träff med gamla kollegor och en god supé. Dagen efter besök på Bai Bang Paper Mill och vic director, därefter en rundvandring på hotellet. besök på vocational school och hemma hos mina vänner. samt till sist en titt på gamla svenska campen.

Körde via Tam Dao till Hanoi. Dagen efter ut till Ha Long Bay för tre dagars utflykt. Åter Hanoi och hotel Tranh long hotel Opera. Utflykt till Parfympagoden, samt en massa andra platser. Mycket bra guidade turer.

Flyg till Bangkok, hotel Bangkok Centre Hotel i Chinatown, inget att rekommendera. Utflykt till lite olika platser, shopping på MBK och därefter ut till Rayong, V.I.P. Condochain. skyskrapa och utsikt. sol och bad

Vaknar efter en skön sömn, trots allt. Intar frukosten, små kex med smör o marmelad samt te. Inget man blir fet av inte! Jan vill undvika solen, jag sköter naglar på balkongen. Sen tar vi ”bussen” till Rayong kostar 10 kr/2 pers.

Går runt o shoppar, en nagelsax, pincett o en flaska gin. Äter på steakhouse,strax intill lblussstationen, att rekommendera, mycket god mat, stark, men väldigt gott. Går mellan en massa stånd på marknaden. Tittar mest, handlar inte.

Vi vill åka hem, vad heter platsen? Hur dumma kan vara? Vi vet vad huset heter, men inte platsen! Stoppar en buss, men fel, fast de stoppar nästa buss, den är det säger de. Fast ingen pratar engelska. Men vi förstår varandra ändå, eller? Jag kollar vägskyltar när vi kör, är det rätt väg eller? Men trots alla tvivel kommer vi rätt och kliver av vid ”supermarket” som inte hade bröd häromdagen. Idag har de bröd. Lyckliga traskar vi hemåt. Möter en elefant på vägen.

Jag vill bada, Jan vill vila. Havet är underbart, höga vågor och salt vatten. Somnar sedan i solstolen. Fotar skyskrapan, Jan har hängt ut en handduk på vår balkong.

Går ner spelar biljard, tja spelar spelar, är glad jag träffa ”bollen, klotet” Jan kan, men inte jag. Tar hissen upp till 32:dra vån. Ingen belysning, becksvart, jag blir rädd, otäckt. Får pirr i magen. Tar några bilder, får tända lampan i kameran för att hitta hissen. Det är verkligen otrevligt. Ner till oss, rosta bröd, dricka te och sedan en drink på balkongen. En titt över havet och fiskebåtarna som bildar ett pärlband i horisonten.

Oj, vi har det så himla bra! Kan bara vara tacksam över att fått gjort denna resa!

Victorias födelsedag, Grattis!
V.I.P.Condochain heter stället vi bor på. Vi intar vår spartanska frukost. Tar hissen ner 24 vån och går till stranden. Knappt 30 meter. Träffar en svensk man, han o hans fru har lägenhet i ”vårt” hus, en tvåa. Vi får veta att huset bebos mest av thailändare, men även svenskar, norrmän, danskar, finnar, engelsmän, australiensare mm.

Sätter oss i solen och kopplar av, badar, höga vågor och salt vatten. Beställer ner lite mat, frukt och vatten till stranden. Sitter o bara njuter i värmen, inte jättemycket sol, men tillräckligt. Promenerar en bit och tar ett dopp till. Går sedan upp till poolen som hör till ”vårt” hus.

På översta plan av huset intill, såg vi i morse en mans huvud sticka upp hela tiden, vi undrar vad han tittar på. Folk i vårt hus som kanske gått ur duschen. När vi kommer hem för att ta en öl på balkongen är han där igen. Bäst skyla sig med en handduk.

Här är en lugn miljö, inga försäljare, inte massa inkastare till restauranger, inte massa trafik, men också rätt tomt på folk.
Solen tog mer än vi trodde. Stannar inomhus på eftermiddagen, ”köper” Internet och lägger in på resedagboken. Jan går till det enda stället i närheten och köper god mat som vi intar på balkongen. Vid duschen innan gick strömmen o jag fick magpirra, 24 vån upp strömmen går. Men den kom och det blev lugnt. Otäckt var det!

Kvällen avslutas sedan med blixt o åska samt väldig blåst och våldsamt regn. Måste erkänna jag var rädd, så högt upp, det pirrade i magen. Svårt somna.

Efter frukosten packar vi, klart för vårt sista hotellbyte denna resa. Klockan tio kommer chauffören och hämtar oss för resan till Rayong. Resan tar ca 2½ - 3 tim. det är mulet och regnar ibland.

Rayong, ny turistort under uppbyggnad. Lång strand kantad av träd mot vägen. Ett par stycken höghus/skyskrapor står långt ifrån varandra. Den längst bort är vårt mål. 32 våningar hög, vi skall bo på 24:de våningen.

Rummet på 36 kvm är mycket fint. Det finns en kokvrå, fint wc och duschrum, kombinerat vardagsrum och sovrum. Balkong med utsikt över havet och in över land. Utsikten är strålande. På 32:dra vån finns sällskapsrum och stora balkonger.

Går ut för att handla mat. Som vanligt får vi gå och gå. Det är varmt. Det finns bara små hyddor med lite thai-mat längs vägen. Men vi knallar på, efter en timma hittar vi en liten butik. Köper smör, marmelad mm till frukost – men de har inget bröd.

Tja inhandlar lite Cola, öl och vatten. Sen börjar vi gå tillbaka. Efter ett tag stoppar en vi en ”buss” sittplats på flaket. Han skall inte åt vårt håll, men förbarmar sig över oss, kör för 40 bath.

Vid vägen intill vårt höghus finns ett litet matställe, beställer in mat o Cola. Träffar en man från Schweiz som bott här nere i sex månader i höghuset intill oss, (26 vån), enda gästen. Även vårt hus verkar rätt tomt.

Kvällen kommer och det mörknar, Jan vill upp till balkongen på 32 vån, för att se alla fiskebåtarna som är ute på havet, deras lanternor lyser upp hela horisonten. Men jag vägrar, det är mörkt ute, huset är nästan tomt. Jag tycker det känns spöklikt. Vi spelar kort och tar en öl.

Dags för frukost. Skriver lite i dagboken, och går sedan ut på stan. Vi har tänkt oss lite buddha och shopping. Utanför hotellet vill en anställd pracka på oss en tur med taxi för 1000 bath, runt till buddhor och givetvis butiker. Vi går. Ute på gatan stoppar en annan man oss och talar om att det är stängt vid sovande buddha och Grand Palats. Han vill visa oss en annan tur. Vi går. Letar oss fram till guldbuddhan, men den är i malpåse, för de renoverar lokalen och bygger dessutom nytt.

Går vidare, ser en tuk-tuk med namnet Monika. Tar en taxi till sovande buddha, här är inte stängt. Vi går in, tar av oss skorna och jag får dölja axlarna med en schal som finns att låna. Mycket turister. Det har det varit hela tiden sedan Beijing, och det är mest japaner. De är lins-lusar allihopa tror jag.

Efter vandrat runt hela området med dessa fantastiska byggnader och utsmyckningar får vi nog och går ut. Genast blir vi överfallna av taxichaufförer. De lovar att vi skall få se allt vackert och besöka butiker med siden och juveler, men vill vi skall betala en hel del bath. Vi vill inte. Vi vill till MBK. En chaufför blir sur o går. De är som hökar. Vi sätter oss i en bil. Ok säger chauffören, men vägrar sätta på taxameter. Han vill ha 100 bath. Vi stannar honom och går ut. Vi åker endast med taxametern på. Det blir billigast.

Går från området, blir stoppade ett flertal gånger av folk som säger vi går fel väg, entrén till Grand Palats är på andra sidan – men vi skall inte till Grand Palats. Vi möter ett turistpar som undrar om vi vet var de är, de har samma erfarenhet av taxichaufförer.

Kommer i alla fall vidare och ifrån området. Går en lång sträcka och passerar en stor väg. Möter ytterligare ett par som undrar om vi vet var de är. Kartorna verkar inte stämma med verkligheten. Köper vatten i en butik, går vidare. Det är varmt. Stoppar en taxi som utan problem tar oss till MBK. Äter lite och köper det vi skall. Tar Skye Train till Nana station, ett byte på vägen.

Den tidigare vackra o trevliga gatan, Sukhumvit road är sig inte lik. Det är shoppingstånd hela trottoarerna. Massor av folk. Skye Train går över gatan och gör att solen knappt når ner. Trafiken är öronbedövande. Ser min gamla skräddares butik, Baron´s Fashion. Går till Nana hotell, nostalgi, bodde där förr i tiden.

Chock, vilken förändring – på Nana´s bar mot vägen sitter bara män. Mitt emot på discobarerna är det bara kvinnor. Musiken är hög och kommersen lika så. Jag blir besviken. Inget att rekommendera. Vi fortsätter gå, tar en taxi till hotellet. Var ute över sex tim och gick.

Har kontakt med yttervärlden, jobbar med datorn. Kvällen går fort.