Kön / Ålder
Kvinna, 57 årBor i
ÖsterlenRestyp
ÄventyrareSysselsättning
Väntar på erbjudandeBesökta länder
59Profilsida skapad
2010-02-01Senast online
14 år sedanÄventyrar på bakgårdar, bland träd och stormar. Älskar att sjunga med gummor under klädstreck och följa jägare ut bland isflaken. Liftat med fiskebåtar i Arktis, varit sjösjuk runt halva jordklotet, simmat med sillar i Haithi. Jag har varit länge o på många expeditioner i norr. 11 gång på Grönland . Skriver o berättar. Bland annat skapat berättarutställning En resa in i Arktis gränstrakter. En installation byggd på mina färder i norr. Jag är Berättare, Munlare, Äventyrare o Inspiratör. Ger berättarkurser för den som är sugen o följer alltid musiken i såväl mitt skapande som resande. Det är den väldiga, nakna naturen som lockar mig iväg o ut på strapatser. Men där vill jag möta människorna.
Kan inte låta bli svettiga klubbar från vilka jag aldrig går hem och njuter av eldar under höga tallar. Söker alltid både och.
Jag hänger med dem jag möter. Ett äventyr är inte bara att akta sig för att falla ned i is-sprickor. För mig är det att med alla mina sinnen o hela mitt liv, mitt hjärta som insats följa männsikor in i den vardag där deras liv utspelar sig. I smutsiga hamnkvarter i västindien där tunga rumpor vippar med tandlösa män i trasiga linnen där mörkret döljer faror från okunniga.. Eller stanna runt brasor i kök hos Berbkvinnor som lär mig urgamla hymner. När jag följer främlingar in i deras vardag mår jag som bäst; på skoter in i ryska Svalbard med barska mustagegubbar som aldrig fryser eller med mina Inuit-vänner via hundsläde över tundran med hiphop i sina Ipods under pälsbrämen.
Musik är nog det jag alltid söker upp... Just nu tar nu sång o berättarlektioner i västafrika hos Griot/Jali familj och hemma skapar jag föreställningar ur Finska Kalevalas urgamla sägner. Dit skall jag snart för att fatta ad jag berättar.
Skogarna i norr, isflaken i Arktis, öknen i syd o stjärnorna där ovan som följer oss var vi än går på jorden, får min själ att skratta.
Den upplevelse som varit starkast under mina färder är när en val kikade upp på sin himmel o såg mig där jag satt o paddlade.
Den tunna ytan mellan mig o hennes enorma gråskimrande kropp, hennes lilla glimmande öga o stora stjärtfena som vinkade innan hon dök ned i sitt djup igen, fick mig att känna hur vi rusar fram på klotet i ett hav av stjärnor.. Att så mycket finns runt om oss, under oss, ovan o i oss... O att jag bara kunde ta det lugnt för resten av mitt liv...
Det som sker, det sker ändå när man lever mitt på ett klot i rymden.
Jag reser för att fatta det.
Den långa historien och vår litenhet i allt det oändliga.
Jag reser för mötena ..människor o öden, doftandes på bark och damm, följandes steg eller bara för att gå vilse.
Vandrar lika gärna på Skåneleden som i Tamanrasset.
Oftast reser jag alena men möter många längs vägen.
Vandring kan jag aldrig avstå.. tycker om att ta mig fram.
Djup tystnad lockar dock lika mycket som tät stad o bullrande musik. Liv.
Kan inte låta bli svettiga klubbar från vilka jag aldrig går hem och njuter av eldar under höga tallar. Söker alltid både och.
Jag hänger med dem jag möter. Ett äventyr är inte bara att akta sig för att falla ned i is-sprickor. För mig är det att med alla mina sinnen o hela mitt liv, mitt hjärta som insats följa männsikor in i den vardag där deras liv utspelar sig. I smutsiga hamnkvarter i västindien där tunga rumpor vippar med tandlösa män i trasiga linnen där mörkret döljer faror från okunniga.. Eller stanna runt brasor i kök hos Berbkvinnor som lär mig urgamla hymner. När jag följer främlingar in i deras vardag mår jag som bäst; på skoter in i ryska Svalbard med barska mustagegubbar som aldrig fryser eller med mina Inuit-vänner via hundsläde över tundran med hiphop i sina Ipods under pälsbrämen.
Musik är nog det jag alltid söker upp... Just nu tar nu sång o berättarlektioner i västafrika hos Griot/Jali familj och hemma skapar jag föreställningar ur Finska Kalevalas urgamla sägner. Dit skall jag snart för att fatta ad jag berättar.
Skogarna i norr, isflaken i Arktis, öknen i syd o stjärnorna där ovan som följer oss var vi än går på jorden, får min själ att skratta.
Den upplevelse som varit starkast under mina färder är när en val kikade upp på sin himmel o såg mig där jag satt o paddlade.
Den tunna ytan mellan mig o hennes enorma gråskimrande kropp, hennes lilla glimmande öga o stora stjärtfena som vinkade innan hon dök ned i sitt djup igen, fick mig att känna hur vi rusar fram på klotet i ett hav av stjärnor.. Att så mycket finns runt om oss, under oss, ovan o i oss... O att jag bara kunde ta det lugnt för resten av mitt liv...
Det som sker, det sker ändå när man lever mitt på ett klot i rymden.
Jag reser för att fatta det.
Den långa historien och vår litenhet i allt det oändliga.
Jag reser för mötena ..människor o öden, doftandes på bark och damm, följandes steg eller bara för att gå vilse.
Vandrar lika gärna på Skåneleden som i Tamanrasset.
Oftast reser jag alena men möter många längs vägen.
Vandring kan jag aldrig avstå.. tycker om att ta mig fram.
Djup tystnad lockar dock lika mycket som tät stad o bullrande musik. Liv.
Malinvandrars besökta platser
Aktiviteter (Skriv kommentar)