Livsgjutares blogg

Som vinterboende i Neuva Andalucia försöker vi ständigt hitta på utflykter, korta, som långa.
Denna gång hade vi planerat en korthelg i Madrid. Vi skulle pröva höghastighetståget AVE.

Jag fick i uppdrrag att lägga upp en litet program, d v s ta reda på vad av intresse man borde se när man var i huvudstaden.
Via internet googlade jag mig fram till "topp 10".
Vi skulle ha 2 övernattninga och alltså 3 dagar. Hotellet hade vi valt detsamma som Ruta solar använt för sina resor. Ett medelklasshotell som låg vid Plaza Toledo. Bra hotell och bra frukost -om dock tråkig frukostmatsal.!
Vi hade lyckats ordna taxichaufför via en vakt i vår communidada och på utsatt klockslag stod vid där med våra väskor, vår picnic med cava o tapas. Vi skulle festa på tåget.
Vi ankom till estacion Maria Zambrano där vi gick igenom säkerhetskontrollen, snarlik den som finns på flygplatserna!
På tåget fick vi hörlurar för att kunna lyssna på musik och se film! Men vi avnjöt vår picnic och utsikten som flöt förbi! Och fort gick det även om man inte alls märkte av detta.
Att tänka på när man som pensionär skall åka tåg är att det finns rabatter för pensionärer. Något som vi missade.
Väl framme vid Atocha som var den station vi skulle stiga av på i Madrid tog vi en taxi till vårt hotell Ganivet.
Hotellet låg vid plaza Toledo, på bekvämt gångavstånd till Plaza Mayor. I backen upp stannade vi till och åt en lätt lunch!
Sedan strosade vi runt torget, gick till Saluhallen strax intill där det vimlade av människor både ute o inne. Vi tog oss dock igenom Saluhallen, tittade på alla tapasen i de olika stånden, Bestämde att vi skulle försöka äta lunch där nästa dag. Det visade sig dock vara svårt att få plats....
Promenerade vidare till Plaza Oriente där det kungliga slottet Palacio Real ligger. I närheten låg även Teatro Real.
Vi lyckades hoppa på en av de röda turistbussarna. Fick även där rabatt som pensionärer. Dock missade vi att man kunde köpa 2-dagarsbiljett., Något som man verkligen kunde ha haft nytta av. Billigt dessutom!
På dessa bussar stiger man på och hoppar av allt eftersom det passar.
Första dagen åkte vi turen som gick genom den gamla delen av Madrid! Den var bäst tyckte vi allesammans!
Kvällen åt vi på en av restaurangerna på Plaza Mayor, något som jag inte skulle rekommendera! En typisk turistfälla!
Nästa dag tog vi taxi till Museo del Prado - även detta gratis för oss jubilados! Dock fanns inte den tavla som vi speciellt ville se utan vi fick informationen att om åkte till Reina Isabel så var det gratis inträde på förmiddagen. Så detta gjorde vi för att se El Guernica.
Därefter var det dax att ta en promenad genom Parque del Buen Retiro - Madrids lunga. I denna stora park finns 3 gallerier, en konstgjord sjö där man kunde hyra båtar och även en del småcafeer!
Vi hann också med en tur till Puerta del Sol. Detta torg är centrum för vägsystemet. Utanför gamla postkontoret står det "0 km" på trottoaren. Avståndet mellan Madrid och all annan del av Spanien mäts från denna punkt.
Denna kväll hade vi bestämt att åka till en välkänd tapasbar och i god tid anlände vi dit. I själva verket var vi för tidiga och hann med ett glas vin på ett vinotek där vi träffade ett helt gäng från Amerika! Men det var nog tur att vi var tidiga för det var en liten restaurang. Goda tapas, mysig personal och vi fick en trevlig kväll!
Sista dagen tog vi nu den buss som gick genom det moderna Madrid. Men skall man välja så är det defintivt den buss som går genom gamla delen som är intressantast.
Efter dessa 3 dagar var jag ganska nöjd på storstadslivet och en liten siesta på det sena tåget var inte helt fel!

Vi är just nu inne i en regnperiod och då gäller det att fylla tiden. Att passa på att inhandla viner, samt provsmaka tyckte vi och våra vänner var en god idé.
Vi åkte iväg på förmiddagen från Puerto Banus, mot Marbella, betalvägen och avfart Mijas o Fuengirola.
Vi skulle besöka Vinoteket som ligger vid avfarten mot Mijas, ner mot staden Fuengirola. Lite lurigt då man måste komma uppifrån för att köra in på en smal väg, snirkla sig fram på småvägarna - bara en kort bit.
Denna gång råkade vi ut för vägarbete. Vägen in till Fuengirola var uppgrävd och när vi kom till rondellen fanns det bara en enkelriktad väg dit in vi skulle.
Vi körde runt rondellen, började om från böran och försökte haka på de bilar som skulle ner till staden!
Men se det gick inte. Det blev många varv i rondellen. Vi ringde upp vinhandlaren och fick då besked "kör mot enkelriktat. det gör alla". Vi gjorde ett försök, kom halvvägs, men sedan var det en kurva och då vågade vi inte. Så det blev att börja om från början. Upp till motorvägen och sedan via nästa avfart så kom vi till centrum. Så småningom hade vi funnit platsen och klev in i affären. Vi blev erbjudna vars sitt glas vin, men någon provning var det egentligen inte! Vi köpte några kända märken och skulle sedan vidare till nästa ställe.
Nu hamnade vi i dilemmat. Hur skulle vi nu köra. Vägen var enkelriktad..... Det blev diskussion och till slut gick en av våra vänner ut. Sprang fram till kurvan där han stod och väntade in en lucka i bilkaravanen. Jag satt beredd och när han vinkade så var det gasen i botten och vi lyckades runda hörnet och komma ut på rätt sida.
Nästa anhalt var hos den svenska mannen Dan som äger Golf i vinos och vars lager ligger lite diffust mot Mijas golfklubb. Efter diverse telefonsamtal hittade vi dit.
Vi provade flera viner, fick en god korv och en fantastisk os som tilltugg.. Osten köpte vi med oss. Och efter diverse provningar hade vi några kartonger att medföra till hemmet! Klockan hade nu hunnit bli mycket. Det trevliga bemötandet och diskussionerna kring vinerna gjorde att tiden gick fort.
Jag körde fram bilen och vi lastade in våra kartonger. Dock hann vi inte långt förrän vi upptäckte att det lät konstigt om bilen. Jag stannade och gick runt bilen o tittade. Fann då att vi hade fått punktering!
Tack o lov låg det ett reservdäck där bak och bytet gick ganska smärtfritt i ösregnet.
När vi sedan hamnade hos däckfirman visade det sig att någon varit framme och skurit sönder däcket.
En trist avslutning på en annars trevlig dag i ösregnet!

Det finns många golfmål för hågade golfentusiaster som vill slippa kylan i Norden.
Jag hade några goda vänner som skulle tillbringa en månad i Rota och jag tyckte det kunde vara ett ypperligt tillfälle att se en annan del av Spanien.
Vi startade från Puerto Banus vid 8-tiden på morgonen och körde betalvägen mot Cadiz o Algeciras.
Strax efter San Roque tog vi av mot Jerez. Vi körde uppåt och det blev kallare o kallare. Plötsligt var det bara 5 grader! Men vad gör det när man sitter i en varm bil!
Strax innan Jerez svängde vi av mot vänster och sedan bar det av mot Rota. Infarten kantades av höga stängsel och där innanför fanns rullar med taggtråd! Détta var en marin bas -Base Naval. Innanför stängslet fanns vägar och senare fick vi höra att det även fanns en golfbana för militärerna!
Rota var en stad med smala gator. Inte helt lätt att hitta i. Gatorna saknade något som helst system och det var svårt att orientera sig fram.
Vi träffade våra vänner. Fick en guidad tur i staden. och letade sedan upp stadens - gissar jag - enda förstklassiga hotell där vi fick rum ut mot havet! Hoteellet hette Duque de Najeva och hade en förstklassig resaurang, men denna var stängd när vi var där!Hade nog inte varit fel att tillbringa lite tid på detta hotell!
Dagen därpå fortsatte vi vår utforskning av staden.
Ett besök i den lilla saluhallen där vi inhandlade färska frukter.
Vi promenerade genom staden och fann snart att vi hade gått vilse. Till slut hamnade vi vid strandpromenaden. Denna promenad visade sig omge hela staden och till slut var vi tillbaka där vi börjat vår promenad.
Nu tog vi bilen och körde vidare till Sanlucar de Barrameda. Dit var det ungefär en timmes körning.
Vi körde mot centrum och parkerade sedan bilen och frågade oss fram till Plaza Cabildo. Där skulle det ligga en mycket känd tapasrestaurang som hette Casa Balbino. Sagt o gjort vi frågade oss fram vår utmärkta spanska och kom så småningom fram till ett litet torg där vi först drack en zumo naranja naturale sin gelo innan vi utforskade omgivningarna.
Så småningom öppnade tapasrestaurangen och jag gick in och undersökta den långa raden av tapasrester. Innanför disken stod ett 20-tal "kypare". Jag blev tilldelad en egen "kypare" som höll reda på allt som jag beställde. Vi hade fått rådet att pröva Tortilla de Camarones - små friterade räkplättar - som föll mig helt i smaken! Sedan plockade jag till mig ytterligare 8 rätter - kanske i mesta laget.
Var sina copa de Manzanillas och en öl fick vi också. Allt till det facila priset av 22 euro!
På vägen tillbaka fann vi en av de många "affärerna" där man fick smaka en manzanilla.
Hemvägen skulle gå ungefär samma väg tillbaka, men så blev inte fallet. Vi lyckades aldrig hitta rätt nummer på vägen och hamnade sedan på vägen mot Cadiz och åkte över de vackra pinjeskogarna nere vid Tariffa - surfarnas paradis!
Trötta, men belåtna efter några stopp för välbehövlig fika kom vi så åter till vårt boende i Puerto Banus!

Jag har frågat runt bland mina vänner om tips för lite lättare utflyktsmål. Två av de så kallade "veteranerna" gav samma tips på söndagsutflykt med långlunch som mål.
Således ringde jag och bokade bord - 8 personer! Därefter ringde jag till mina vänner och sedan - inte minst viktigt - begav särbon o jag oss iväg på en rekogniceringstur.
Det går ju inte an att vara färdledare och inte hitta målet. Vi begav oss alltså iväg ett par dagar i förväg och irrade runt i timmar innan vi fann målet. I och för sig en trevlig tur. Vi besökte en tennisklubb och var halvvägs upp i bergen innan vi insåg att detta kunde inte vara rätt.

Färden går från Puerto Banus. Ut på carreteran och så höger in mot Marbella. Man kör förbi det populära stället med liljan på vänster sida - en stor grön park. På höger sida har man vägen ner till Victors - stor skylt. Så fort man passerat den blåa skylten Victors så tar man av till höger, rondellen tll vänster, sedan höger och tar vänster förbi den vita mosken. Man kör sedan igenom en stor portal. Bland mängden av skyltar finns även vårt mål uppsatt - Sol y luna. Skyltarna dyker upp med jämna mellanrum. Trots detta är det inte helt lätt att hitta.
Målet är en ombyggd villa som ligger inom en communidada med stängda järngrindar.På väggen står namnet lite diskret. Denna gång stod grindarna öppna och borden var dukade.
En restaurang med perfekt betjäning, vacker musik och sång.
På söndagarna serveras buffé med bland annat hummer en masse! Till detta beställde vi in cava och sedan var festen igång. Så fort tallrikarna var tömde åkte de bort och nya bestick fanns ständigt till hands.
Buffén var ypperlig, fräsh och man får inte glömma efterrätterna.....
Vi njöt av omgivningen, maten och musiken. Vi till och med dansade.....
Prismässigt är det inte dyrt såvida man inte tar in dyra viner.....
Något att rekommendera.

I år gick vår utflykt till Österlen. Slutstation Vitemölla badhotell. Ett vackert vitmålat hotell som är inrett med ljusa möbler i shakerstil - en religös sekt från England . Vitemölla har fått sitt namn efter den vattenkvarn (mölla) som ligger i ortens norra ände.
Vi startade från Skanör vid 09-tiden och åkte gamla kustvägen där första stoppet var hos Olof Viktors café bara ett stenkast från Ales Stenar.
Där beundrade vi de vackra bakverken, tittade på konst och drack vårt kaffe, te tillsammans med vackert bakverk. I mitt fall en smörgås i vackra färger!
Färden gick vidare till Simrishamn där vi stannade till hos glasblåsare Anders Wingård. Glasblåsaren själv höll som bäst på att blåsa sitt konstglas och vi fick en rolig pratstund med honom och hans hustru som var behjälplig med glaset.
I den lilla affären kunde man beundra utställningen och det slutade med att vi handlade med oss något av det vackra glaset.
Därefter gick färden vidare till Simrishamn där vi skulle äta lunch på Börje Olssons Skafferi. Där avnjöt vi en buffé och hade även tillfälle att handla delikatesser om man önskade.
Färden gick vidare. En antikloppis fick ett besök. Flera rum fulla med antikviteter och loppisfynd!
I ladan intill såldes äpplen och plommon.
Nu var det dags att göra ett stopp vid Knäbäckshusen som är från 1700-talet. Byn uppstod då Ravliunda skjutfält skulle utvidgas. Byggmästare Liljedahl fick i uppgift att bygga upp byn igen.
Där finns också ett kapell tillägnat St Nikolai. Detta kapell ligger precis vid strandkanten. Man blickar ned mot stranden och havet.
Och så var det då dags att ta rummet i besittning. En riktig pärla att åka till . Vita morgonrockar och tofflor som kom väl till pass vid morgondoppet. Och en vacker liten by att promenera i.
Hemvägen gick via Vitaby kyrka och sedan Viks golfklubb där vi gick en runda.
En perfekt 2-dagarstur.

Jag har alltid försökt hitta spännande utflyktsmål för oss och våra vänner.
Denna resa har jag gjort 3 gånger -beroende på att jag inte lyckades hitta målet!
Resan utgår från Neuva Andalucia, som ligger cirka 1 mil från Marbella.
Första gången for jag iväg med några väninnor för att fira en födelsedag.
Bilturen ner mot San roc är cirka 5-6 mil och tar ungefär 1 timma att köra.Man kör förbi
Estepona, Manilva och ner mot San Roc. Håller utkikt efter skylten om Estacion San Roc. Svänger då in till höger och kör en bit in i den lilla byn tills man hittar stationshuset på vänster sida.
Tåget går vid 11-tiden och man går in o köper en biljett vuelta del dia och tar tåget tillbaka vid 16-tiden. Slutstationen är Ronda och man åker alltså tillbaka med vändande tåg.
Färden går på en smalspårig järnväg. Tåget stannar vid samtliga små stationer med sina oftast vacka stationshus.
Vid första besöket hamnade jag o mina väninnor på en stängd restaurang - den enda vi kunde finna i denna lilla by. Vi välkomnades in och fick en fantastisk middag - och tårta!
Vid nästa försök att hitta den berömda restaurangen som även är ett litet vackert hotell så visade det sig att stället hade vinterstängt. Från detta hotell utgår även vandringar i de omgivande bergen.Denna gång fann vi bybaren. Där åt vi en oförglömlig lunch med en jättestor entrecort . Den godaste köttbit jag någonsin ätit. Billigt var det och doggybag medfördes hem.
Vi gjorde ytterligare ett besök för att äntligen äta på den berömda restaurangen Molino del Santo.
Gott - naturligtvis - men inget har gått upp mot besöket på bykrogen.