Lördag 15 December 2012 - London
Resealbum: Sommar-OS i London 2012
Måndag 20 Augusti 2012 - London
Resealbum: Sommar-OS i London 2012
Sommar-OS i London är över, 18 dagar på plats med en massa vänner, gamla som nya. Vilket fantastiskt äventyr det blev! Det var mitt femte OS, de andra är Lillehammer, Aten, Peking och Vancouver. Det är alltid svårt att ranka dem, Aten var roligast men London är nog det bäst arrangerade spelen. Volontärerna var grymma, alltid otroligt hjälpsamma.
På 17 dagar hann jag se 25 evenemang i 13 olika sporter. Det var väldigt tufft ibland. En dag befann jag mig på, eller åkte förbi 67 tunnelbanestationer! Det var väldigt svårt att hitta biljetter till olika evenemang på plats. Det är förbjudet att sälja biljetter svart i England så vi sökte med ljus och lykta på internet. Ibland hittade vi vad vi letade efter och då var lyckan total i sällskapet. Det var tur att vi hade lyckats skrapa ihop de flesta biljetterna innan resan. De som vi ville bli av med sålde vi enkelt på plats, jag lyckades till och med sälja en biljett till Paralympics...
Höjdpunkterna var många i London, men min topp-femlista ser ut så här:
• Stämningen i fäktningshallen då Koreanskan Shin blev bortdömd, vilka hyllningar hon fick av en stående publik!
• Atmosfären i simarenan då vi fick se både världsrekord samt tidernas bästa Olympier Phelps skriva idrottshistoria.
• En heldag på anrika Wimbledon med två svenskmatcher samt tennis i världsklass på centercourten.
• Håkan Dahlbys silver i double trap, vilket drama!
• Semifinalen i handboll, Sverige-Ungern på bästa platserna, vilket party!
Snöpligast: Då mitt tyngdlyftningspass slutade precis då jag klev in i hallen p.g.a. för få anmälda, den biljetten kostade 1000:-
Mitt program under dagarna i London:
28/7 Handboll
29/7 Lerduveskytte och cykel
30/7 Boxning och Fäktning
31/7 Tyngdlyftning, handboll och fotboll
1/8 Tennis
2/8 Double trap, Handboll
3/8 Simning Vattenpolo och The Orbit
4/8 Triathlon, Simning
5/8 Boxning
6/8 Fotboll
7/8 Handboll och beachvolleyboll
8/8 Kanot och Beachvolleyboll
9/8 Brottning och brottning
10/8 Handboll semifinal Sverige-Ungern
12/8 Handboll finalen Sverige-Frankrike
Dagbok:
27/7:
Äntligen avresa! Flyg från Arlanda till Heathrow och med på planet fanns SVT´s Mats Nyström. Vi pratade en del om årets OS samt tidigare spel, trevlig prick. På flygplatsen gick det väldigt snabbt och smidigt, var lite orolig innan hur det skulle se ut men jag var ute från Heathrow på 30 minuter efter landningen. På Oxford Hotel fick vi rum nummer 43..fjärde våningen.. utan hiss... Vi är väl inte på plats för att träna?? Jag gick vidare till närmaste pub där jag träffade Micke som skulle köpa en pingisbiljett av mig. Medans vi satt och gjorde affärer så ringde OS-skytten Håkan Dahlby och berättade att han kanske kunde hjälpa till med biljetter till hans tävling. Bra med kontakter innaför olympiabyn. Micke och jag bestämde oss för att
åka till Olympic Park för att kolla om det fanns några biljetter till invigningen men vi fann inte en enda försäljare. Jag lyckades få in oss på området där "Olympic family" gick in till invigningen. Mitt bland alla personer med ackrediteringar på bröstet så tog jag mig fram till Box office där man kan hämta ut biljetter som man beställt hemifrån. En kvinnlig vakt frågade mig om jag skulle hämta ut biljetter till invigningen. Nä till handboll svarade jag varpå hon såg hyfsat förvånad ut... What? Det gick bara att hämta ut biljetter till invigningen såklart men det var ett kul Olympic moment som vi brukar säga. SOK kom och gick förbi så jag hälsade på Glenn Östh och han blev imponerad och glad över att jag hade fått en trupptröja från hans kollegor på SOK. Efter det så gav vi upp hoppet om en biljett så vi åkte till baren The Swan där vi såg invigningen på tv tillsammans med Simon och Mange från Malmö som precis hade anlänt till London. Invigningen var helt ok med en del bra inslag.
3 OS-ringar i betyg.
28/7:
Mange och Simon åkte iväg tidigt på pingis, jag hade kollat upp att det bara var kvaltävling så jag sålde min biljett och tog en runda på Oxford street istället. På eftermiddagen var det dags för handboll så det var en härlig känsla att äntligen få kliva in genom grindarna till Olympic Park. Handbollen spelades i Copper Box och matchen vi såg var Sverige-Danmark.
Sverige ledde ett tag men klappade ihop totalt och förlorade matchen. Vi såg även överlyckliga Brasilianskor besegra Kroatien med 24-23. Det är en del av charmen med OS att ofta får man se lycka, glädje sorg och tårar.
När vi lämnade arenan och gick mot tunnelbanan så var det som vanligt många som ville fotografera oss :)
Vi avslutade dagen på The Swan där vi träffade ett par av de som skulle köpa biljetter av oss. Det blev en kul kväll där vi som vanligt spred glädje i baren :)
29/7:
Dags för skyttetävlingar, Therese Lundqvist i skeet. Det var inte så många svenskar på plats, kanske sex "vanliga" fans och resten var familj och SOK. Vi träffade Thomas Engdahl och Nathalie Larsson som guidade oss hur skyttet fungerade. Solen stekte och vi njöt av vädret och bra skytte. Therese bommade tre i första omgången, tre i andra och två i sista. För att ha chans till final så krävdes det att Fransyskan skulle skjuta bort sig och det gjorde hon så det blev särskjutning mellan Therese och en Italienska. Spänningen steg men tycärr så bommade Therese en duva direkt och Italienskan gick till final då hon träffade båda sina duvor. Therese var ändå jätteglad över sin fina placering och charmade alla med sitt glada
humör. Hon kom fram och hälsade på oss och Håkan Dahlby fotograferade kvartetten. Håkan hade vi haft lite kontakt med tidigare så han stod och pratade en lång stund med oss. Han sprang ut och hoppade i vattenpölarna på banan för att visa oss att vattnet inte kunde rinna undan när det regnade. Det hade kommit en rejäl skur innan särskjutningen.
Skyttarna Stefan Nilsson och Marcus Svensson kom också fram och hälsade innan vi gav oss iväg hemåt, trodde vi... Vid en gammal ruin satte en kvinna upp en skylt där det stod Free coffee så vi klev naturligtvis in och blev bjudna på kaffe och kaka i varsin campingstol, Olympic moment...
Nästa evenemang blev ett kort stopp vid Hyde Park Corner där vi såg cyklisten Emma Johansson passera i fem sekunder, i ett rasande hällregn... Vi såg mest paraplyer eftersom vi stod i fjärde led...
Vi torkade oss på The Swan en stund, mest för att säga hej till ägaren, sen gick vi till hotellet där vi delade en flaska rom och hade OS-quizz som uppvärmning innan det var dags att åka till Holland Heineken House vid Alexandra Palace. HHH byggs upp varje OS för Holländska idrottare, sponsorer och fans, men brukar försöka ta oss in där varje gång och festa med Holländarna. Det var ett par tusen oranga supportrar och tre svenska fans som dansade inne på det stora diskot och det fotograferades en hel del, det var många som ville synas med oss haha. Vi körde självklart raketen och den blev succé, precis som vanligt. Det var en riktigt lyckad kväll så vi var glada att vi hade biljetter till ännu en kväll på HHH!
30/7:
Trötta klev vi upp och tvättade våra tröjor efter en het kväll på HHH. Första evenemanget för dagen var boxning nere i ExCel Arena. Där i mässhallarna höll flera olika idrotter till, bl.a. pingis, brottning, boxning och tyngdlyftning. Vi satt ganska högt upp tyvärr och vi var ganska slitna så efter en timme så hade värmen i hallen knäckt oss och vi gick ut och vilade på gräsmattan utanför arenan. Nästa punkt på schemat var fäktningsfinaler för damer. Vi hade hoppats på att få heja fram Emma Samuelsson till medalj men tyvärr så hade hon missat att kvala in till OS så vi var beredda på en tråkig tillställning som vi enbart åkte på för att det var en sport som vi inte hade sett tidigare. Så fel vi hade angående att det skulle bli tråkigt...
I semifinalen mellan Shin från Korea och Heidemann från Tyskland så fick vi uppleva ett helt sanslöst drama. Matchen var lika efter full tid och det var dags för sudden death i en minut. Innan sudden så lottades det ut vem som skulle vinna OM det stod lika efter 1 minut, Koreanskan vann den fördelen. Med en sekund kvar så blev det träff för båda faktarna och tiden stannades. Tyskan var tvingad att träffa för att inte förlora matchen. Tiden startade igen och tyskan kastade sig fram men det blev ännu en dubbelträff. Klockan fortfarande på en sekund. Samma sak hände ännu en gång och klockan stod kvar på en sekund. Ännu ett försök och denna gång lyckades tyskan träffa en singelstöt och hon jublade som om hon vunnit guld!
Koreanska bröt ihop fullständigt och grät samtidigt som hennes ledare var vansinnig. De protesterade mot det konstiga slutet och en lång väntan började. Båda fäktarna stod där i över en halvtimme innan tyskan ropades ut som vinnare. Korea började då skriva en protest, helt enligt reglerna och den stackars tjejen var tvungen att sitta kvar gråtandes mitt i arenan för skulle hon lämna rampen så skulle det räknas som att hon accepterade förlusten. Alla led med henne och efter en timme så leddes hon ut ur arenan efter att även den skriftliga protesten avslogs. Folk buade och speakern sa "-You will read about this for ages, you´re part of olympic history!"
När Koreanskan till sist kom ut och presenterades inför bronsmatchen så kokade hallen, alla skrek och jublade i flera minuter, det blev en Salminghyllning som tårade ögonen och gav gåshud över hela kroppen. Det blev ett ögonblick vi aldrig någonsin kommer att glömma. Shin började bronsmatchen lysande och stämningen var verkligen magisk i hallen men på slutet så blev det nog för mycket för koreanskan och hon föll med 15-11.
Väl hemma på hotellet så försökte vi smälta det vi hade varit med om samtidigt som vi letade biljetter på nätet till nästa dags fälttävlan där vi hade medaljchans. Vi hade tre biljetter för 95 pund men sen avstod vi dem och somnade gott.
31/7:
Dålig start på dagen. Skulle ta mig ner till fälttävlingen för att kolla efter biljetter utanför arenan. Tunnelbanan var stängd så jag fick ta taxi en bit innan jag kom till en fungerande tågstation. Väl nere vid arenan så fanns det såklart inga biljetter, blev erbjuden en som kostade 150 pund men vem vill betala det? Inte jag i alla fall, så det var bara att gå de två kilometerna tillbaka till tunnelbanan och åka vidare till ExCel arena där jag hade biljett till tyngdlyftning. När jag kom fram var entrén stängd och en dam förklarade att mitt pass var snart slut trots att det bara var halvvägs, det var nämligen för få deltagare så passet var halverat! Jag lyckades komma in ändå men när jag var under läktaren och skulle ut i hallen så hörde jag sista lyftet...när jag kom upp på läktaren började publiken gå hem, jag hann inte ens se ett enda lyft...glad...
Svettig och arg satten jag mig på tåget till Olympic Park där jag gick en runda i det enorma shoppingcentret. Där träffade jag på Gulldén och Roberts från damhandbollslaget och de ställde glatt upp på en bild. Sedan mötte jag Mange och Simon för att tillsammans se Storbritannien-Sverige och Serbien-Kroatien i herrhandboll. Sverige hade inga som helst problem med Britterna och vann enkelt i Copper Box som ändå bjöd på en grym stämning tack vare hemmafansen. Efter en halvlek av Serbien.Kroatien så gick vi vidare till tunnelbanan för att åka på fotboll. Det var många fotograferingar igen i Olympic Park, folk gillade oss...
På anrika Wembley såg vi dammatchen Brasilien-Storbritannien, publiksiffra 70 584! Härlig stämning då Storbritannien tog ledningen direkt. Vi körde raketen på våran sektion och där kan man verkligen snacka om succé!! Vi fick göra den flera gånger och då vi lämnade läktaren en minut före slutsignalen så stod folk upp och applåderade oss :) Storbritannien vann med 1-0 och vi hörde jublet bakom oss då slutsignalen ljöd i Londonnatten. Den dagen befann jag mig på, eller passerade 67 tunnelbanestationer.....
1/8:
Vi hade sålt våra biljetter till Korea-Gabon i fotboll på Wembley och laddade för att åka till Wimbledon istället och titta på OS-tennisen. Vi var beredda på att leta biljetter utanför men lyckades köpa tre stycken på internet på morgonen så vi slapp vara nervösa då vi åkte ut till den klassiska platsen Wimbledon. Vi hade biljetter på Center court och satt helt perfekt på kortsidan. Första matchen var Serena Williams mot Zvonareva från Ryssland, Serena vann överlägset. Nästa match var Hewit-Djokovic, en jämn och välspelad fight mellan ett par av världens bästa spelare. Till sist vann Djokovic med 2-1.
Sedan var det dags för svenskmatch. Dubbelparet Lindstedt/Brunström tog sig an Cilic/Dodig från Kroatien på court 17 som var en liten bana med tre bänkrader på varje långsida för publiken. Jag träffade vännen Glenn Östh från SOK och vi diskuterade våra upplevelser från de första dagarna. Träffade även Thomas Johansson som blev imponerad av att jag var på hans dubbelfinal i Peking :) Själva matchen var riktigt trist. Svenskarna verkade vara på uselt humör och hade inte en chans, de förlorade stort mot Kroaterna.
Vi hann in på centercourten för att se hemmahoppet Andy Murray vinna över en cypriot med 2-1, grym stämning! Sedan var det dags för en klassiker på Wimbledon, vi delade en flaska Champagne :) Lite stressade kom vi till nästa match som var Sverige-Italien i mixed. Lindstedts dåliga humör höll i sig och det blev ännu en förlust, denna gång tillsammans med Sofia Arvidsson. Vi sa adjö till gänget från SOK och hälsade på dopingjägaren Arne Ljungqvist istället...
Inne på centercourten så var det bara ett stort antal funktionärer kvar då vi tittade in så vi ställde upp oss och körde raketen som följdes av ett jättejubel från alla inne i arenan, hörde vi succé?!!
Vi åkte "hem" till The Swan och tog emot Johan "Oraklet" Beckman som hade anlänt till London. Bra dag, 4 OS-ringar.
2/8:
Simon och Mange valde att ta sovmorgon medans jag och Johan tog tåget ner till The Royal Artillery Barracks där vi tänkte försöka hitta biljetter till Håkan Dahlbys dubbeltrap. Vi hade tur, i biljettluckan såldes det för en gångs skull biljetter och vi fick betala 30 pund för en klassisk OS-final. Vid biljettluckan så träffade vi Håkans fru. Hon berättade att Håkan hade haft svårt att sova inför finalen då han hade köpt 40 biljetter av ett norskt företag som inte hade levererat en enda. Biljetterna var till sponsorer, vänner och familj. Han hade även lovat att hjälpa oss men då förstod vi varför han inte hade hört av sig.
Med tanke på den dåliga uppladdningen så var det kanske inte så konstigt att första omgången startade darrigt. Innan skyttet började så vinkade både Håkan och coachen Claes till oss under inskjutningen, vi var på plats :) Både första och andra kvalomgången gick knackigt så vi trodde att det var kört inför sista omgången men där började även de andra skyttarna att darra så till sist stod det klart att Håkan var klar för finalen! Mellan kvalet och finalen så besökte vi hallen där pistolbanan var. Där hade vi turen att få fotografera oss med en av OS-facklorna medans det ösregnade utanför.
Eftersom ledaren av finalen var från Storbritannien så var vi tvugna att ta plats på läktaren redan en och en halv timme innan finalomgången skulle börja. Det ösregnade så det var ingen dans på rosor att invänta skyttarna men när de väl kom in på arenan blev det ett jättejubel. Håkan såg väldigt avslappnad och glad ut efter att ha umgåtts med familjen en stund.
När finalisterna ställde upp på sina plattor och värmde upp så såg de andra väldigt koncentrerade ut medans Håkan diggade musiken och dansade till svenska klackens stora jubel. Han låg på femte plats när sista omgången började men efter att ha skjutit fantastiska 49/50 så seglade han upp till ett silver och blev så glad att han hoppade runt med bössan nere på planen.
Vi var ca 40 svenskar högst upp på läktaren som jublade och Håkan vinkade glatt, han var så himla lycklig!
Skytten från Storbritannien vann med två träffar men gladast på pallen var Dahlby :)
Nästa evenemang var Island-Sverige och Serbien-Danmark i herrhandbollen. Det var mycket danskar i hallen och som vanligt var det bra stämning. Danmark vann sin match och Sverige förlorade med ett mål. Surt men vi hade ju kul ändå, det finns ju inte mycket som slår OS på plats :)
3/2:
Ännu en tidig morgon, det började tära på energin att inte ha sovmorgon. Jag och Johan åkte upp till Olympic Park där jag hjälpte in honom på området eftersom han saknade biljett till något evenemang. Vi hade flera events den dagen så han kunde komma in på en av mina biljetter. Jag gick på simningen där jag fick uppleva ännu en fantastisk arena med 17 500 platser.
Det var försök på 50 m fritt med Alshammar och Sjöström samt försök på 1500m och 4*100 m medley damer/herrar. Svenskorna simmade hyfsat och gick vidare till semifinal. I medleyt för herrar så vann Storbritannien sitt heat och hallen skakade av ljudnivån, vilket jubel!! Det är de upplevelserna som gör att det är så roligt att vara på ett OS.
Efter simningen så mötte jag upp mina vänner Jonas och Åsa från Borlänge som hade vunnit en tredagarsresa till OS. De hade sett handboll på förmiddagen och skulle på friidrott på kvällen. Mitt nästa event var vattenpolo med Simon men tyvärr så hade vi fel biljetter. Vi ville se Australien kl 15 eftersom jag känner en av spelarna där men vi hade biljett till nästa match kl 18.45. Vi stod en lång stund utanför insläppet med en lapp att vi ville byta biljetter. Till sist kom en dam som hade en biljett över så jag köpte den för 20 pund, 10 sekunder senare hade vi bytt våra två biljetter så plötsligt hade vi tre :)
Vi gav bort den som jag hade köpt och gick in i arenan där vi hamnade mitt på långsidan, rad två, ganska nöjda :) Australien mötte Ryssland och min vän Alicia McCormack i målet gjorde en suverän match, klart bäst på planen. Efter matchen kom hon fram och hälsade på oss och det kom även ett kul mail senare "awsome that you made it".
Fyra timmar efter vattenpolon så skulle vi upp i den stora röda "statyn" utanför Olympiastadion, The Orbit. Vi hade ju ingen lust att vänta så länge så vi lyckades charma tjejerna i insläppet och fick åka upp tidigare. Utsikten var grym och vi såg hela området samt in i Olympiastadion. Klart bra utflyktsmål i framtiden som vi kan rekommendera.
Kvällen avslutades som vanligt med biljettjakt på The Swan.
4/8:
Innan OS så hade vi biljetter till Frida Svenssons rodd men vi bestämde tidigt att sälja dem för att istället satsa på triathlon och Lisa Nordén. Det visade sig bli ett genidrag :) Simon och Johan var trötta så jag gick själv till Hyde Park och letade efter en biljett. Efter en stund så fick jag tag i en för 30 pund så när simningen startade så var jag på plats. Lisa startade bra och var med i täten direkt. Cyklingen som följde passerade mig sju gånger och Lisa var med i täten.
Löpningen var fyra varv och det började bli spännande, Lisa såg stark ut och medaljchansen var stor. På upploppet blev det en spurtduell som slutade med målfoto. Jag var så nervös i väntan på resultatet att jag hade gåshud, igen! Till sist så ropades segraren ut och det blev tyvärr silver för Lisa, närmare ett guld kan man inte komma. Men vi fick i alla fall använda våra fina medaljer igen som jag hade tagit med hemifrån. Vi firade med resans första restaurangbesök, Carbonara, 4 OS-ringar.
På kvällen hade jag biljett till Alshammars simning, 50 meter fritt. Innan OS så var det min favoritbiljett, önskade att Tessan skulle få sitt efterlängtade guld, men när jag gick i solen utanför arenan så hade jag förlorat hoppet på medalj eftersom hon hade varit skadad inför OS. Och hon misslyckades tyvärr, det blev en sjätteplats. Men det blev ändå en häftig kväll, loppet efter 50 m fritt var 1500 m för herrar och där satte en Kines nytt världsrekord inför en kokande arena! Och vi fick se ännu ett världsrekord då USAs damlag på 4*100 medley vann på en ny rekordtid. Underbart att få uppleva den stämningen!
Rysningarna slutade inte där, sista loppet för kvällen var Phelps sista OS-start och det blev ännu ett guld för honom. Denna gång på 4*100 m medley. Alla i arenan stod upp och hyllade den bästa Olympiern genom tiderna. Efter prisutdelningen så fick Phelps komma ut en gång till och tilldelades då en staty som bevis på hans prestationer genom åren. Han gick ett ärevarv runt arenan och det var hyllningar som man kommer minnas resten av livet.
När jag kom tillbaka till The Swan så hade Tompa anlänt från Sverige och han var nöjd med sin första kväll eftersom Lisa Nordén hade varit på Svanen under kvällen och firat sitt silver. Vi fortsatte silverfesten på Svanen utan henne, det gick bra.
5/8:
Vi var i boxningsarenan då vi fick reda på att Sverige hade vunnit sitt första guld! Lööf och Salminen hade lyckats med en nästan omöjlig uppgift i sista seglingen och det slutade med GULD! Vi fick äntligen använda våra guldmedaljer och vi fick en del leenden från engelsmännen på läktaren då vi väntade in Anna Laurells första match. Hon mötte en tjej från Australien och det var aldrig någon fara för en förlust. Anna vann enkelt och guldfirandet drog vidare till centrala London där vi bl.a. gjorde raketen tillsammans med ett par tjejer från Jamaica. Carnaby Street jublade och vi fick köra en repris :)
På kvällen blev det guldfest på The Swan och det blev ett bra drag då våra vänner från Enköping hade anlänt. Det var även många andra svenskar på plats så allsången ekade, OS-guld OS-guld OS-guld!! När Svanen stängde så åkte vi till Irish House och fortsatte firandet där med skumpa, allsång och många skratt :)
6/8:
Skön vila på förmiddagen, tempot under den första veckan var brutalt... På eftermiddagen var det samling på The Tourch utanför Wembley. Det var dags för semifinalen i damernas fotbollsturnering och Japan mötte Frankrike. Wembley är en stor arena men man ser bra från alla platser. Japan var det bästa laget för dagen och de vann med 2-1. Vi fick reda på att Myrgren hade tagit brons i segling så än en gång fick vi ta fram medaljerna och fira. Festen var på HHH, Holland Heineken House, och väl där så fick vi ännu ett medaljbesked, Lidberg hade tagit brons i brottning! Några andra som hyllades på HHH var några holländska idrottare som hade vunnit silver. Vilket party när tusentals fans jublade då de nyblivna medaljörerna kom ut på scenen. Precis som vid alla andra besök på HHH så fotograferades vi flitigt av alla glada holländare som tyckte det var kul att vi svenskar hade tagit oss till deras fest.
7/8:
Trötta åkte jag och Tompa till Copper Box för att se OS snyggaste match, Brasilien-Norge i damernas handboll. I första halvleken så dominerade Brasilien och som mest så ledde de med sex mål, men i andra halvlek kom Norge igång och de stod för en mirakelvändning då de till sist vann med 21-19. Norskorna grät av glädje medan jag och Tompa fotograferade Nascimento i det brasilianska laget.
Det blev en sväng till Piccadilly för en biljettaffär innan vi åkte "hem" till The Swan. Där träffade jag silvermedaljören Lisa Nordén och vi pratade en stund innan hon gick vidare för att äta lunch. Aftonbladet var på plats och spelade in en klassisk TV-intervju med mig och Tompa. Vi hade knappt några röster kvar så när vi fick sjunga vår guldsång om seglarna så lät det kanske inte så jättefint, men inslaget kom med i Aftonbladets OS-sändning.
Jag och Simon åkte till Hourse Guards Parade där vi fick uppleva OS absolut vackraste och häftigaste arena! Det var på beachvolleybollens arena som vi satt och njöt av utsikten bakom vår motsatta långsida. Den lätaren var hälften så hög som våran sida så där såg man Big Ben, Houses of parlament, London Eye mm. Otroligt vackert! Nere på sanden spelades det semifinaler för damerna, Brasilien-USA. Tyvärr regnade det så när USA hade besegrat Brasilien med 2-1 så gick vi hem vi vaskade herrsemin som skulle komma efteråt, men vi var ju ändå inte där för att se herrarna :)
I tunnelbanan hem så träffade vi på damspelaren Cook från Australien. Vi visade våramedaljer och sa att vi hade vunnit dem i brottning, hon undrade om det var i syncronised wrestling.. Vi skulle komma att möta henne igen..
8/8:
Uppstigning 05.30 för att ta oss ut till kanotstadion där vi hoppades på medaljer för Gustavsson och Nilsson/Oscarsson. Det var en lång väg till arenan, tåg, buss och sedan en ordentlig vandring innan vi kom fram till stadion. Regnet öste ner så vi tog skydd inne i en toalett innan det var dags för tävlingarna. När första loppet kördes så kom solen fram och luftfuktigheten var mördande hög. Gustavsson kom femma i sin final så hoppet stod till K2-grabbarna men även de slutade femma.
På kvällen gick några i gänget på kvartsfinal i handboll, Sverige-Danmark, jag och Simon åkte på beachvolleyboll.
Det var min tredje raka final, Aten, Peking och nu London. Det var även tredje raka finalen för USA´s lag May/Walsh. De hade vunnit de två första så nu fanns chansen att "vi" skulle göra en hattrick. Först ut var bronsmatchen mellan Kina och Brasilien där det segrande laget blev brasilianskorna som hade väldigt många supportrar på plats. Solen började gå ner och fasaderna bakom läktarna färgades röda, Big Ben och London eye badade i ett magiskt ljus. Vi rös av upplevelsen!!
Finalen blev bara två set, Misty May och Kerri Walsh vann med 21-16 21-16 och tog sitt tredje raka guld!!!
En fantastisk kväll avslutades med att Beckham gick en halvmeter ifrån oss och att vi träffade Australiens spelare Cook igen. -You are the swedish syncronised wrestlers, you´re everywhere!
9/8:
Vi hade kanotbiljetter på morgonen men de sålde vi med gädje så att vi kunde få sovmorgon. Hela förmiddagen jagade vi biljetter till sveriges semifinal i handboll mot Ungern men vi hittade inga. På eftermiddagen var vi på brottning där vi hade stora förhoppningar på medaljer, Fransson i 72kilo och Mattsson i 55kg. Jag, Simon, Kimmo och Patrik hade platser mitt på långsidan så förutsättningarna för en kul dag fanns där, men självklart så gick det illa ändå för svenskorna. Mattson blev utslagen och Fransson fick chansen till återkval för att nå en bronsmatch. När det blev paus mellan sessionerna så satt vi
med våra telefoner och letade vidare efter biljetter till handbollen. Då vi var på väg in till brottningen igen så sa jag att jag skulle kolla en sista gång på telefonen och plötsligt så hade vi tre biljetter till hadnbollen!! Vilken lycka, vi firade med rosé!
Sämre gick det för Fransson som förlorade sin första match i återkvalet så där slutade hennes OS.
Vi gick ut till en sportbar där hundratals irländare firade ett boxningsguld, vilket party! Vårat biljettfirande fortsatte i en bar där vi träffade två av Storbritanninens handbollspelare som var svenskar med dubbla pass. En av dem festade loss i en pingvindräkt med sin ackreditering hängandes runt halsen, smart? Nej, kul? Ja! Där såg vi även 200 metersfinalen där Bolt slog till igen, hans andra guld i London! Vi åkte vidare till Australian House där vi hoppades på att deras vattenpololag skulle vara men där fanns knappt en människa så vi minglade vidare i Londonnatten.
10/8:
Lyckliga över att ha semifinalbiljetter så tog jag och Simon en lugn förmiddag. Vi gick ner till Russian Sochi Park som låg i södra delen av Hyde Park. Sochi har vinter-OS 2014 och de hade kosta på en stor utställning om deras kommande OS. Där fanns en vanlig bio och en 3D-bio, utställningar om staden och infrastrukturen. Det fanns även en shop med kläder, pins, maskotar mm. Vi blev riktigt sugna på att resa dit, vi får se om det blir av. Efter besöket i Sochi Park så åkte vi till Swan för att ta avsked av Enköpingsgänget som skulle åka hem till Sverige. Tompa, Ragge, Johan, Simon och jag, vi däremot gick ut i Hyde Park där vi delade en fin flaska Champagne som Ragge hade inhandlat. Det blev startskottet för semifinalen i handboll som skulle spelas i Basketball Arena. Det var otroligt varmt utanför arenan där ett hundratal svenska fans laddade.
Ragge hade lyckats ta sig in på området utan biljett men efter lite prutande och tur så hade han plötsligt TVÅ biljetter... Inne i arenan så hamnade vi på bästa platserna, rad två på långsidan, precis bakom svenska bänken. Vilken känsla det var att få stå så nära planen i en OS-semifinal. Vilket tryck det var innen i arenan. Kungaparet satt mitt emot oss och Silvia var med på noterna och vinkade till oss och hängde med i våra rörelser då vi hejade på laget. Sverige hade ledningen med fyra mål ett tag och det kändes klart, men Ungrarna kom tillbaka och Johan sa åt mig att inte ta ut segern i förskott. Till sist vann Sverige med 27-26 och vilka glädjescener det var på plats. På planen dansade och hoppade spelarna i vild
glädje och på läktaren kramades vi och skrek så högt vi kunde, vilken match!! Vi var klara för OS-final!!!
Utanför arenan så fortsatte firandet. Vi inväntade spelarna som kom ut och tackade för stödet. Vi gick mot tunnelbanan då plötsligt en servitris kom fram och stoppade oss på gatan. -You´re man is in there! Inne i baren satt Ragge på första parkett. Det var bara att kliva in och börja den riktiga semifinalfesten. Det blev en klassisk kväll med skumpa, tatueringar (gnuggisar) ansiktsmålning, springnota (inte vi..) och kvarglömda skor... Absolut roligaste festen under OS.
11/8:
Tompa knackade på dörren på morgonen och tackade för sig. Vi sa: -Dags för ännu en weekendresenär att åka hem! Vårat stående skämt under OS var: "De enda som är längre på OS än oss, det är SOK"
Jag, Johan och Simon åkte till Svenska kyrkans "Café Svensson" där Simon gick fram till altaret och bad en bön om att lyckas få tag i biljetter till handbollsfinalen. Jag hade redan biljett men Simon och Johan letade febrilt på nätet så fort de hade tillgång till internet. Solen stekte ordentligt under vår promenad, Piccadilly, Green Park och Hyde Park.
Lördagen var vår första dag utan OS-biljett så det var skönt att bara softa på hotellet och Svanen på eftermiddagen/kvällen. På tv´n kunde vi se hur Mexiko snuvade Brasilien på guldet i fotbollsfinalen på Wembley. På The Swan fick vi T-shirts av ägaren men inte ens det gav oss någon energi till ännu en fest. Det blev en tidig hemgång för att istället fortsätta att leta finalbiljetter på nätet.
12/8:
Sista OS-dagen!! Vemod. Johan och Simon hade inte lyckats få tag i finalbiljetter så de åkte iväg till arenan för att leta. Jag tog det lugnt och passade på att packa väskan för hemfärd nästa dag. Ingen rolig syssla...
Några timmar innan handbollsfinalen så gick jag in i Olympic Park för sista gången under OS. Jag fick faktiskt en klump i magen och en liten liten tår i ögat. Jag hade upplevt fantastiska dagar i London och jag var uppriktigt ledsen då jag gick in på området med vetskapen om att det snart skulle vara över. Två och ett halvt års väntan på OS och så var det över på 17 dagar som kändes som fem.. Inget varar för evigt, inte ens OS.
Utanför arenan kokade luften av hettan och svetten rann längs våra ryggar. Johan och Simon letade vidare efter biljetter och när jag gick in 40 minuter före match så såg det mörkt ut för grabbarna. Innanför grindarna träffade jag Marie Lehman från SVT. Hon hade med sig Kajsa Bergkvist och presenterade mig: -Kajsa, det här är Lengan, min Twitterkompis! :)
När matchen blåstes igång så fick jag ett sms från Simon, de hade kommit in och satt 20 meter ifrån mig på kortsidan. Kanon, alla tre var inne och det var dags för FINAL!! Frankrike var storfavoriter men Sverige hängde med riktigt bra. Franska fansen var dock fullständigt överlägsna, vilken stämning vi fick uppleva! I paus gick jag ut för att ta lite luft, då såg jag vår svenske guldmedaljör i segling, Fredrik Lööf. Jag undrade om han ville ställa upp på en bild och då tog han fram sin guldmedalj ur fickan. Jag tog då fram min egen guldmedalj och vi bytte med varandra på bilden. Olympic moment :)
I andra halvlek drog Frankrike ifrån men svenskarna gav aldrig upp. Det var ruskigt spännande ända in i slutet och till sist så visade resultattavlen 22-21 till Frankrike. Svenskarna sjönk ihop till en början men sedan reste de sig och gick ett vackert ärevarv runt planen. Stolta lämnade vi Olympic park för sista gången men det tog tid, massor av folk ville fotografera oss.
Mitt i allt kaos så dök Håkan Dahlby upp. Vi fick låna hans silvermedalj och fotade oss i medaljglansen. Då blev det kaos i större format och Håkan fick fly iväg för att undkomma uppståndelsen på gatan. Innan han flydde iväg så ville han signera min sverigetröja men jag vägrade, då ville han signera shortsen haha, det slutade med att han fick skriva på min väska :)
Som vanligt var sista OS-kvällen väldigt dämpad. Det är alltid sorgligt att ta farväl av goaste vännerna samt att alla roliga ögonblick på läktarna är över. Vi såg avslutningen på The Swan och trots att ägaren och hans fru gav oss fri bar hela kvällen så blev det en ganska lugn tillställning. Efter att ha sagt farväl till Hattarna, Hasse och Henrik så gav vi upp och lät oss bli besegrade av John Blund, en match vi omöjligt kunde vinna.
13/8:
Simon packade ihop och flög hem till Sverige. Jag och Johan tog en sista lunch på Svanen innan vi sa adjö till personalen i baren för att sedan bege oss ut till Heathrow. Vi var där tidigt eftersom vi fruktade för långa köer men det gick väldigt smidigt med incheckning och säkerhetskontroll så vi hade gott om tid till shopping och roliga samtal om resan. Pops, Karlsson och Bergkvist gick förbi oss i restaurangen och Kajsa stannade till en stund och pratade om OS. Jag träffade även Jessica Enström, en gammal Fjärdhundrabo som hade suttit som handbollsexpert i SVT. På planet hem så hade jag radiosportens reportrar framför mig. Kul att höra dessa välkända röster. Bredvid mig satt SVT´s Gärderud, Kajsa och Yvette. Yvette var jättetrevlig, vi pratade om våra upplevelser i London och hon berättade att hon inte
sett någon idrott live alls, bara jobbat. När planet hade lyft och lampan för säkerhetsbältet hade släckts så gick jag fram i buisness class och satte mig på rad ett bredvid..Håkan Dahlby. Än en gång sprang vi på varandra och vi delade våra minnen från resan. Senare under resan så visade han glatt upp medaljen för passagerare och flygvärdinnor. Radiosportens killar hade beställt kaffe som blev lite försenat på grund av Dahlbys medaljuppvisning varpå flygvärdinnans ursäkt var:
-Förlåt att jag glömde er, men jag fick faktiskt chansen att ha en OS-medalj runt halsen!
-Den hade vi på oss för en vecka sedan, blev svaret hahaha.
På Arlanda blev jag hämtad av mamma och pappa så jag bad Dahlby att visa sin medalj för dem och jag tror det var en kul upplevelse för dem att känna på en äkta OS-medalj. Äventyret i London var över, nya roliga vänskapsband knöts samt en hel del roliga upplevelser att minnas då man tänker tillbaka på spelen.
När jag kom hem så hittade jag mig själv på en bild på Uppsala Nya Tidnings hemsida. Jag fick den även mailad till mig från en bekant på SVT, den låg på deras bildspel ifrån handbollsfinalen. Det var en bild där jag höll upp en skylt med texten "Thank you London, Athletes and Volunteers" Jag testade att googla på Thank you London och den första bilden som kom upp då var min skylt, och länken till bilden gick till The Washington Times Communities. Jag mailade dem och skrev att det var kul att de hade med min bild från finalen. Då svarade de att det vore kul om jag ville skriva en reseberättelse om OS som skulle publiceras på deras sida. Det tog några timmar att få ihop en text på Engelska men det blev en liten story som jag mailade iväg till USA.
Stort tack till alla gamla och nya vänner som var i London, speciellt tack till Simon som var med i 18 dagar, Kimmo som ordnade boendet samt de hemma i Sverige som skickade sms hela tiden om hur svenskarna klarade sig i olika grenar!!
Citat:
-Får man hitta på egna länder?
-Nu kommer Sportugal!
-Det är verkligen rätt kille som har fått en tröja!
-De KAN ha blivit diskade.. Jag slängde glaset i backen, hoppade på en buss och hamnade här...
-Olé olé -Nice song, sing some more! -Hon....
-Hon ska bara hämta en rock...
-I just won a gold medal in wanking!
-Helt meningslöst, jag skulle ju lägga en resorb i glaset först.....
-Hem och träna nu, stå inte här och häng!
-Tack för att ni var här.
-Du kanske ska tala om för de där hur skyttet fungerar...
-Vad siktar vi på?
-Det är bara att ladda om!
-Hon är väl ute och hylsar på alla!
-Skämten bara haglar
-Hon har Rhode att missa.
-Hoppas det inte börjar hagla!
-Vem köpte biljetterna till skeet? Det var duva?
-Undrar om de skjuter upp starten?
-Damn!
-We want coffee!!
-Inspire a new generation!
-Founder of liberty!
-Band, bandy, arnband, åland, öland, gotland....
-I payed it, it´s his account. -And I ordered it!
-The best of all is the Heineken House.
-We´re not so good in athletics anymore. -You´re like us, Nigeria!
-This is not the Asian Open!
-I didn´t know you´re gonna use you´re feet!
-Rookie!
-Sorry! -Should be!
-The weman plays with long sleeves..do they have to???
-I loved you´re entry in Eurovision!
-I love you´re outfit!
-I love you´re hair!
-Sånt där..hoppa över hinder ni vet
-Can you please take a photo? -Det är lugnt, han pratar svenska.
-Picture?
-Oohh please!
-Throw it!!
-Aahh awsome!
-Dad, I don´t think we´re gonna win!
-I´m here with some faboulus swedes
-Photo? Photo?
-Is that a swedish thing?? Do it again!!!
-Hahaha bra försök!
-Nu är weekendresenärerna här!
-If you´re gonna watch the Beachvolleyball, I wanna see both your hands on the table!
-Säg inte att ni har varit på Heineken House!?
-Var det jobbigt på tempoloppet idag? Ni har ju cykelkepsar på er!
-You wanna go to handball tomorrow? -Not really!
-Wimbledon är den mest klassiska arenan för fotboll!
-Det regnade mellan halv två och tio i ett
-Det får vi ta i Rio
-Mig får du inte med på musikal!
-Äre du som är Kenta?
-First of all, NO, secondly...
-Take a picture?
-Where is the Swedish house?
-De enda som är på OS längre än oss är SOK!
Höjdpunkterna var många i London, men min topp-femlista ser ut så här:
• Stämningen i fäktningshallen då Koreanskan Shin blev bortdömd, vilka hyllningar hon fick av en stående publik!
• Atmosfären i simarenan då vi fick se både världsrekord samt tidernas bästa Olympier Phelps skriva idrottshistoria.
• En heldag på anrika Wimbledon med två svenskmatcher samt tennis i världsklass på centercourten.
• Håkan Dahlbys silver i double trap, vilket drama!
• Semifinalen i handboll, Sverige-Ungern på bästa platserna, vilket party!
Snöpligast: Då mitt tyngdlyftningspass slutade precis då jag klev in i hallen p.g.a. för få anmälda, den biljetten kostade 1000:-
Mitt program under dagarna i London:
28/7 Handboll
29/7 Lerduveskytte och cykel
30/7 Boxning och Fäktning
31/7 Tyngdlyftning, handboll och fotboll
1/8 Tennis
2/8 Double trap, Handboll
3/8 Simning Vattenpolo och The Orbit
4/8 Triathlon, Simning
5/8 Boxning
6/8 Fotboll
7/8 Handboll och beachvolleyboll
8/8 Kanot och Beachvolleyboll
9/8 Brottning och brottning
10/8 Handboll semifinal Sverige-Ungern
12/8 Handboll finalen Sverige-Frankrike
Dagbok:
27/7:
Äntligen avresa! Flyg från Arlanda till Heathrow och med på planet fanns SVT´s Mats Nyström. Vi pratade en del om årets OS samt tidigare spel, trevlig prick. På flygplatsen gick det väldigt snabbt och smidigt, var lite orolig innan hur det skulle se ut men jag var ute från Heathrow på 30 minuter efter landningen. På Oxford Hotel fick vi rum nummer 43..fjärde våningen.. utan hiss... Vi är väl inte på plats för att träna?? Jag gick vidare till närmaste pub där jag träffade Micke som skulle köpa en pingisbiljett av mig. Medans vi satt och gjorde affärer så ringde OS-skytten Håkan Dahlby och berättade att han kanske kunde hjälpa till med biljetter till hans tävling. Bra med kontakter innaför olympiabyn. Micke och jag bestämde oss för att
åka till Olympic Park för att kolla om det fanns några biljetter till invigningen men vi fann inte en enda försäljare. Jag lyckades få in oss på området där "Olympic family" gick in till invigningen. Mitt bland alla personer med ackrediteringar på bröstet så tog jag mig fram till Box office där man kan hämta ut biljetter som man beställt hemifrån. En kvinnlig vakt frågade mig om jag skulle hämta ut biljetter till invigningen. Nä till handboll svarade jag varpå hon såg hyfsat förvånad ut... What? Det gick bara att hämta ut biljetter till invigningen såklart men det var ett kul Olympic moment som vi brukar säga. SOK kom och gick förbi så jag hälsade på Glenn Östh och han blev imponerad och glad över att jag hade fått en trupptröja från hans kollegor på SOK. Efter det så gav vi upp hoppet om en biljett så vi åkte till baren The Swan där vi såg invigningen på tv tillsammans med Simon och Mange från Malmö som precis hade anlänt till London. Invigningen var helt ok med en del bra inslag.
3 OS-ringar i betyg.
28/7:
Mange och Simon åkte iväg tidigt på pingis, jag hade kollat upp att det bara var kvaltävling så jag sålde min biljett och tog en runda på Oxford street istället. På eftermiddagen var det dags för handboll så det var en härlig känsla att äntligen få kliva in genom grindarna till Olympic Park. Handbollen spelades i Copper Box och matchen vi såg var Sverige-Danmark.
Sverige ledde ett tag men klappade ihop totalt och förlorade matchen. Vi såg även överlyckliga Brasilianskor besegra Kroatien med 24-23. Det är en del av charmen med OS att ofta får man se lycka, glädje sorg och tårar.
När vi lämnade arenan och gick mot tunnelbanan så var det som vanligt många som ville fotografera oss :)
Vi avslutade dagen på The Swan där vi träffade ett par av de som skulle köpa biljetter av oss. Det blev en kul kväll där vi som vanligt spred glädje i baren :)
29/7:
Dags för skyttetävlingar, Therese Lundqvist i skeet. Det var inte så många svenskar på plats, kanske sex "vanliga" fans och resten var familj och SOK. Vi träffade Thomas Engdahl och Nathalie Larsson som guidade oss hur skyttet fungerade. Solen stekte och vi njöt av vädret och bra skytte. Therese bommade tre i första omgången, tre i andra och två i sista. För att ha chans till final så krävdes det att Fransyskan skulle skjuta bort sig och det gjorde hon så det blev särskjutning mellan Therese och en Italienska. Spänningen steg men tycärr så bommade Therese en duva direkt och Italienskan gick till final då hon träffade båda sina duvor. Therese var ändå jätteglad över sin fina placering och charmade alla med sitt glada
humör. Hon kom fram och hälsade på oss och Håkan Dahlby fotograferade kvartetten. Håkan hade vi haft lite kontakt med tidigare så han stod och pratade en lång stund med oss. Han sprang ut och hoppade i vattenpölarna på banan för att visa oss att vattnet inte kunde rinna undan när det regnade. Det hade kommit en rejäl skur innan särskjutningen.
Skyttarna Stefan Nilsson och Marcus Svensson kom också fram och hälsade innan vi gav oss iväg hemåt, trodde vi... Vid en gammal ruin satte en kvinna upp en skylt där det stod Free coffee så vi klev naturligtvis in och blev bjudna på kaffe och kaka i varsin campingstol, Olympic moment...
Nästa evenemang blev ett kort stopp vid Hyde Park Corner där vi såg cyklisten Emma Johansson passera i fem sekunder, i ett rasande hällregn... Vi såg mest paraplyer eftersom vi stod i fjärde led...
Vi torkade oss på The Swan en stund, mest för att säga hej till ägaren, sen gick vi till hotellet där vi delade en flaska rom och hade OS-quizz som uppvärmning innan det var dags att åka till Holland Heineken House vid Alexandra Palace. HHH byggs upp varje OS för Holländska idrottare, sponsorer och fans, men brukar försöka ta oss in där varje gång och festa med Holländarna. Det var ett par tusen oranga supportrar och tre svenska fans som dansade inne på det stora diskot och det fotograferades en hel del, det var många som ville synas med oss haha. Vi körde självklart raketen och den blev succé, precis som vanligt. Det var en riktigt lyckad kväll så vi var glada att vi hade biljetter till ännu en kväll på HHH!
30/7:
Trötta klev vi upp och tvättade våra tröjor efter en het kväll på HHH. Första evenemanget för dagen var boxning nere i ExCel Arena. Där i mässhallarna höll flera olika idrotter till, bl.a. pingis, brottning, boxning och tyngdlyftning. Vi satt ganska högt upp tyvärr och vi var ganska slitna så efter en timme så hade värmen i hallen knäckt oss och vi gick ut och vilade på gräsmattan utanför arenan. Nästa punkt på schemat var fäktningsfinaler för damer. Vi hade hoppats på att få heja fram Emma Samuelsson till medalj men tyvärr så hade hon missat att kvala in till OS så vi var beredda på en tråkig tillställning som vi enbart åkte på för att det var en sport som vi inte hade sett tidigare. Så fel vi hade angående att det skulle bli tråkigt...
I semifinalen mellan Shin från Korea och Heidemann från Tyskland så fick vi uppleva ett helt sanslöst drama. Matchen var lika efter full tid och det var dags för sudden death i en minut. Innan sudden så lottades det ut vem som skulle vinna OM det stod lika efter 1 minut, Koreanskan vann den fördelen. Med en sekund kvar så blev det träff för båda faktarna och tiden stannades. Tyskan var tvingad att träffa för att inte förlora matchen. Tiden startade igen och tyskan kastade sig fram men det blev ännu en dubbelträff. Klockan fortfarande på en sekund. Samma sak hände ännu en gång och klockan stod kvar på en sekund. Ännu ett försök och denna gång lyckades tyskan träffa en singelstöt och hon jublade som om hon vunnit guld!
Koreanska bröt ihop fullständigt och grät samtidigt som hennes ledare var vansinnig. De protesterade mot det konstiga slutet och en lång väntan började. Båda fäktarna stod där i över en halvtimme innan tyskan ropades ut som vinnare. Korea började då skriva en protest, helt enligt reglerna och den stackars tjejen var tvungen att sitta kvar gråtandes mitt i arenan för skulle hon lämna rampen så skulle det räknas som att hon accepterade förlusten. Alla led med henne och efter en timme så leddes hon ut ur arenan efter att även den skriftliga protesten avslogs. Folk buade och speakern sa "-You will read about this for ages, you´re part of olympic history!"
Väl hemma på hotellet så försökte vi smälta det vi hade varit med om samtidigt som vi letade biljetter på nätet till nästa dags fälttävlan där vi hade medaljchans. Vi hade tre biljetter för 95 pund men sen avstod vi dem och somnade gott.
31/7:
Dålig start på dagen. Skulle ta mig ner till fälttävlingen för att kolla efter biljetter utanför arenan. Tunnelbanan var stängd så jag fick ta taxi en bit innan jag kom till en fungerande tågstation. Väl nere vid arenan så fanns det såklart inga biljetter, blev erbjuden en som kostade 150 pund men vem vill betala det? Inte jag i alla fall, så det var bara att gå de två kilometerna tillbaka till tunnelbanan och åka vidare till ExCel arena där jag hade biljett till tyngdlyftning. När jag kom fram var entrén stängd och en dam förklarade att mitt pass var snart slut trots att det bara var halvvägs, det var nämligen för få deltagare så passet var halverat! Jag lyckades komma in ändå men när jag var under läktaren och skulle ut i hallen så hörde jag sista lyftet...när jag kom upp på läktaren började publiken gå hem, jag hann inte ens se ett enda lyft...glad...
Svettig och arg satten jag mig på tåget till Olympic Park där jag gick en runda i det enorma shoppingcentret. Där träffade jag på Gulldén och Roberts från damhandbollslaget och de ställde glatt upp på en bild. Sedan mötte jag Mange och Simon för att tillsammans se Storbritannien-Sverige och Serbien-Kroatien i herrhandboll. Sverige hade inga som helst problem med Britterna och vann enkelt i Copper Box som ändå bjöd på en grym stämning tack vare hemmafansen. Efter en halvlek av Serbien.Kroatien så gick vi vidare till tunnelbanan för att åka på fotboll. Det var många fotograferingar igen i Olympic Park, folk gillade oss...
På anrika Wembley såg vi dammatchen Brasilien-Storbritannien, publiksiffra 70 584! Härlig stämning då Storbritannien tog ledningen direkt. Vi körde raketen på våran sektion och där kan man verkligen snacka om succé!! Vi fick göra den flera gånger och då vi lämnade läktaren en minut före slutsignalen så stod folk upp och applåderade oss :) Storbritannien vann med 1-0 och vi hörde jublet bakom oss då slutsignalen ljöd i Londonnatten. Den dagen befann jag mig på, eller passerade 67 tunnelbanestationer.....
1/8:
Vi hade sålt våra biljetter till Korea-Gabon i fotboll på Wembley och laddade för att åka till Wimbledon istället och titta på OS-tennisen. Vi var beredda på att leta biljetter utanför men lyckades köpa tre stycken på internet på morgonen så vi slapp vara nervösa då vi åkte ut till den klassiska platsen Wimbledon. Vi hade biljetter på Center court och satt helt perfekt på kortsidan. Första matchen var Serena Williams mot Zvonareva från Ryssland, Serena vann överlägset. Nästa match var Hewit-Djokovic, en jämn och välspelad fight mellan ett par av världens bästa spelare. Till sist vann Djokovic med 2-1.
Sedan var det dags för svenskmatch. Dubbelparet Lindstedt/Brunström tog sig an Cilic/Dodig från Kroatien på court 17 som var en liten bana med tre bänkrader på varje långsida för publiken. Jag träffade vännen Glenn Östh från SOK och vi diskuterade våra upplevelser från de första dagarna. Träffade även Thomas Johansson som blev imponerad av att jag var på hans dubbelfinal i Peking :) Själva matchen var riktigt trist. Svenskarna verkade vara på uselt humör och hade inte en chans, de förlorade stort mot Kroaterna.
Vi hann in på centercourten för att se hemmahoppet Andy Murray vinna över en cypriot med 2-1, grym stämning! Sedan var det dags för en klassiker på Wimbledon, vi delade en flaska Champagne :) Lite stressade kom vi till nästa match som var Sverige-Italien i mixed. Lindstedts dåliga humör höll i sig och det blev ännu en förlust, denna gång tillsammans med Sofia Arvidsson. Vi sa adjö till gänget från SOK och hälsade på dopingjägaren Arne Ljungqvist istället...
Inne på centercourten så var det bara ett stort antal funktionärer kvar då vi tittade in så vi ställde upp oss och körde raketen som följdes av ett jättejubel från alla inne i arenan, hörde vi succé?!!
Vi åkte "hem" till The Swan och tog emot Johan "Oraklet" Beckman som hade anlänt till London. Bra dag, 4 OS-ringar.
2/8:
Simon och Mange valde att ta sovmorgon medans jag och Johan tog tåget ner till The Royal Artillery Barracks där vi tänkte försöka hitta biljetter till Håkan Dahlbys dubbeltrap. Vi hade tur, i biljettluckan såldes det för en gångs skull biljetter och vi fick betala 30 pund för en klassisk OS-final. Vid biljettluckan så träffade vi Håkans fru. Hon berättade att Håkan hade haft svårt att sova inför finalen då han hade köpt 40 biljetter av ett norskt företag som inte hade levererat en enda. Biljetterna var till sponsorer, vänner och familj. Han hade även lovat att hjälpa oss men då förstod vi varför han inte hade hört av sig.
Med tanke på den dåliga uppladdningen så var det kanske inte så konstigt att första omgången startade darrigt. Innan skyttet började så vinkade både Håkan och coachen Claes till oss under inskjutningen, vi var på plats :) Både första och andra kvalomgången gick knackigt så vi trodde att det var kört inför sista omgången men där började även de andra skyttarna att darra så till sist stod det klart att Håkan var klar för finalen! Mellan kvalet och finalen så besökte vi hallen där pistolbanan var. Där hade vi turen att få fotografera oss med en av OS-facklorna medans det ösregnade utanför.
Eftersom ledaren av finalen var från Storbritannien så var vi tvugna att ta plats på läktaren redan en och en halv timme innan finalomgången skulle börja. Det ösregnade så det var ingen dans på rosor att invänta skyttarna men när de väl kom in på arenan blev det ett jättejubel. Håkan såg väldigt avslappnad och glad ut efter att ha umgåtts med familjen en stund.
När finalisterna ställde upp på sina plattor och värmde upp så såg de andra väldigt koncentrerade ut medans Håkan diggade musiken och dansade till svenska klackens stora jubel. Han låg på femte plats när sista omgången började men efter att ha skjutit fantastiska 49/50 så seglade han upp till ett silver och blev så glad att han hoppade runt med bössan nere på planen.
Vi var ca 40 svenskar högst upp på läktaren som jublade och Håkan vinkade glatt, han var så himla lycklig!
Skytten från Storbritannien vann med två träffar men gladast på pallen var Dahlby :)
Nästa evenemang var Island-Sverige och Serbien-Danmark i herrhandbollen. Det var mycket danskar i hallen och som vanligt var det bra stämning. Danmark vann sin match och Sverige förlorade med ett mål. Surt men vi hade ju kul ändå, det finns ju inte mycket som slår OS på plats :)
3/2:
Ännu en tidig morgon, det började tära på energin att inte ha sovmorgon. Jag och Johan åkte upp till Olympic Park där jag hjälpte in honom på området eftersom han saknade biljett till något evenemang. Vi hade flera events den dagen så han kunde komma in på en av mina biljetter. Jag gick på simningen där jag fick uppleva ännu en fantastisk arena med 17 500 platser.
Det var försök på 50 m fritt med Alshammar och Sjöström samt försök på 1500m och 4*100 m medley damer/herrar. Svenskorna simmade hyfsat och gick vidare till semifinal. I medleyt för herrar så vann Storbritannien sitt heat och hallen skakade av ljudnivån, vilket jubel!! Det är de upplevelserna som gör att det är så roligt att vara på ett OS.
Efter simningen så mötte jag upp mina vänner Jonas och Åsa från Borlänge som hade vunnit en tredagarsresa till OS. De hade sett handboll på förmiddagen och skulle på friidrott på kvällen. Mitt nästa event var vattenpolo med Simon men tyvärr så hade vi fel biljetter. Vi ville se Australien kl 15 eftersom jag känner en av spelarna där men vi hade biljett till nästa match kl 18.45. Vi stod en lång stund utanför insläppet med en lapp att vi ville byta biljetter. Till sist kom en dam som hade en biljett över så jag köpte den för 20 pund, 10 sekunder senare hade vi bytt våra två biljetter så plötsligt hade vi tre :)
Vi gav bort den som jag hade köpt och gick in i arenan där vi hamnade mitt på långsidan, rad två, ganska nöjda :) Australien mötte Ryssland och min vän Alicia McCormack i målet gjorde en suverän match, klart bäst på planen. Efter matchen kom hon fram och hälsade på oss och det kom även ett kul mail senare "awsome that you made it".
Fyra timmar efter vattenpolon så skulle vi upp i den stora röda "statyn" utanför Olympiastadion, The Orbit. Vi hade ju ingen lust att vänta så länge så vi lyckades charma tjejerna i insläppet och fick åka upp tidigare. Utsikten var grym och vi såg hela området samt in i Olympiastadion. Klart bra utflyktsmål i framtiden som vi kan rekommendera.
Kvällen avslutades som vanligt med biljettjakt på The Swan.
4/8:
Innan OS så hade vi biljetter till Frida Svenssons rodd men vi bestämde tidigt att sälja dem för att istället satsa på triathlon och Lisa Nordén. Det visade sig bli ett genidrag :) Simon och Johan var trötta så jag gick själv till Hyde Park och letade efter en biljett. Efter en stund så fick jag tag i en för 30 pund så när simningen startade så var jag på plats. Lisa startade bra och var med i täten direkt. Cyklingen som följde passerade mig sju gånger och Lisa var med i täten.
Löpningen var fyra varv och det började bli spännande, Lisa såg stark ut och medaljchansen var stor. På upploppet blev det en spurtduell som slutade med målfoto. Jag var så nervös i väntan på resultatet att jag hade gåshud, igen! Till sist så ropades segraren ut och det blev tyvärr silver för Lisa, närmare ett guld kan man inte komma. Men vi fick i alla fall använda våra fina medaljer igen som jag hade tagit med hemifrån. Vi firade med resans första restaurangbesök, Carbonara, 4 OS-ringar.
På kvällen hade jag biljett till Alshammars simning, 50 meter fritt. Innan OS så var det min favoritbiljett, önskade att Tessan skulle få sitt efterlängtade guld, men när jag gick i solen utanför arenan så hade jag förlorat hoppet på medalj eftersom hon hade varit skadad inför OS. Och hon misslyckades tyvärr, det blev en sjätteplats. Men det blev ändå en häftig kväll, loppet efter 50 m fritt var 1500 m för herrar och där satte en Kines nytt världsrekord inför en kokande arena! Och vi fick se ännu ett världsrekord då USAs damlag på 4*100 medley vann på en ny rekordtid. Underbart att få uppleva den stämningen!
Rysningarna slutade inte där, sista loppet för kvällen var Phelps sista OS-start och det blev ännu ett guld för honom. Denna gång på 4*100 m medley. Alla i arenan stod upp och hyllade den bästa Olympiern genom tiderna. Efter prisutdelningen så fick Phelps komma ut en gång till och tilldelades då en staty som bevis på hans prestationer genom åren. Han gick ett ärevarv runt arenan och det var hyllningar som man kommer minnas resten av livet.
När jag kom tillbaka till The Swan så hade Tompa anlänt från Sverige och han var nöjd med sin första kväll eftersom Lisa Nordén hade varit på Svanen under kvällen och firat sitt silver. Vi fortsatte silverfesten på Svanen utan henne, det gick bra.
5/8:
Vi var i boxningsarenan då vi fick reda på att Sverige hade vunnit sitt första guld! Lööf och Salminen hade lyckats med en nästan omöjlig uppgift i sista seglingen och det slutade med GULD! Vi fick äntligen använda våra guldmedaljer och vi fick en del leenden från engelsmännen på läktaren då vi väntade in Anna Laurells första match. Hon mötte en tjej från Australien och det var aldrig någon fara för en förlust. Anna vann enkelt och guldfirandet drog vidare till centrala London där vi bl.a. gjorde raketen tillsammans med ett par tjejer från Jamaica. Carnaby Street jublade och vi fick köra en repris :)
På kvällen blev det guldfest på The Swan och det blev ett bra drag då våra vänner från Enköping hade anlänt. Det var även många andra svenskar på plats så allsången ekade, OS-guld OS-guld OS-guld!! När Svanen stängde så åkte vi till Irish House och fortsatte firandet där med skumpa, allsång och många skratt :)
6/8:
Skön vila på förmiddagen, tempot under den första veckan var brutalt... På eftermiddagen var det samling på The Tourch utanför Wembley. Det var dags för semifinalen i damernas fotbollsturnering och Japan mötte Frankrike. Wembley är en stor arena men man ser bra från alla platser. Japan var det bästa laget för dagen och de vann med 2-1. Vi fick reda på att Myrgren hade tagit brons i segling så än en gång fick vi ta fram medaljerna och fira. Festen var på HHH, Holland Heineken House, och väl där så fick vi ännu ett medaljbesked, Lidberg hade tagit brons i brottning! Några andra som hyllades på HHH var några holländska idrottare som hade vunnit silver. Vilket party när tusentals fans jublade då de nyblivna medaljörerna kom ut på scenen. Precis som vid alla andra besök på HHH så fotograferades vi flitigt av alla glada holländare som tyckte det var kul att vi svenskar hade tagit oss till deras fest.
7/8:
Trötta åkte jag och Tompa till Copper Box för att se OS snyggaste match, Brasilien-Norge i damernas handboll. I första halvleken så dominerade Brasilien och som mest så ledde de med sex mål, men i andra halvlek kom Norge igång och de stod för en mirakelvändning då de till sist vann med 21-19. Norskorna grät av glädje medan jag och Tompa fotograferade Nascimento i det brasilianska laget.
Det blev en sväng till Piccadilly för en biljettaffär innan vi åkte "hem" till The Swan. Där träffade jag silvermedaljören Lisa Nordén och vi pratade en stund innan hon gick vidare för att äta lunch. Aftonbladet var på plats och spelade in en klassisk TV-intervju med mig och Tompa. Vi hade knappt några röster kvar så när vi fick sjunga vår guldsång om seglarna så lät det kanske inte så jättefint, men inslaget kom med i Aftonbladets OS-sändning.
Jag och Simon åkte till Hourse Guards Parade där vi fick uppleva OS absolut vackraste och häftigaste arena! Det var på beachvolleybollens arena som vi satt och njöt av utsikten bakom vår motsatta långsida. Den lätaren var hälften så hög som våran sida så där såg man Big Ben, Houses of parlament, London Eye mm. Otroligt vackert! Nere på sanden spelades det semifinaler för damerna, Brasilien-USA. Tyvärr regnade det så när USA hade besegrat Brasilien med 2-1 så gick vi hem vi vaskade herrsemin som skulle komma efteråt, men vi var ju ändå inte där för att se herrarna :)
I tunnelbanan hem så träffade vi på damspelaren Cook från Australien. Vi visade våramedaljer och sa att vi hade vunnit dem i brottning, hon undrade om det var i syncronised wrestling.. Vi skulle komma att möta henne igen..
8/8:
Uppstigning 05.30 för att ta oss ut till kanotstadion där vi hoppades på medaljer för Gustavsson och Nilsson/Oscarsson. Det var en lång väg till arenan, tåg, buss och sedan en ordentlig vandring innan vi kom fram till stadion. Regnet öste ner så vi tog skydd inne i en toalett innan det var dags för tävlingarna. När första loppet kördes så kom solen fram och luftfuktigheten var mördande hög. Gustavsson kom femma i sin final så hoppet stod till K2-grabbarna men även de slutade femma.
På kvällen gick några i gänget på kvartsfinal i handboll, Sverige-Danmark, jag och Simon åkte på beachvolleyboll.
Finalen blev bara två set, Misty May och Kerri Walsh vann med 21-16 21-16 och tog sitt tredje raka guld!!!
En fantastisk kväll avslutades med att Beckham gick en halvmeter ifrån oss och att vi träffade Australiens spelare Cook igen. -You are the swedish syncronised wrestlers, you´re everywhere!
9/8:
Vi hade kanotbiljetter på morgonen men de sålde vi med gädje så att vi kunde få sovmorgon. Hela förmiddagen jagade vi biljetter till sveriges semifinal i handboll mot Ungern men vi hittade inga. På eftermiddagen var vi på brottning där vi hade stora förhoppningar på medaljer, Fransson i 72kilo och Mattsson i 55kg. Jag, Simon, Kimmo och Patrik hade platser mitt på långsidan så förutsättningarna för en kul dag fanns där, men självklart så gick det illa ändå för svenskorna. Mattson blev utslagen och Fransson fick chansen till återkval för att nå en bronsmatch. När det blev paus mellan sessionerna så satt vi
med våra telefoner och letade vidare efter biljetter till handbollen. Då vi var på väg in till brottningen igen så sa jag att jag skulle kolla en sista gång på telefonen och plötsligt så hade vi tre biljetter till hadnbollen!! Vilken lycka, vi firade med rosé!
Sämre gick det för Fransson som förlorade sin första match i återkvalet så där slutade hennes OS.
Vi gick ut till en sportbar där hundratals irländare firade ett boxningsguld, vilket party! Vårat biljettfirande fortsatte i en bar där vi träffade två av Storbritanninens handbollspelare som var svenskar med dubbla pass. En av dem festade loss i en pingvindräkt med sin ackreditering hängandes runt halsen, smart? Nej, kul? Ja! Där såg vi även 200 metersfinalen där Bolt slog till igen, hans andra guld i London! Vi åkte vidare till Australian House där vi hoppades på att deras vattenpololag skulle vara men där fanns knappt en människa så vi minglade vidare i Londonnatten.
10/8:
Lyckliga över att ha semifinalbiljetter så tog jag och Simon en lugn förmiddag. Vi gick ner till Russian Sochi Park som låg i södra delen av Hyde Park. Sochi har vinter-OS 2014 och de hade kosta på en stor utställning om deras kommande OS. Där fanns en vanlig bio och en 3D-bio, utställningar om staden och infrastrukturen. Det fanns även en shop med kläder, pins, maskotar mm. Vi blev riktigt sugna på att resa dit, vi får se om det blir av. Efter besöket i Sochi Park så åkte vi till Swan för att ta avsked av Enköpingsgänget som skulle åka hem till Sverige. Tompa, Ragge, Johan, Simon och jag, vi däremot gick ut i Hyde Park där vi delade en fin flaska Champagne som Ragge hade inhandlat. Det blev startskottet för semifinalen i handboll som skulle spelas i Basketball Arena. Det var otroligt varmt utanför arenan där ett hundratal svenska fans laddade.
Ragge hade lyckats ta sig in på området utan biljett men efter lite prutande och tur så hade han plötsligt TVÅ biljetter... Inne i arenan så hamnade vi på bästa platserna, rad två på långsidan, precis bakom svenska bänken. Vilken känsla det var att få stå så nära planen i en OS-semifinal. Vilket tryck det var innen i arenan. Kungaparet satt mitt emot oss och Silvia var med på noterna och vinkade till oss och hängde med i våra rörelser då vi hejade på laget. Sverige hade ledningen med fyra mål ett tag och det kändes klart, men Ungrarna kom tillbaka och Johan sa åt mig att inte ta ut segern i förskott. Till sist vann Sverige med 27-26 och vilka glädjescener det var på plats. På planen dansade och hoppade spelarna i vild
glädje och på läktaren kramades vi och skrek så högt vi kunde, vilken match!! Vi var klara för OS-final!!!
Utanför arenan så fortsatte firandet. Vi inväntade spelarna som kom ut och tackade för stödet. Vi gick mot tunnelbanan då plötsligt en servitris kom fram och stoppade oss på gatan. -You´re man is in there! Inne i baren satt Ragge på första parkett. Det var bara att kliva in och börja den riktiga semifinalfesten. Det blev en klassisk kväll med skumpa, tatueringar (gnuggisar) ansiktsmålning, springnota (inte vi..) och kvarglömda skor... Absolut roligaste festen under OS.
11/8:
Tompa knackade på dörren på morgonen och tackade för sig. Vi sa: -Dags för ännu en weekendresenär att åka hem! Vårat stående skämt under OS var: "De enda som är längre på OS än oss, det är SOK"
Jag, Johan och Simon åkte till Svenska kyrkans "Café Svensson" där Simon gick fram till altaret och bad en bön om att lyckas få tag i biljetter till handbollsfinalen. Jag hade redan biljett men Simon och Johan letade febrilt på nätet så fort de hade tillgång till internet. Solen stekte ordentligt under vår promenad, Piccadilly, Green Park och Hyde Park.
Lördagen var vår första dag utan OS-biljett så det var skönt att bara softa på hotellet och Svanen på eftermiddagen/kvällen. På tv´n kunde vi se hur Mexiko snuvade Brasilien på guldet i fotbollsfinalen på Wembley. På The Swan fick vi T-shirts av ägaren men inte ens det gav oss någon energi till ännu en fest. Det blev en tidig hemgång för att istället fortsätta att leta finalbiljetter på nätet.
12/8:
Sista OS-dagen!! Vemod. Johan och Simon hade inte lyckats få tag i finalbiljetter så de åkte iväg till arenan för att leta. Jag tog det lugnt och passade på att packa väskan för hemfärd nästa dag. Ingen rolig syssla...
Några timmar innan handbollsfinalen så gick jag in i Olympic Park för sista gången under OS. Jag fick faktiskt en klump i magen och en liten liten tår i ögat. Jag hade upplevt fantastiska dagar i London och jag var uppriktigt ledsen då jag gick in på området med vetskapen om att det snart skulle vara över. Två och ett halvt års väntan på OS och så var det över på 17 dagar som kändes som fem.. Inget varar för evigt, inte ens OS.
Utanför arenan kokade luften av hettan och svetten rann längs våra ryggar. Johan och Simon letade vidare efter biljetter och när jag gick in 40 minuter före match så såg det mörkt ut för grabbarna. Innanför grindarna träffade jag Marie Lehman från SVT. Hon hade med sig Kajsa Bergkvist och presenterade mig: -Kajsa, det här är Lengan, min Twitterkompis! :)
När matchen blåstes igång så fick jag ett sms från Simon, de hade kommit in och satt 20 meter ifrån mig på kortsidan. Kanon, alla tre var inne och det var dags för FINAL!! Frankrike var storfavoriter men Sverige hängde med riktigt bra. Franska fansen var dock fullständigt överlägsna, vilken stämning vi fick uppleva! I paus gick jag ut för att ta lite luft, då såg jag vår svenske guldmedaljör i segling, Fredrik Lööf. Jag undrade om han ville ställa upp på en bild och då tog han fram sin guldmedalj ur fickan. Jag tog då fram min egen guldmedalj och vi bytte med varandra på bilden. Olympic moment :)
I andra halvlek drog Frankrike ifrån men svenskarna gav aldrig upp. Det var ruskigt spännande ända in i slutet och till sist så visade resultattavlen 22-21 till Frankrike. Svenskarna sjönk ihop till en början men sedan reste de sig och gick ett vackert ärevarv runt planen. Stolta lämnade vi Olympic park för sista gången men det tog tid, massor av folk ville fotografera oss.
Mitt i allt kaos så dök Håkan Dahlby upp. Vi fick låna hans silvermedalj och fotade oss i medaljglansen. Då blev det kaos i större format och Håkan fick fly iväg för att undkomma uppståndelsen på gatan. Innan han flydde iväg så ville han signera min sverigetröja men jag vägrade, då ville han signera shortsen haha, det slutade med att han fick skriva på min väska :)
Som vanligt var sista OS-kvällen väldigt dämpad. Det är alltid sorgligt att ta farväl av goaste vännerna samt att alla roliga ögonblick på läktarna är över. Vi såg avslutningen på The Swan och trots att ägaren och hans fru gav oss fri bar hela kvällen så blev det en ganska lugn tillställning. Efter att ha sagt farväl till Hattarna, Hasse och Henrik så gav vi upp och lät oss bli besegrade av John Blund, en match vi omöjligt kunde vinna.
13/8:
Simon packade ihop och flög hem till Sverige. Jag och Johan tog en sista lunch på Svanen innan vi sa adjö till personalen i baren för att sedan bege oss ut till Heathrow. Vi var där tidigt eftersom vi fruktade för långa köer men det gick väldigt smidigt med incheckning och säkerhetskontroll så vi hade gott om tid till shopping och roliga samtal om resan. Pops, Karlsson och Bergkvist gick förbi oss i restaurangen och Kajsa stannade till en stund och pratade om OS. Jag träffade även Jessica Enström, en gammal Fjärdhundrabo som hade suttit som handbollsexpert i SVT. På planet hem så hade jag radiosportens reportrar framför mig. Kul att höra dessa välkända röster. Bredvid mig satt SVT´s Gärderud, Kajsa och Yvette. Yvette var jättetrevlig, vi pratade om våra upplevelser i London och hon berättade att hon inte
sett någon idrott live alls, bara jobbat. När planet hade lyft och lampan för säkerhetsbältet hade släckts så gick jag fram i buisness class och satte mig på rad ett bredvid..Håkan Dahlby. Än en gång sprang vi på varandra och vi delade våra minnen från resan. Senare under resan så visade han glatt upp medaljen för passagerare och flygvärdinnor. Radiosportens killar hade beställt kaffe som blev lite försenat på grund av Dahlbys medaljuppvisning varpå flygvärdinnans ursäkt var:
-Förlåt att jag glömde er, men jag fick faktiskt chansen att ha en OS-medalj runt halsen!
-Den hade vi på oss för en vecka sedan, blev svaret hahaha.
På Arlanda blev jag hämtad av mamma och pappa så jag bad Dahlby att visa sin medalj för dem och jag tror det var en kul upplevelse för dem att känna på en äkta OS-medalj. Äventyret i London var över, nya roliga vänskapsband knöts samt en hel del roliga upplevelser att minnas då man tänker tillbaka på spelen.
När jag kom hem så hittade jag mig själv på en bild på Uppsala Nya Tidnings hemsida. Jag fick den även mailad till mig från en bekant på SVT, den låg på deras bildspel ifrån handbollsfinalen. Det var en bild där jag höll upp en skylt med texten "Thank you London, Athletes and Volunteers" Jag testade att googla på Thank you London och den första bilden som kom upp då var min skylt, och länken till bilden gick till The Washington Times Communities. Jag mailade dem och skrev att det var kul att de hade med min bild från finalen. Då svarade de att det vore kul om jag ville skriva en reseberättelse om OS som skulle publiceras på deras sida. Det tog några timmar att få ihop en text på Engelska men det blev en liten story som jag mailade iväg till USA.
-Får man hitta på egna länder?
-Nu kommer Sportugal!
-Det är verkligen rätt kille som har fått en tröja!
-De KAN ha blivit diskade.. Jag slängde glaset i backen, hoppade på en buss och hamnade här...
-Olé olé -Nice song, sing some more! -Hon....
-Hon ska bara hämta en rock...
-I just won a gold medal in wanking!
-Helt meningslöst, jag skulle ju lägga en resorb i glaset först.....
-Hem och träna nu, stå inte här och häng!
-Tack för att ni var här.
-Du kanske ska tala om för de där hur skyttet fungerar...
-Vad siktar vi på?
-Det är bara att ladda om!
-Hon är väl ute och hylsar på alla!
-Skämten bara haglar
-Hon har Rhode att missa.
-Hoppas det inte börjar hagla!
-Vem köpte biljetterna till skeet? Det var duva?
-Undrar om de skjuter upp starten?
-Damn!
-We want coffee!!
-Inspire a new generation!
-Founder of liberty!
-Band, bandy, arnband, åland, öland, gotland....
-I payed it, it´s his account. -And I ordered it!
-The best of all is the Heineken House.
-We´re not so good in athletics anymore. -You´re like us, Nigeria!
-This is not the Asian Open!
-I didn´t know you´re gonna use you´re feet!
-Rookie!
-Sorry! -Should be!
-The weman plays with long sleeves..do they have to???
-I loved you´re entry in Eurovision!
-I love you´re outfit!
-I love you´re hair!
-Sånt där..hoppa över hinder ni vet
-Can you please take a photo? -Det är lugnt, han pratar svenska.
-Picture?
-Oohh please!
-Throw it!!
-Aahh awsome!
-Dad, I don´t think we´re gonna win!
-I´m here with some faboulus swedes
-Photo? Photo?
-Is that a swedish thing?? Do it again!!!
-Hahaha bra försök!
-Nu är weekendresenärerna här!
-If you´re gonna watch the Beachvolleyball, I wanna see both your hands on the table!
-Säg inte att ni har varit på Heineken House!?
-Var det jobbigt på tempoloppet idag? Ni har ju cykelkepsar på er!
-You wanna go to handball tomorrow? -Not really!
-Wimbledon är den mest klassiska arenan för fotboll!
-Det regnade mellan halv två och tio i ett
-Det får vi ta i Rio
-Mig får du inte med på musikal!
-Äre du som är Kenta?
-First of all, NO, secondly...
-Take a picture?
-Where is the Swedish house?
-De enda som är på OS längre än oss är SOK!