Gullsings blogg

Resan har varit mycket trevlig. Vi fick ett rum, med utsikt endast över en gård, fastän vi hade önskemål om pool- eller havsutsikt. Men det var nästan bättre så här, för vi hade en underbar balkong, där vi kunde sitta och äta och se på folk, som gick förbi.

Vi hade en stor lägenhet med två rum och det var mycket rent och fint. B. hade tänkt, att vi skulle äta frukosten nere i restaurangen, men med det utbudet, som de hade och priset, så brydde vi oss inte. Det var nära till ett par butiker med tillgång till det mesta, så vi behövde inte beklaga oss.

Kalamaki är en ort, som inte är så utbyggd, som övriga orter på kusten väster om Chania. Det gäller även Agia Apostoli, dit vi gick en dag. Däremot blev vi alldeles förskräckta, när vi såg hur utbyggt det hade blivit på resten av kuststräckan mot Plataniás. Vi bodde förra gången 1999 i Agia Marina. Då var det nästan rena landsbygden där och även resten av vägen till Plataniás. Nu ligger allting så tätt, så tätt.

Vi hade köpt en E-guide från http://www.kalimera.se Den var jättebra. Janne Eklund skriver i den, så att man kan följa gata för gata inne i Chania och även andra ställen. Man behöver inte undra: Vad är det här för hus eller gata eller torg. Det beskriver han. Vi har beställt en ny guide om Rhodos, dit vi ska resa i september. För tillfället är det omöjligt att köpa några nya guider, för han och hans fru har semester nere i Grekland.

En av dagarna, när vi skulle gå till busshållplatsen, var det på väg att hända en olycka. B. gick i förväg över gatan från hotellet. På andra sidan fanns det en biluthyrningsfirma, som hade bilar parkerade både på gatan och på en parkeringsplats ovanför trottoaren. B. var mycket försiktig, för grekerna kör bil, som om dom är jagade. Det var en kurva till höger och en kurva till vänster, så han väntade, tills det inte var några bilar någonstans alls.

Han började gå över gatan och tro mig eller ej, det kom en bil körande ut från parkeringsplatsen, för att parkera på gatan. Den hade ett stort schabrak till reklampapper i framrutan. Det täckte hela rutan, så chauffören hade bara en handsbredd längst ner att titta igenom. Gjorde han det? Nej!! Det var med en hårsmån, att han inte körde på B. Han blev förstås jättearg och skällde ut honom. Chauffören sa bara: Såg du inte mej? Och fick till svar: Det är väl du, som skulle se mej?

B. hade inte en aning om, att bilen skulle köra ut och såg inte heller reklamen i fönstret. Så han sa: Om jag hade vetat om det, skulle jag ha skaffat dit polisen. Nu gick det gudskelov bra, men jag blev rent ordentligt chockad, när jag såg, vad som hände.

Det blev lite strul innan vi reste. Två dagar innan skulle jag tvätta det sista, som vi behövde med oss. Jag hade tvättat två maskiner efter varandra och skulle ta den tredje. Då ville inte maskinen längre, så jag fick avstå den. Som tur var räckte den rena tvätten till, till resan.

Även dammsugaren retades med mig. Vi har en sån, som talar om, när det är dags att byta plats på filtret. En varningslampa började blinka och jag gjorde, som jag skulle. Men lampan fortsatte att blinka rött. Då tänkte jag, att nu går allt åt skogen. Men inte förrän jag hade dragit ur kontakten i väggen och satt i den igen fungerade det ordentligt.

När vi reste med tåget den här gången, började det gå väldigt långsamt och så stannade det till slut. Det var fel på tåget. Konduktören gick omkring i tåget och frågade om det var några, som skulle vidare till Kastrup. Det var ett tjugotal, som skulle det. DSB (SJs motsvarighet i Danmark) beställde flera taxibilar och betalade för resan vidare. Tåget stannade till slut vid Österport, så vi gick upp och fick tag på en taxi.

Då tänkte jag på den gången, vi var på väg till Rethymnon och inte kom av tåget på Kastrup, för att en kille, som även han skulle gå av, inte tog bort sina väskor som stod i mittgången. Våra vänner kom av och alla stod vi utanför och innanför och tryckte på öppningsknappen, men det gick inte. Tekniskt fel! Så vi fick följa med till Svågertorp på svenska sidan och byta till ett annat tåg tillbaka till Kastrup. Vi hade visserligen gott om tid. Men hur det gick för de andra fyra, som inte heller kom av? Det vet vi inte.