Ja, nu tänkte jag fortsätta min skildring av mina resor till Gotland och Visby. Första gången jag reste dit var jag ensam på väg. Det går bussresor dit från Skara och över Helsingborg – Landskrona – Lund – Blekinge – Småland upp till Oskarshamn. (Lite olika för varje gång, beroende på var man ska hämta gästerna) Från Oskarshamn får man åka färja till Visby. Där hämtas resenärerna med nya bussar och ”bussas” ut till de olika destinationerna i Visby. Eftersom jag var på väg att studera min släkt på Landsarkivet i Visby, lyckades jag få boende innanför murarna. (Alla fyra gångerna förresten).

Jag fick bo i Travegränd, som ligger mittemot Visby glashytta. Därifrån var det bara en backe upp, Valvgränd hette den, till mitt mål, St. Drottensgatan 10, där min släkt bodde på 1800-talet. Gissa om jag var nyfiken! Jag hade kontakt med den dåvarande ägaren (han har sålt det nu) och fått tillåtelse att se huset. Se min blogg Min nostalgiska resa till 1800-talet. Jag skulle inte träffa honom förrän efter några dagar.

Glashyttan

Första kvällen tillbragtes med middag, som ingick i priset på resan. Den serverades i en skolmatsal och smakade inte så dumt alls. Men i fortsättningen gick jag för mig själv och följde inte med alla utflykter som ingick heller. På morgnarna hämtade buss strax utanför Norderport och vi åkte med till matsalen igen och intog en alldeles fantastisk frukostbuffé. Det fanns allt man kunde önska sig. Så det blev min (och senare vår) melodi på morgnarna att följa med bussen dit. Sen reste resten av sällskapet ut på olika utflykter runt Gotland. Vilka det var kan jag inte riktigt säga. Men man fick se de mest kända ställena på ön i alla fall. Utflykterna ingick i priset, liksom frukostarna och middagarna.

Efter frukosten gick jag in till stan innanför murarna igen och gick på Landsarkivet och tittade bland papper, som de redan hade skaffat fram till mig. Det var en avlägsen släkting till mig, som hade lämnat in och låtit kopiera massor av papper där. Jag fick läsa massor. Där satt jag några timmar, tills det var dags till något innanför västen.

Så småningom gick jag runt i stan och försökte orientera mig. Jag gick tillbaka till St. Drottensgatan och vid sidan om släktens hus låg Kapitelshuset, som var öppet. Där fanns en gammaldags klosterträdgård och en servering ner i en källare där det satt ”munkar” och sjöng madrigaler tror jag det var. Det var mycket intressant.

Madrigalsång av munkar

Sen gick jag upp och såg på Domkyrkan. Kärt barn har ju många namn sägs det. Kyrkan kallas också för Sankt Mariakyrkan. Förr i tiden sa man Tyska kyrkan eftersom den byggdes av tyskar under Hansatiden.

Domkyrkan

Det finns ju en hel del kyrkoruiner i Visby. En del namn som jag kommer ihåg nu är: St. Hans, St. Per, St. Drotten, St. Lars och St. Carin. Det fanns nog några till. Visby kallas ju för rosornas och ruinernas stad. Det är faktiskt inte utan orsak. Den mest fotograferade gatan i stan är utan tvekan Fiskaregränd med sina låga hus och massvis med rosor.

Fiskaregränd

På kvällen såg jag en fantastiskt fin Solnedgång, när jag var ute och gick.

Solnedgång

Sen var det dags för att beskriva stan. Runtomkring går ju den kända ringmuren, som är tre kilometer lång och har flera torn utefter hela sträckan. Det mest kända tornet är väl Kruttornet, som ligger nere vid Almedalen. Almedalen är en stor park, kan man väl säga. Förr var det hamn. Man kallade det för Gamla Hamn. Almedalen är ju känt för att politikerna talar till folket under en veckas tid. Som kuriosum, kan jag berätta, att min Farfar Carl Robert Lindström, ritade det Nya Badhuset, som det kallades då. Det ligger alldeles intill Almedalen. Numera hör det till studentkåren och användes till kårhus till studenterna. Om du vill se den historien kan du gå in på http://mainweb.hgo.se/extranet/rindi.nsf sen trycker du på knappen Om studentkåren och Historia.

Nya Badhuset

Så finns det en del torn med portar, som går ut genom muren. Nämnas kan bland annat Norderport i norr, Österport och Söderport.

En hel del kända byggnader finns också. Om du går från hamnen och går förbi Donners Plats ligger på hörnet av torget och Strandgatan, Burmeisterska Huset. Det är byggt i knuttimring år 1652. Jag såg på en av målningarna att den var gjord 1661. Det finns korsvirke i övre delen av gavlarna. Det var en rik tysk köpman, Burmeister, som byggde det och använde det först och främst till försäljning i en bod och som lager. I dag är de övre våningarna inredda till museum. Väggar och tak är målade av den kände målaren Hans Bartsch. Gotlands turistförening och Gotlands hemslöjd huserade i huset, när jag var där.

Foton från Burmeisterska huset

Följer du sen Strandgatan finner du Gotlands Fornsal på höger sida. Det är Visbys museum. Gå vidare och där ligger Liljehornska huset och Gamla Apoteket.

Liljehornska huset

Gamla Apoteket.

Clematiskällaren ligger sen på höger sida också. När jag var i Visby första gången gick jag dit en kväll och åt. Alla var klädda i medeltida dräkter och plötsligt sprutade en servitör eld över lokalen. Han var eldslukare. En av servitriserna gjorde detsamma.

En riddare stod i dörren intill ett uppstoppat vildsvin

Det finns en krog som heter Lindgården, där jag var och åt också. Det var av nostalgiska skäl, för en gammal släkting hade den som krog på 1800-talet.

Så finns ju alla ruinkyrkorna som jag har berättat om. Det går inte att visa alla.

Det var ju Medeltidsveckor, de gånger jag var där. Då klädde sig alla i medeltida kläder och det var mycket trevligt att se. Man höll Medeltida marknader lite varstans.

Gycklare

Riddare vid muren

Borgare

Vid Donners plats hade man lögning, där vem som helst fick bada.

Nu orkar du nog inte med mer, men jag har mycket flera bilder och egentligen mycket mer att berätta. Det rör sig om fyra resor till Visby, som jag har gjort. Dessutom härstammar min släkt härifrån. Det skulle jag kunna berätta mycket om. Jag hoppas i alla fall, att du blir nyfiken på Visby. Resten av Gotland har jag inte beskrivit här, för jag var mest hela tiden i Visby. Men jag hyrde faktiskt bil också och besåg delar av ön.

Jag har även lagt in in en "blogg", som skrevs 1847 av min släkting den 14-årige gossen Carl Silvius Lindström