Fredag 20 Februari 2009 - Santo Domingo
Resealbum: Going All inclusive on Dominican Republic
Ingen resa till Dominikanska Republiken är riktigt komplett utan en tur till Santo Domingo – huvudstaden och hem till en fjärdedel av landets befolkning.
Trots avsaknaden av busstidtabell gick vår resa väldigt smidig utan några direkta väntetider och för 265pesos tog vi oss från Punta Cana via Higüey till Santo Domingo på ca 3,5h. Hotell hade vi förbokat hemma via nätet så vi bara kastade in väskorna innan vi tog oss ner längst El Conde; huvudgatan i den koloniala delen. Här finns många ”första i Nya Världen” sevärdheter då det var på samma ö som Dominikaska Republiken ligger på som Christoffer Columbos byggde sin första boplats. Själva Santo Domingo grundades av hans bror, Bartholomew, efter att indianerna lyckats driva iväg Spanjorerna från deras tidigare boplatser.
Vi strosade runt bland dessa gamla gator där bara några få hus är restaurerade till sin forna glans utan att knappt möta några andra turister. Vid Parque Colón (Columbus) tog vi en titt på Catedral Primada de America – den äldsta kvarvarande kyrkan i den Nya Världen som Columbus son Diego satte första stenen till 1514. Men klädkoden tillät inte mig och min klänning att gå in… Ett stenkast därifrån finns den första stenlagda gatan Las Damas från 1502 – namngiven efter att Diegos fru tillsammans med de andra adelsdamerna tog en promenad längst gatan varje dag vädret tillät. Förbi lite fler sevärdheter ligger Plaza España, ett stort och otroligt vackert torg med flera restauranger och med utsikt över Diegos hus och floden Ozama som delar staden i två delar. Här tog vi öl stopp nummer tre och önskade att vi kunde resa i tiden….
Då vi även här hade med Christian som är nästan 2m lång väckte vi mer uppseende än vanligt och några tjejer försökte först ta kort på oss i smyg men fick snart ta kort sittandes bredvid – villt fnissandes så klart! Jag provade på nationalmaten Mofongo; mosad plantain (en sorts banan) med mosad kyckling – upplevelsen var mer spännande än smaken…
Då jag ville lära mig dansa merengue & bachata frågade vi några om vart man skulle gå. Svaren blev; Avenida Venezuela; Santo Domingos party aveny med barer rygg i rygg. Första kvällen vi kom var det knökat men vi hittade en bardisk som låg i ett hörn och hade plaststolar att erbjuda. En liter öl kostade 20kr och en kvarting vitrom med blandryck kostade 60kr – musiken gratis. Båda kvällarna stannade vi där, båda kvällarna träffade vi folk som vi pratade, drack och dansade med. Båda kvällarna blev vi erbjudna skjuts tillbaka till vårt hotell där de vägrade både ett nej och pengar. Generösare människor är svårare att träffa och vi hade verkligen super trevligt!
Trots avsaknaden av busstidtabell gick vår resa väldigt smidig utan några direkta väntetider och för 265pesos tog vi oss från Punta Cana via Higüey till Santo Domingo på ca 3,5h. Hotell hade vi förbokat hemma via nätet så vi bara kastade in väskorna innan vi tog oss ner längst El Conde; huvudgatan i den koloniala delen. Här finns många ”första i Nya Världen” sevärdheter då det var på samma ö som Dominikaska Republiken ligger på som Christoffer Columbos byggde sin första boplats. Själva Santo Domingo grundades av hans bror, Bartholomew, efter att indianerna lyckats driva iväg Spanjorerna från deras tidigare boplatser.
Vi strosade runt bland dessa gamla gator där bara några få hus är restaurerade till sin forna glans utan att knappt möta några andra turister. Vid Parque Colón (Columbus) tog vi en titt på Catedral Primada de America – den äldsta kvarvarande kyrkan i den Nya Världen som Columbus son Diego satte första stenen till 1514. Men klädkoden tillät inte mig och min klänning att gå in… Ett stenkast därifrån finns den första stenlagda gatan Las Damas från 1502 – namngiven efter att Diegos fru tillsammans med de andra adelsdamerna tog en promenad längst gatan varje dag vädret tillät. Förbi lite fler sevärdheter ligger Plaza España, ett stort och otroligt vackert torg med flera restauranger och med utsikt över Diegos hus och floden Ozama som delar staden i två delar. Här tog vi öl stopp nummer tre och önskade att vi kunde resa i tiden….
Då vi även här hade med Christian som är nästan 2m lång väckte vi mer uppseende än vanligt och några tjejer försökte först ta kort på oss i smyg men fick snart ta kort sittandes bredvid – villt fnissandes så klart! Jag provade på nationalmaten Mofongo; mosad plantain (en sorts banan) med mosad kyckling – upplevelsen var mer spännande än smaken…
Då jag ville lära mig dansa merengue & bachata frågade vi några om vart man skulle gå. Svaren blev; Avenida Venezuela; Santo Domingos party aveny med barer rygg i rygg. Första kvällen vi kom var det knökat men vi hittade en bardisk som låg i ett hörn och hade plaststolar att erbjuda. En liter öl kostade 20kr och en kvarting vitrom med blandryck kostade 60kr – musiken gratis. Båda kvällarna stannade vi där, båda kvällarna träffade vi folk som vi pratade, drack och dansade med. Båda kvällarna blev vi erbjudna skjuts tillbaka till vårt hotell där de vägrade både ett nej och pengar. Generösare människor är svårare att träffa och vi hade verkligen super trevligt!
Söndag 15 Februari 2009 - Punta Cana
Resealbum: Going All inclusive on Dominican Republic
Trots att researrangörerna avrådde från att hyra bil och köra på egenhand gick vi de 30-40 min det tog in till det lilla shoppingtorget som fanns utanför hotellområdet för att göra just det. Efter en hel del dealande hade vi fått ner depositionen från 20 000 till 5 000 dominikanska pesos (ca 1.250kr) och då vi kände oss någorlunda nöjda med priset på $100 för en dag räckte vi över kontokortet.
Eftersom vi aldrig har hyrt bil tidigare och min spanska inte kan ord som "försäkring" var vi lite små spända när vi med nycklarna i handen gick för att köra iväg. Inte blev det bättre av att det visade sig att det inte fanns en ända bensinstation längs den väg vi tänkt ta – det blev att åka ca 40min inåt landet för att tanka och sedan hoppas att det skulle räcka!
Vår tanke var att försöka ta oss till Samaná halvön för att hoppa på en valskådarutflykt men då båtarna dit inte går ofta och vi hade blivit varnade för de usla vägförhållandena visste vi inte riktigt hur det skulle gå. Klockan sattes på strax innan 4 och i totalt mörker gav vi oss av på vår lilla road-trip, Martin, Christian & jag.
Det visade sig att de småvägar vi var tvungna att ta inte ens kan beskrivas som usla utan i det närmaste okörbara utan jeep. Under första timmen kom vi inte ens 2mil… och vi insåg ganska snabbt att ursprungsplanen inte skulle hålla. Istället stannade till i en liten större kuststad som heter Miches och åt frukost med underbar utsikt – samtidigt bekräftades mina misstankar om magsjuka:-( Vi fortsatte sedan att skumpa fram på vägarna med det nya målet Playa del Rey; en inbjudande helt öde strand så när som på en trevlig vakt. Efter några timmars slappande åkte vi vidare i jakt efter mat och fler vackra vyer. Behöver väl knappt nämna att vi fick punktering...:-)
Landsbygden är grön och omgiven av hav och mjuka kullar. Mellan otaliga små och stora rancher vajar olika palmsorter, bananträd, citrusträd m.fl. Husen som antingen är gjorda i trä eller cement är ofta färgglatt målade bl.a. såg vi ett i rosa med illgröna knutar! Längs med vägen sprang det tuppar, höns och gathundar och vi fick vid ett tillfälle fick vi tvärnita för att inte köra på en åsna och en annan gång var det kossor som blockerade hela vägen. Vid nästan varje husknut stod det barn och vinkade glatt.
Trots att vi inte nått vårt mål var det en underbar liten utflykt!
Eftersom vi aldrig har hyrt bil tidigare och min spanska inte kan ord som "försäkring" var vi lite små spända när vi med nycklarna i handen gick för att köra iväg. Inte blev det bättre av att det visade sig att det inte fanns en ända bensinstation längs den väg vi tänkt ta – det blev att åka ca 40min inåt landet för att tanka och sedan hoppas att det skulle räcka!
Vår tanke var att försöka ta oss till Samaná halvön för att hoppa på en valskådarutflykt men då båtarna dit inte går ofta och vi hade blivit varnade för de usla vägförhållandena visste vi inte riktigt hur det skulle gå. Klockan sattes på strax innan 4 och i totalt mörker gav vi oss av på vår lilla road-trip, Martin, Christian & jag.
Det visade sig att de småvägar vi var tvungna att ta inte ens kan beskrivas som usla utan i det närmaste okörbara utan jeep. Under första timmen kom vi inte ens 2mil… och vi insåg ganska snabbt att ursprungsplanen inte skulle hålla. Istället stannade till i en liten större kuststad som heter Miches och åt frukost med underbar utsikt – samtidigt bekräftades mina misstankar om magsjuka:-( Vi fortsatte sedan att skumpa fram på vägarna med det nya målet Playa del Rey; en inbjudande helt öde strand så när som på en trevlig vakt. Efter några timmars slappande åkte vi vidare i jakt efter mat och fler vackra vyer. Behöver väl knappt nämna att vi fick punktering...:-)
Landsbygden är grön och omgiven av hav och mjuka kullar. Mellan otaliga små och stora rancher vajar olika palmsorter, bananträd, citrusträd m.fl. Husen som antingen är gjorda i trä eller cement är ofta färgglatt målade bl.a. såg vi ett i rosa med illgröna knutar! Längs med vägen sprang det tuppar, höns och gathundar och vi fick vid ett tillfälle fick vi tvärnita för att inte köra på en åsna och en annan gång var det kossor som blockerade hela vägen. Vid nästan varje husknut stod det barn och vinkade glatt.
Trots att vi inte nått vårt mål var det en underbar liten utflykt!
Torsdag 12 Februari 2009 - Punta Cana
Resealbum: Going All inclusive on Dominican Republic
Dominikanska Republiken i 2 veckor - all inclusive. Att aka pa charter och bo pa ett enormt all-inclusive komplex ar den totala motsaten till vad Martin & jag brukar aka. Men nar en av mina basta kompisar bestamt sig for att gifta sig dar foljer jag sjalvklart med! Det ar val mycket min "kan sjalv"mentalitet som kanner sig lite forolampad av allt tillrattalagt, slussandet hit & dit och det matnyttiga tipsen i form av: utan for komplexet ar det den lokal valuta som galller....
Men redan efter en dag far jag erkanna att det enorma komplexet ar vackert som den bast retuscherade katalogbilden och svaller oss turister pa ett satt som gor att det ar om inte glest sa i alla fall langt ifran trangt mellan de otaliga palmerna pa stranden. Det samma galler i det enorma poolomradet med tva poolbarer och otaliga mindre & stora bassanger som alla sitter ihop.
Det ar nastan laskigt hur bekvamt det ar med uppdukad mat och oandligt med dricka i de manga restaurangerna & barerna som ligger utspritt med jamna mellanrum dar allt redan ar forbetalt.. Men en sak ar anda helt sakert - det ar inte det riktiga DR.
Men redan efter en dag far jag erkanna att det enorma komplexet ar vackert som den bast retuscherade katalogbilden och svaller oss turister pa ett satt som gor att det ar om inte glest sa i alla fall langt ifran trangt mellan de otaliga palmerna pa stranden. Det samma galler i det enorma poolomradet med tva poolbarer och otaliga mindre & stora bassanger som alla sitter ihop.
Det ar nastan laskigt hur bekvamt det ar med uppdukad mat och oandligt med dricka i de manga restaurangerna & barerna som ligger utspritt med jamna mellanrum dar allt redan ar forbetalt.. Men en sak ar anda helt sakert - det ar inte det riktiga DR.