En dag beslutade vi oss för att bege oss till Australien.

Var en stor grej för oss alla och även för mig trots jag rest mycket redan innan.

Dessutom skulle jag ha med mina 3 små barn och deras pappa som vid det tillfället inet var helt frisk ännu från en sjukdom.
Men vi fick ok från alla läkare och försäkringskassan osv.

Så satte planeringen igång.

Resebolaget guidade mig en del på vägen. Visum? Eh jaha? Lärde mig söka det på nätet och märkte att det var lätt-som-en-plätt!!

Vi åkte med British Airways och dom var vid den perioden på förstaplats vad det gällde att slarva bort väskor. Så jag fick rekommendationer att packa spritt i
allas våra väskor.
Så kom den där magiska dagen när vi reste. Upp tidigt på morgonen och fick skjuts till Malmö....över med båt (inga tåg på den tiden) och in på Kastrups flygplats.

Allt gick smidigt, barnen var hur snälla som helst men det hade jag räknat med för vi hade rest innan med dom och visste hur de skulle bete sig.
De fick komma in och säga hej till piloterna. Då gick vi upp på övre plan i planet där 1:klass var...fina stolar osv.
När vi gick ner igen och såg ut över ekonomiklassen så fick jag en känsla av att vi satt i Makrill-klass :)

Mellanlandade i Singapore. Oups, dte var verkligen en ren och fin flygplats.
Nästa landning var Darwin.
Sista landning skedde i Cairns. Saknade en väska och fick gå till informationen. Min väska var i JAPAN!!!!!
Fick skriva i massa papper så min stackars farbror som väntade på oss trodde vi hade kommit bort eller missat något plan innan han fick syn på oss.

Och för första gången träffade jag min farbror! :) Vi åkte bil i nästan 8 timmar för att komma till Hydeaway Bay. Vi som velat se kängurus såg bara döda längs vägarna...

Tiden vi var där var underbar. Att inte bo på hotell utan bo hemma hos folk gör att man får uppleva mer än man gör som turist. Man får en vardag i ett annat land.
British airways ringde mig när väskan landat i Brisbane och ansåg att JAG skulle hyra en bil, köra i 8 timmar, leta mig in i storstaden Brisbane på "fel" sida av vägen (de har vänstertrafik). Min farbror och hans fru sa att de fick minsann skicka bagaget i taxi till huset för det var British airways som gjort fel!
Den dagen beslöt jag att hemresa fick gå med BA men aldrig mer dom!!!

Mina äldre barn ( 7 och 9 år gamla) gick i skolan, åkte skolbuss i en halvtimme. Vi fick vara med på skolan en dag, lära oss hur den fungera, att här är det inget svammel som gäller, barnen hade uniformer (borde vi ha i Sverige med så hade modehysterin släckts bland små barn), egen matsäck, massa vattenkranar överallt, ordentliga skor pga ev krälande djur, hattar (mina söner fick dispans att ha kepsar), en rektor i landets dräkt och att eleverna kallar aldrig lärarna vid förnamn utan det är ex Mrs Thomson....

Vi snorklade i Stora Barriärreven såklart, är väl i princip ett måste :)
Besökte Hamilton Island, Whiteheaven där sanden är så soft så det går inte att bygga sandslott, Cedar Creek fall (underbart vackert), besökte en djurpark där barnen fick klappa alla möjliga djur, ett hajcenter och i Airlie Beach där vi inte fick bada pga maneter. När vi handlade körde vi till Proserpine.

Åt en del mat som påminde om vår men annars var det annorlunda. Barnen ville prova M;cD så det gjorde vi men det smakade helt annorlunda :)

Sen kom den där hemska dagen.....vi skulle hem! Planerade om vi skulle åka dit igen för att söka jobb. Barnen ville stanna. De grät floder och så även jag över att vi skulle hem.

Greyhoundbus till Cairns. Sen flyg till Darwin, Singapore, London och Köpenhamn. Framme i Köpenhamn blev vi och en annan familj kallade till informationen.
Vi anade redan vad som skett och mycket riktigt....ALLA våra väskor var nu i LONDON!!!

Fast det var rätt skönt att resa utan dem och vår vän som kom och hämtade oss i Malmö såg frågande ut och vi sa att vi reser alltid lätt när vi är iväg på andra sidan jorden :)

Väskorna kom i taxi 2 dagar efter varav den ena var helt söndrig. BA fick ersätta den! Som sagt...aldrig dem igen!

Resan var en underbar upplevelse. Tyvärr blev det aldrig att vi flyttade dit för jag blev sjuk efter att ha fått "landa" redan ner i AU där inget kunde nå mig från Sverige. Hade hela tiden stöttat min make i hans sjukdom och haft hand om 3 små barn och hus och jobbade på 4 jobb.
Vi hade tyvärr inte det där skyddsnätet man borde ha i form av släkt.
En dag så börjar man landa och det gjorde jag i AU. Allt släppte där och kom sen ifatt mig här hemma och jag blev sjuk.
När jag sedan var frisk så hade barnen rotat sig i skolorna i Sverige.

Men skam den som ger sig....vi åkte iallfall tillbaka igen några år senare :)

Min blogg:
http://cija.bloggplatsen.se