Vilken bok har inspirerat din reslust?
Hej på er resglada!
Många resenärer har en dröm om platsen de reser till redan innan de reser. Inte sällan ligger en bok eller en film till grund för nyfiken och magin kring en främmande plats. Nu undrar jag: Vilken bok har inspirerat dig till att resa i allmänhet och till en viss plats i synnerhet?
Många resenärer har en dröm om platsen de reser till redan innan de reser. Inte sällan ligger en bok eller en film till grund för nyfiken och magin kring en främmande plats. Nu undrar jag: Vilken bok har inspirerat dig till att resa i allmänhet och till en viss plats i synnerhet?
När jag var 5-6 år gammal fick jag av min farmor en djurbok. Jag var på besök hos henne nästan varje dag och varje gång satt jag i hennes knä när vi bläddrade igenom den. Hon sa vad djuren hette och pekade på kartbilden var de levde.
Det var särskilt en del av boken som intresserade mig, delen om utdöda djur och då särskilt pungvargen.
Den sista av denna djurarten hette Benjamin och dog 1936 på Hobart Zoo. Men många människor hävdar varje år att de har sett en pungvarg i de norra delarna av Tasmanien.
Är idag 33 år men har helt sedan dess drömt om att åka till Tasmanien för att leta/uppleva landskapet.
Min farmor dog för ca 15 år sedan och när de skulle fördela arvet frågade jag efter min bok, men den var slängd för att den inte var värd något.
Men boken var värd väldigt mycke för mig.
Så mina drömresor handlar väldigt ofta om djur, lemurer i madagaskar, amurtigrar i vladivostok, jättelandsköldpaddor på galapagos, men även någon damm på öland med vattenödlor, ekbockar i Halltorps hagar räcker för mig.
Mycket vackert i naturen kommer inte nästa generation få uppleva.
Bestämde mig faktiskt för några veckor sedan att åka till Tasmanien med pojken min som är 6 år ifall jag lyckas skrapa ihop pengarna, köttsoppa och blodpudding är gott :)
Min frus resesätt styrs av modetidningar. För att jag skulle få uppleva några av mina drömmar fick jag lova henne Paris först.
Lillflickan är ändå för liten för att klara över 30 timmars resa.
Hon är för övrigt döpt efter min farmor.
Det var särskilt en del av boken som intresserade mig, delen om utdöda djur och då särskilt pungvargen.
Den sista av denna djurarten hette Benjamin och dog 1936 på Hobart Zoo. Men många människor hävdar varje år att de har sett en pungvarg i de norra delarna av Tasmanien.
Är idag 33 år men har helt sedan dess drömt om att åka till Tasmanien för att leta/uppleva landskapet.
Min farmor dog för ca 15 år sedan och när de skulle fördela arvet frågade jag efter min bok, men den var slängd för att den inte var värd något.
Men boken var värd väldigt mycke för mig.
Så mina drömresor handlar väldigt ofta om djur, lemurer i madagaskar, amurtigrar i vladivostok, jättelandsköldpaddor på galapagos, men även någon damm på öland med vattenödlor, ekbockar i Halltorps hagar räcker för mig.
Mycket vackert i naturen kommer inte nästa generation få uppleva.
Bestämde mig faktiskt för några veckor sedan att åka till Tasmanien med pojken min som är 6 år ifall jag lyckas skrapa ihop pengarna, köttsoppa och blodpudding är gott :)
Min frus resesätt styrs av modetidningar. För att jag skulle få uppleva några av mina drömmar fick jag lova henne Paris först.
Lillflickan är ändå för liten för att klara över 30 timmars resa.
Hon är för övrigt döpt efter min farmor.
Inte en bok men de tidiga Bondfilmerna med Sean Connery gör att jag fortfarande vill åka till Karibien.
Sedan blev jag inte mer sugen att åka till Sydostasien efter att ha last Phaic Than.
Sedan blev jag inte mer sugen att åka till Sydostasien efter att ha last Phaic Than.
Har precis läst "En helt annan historia" av Håkan Nesser och blir just nu sugen på att åka till Quimper och andra små kustorter i Bretagne. Har även blivit inspirerad av Ann Cleeves böcker som utspelar sig på Shetlandsöarna. Tidigare har mitt intresse för engelsk historia som jag läst mycket verkligen inspirerat mig att åka till England och då speciellt London där jag utforskat alla historiska platser som finns kvar från Tudortiden, samt även till Skottland som jag också läst en hel del av dess historia. Får en speciell känsla av att verkligen vara där på plats där det hänt så många viktiga saker en gång för länge sedan.
Filmer är också något som inspirerar, t ex Toscana efter alla underbara filmer som utspelat sig där. Sist men inte minst naturligtvis New York, inspirerad av alla Woody Allens filmer, som jag älskar. Hoppas verkligen att komma iväg dit. Tyvärr är inte mannen så intresserad av det, som hellre åker till Asien och Sydamerika men han bearbetas sakta men säkert. / Sanoj
Filmer är också något som inspirerar, t ex Toscana efter alla underbara filmer som utspelat sig där. Sist men inte minst naturligtvis New York, inspirerad av alla Woody Allens filmer, som jag älskar. Hoppas verkligen att komma iväg dit. Tyvärr är inte mannen så intresserad av det, som hellre åker till Asien och Sydamerika men han bearbetas sakta men säkert. / Sanoj
Det finns några böcker som på allvar fått mig att vilja röra på mig, men ingen mer än
"The Snows on Kilimanjaro" av Ernest Hemingway. Det räcker med de första raderna:
"Kilimanjaro is a snow-covered mountain 19,710 feet high, and is said to be the highest mountain in Africa. Its western summit is called the Masai 'Ngaje Ngai', the House of God. Close to the western summit there is a dried and frozen carcas of a leopard. No one has explained what the leopard was seeking at that altitude."
Den 19 juli 2007 stod jag på toppen. Nästa gång, (för det kommer att bli en nästa gång), ska jag se till att besöka Leopard Point, där den frusna leoparden lär ha suttit, (den ska ha suttit upprätt, som en katt som sitter på en fönsterbräda). Att det antagligen bara är en plats med sten och/eller snö spelar mindre roll.
:: h ::
"The Snows on Kilimanjaro" av Ernest Hemingway. Det räcker med de första raderna:
"Kilimanjaro is a snow-covered mountain 19,710 feet high, and is said to be the highest mountain in Africa. Its western summit is called the Masai 'Ngaje Ngai', the House of God. Close to the western summit there is a dried and frozen carcas of a leopard. No one has explained what the leopard was seeking at that altitude."
Den 19 juli 2007 stod jag på toppen. Nästa gång, (för det kommer att bli en nästa gång), ska jag se till att besöka Leopard Point, där den frusna leoparden lär ha suttit, (den ska ha suttit upprätt, som en katt som sitter på en fönsterbräda). Att det antagligen bara är en plats med sten och/eller snö spelar mindre roll.
:: h ::
Citerat från legusta:
En bra inspirerande bok som ingående beskriver ett land är El choco
Var det den boken som handlade om en svensk, som satt i fängelse nånstans i Sydamerika och gifte sig med en flicka därifrån? Jag tycker att jag känner igen namnet på boken, men jag läser så jättebånga böcker, så att jag till slut inte kan hålla rätt på alla.En bra inspirerande bok som ingående beskriver ett land är El choco
Gilla
Hej!
Jag är otroligt förtjust i filmerna "Pirates of the carribean" och när jag åkte till Pulau Redang utanför Malaysias nordöstra kust så hamnade jag mitt i filmmiljön. Det kändes som om piraterna från filmerna skulle dyka upp där i Sydkinesiska havet. Det var en häftig känsla.
Ellis
Jag är otroligt förtjust i filmerna "Pirates of the carribean" och när jag åkte till Pulau Redang utanför Malaysias nordöstra kust så hamnade jag mitt i filmmiljön. Det kändes som om piraterna från filmerna skulle dyka upp där i Sydkinesiska havet. Det var en häftig känsla.
Ellis
En kille som alltid är bra är Tim Cahill, amerikansk reseskribent som bl a grundat magasinet Outside.
Han skriver ofta om extremsport, fast inte från ett adrenalinperspektiv utan från 'vad-fan-gör-en-vanlig-
pajsare-som-jag-här'-perspektiv. Rekommenderas!
Jaguars Ripped My Flesh
A Wolverine Is Eating My Leg
Road Fever: A High-Speed Travelogue
Pecked To Death By Ducks
Pass The Butterworms: Remote Journeys Oddly Rendered
(du har säkert redan räknat ut att böckerna är på engelska)
Gött mos,
:: h ::
Han skriver ofta om extremsport, fast inte från ett adrenalinperspektiv utan från 'vad-fan-gör-en-vanlig-
pajsare-som-jag-här'-perspektiv. Rekommenderas!
Jaguars Ripped My Flesh
A Wolverine Is Eating My Leg
Road Fever: A High-Speed Travelogue
Pecked To Death By Ducks
Pass The Butterworms: Remote Journeys Oddly Rendered
(du har säkert redan räknat ut att böckerna är på engelska)
Gött mos,
:: h ::
Eftersom jag fått upp ångan kommer här en till:
P.J O'Rourke "Holidays In Hell"
Den är lite utdaterad eftersom det mesta i den skrevs under 80-talet men den har absolut påverkat mitt resande, (jag drar mig inte för att åka till jobbiga platser om det finns något att berätta sedan). O'Rourke skrev under många år för Rolling Stone Magazine är politiskt inkorrekt och har den konservative amerikanens cyniska glasögon på sig. Men han har en vass penna och är oftast väldig, väldigt t rolig. Tänk dig "Borat" fast tvärtom.
All the best,
:: h ::
P.J O'Rourke "Holidays In Hell"
Den är lite utdaterad eftersom det mesta i den skrevs under 80-talet men den har absolut påverkat mitt resande, (jag drar mig inte för att åka till jobbiga platser om det finns något att berätta sedan). O'Rourke skrev under många år för Rolling Stone Magazine är politiskt inkorrekt och har den konservative amerikanens cyniska glasögon på sig. Men han har en vass penna och är oftast väldig, väldigt t rolig. Tänk dig "Borat" fast tvärtom.
All the best,
:: h ::
Pappilon + Franska Guyana.
http://www.reseguiden.se/forum/bilder/119620
Djävulsön och den kringliggande Amazonasdjungeln, ”det gröna helvetet”, förbannades av tiotusentals franska fångar. Idag är Franska Guyana ett eldorado för vetgiriga turister.
75000 brottslingar, landsförrädare och desertörer skickades hit av kolonialmakten Frankrike domstolar.
De sämst lottade hamnade på någon av dessa tre öar. Här blev de levande begravda. Efter att ha gått uppför den rödjordiga vägen från hamnen till huvudbyggnaden på île Royal får man en försmak av vad fångarna fick genomlida. Fastkedjade i väggen på britsar om natten i den tropiska fuktigheten var de helt utlämnade till medfångars sadism, fängelsevakters pennalism och myggens ödesdigra malariastick.
På dagen fick fångarna arbeta med släggor i schaktet. Idag växer ogräs inne i taklösa ruiner. Djävulsön och fångkolonin är ett färskt, och ännu oläkt, sår i den franska historien. Det var på 1930-talet som reportern Albert Londres med en serie artiklar i Le Parisien öppnade ögonen på sina landsmän för det gröna helvetet i fångkolonin. Reportern beskrev lidandet i Djävulsöns isoleringsceller: två dagar på vatten och bröd, mat en tredje. Tjugo dagar i mörker och tio i halvskumma straffceller, ”för att de inte skulle bli helt blinda av mörkret”.
– Den sista överlevande fången dog förra året – i frihet förstås, berättar hotellmanagern Angèle Saracino. Fånglägret skulle egentligen ha avskaffats på 1930-talet, men Andra världskriget och den efterföljande uppbyggnaden av det sönderbombade Frankrike kom emellan. Därför var det först i början på 1950-talet som de sista överlevande fångarna skickades hem.
Idag kommer turister hit för att låta några kalla kårar svalka i hettan. Officersbostäderna är ombyggda till sparsmakade hotellrum.
– Vi har regelbundet svenska seglare som lägger till här, berättar Angèle Saracino.
Nedanför kyrkogården och de nästan överväxta fängelseruinera på Saint Joseph-ön kan de bada i vågorna på en liten strand.
Den mjuka sanden mellan tårna är egentligen inte sand, utan ett sorts damm av söndersmulade palmblad och kokosnötter. Lite längre bort utmed den röda strandpromenaden ligger Främlingslegionens vilohem.
– Livet är coolt här. Jag älskar solnedgången över fastlandet på andra sidan, säger legionären César som ligger och slumrar i sin hängmatta.
Främlingslegionen finns av två skäl i Franska Guyana. Det ena är att skydda den europeiska rymdbasen i Kourou på fastlandet, mittemot. Varje gång en Arianeraket skickas upp i rymden måste den lilla ögruppen utrymmas eftersom raketerna flyger rakt över öarna.
Den andra är att träna sig till överlevnad i djungeln. I franska Guyana växer Amazonasdjungeln nästan ända ut till havet.
Med ett litet, bullrigt tvåmotorigt plan flyger jag reguljärlinje rakt ut över det böljande gröna havet som djungeln bildar. Efter en knapp timmes tur landar planet på en liten jordig landningsbana i Saül. Att stiga ur flygmaskinen framför det lilla skjul som utgör Saüls flygplats är som att komma till en diligensstation. Framför träbyggnaden står en sheriffgendarm med pistol i hölstret. Han har hjälpt till i det lyckliga letandet efter ett par franska turister som gick vilse, ensamma i urskogen. Nu väntar hemfärd till Cayenne.
Eftersom detta är Sydamerika, så finns det platser i Franska Guyana där man som turist bör vara försiktig. I Saül råder däremot en stämning av Vilda Västern, fast i den gemytligare tappningen à la ”Det lilla huset på prärien”.
Här känner alla sjuttio invånare varandra. Rådhuset är ett vitt, blomsterklätt trähus som står framför den lilla kyrkan och det lilla postkontoret, La Poste. Häpnadsväckande nog är detta är en del av Frankrike! Gatlamporna fungerar med solceller. De enda telefonerna är ett par satellittelefoner.
En av dem som äger en sådan telefon är djungelguiden Stéphane Plaine. Han organiserar trekkingturer rakt ut i djungeln. Vår tur går både upp- och nedför lövtäckta, branta kullar. Ibland måste vi hugga oss fram med machete. Man inser snabbt vilken artrikedom som Amazonas inhyser.
– Jag älskar det här livet! Här finns allt man behöver för att leva; fisk, kött, frukter¿, säger Stéphane Plaine som kom hit för ett tjugotal år sedan. Vi slår läger vid en bäck. Hängmattorna knyter vi fast mellan träden. Jag somnar in i en konsert av ljud från djungelns alla djur.
Fast alla välkomnar oss inte i urskogen. På vägen hem mot Saül protesterar aporna, ett tjugotal meter över oss, i trädtopparna. De nöjer sig inte med att skratta åt oss. Efter en stund börjar de kasta kvistar och träbitar på de genomsvettiga vandrarna på marken!
För en storstadsbo är det lättnad att få dricka kall läsk invid en liten bäck, nära byn.
Franska Guyana
Ligger i Sydamerika, men är en del av Frankrike.
Invånare: Cirka 200 000.
Yta: 86000 km. Stort som Portugal eller sju gånger Skåne. Urskogen upptar 95% av ytan.
Modern historia: Indianer och europeiska erövrare trodde att Eldorado låg någonstans här. Från slutet på 1800-talet till början på 1950-talet deporterades 75000 fångar till Franska Guyana. Tre procent överlevde.
Befolkning: Guyana har en rik blandning av olika folkslag: Amazonasindianer, kreoler, laotier, olika sydamerikanska folkslag samt ungefär tolv procent från det europeiska Frankrike: ”la Métropole”.
Ekonomin: Domineras av rymdbolaget Cnes och ESA med Arianerakterna. Även Sverige deltar i det europeiska rymdprogrammet. Flodbäddarna i Franska Guyana är rika på guld. Detta orsakar både legal och illegal guldletning.
Naturen: En av världens mest variationsrikaste. Bio- och läkemedelsindustrin börjar intressera sig för prospektering i djungeln.
Praktiskt
Vaccinationsråd: Gula febern och hepatit A. Tabletter mot malaria (malariaprofylax) rekommenderas.
Vatten: Kranvattnet är drickbart
Sjukvård: På god, fransk nivå
Medeltemperatur: 25–27ºC. I djungeln kan nätterna kännas kyliga.
Valuta: Euro. I städerna finns bankomater.
Turism: Ligger i sin linda, vilket märks på skralt utbud av hotell.
http://www.tourisme-guyane.com
Ta sig dit:
Huvudorten i Franska Guyana är Cayenne. Djävulsön ligger nära Kourou, en timme med bil från Cayenne. Saül ligger en timmes flyg från Cayenne.
Air France från Paris (från 620 euro): http://www.airfrance.fr
Air Caraibes från Paris (från 586 euro). Har erbjudande om Karibien-Guyana för 1 extra euro: http://www.aircaraibes.com
Snart: svensk charter till Guadeloupe. Air Caraibe trafikerar Point-à-Pitre (Guadeloupe) och Cayenne.
Från Cayenne går tvåmotorigt plan till Saül (runt 115 euro t/r).
Djungelturer med Stéphane Plaine:
http://www.guyane-randonnees.fr
Bo:
Cayenne:
Hotel Best Western Amazonia, europeisk medelklassstandard, 75–95 euro
Hotel la Bodega, ruffigt hotell ovanför en populär bar, 40–50 euro
Kourou:
Hotel des Roches, europeisk medelklassstandard
Djävulsön/île Royal
Bo i det gamla fånglägret, Från 56 euro, campingmöjlighet finns också (ta med egen hängmatta, regnskydd och rep).
Canopé Guyane
10, rue Pasteur Kourou
Ägaren kallas för Tarzan av lokabefolkningen. Hos honom kan du bo femton meter uppe i trädtopparna! Han ordnar också utflykter med kanot, Två dagar, en natt från 145 euro
Det finns också många bed and breakfast:
http://www.gites-de-france.com
Källa: http://sydsvenskan.se/resor/article236565/Djavulson---eldorado-for-turister.html
http://www.reseguiden.se/forum/bilder/119620
Djävulsön och den kringliggande Amazonasdjungeln, ”det gröna helvetet”, förbannades av tiotusentals franska fångar. Idag är Franska Guyana ett eldorado för vetgiriga turister.
75000 brottslingar, landsförrädare och desertörer skickades hit av kolonialmakten Frankrike domstolar.
De sämst lottade hamnade på någon av dessa tre öar. Här blev de levande begravda. Efter att ha gått uppför den rödjordiga vägen från hamnen till huvudbyggnaden på île Royal får man en försmak av vad fångarna fick genomlida. Fastkedjade i väggen på britsar om natten i den tropiska fuktigheten var de helt utlämnade till medfångars sadism, fängelsevakters pennalism och myggens ödesdigra malariastick.
På dagen fick fångarna arbeta med släggor i schaktet. Idag växer ogräs inne i taklösa ruiner. Djävulsön och fångkolonin är ett färskt, och ännu oläkt, sår i den franska historien. Det var på 1930-talet som reportern Albert Londres med en serie artiklar i Le Parisien öppnade ögonen på sina landsmän för det gröna helvetet i fångkolonin. Reportern beskrev lidandet i Djävulsöns isoleringsceller: två dagar på vatten och bröd, mat en tredje. Tjugo dagar i mörker och tio i halvskumma straffceller, ”för att de inte skulle bli helt blinda av mörkret”.
– Den sista överlevande fången dog förra året – i frihet förstås, berättar hotellmanagern Angèle Saracino. Fånglägret skulle egentligen ha avskaffats på 1930-talet, men Andra världskriget och den efterföljande uppbyggnaden av det sönderbombade Frankrike kom emellan. Därför var det först i början på 1950-talet som de sista överlevande fångarna skickades hem.
Idag kommer turister hit för att låta några kalla kårar svalka i hettan. Officersbostäderna är ombyggda till sparsmakade hotellrum.
– Vi har regelbundet svenska seglare som lägger till här, berättar Angèle Saracino.
Nedanför kyrkogården och de nästan överväxta fängelseruinera på Saint Joseph-ön kan de bada i vågorna på en liten strand.
Den mjuka sanden mellan tårna är egentligen inte sand, utan ett sorts damm av söndersmulade palmblad och kokosnötter. Lite längre bort utmed den röda strandpromenaden ligger Främlingslegionens vilohem.
– Livet är coolt här. Jag älskar solnedgången över fastlandet på andra sidan, säger legionären César som ligger och slumrar i sin hängmatta.
Främlingslegionen finns av två skäl i Franska Guyana. Det ena är att skydda den europeiska rymdbasen i Kourou på fastlandet, mittemot. Varje gång en Arianeraket skickas upp i rymden måste den lilla ögruppen utrymmas eftersom raketerna flyger rakt över öarna.
Den andra är att träna sig till överlevnad i djungeln. I franska Guyana växer Amazonasdjungeln nästan ända ut till havet.
Med ett litet, bullrigt tvåmotorigt plan flyger jag reguljärlinje rakt ut över det böljande gröna havet som djungeln bildar. Efter en knapp timmes tur landar planet på en liten jordig landningsbana i Saül. Att stiga ur flygmaskinen framför det lilla skjul som utgör Saüls flygplats är som att komma till en diligensstation. Framför träbyggnaden står en sheriffgendarm med pistol i hölstret. Han har hjälpt till i det lyckliga letandet efter ett par franska turister som gick vilse, ensamma i urskogen. Nu väntar hemfärd till Cayenne.
Eftersom detta är Sydamerika, så finns det platser i Franska Guyana där man som turist bör vara försiktig. I Saül råder däremot en stämning av Vilda Västern, fast i den gemytligare tappningen à la ”Det lilla huset på prärien”.
Här känner alla sjuttio invånare varandra. Rådhuset är ett vitt, blomsterklätt trähus som står framför den lilla kyrkan och det lilla postkontoret, La Poste. Häpnadsväckande nog är detta är en del av Frankrike! Gatlamporna fungerar med solceller. De enda telefonerna är ett par satellittelefoner.
En av dem som äger en sådan telefon är djungelguiden Stéphane Plaine. Han organiserar trekkingturer rakt ut i djungeln. Vår tur går både upp- och nedför lövtäckta, branta kullar. Ibland måste vi hugga oss fram med machete. Man inser snabbt vilken artrikedom som Amazonas inhyser.
– Jag älskar det här livet! Här finns allt man behöver för att leva; fisk, kött, frukter¿, säger Stéphane Plaine som kom hit för ett tjugotal år sedan. Vi slår läger vid en bäck. Hängmattorna knyter vi fast mellan träden. Jag somnar in i en konsert av ljud från djungelns alla djur.
Fast alla välkomnar oss inte i urskogen. På vägen hem mot Saül protesterar aporna, ett tjugotal meter över oss, i trädtopparna. De nöjer sig inte med att skratta åt oss. Efter en stund börjar de kasta kvistar och träbitar på de genomsvettiga vandrarna på marken!
För en storstadsbo är det lättnad att få dricka kall läsk invid en liten bäck, nära byn.
Franska Guyana
Ligger i Sydamerika, men är en del av Frankrike.
Invånare: Cirka 200 000.
Yta: 86000 km. Stort som Portugal eller sju gånger Skåne. Urskogen upptar 95% av ytan.
Modern historia: Indianer och europeiska erövrare trodde att Eldorado låg någonstans här. Från slutet på 1800-talet till början på 1950-talet deporterades 75000 fångar till Franska Guyana. Tre procent överlevde.
Befolkning: Guyana har en rik blandning av olika folkslag: Amazonasindianer, kreoler, laotier, olika sydamerikanska folkslag samt ungefär tolv procent från det europeiska Frankrike: ”la Métropole”.
Ekonomin: Domineras av rymdbolaget Cnes och ESA med Arianerakterna. Även Sverige deltar i det europeiska rymdprogrammet. Flodbäddarna i Franska Guyana är rika på guld. Detta orsakar både legal och illegal guldletning.
Naturen: En av världens mest variationsrikaste. Bio- och läkemedelsindustrin börjar intressera sig för prospektering i djungeln.
Praktiskt
Vaccinationsråd: Gula febern och hepatit A. Tabletter mot malaria (malariaprofylax) rekommenderas.
Vatten: Kranvattnet är drickbart
Sjukvård: På god, fransk nivå
Medeltemperatur: 25–27ºC. I djungeln kan nätterna kännas kyliga.
Valuta: Euro. I städerna finns bankomater.
Turism: Ligger i sin linda, vilket märks på skralt utbud av hotell.
http://www.tourisme-guyane.com
Ta sig dit:
Huvudorten i Franska Guyana är Cayenne. Djävulsön ligger nära Kourou, en timme med bil från Cayenne. Saül ligger en timmes flyg från Cayenne.
Air France från Paris (från 620 euro): http://www.airfrance.fr
Air Caraibes från Paris (från 586 euro). Har erbjudande om Karibien-Guyana för 1 extra euro: http://www.aircaraibes.com
Snart: svensk charter till Guadeloupe. Air Caraibe trafikerar Point-à-Pitre (Guadeloupe) och Cayenne.
Från Cayenne går tvåmotorigt plan till Saül (runt 115 euro t/r).
Djungelturer med Stéphane Plaine:
http://www.guyane-randonnees.fr
Bo:
Cayenne:
Hotel Best Western Amazonia, europeisk medelklassstandard, 75–95 euro
Hotel la Bodega, ruffigt hotell ovanför en populär bar, 40–50 euro
Kourou:
Hotel des Roches, europeisk medelklassstandard
Djävulsön/île Royal
Bo i det gamla fånglägret, Från 56 euro, campingmöjlighet finns också (ta med egen hängmatta, regnskydd och rep).
Canopé Guyane
10, rue Pasteur Kourou
Ägaren kallas för Tarzan av lokabefolkningen. Hos honom kan du bo femton meter uppe i trädtopparna! Han ordnar också utflykter med kanot, Två dagar, en natt från 145 euro
Det finns också många bed and breakfast:
http://www.gites-de-france.com
Källa: http://sydsvenskan.se/resor/article236565/Djavulson---eldorado-for-turister.html
Citerat från fdp:
Bankboken!
Måste faktiskt säga imot lite :)
Självklart styrs resandet av pengar, men ändå inte.
Både jag och frun är låginkomsttagare med normalt väldigt få siffror på bankboken.
När vi för ca 1 år sedan bestämde oss för att åka till usa fick vi ändra livsstil.
Jag sa upp allt jag hade med telia, fasttelefon,bredband, digitaltv.
Frågade mina grannar ifall vi skulle dela på bredbandskostnaden med trådlöst.
Efter slimmat kostnader på telefon, försäkringar, ändra mobilabonnemang tror jag vi sparar
ungerfär 1300 i månaden.
Men den posten vi absolut tjänade mest på var maten. Mc Donalds och pizza blev mer att "gå ut" än något du gjorde varje vecka.
Läste igenom reklambladen från butikerna för att göra en billig men nyttig budget. Skulle aldrig ge mina barn skitmat för att spara pengar.
Svenska klassiker är billiga ocb bra tex köttsoppa, blodpudding, raggmunkar, stuvade makaroner mm
Pratade med en arbetskamrat om det och min familjs matkostnad är ca 30-40 % av deras.
Så vad jag menar ,en bok kan väcka en dröm.
Och även om bankboken är tom så är det enns väderingar/prioteringar som
bestämmer ifall man lyckas.
Bankboken!
Måste faktiskt säga imot lite :)
Självklart styrs resandet av pengar, men ändå inte.
Både jag och frun är låginkomsttagare med normalt väldigt få siffror på bankboken.
När vi för ca 1 år sedan bestämde oss för att åka till usa fick vi ändra livsstil.
Jag sa upp allt jag hade med telia, fasttelefon,bredband, digitaltv.
Frågade mina grannar ifall vi skulle dela på bredbandskostnaden med trådlöst.
Efter slimmat kostnader på telefon, försäkringar, ändra mobilabonnemang tror jag vi sparar
ungerfär 1300 i månaden.
Men den posten vi absolut tjänade mest på var maten. Mc Donalds och pizza blev mer att "gå ut" än något du gjorde varje vecka.
Läste igenom reklambladen från butikerna för att göra en billig men nyttig budget. Skulle aldrig ge mina barn skitmat för att spara pengar.
Svenska klassiker är billiga ocb bra tex köttsoppa, blodpudding, raggmunkar, stuvade makaroner mm
Pratade med en arbetskamrat om det och min familjs matkostnad är ca 30-40 % av deras.
Så vad jag menar ,en bok kan väcka en dröm.
Och även om bankboken är tom så är det enns väderingar/prioteringar som
bestämmer ifall man lyckas.
Citerat från jimmieh:
Citerat från fdp:
Bankboken!
Måste faktiskt säga imot lite :)
Självklart styrs resandet av pengar, men ändå inte.
Både jag och frun är låginkomsttagare med normalt väldigt få siffror på bankboken.
När vi för ca 1 år sedan bestämde oss för att åka till usa fick vi ändra livsstil.
Jag sa upp allt jag hade med telia, fasttelefon,bredband, digitaltv.
Frågade mina grannar ifall vi skulle dela på bredbandskostnaden med trådlöst.
Efter slimmat kostnader på telefon, försäkringar, ändra mobilabonnemang tror jag vi sparar
ungerfär 1300 i månaden.
Men den posten vi absolut tjänade mest på var maten. Mc Donalds och pizza blev mer att "gå ut" än något du gjorde varje vecka.
Läste igenom reklambladen från butikerna för att göra en billig men nyttig budget. Skulle aldrig ge mina barn skitmat för att spara pengar.
Svenska klassiker är billiga ocb bra tex köttsoppa, blodpudding, raggmunkar, stuvade makaroner mm
Pratade med en arbetskamrat om det och min familjs matkostnad är ca 30-40 % av deras.
Så vad jag menar ,en bok kan väcka en dröm.
Och även om bankboken är tom så är det enns väderingar/prioteringar som
bestämmer ifall man lyckas.
Men då fick du ju pengar på bankboken och blev inspirerad att åka över till staterna ;-)
Citerat från fdp:
Bankboken!
Måste faktiskt säga imot lite :)
Självklart styrs resandet av pengar, men ändå inte.
Både jag och frun är låginkomsttagare med normalt väldigt få siffror på bankboken.
När vi för ca 1 år sedan bestämde oss för att åka till usa fick vi ändra livsstil.
Jag sa upp allt jag hade med telia, fasttelefon,bredband, digitaltv.
Frågade mina grannar ifall vi skulle dela på bredbandskostnaden med trådlöst.
Efter slimmat kostnader på telefon, försäkringar, ändra mobilabonnemang tror jag vi sparar
ungerfär 1300 i månaden.
Men den posten vi absolut tjänade mest på var maten. Mc Donalds och pizza blev mer att "gå ut" än något du gjorde varje vecka.
Läste igenom reklambladen från butikerna för att göra en billig men nyttig budget. Skulle aldrig ge mina barn skitmat för att spara pengar.
Svenska klassiker är billiga ocb bra tex köttsoppa, blodpudding, raggmunkar, stuvade makaroner mm
Pratade med en arbetskamrat om det och min familjs matkostnad är ca 30-40 % av deras.
Så vad jag menar ,en bok kan väcka en dröm.
Och även om bankboken är tom så är det enns väderingar/prioteringar som
bestämmer ifall man lyckas.
Hej,
Ja alla filmer vill ha mig till Thailand... The beach, Bangkok Dangerous, Mannen med den gylldene pistolen...
Den filmen jag såg sist, Trubbel i Paradiset, som går på bio nu fick mig att vilja åka dit där de spelar in den... (vet ej riktigt vart...)
Da Vinci koden får mig att vilja åka till Paris, och Änglar och Demoner får mig att vilja åka till Rom...
Jag tror faktiskt att så fort jag läser en bok, ser en film om ett land så blir jag mest sugen på landet... ex läste en bok om Brasilien och vips,
så ville jag åka dit :-)
Är man resesugen så är man tror jag :-)
Man plockar liksom ut sitt intresse ur boken. Andra hade kanske tänkt mer på andra saker... :-)
Ja alla filmer vill ha mig till Thailand... The beach, Bangkok Dangerous, Mannen med den gylldene pistolen...
Den filmen jag såg sist, Trubbel i Paradiset, som går på bio nu fick mig att vilja åka dit där de spelar in den... (vet ej riktigt vart...)
Da Vinci koden får mig att vilja åka till Paris, och Änglar och Demoner får mig att vilja åka till Rom...
Jag tror faktiskt att så fort jag läser en bok, ser en film om ett land så blir jag mest sugen på landet... ex läste en bok om Brasilien och vips,
så ville jag åka dit :-)
Är man resesugen så är man tror jag :-)
Man plockar liksom ut sitt intresse ur boken. Andra hade kanske tänkt mer på andra saker... :-)
Man kan också vända på det hela. Varje gång jag besöker Stockholm vill jag läsa om Stad-serien igen. Vill helst ha böckerna med mig när jag ser mig omkring i de olika stadsdelarna, och fantisera om hur det såg ut förr och som Per-Anders Fogelström så väl beskriver i böckerna. När jag besökte Milano och var på en guidad tur där upptäckte jag att min kunskap om italiensk historia, trots mitt stora historieintresse, hade åtskilligt att önska. Har ännu inte p g a tidsbrist hunnit läsa "Italiensk krönika" men den ligger på boklistan när tid infinner sig. / Trevligt resande och läsande. /sanoj
Trots mitt stora intresse och allt jag läst om Rom, Aten och Egypten (under Antiken) har jag ännu inte tagit mig till dessa städer (samt Egypten)... Konstigt nog, och Karibien betade jag av först förra året (om inte Key West räknas ;-D).
Sedan har jag - trots mitt stora bokläsande - nog inspirerats mer av film, tv, sport (England) och musik (England - Grungen gav Seattle).
Andrée Brinks böcker inspirerade mig väl inte direkt att åka till Sydafrika, snarare tvärtom.
Å andra sidan så insperades man väl inte så mycket av såsse-TVs "Pedro, barnsoldat i Nicaragua" heller.
Hmmm... "Och Solen har Sin Gång" av Hemingway fick mig i o f s att älska Spanien ännu mer medan "Den gamle och Havet" la en känsla för Cuba (Liksom "Vår Man I Havanna" av Graham Greene).
New York älskade jag redan innan jag läste Anthony Bourdains böcker, och filmer som "Gudfadern" fick en ju att börja göra "Fat" Clemenza-grytor hemma och drömma om att äta cannoli och dricka espresso i Little Italy - första besöket i NY gav mersmak som aldrig försvunnit.
"Less Than Zero" av Bret Easton Ellis - i all sin lyxiga misär - drev upp intresset för LA men när jag väl kom dit 1994 blev jag besviken.
"Brideshead Revisited" (En Förlorad Värld) gav både mer ved för modeintresset och England som sådant.
Travelfun: Har för mig att det är Bora Bora...
Sedan har jag - trots mitt stora bokläsande - nog inspirerats mer av film, tv, sport (England) och musik (England - Grungen gav Seattle).
Andrée Brinks böcker inspirerade mig väl inte direkt att åka till Sydafrika, snarare tvärtom.
Å andra sidan så insperades man väl inte så mycket av såsse-TVs "Pedro, barnsoldat i Nicaragua" heller.
Hmmm... "Och Solen har Sin Gång" av Hemingway fick mig i o f s att älska Spanien ännu mer medan "Den gamle och Havet" la en känsla för Cuba (Liksom "Vår Man I Havanna" av Graham Greene).
New York älskade jag redan innan jag läste Anthony Bourdains böcker, och filmer som "Gudfadern" fick en ju att börja göra "Fat" Clemenza-grytor hemma och drömma om att äta cannoli och dricka espresso i Little Italy - första besöket i NY gav mersmak som aldrig försvunnit.
"Less Than Zero" av Bret Easton Ellis - i all sin lyxiga misär - drev upp intresset för LA men när jag väl kom dit 1994 blev jag besviken.
"Brideshead Revisited" (En Förlorad Värld) gav både mer ved för modeintresset och England som sådant.
Travelfun: Har för mig att det är Bora Bora...
Visst blir man lockad av böckers miljöer. Just nu känns Indien lockande efter att ha läst tegelstenen Shantaram, var jättekul att se filmen Slumdog Millionaire där många miljöer från boken fanns. Och de vickar ju faktiskt på huvudet istället för att nicka som oss =).
Dottern är helt fixerad vid Twilight- serien för tillfället och tjatar om att åka till Volterra i Italen.
Dottern är helt fixerad vid Twilight- serien för tillfället och tjatar om att åka till Volterra i Italen.
Jag läste en bok som heter "Med Husvagn till Världens Ände" en kanonbra bok om 2 killar som bygger om en Landrover och hakar på en Eifelland husvagn.
De kör från Paris-Tibilisi-Moskva-NordKap-Paris fortsätter till Tanger-Cape town. tar båten över till Rio ,fortsätter söderut till Ushuaia ,där väder de Norrut och kör upp till Circle city Alaska -New York.
Med båt över till Europa igen och till Berlin..
En läsvärd bok om deras strapatser...
Den boken har fått mig intresserad av resande ..
Mvh Peter
De kör från Paris-Tibilisi-Moskva-NordKap-Paris fortsätter till Tanger-Cape town. tar båten över till Rio ,fortsätter söderut till Ushuaia ,där väder de Norrut och kör upp till Circle city Alaska -New York.
Med båt över till Europa igen och till Berlin..
En läsvärd bok om deras strapatser...
Den boken har fått mig intresserad av resande ..
Mvh Peter
Vilken bok?
Svårt att säga, det är så många.
Från det jag gick i skolan och fick höra Sten Bergman i skolradion slukade jag böcker. Sten Bergmans böcker om Kamtjatka och Nya Guinea har betytt mycket.
Rolf Blombergs böcker om Amazonas. Arne Sucksdorffs berättelser. Svanbergs Fjällfåglars paradis; Svaipa.
Ernest Hemingways "Över floden in blad träden" och "Öar i strömmen"
Peter Mathiesen "Under the tree where man was borne" och "Snöleoparden". Plus ett stort antal andra författare. Det är mängder av böcker som finns i min minnesbank, och som ständigt ger impulser till min nyfikenhet.
Det är min nyfikenhet som driver och som ger sig till känna när jag resplanerar.
Thor Heyerdahl är ingen svag inspiratör. Varför inte Påskön?
Varför inte Himalaya efter blåfår enligt Mathiesen.
Varför inte Guyana eller Sri lanka efter Jan Lindblad?
Oj så mycket inpiration det finns.
Men, det är till syvende och sist Sten Bergman som startade det hela för mig.
Svårt att säga, det är så många.
Från det jag gick i skolan och fick höra Sten Bergman i skolradion slukade jag böcker. Sten Bergmans böcker om Kamtjatka och Nya Guinea har betytt mycket.
Rolf Blombergs böcker om Amazonas. Arne Sucksdorffs berättelser. Svanbergs Fjällfåglars paradis; Svaipa.
Ernest Hemingways "Över floden in blad träden" och "Öar i strömmen"
Peter Mathiesen "Under the tree where man was borne" och "Snöleoparden". Plus ett stort antal andra författare. Det är mängder av böcker som finns i min minnesbank, och som ständigt ger impulser till min nyfikenhet.
Det är min nyfikenhet som driver och som ger sig till känna när jag resplanerar.
Thor Heyerdahl är ingen svag inspiratör. Varför inte Påskön?
Varför inte Himalaya efter blåfår enligt Mathiesen.
Varför inte Guyana eller Sri lanka efter Jan Lindblad?
Oj så mycket inpiration det finns.
Men, det är till syvende och sist Sten Bergman som startade det hela för mig.
För den som INTE varit på Irland - Läs Tony Hawks "Around Ireland with a Fridge". Jag läste den långt efter jag var på Irland första gången men den fick mig än mer intresserad av övriga ön.
Eftersom killen är en helt vanlig grabb från kungälvsområdet så är det ju inte helt osannolikt :)
Citerat från robbowan:
Citerat från legusta:
En bra inspirerande bok som ingående beskriver ett land är El choco
En gammal jobbarkompis känner killen som El Choco behandlar - säger han. Han berättade det i o f s innan jag hörde om boken så...?En bra inspirerande bok som ingående beskriver ett land är El choco
Ganska lustigt... Med tanke på att min första tanke var att TV/Film inspirerat mig mer så dyker fler och fler böcker ständigt upp.
"Tre Män i en Båt" av Jerome K Jerome - Båtfärd på Themsen (kanaler), "Natten är Ljuv" av F Scott Fitzgerald - Franska Rivieran, "Shogun" av James Clavell - Japanska traditioner etc... Listan kan ju göras hur lång som helst.
Väldigt många böcker är dessutom melankoliska, deprimerande,desillusionerande eller på gränsen till dystopiska. Ändå har de skapat intresset.
Australien får jag skylla på musiken - Hunters & Collectors (Just a Few Men en av världens bästa skivor), Paul Kelly (Post är mästerlig) The Saints, Icehouse, Crowded House (lite NZ-varning) och Midnight Oil.
"Tre Män i en Båt" av Jerome K Jerome - Båtfärd på Themsen (kanaler), "Natten är Ljuv" av F Scott Fitzgerald - Franska Rivieran, "Shogun" av James Clavell - Japanska traditioner etc... Listan kan ju göras hur lång som helst.
Väldigt många böcker är dessutom melankoliska, deprimerande,desillusionerande eller på gränsen till dystopiska. Ändå har de skapat intresset.
Australien får jag skylla på musiken - Hunters & Collectors (Just a Few Men en av världens bästa skivor), Paul Kelly (Post är mästerlig) The Saints, Icehouse, Crowded House (lite NZ-varning) och Midnight Oil.