Spanien, stor besvikelse.
Jag och min fru bilade runt i Andalusien och lite andra ställen under 15 dagar, precis hemkomna. Tidigare varit ett par gånger på öarna och 2 gånger i Barcelona. Vi kan inte riktigt ta på vad det är, men vi är besvikna på Spanien, maten smakar ingenting, testat en hel del. Bemötandet är ofta dåligt och nonchalant, det känns som att bara för att man är turist så skall de krama ur en allt. Pratar man dessutom inte spanska är det kört. Jag fattar att de är trötta på turister och att de måste få vara det. För övrigt va Sevilla bästa staden. Vi kanske bara hade otur eller har för höga krav. Vi har rest länge i Frankrike och Italien och har det att jämföra med. Vad har ni för erfarenheter av Spanien.
Tycker ni skall köra ytterligare några mil nästa gång och bege er till Portugal. Har bara bra saker att säga om det landet.
Själv har jag - fortfarande - mest positiva ord om Spanien. Har varit i flera olika delar och alltid varit nöjd med mat, service och vad jag fått se - men jag kan lite spanska och mitt ex var från Centralamerika.
Det sagt så har jag i största möjliga mån undvikit 'turistrestauranger' och försökt hitta 'hål i väggen'.
Men Spanien består av oerhört många olika regioner som alla har ett regionalt kök med egen prägel och egna specialiteter.
Har nog dessutom aldrig känt att de "försöker krama ur en allt", men det beror nog på subjektiv uppfattning.
Det sagt kan Jag inte ta ifrån er den uppfattning ni har.
Men, det är som jag och Thailand. Fattar inte grejen med maten, nasarmentaliteten och de fejkade smajlen medan vänner åker tillbaka år efter år.
Det sagt så har jag i största möjliga mån undvikit 'turistrestauranger' och försökt hitta 'hål i väggen'.
Men Spanien består av oerhört många olika regioner som alla har ett regionalt kök med egen prägel och egna specialiteter.
Har nog dessutom aldrig känt att de "försöker krama ur en allt", men det beror nog på subjektiv uppfattning.
Det sagt kan Jag inte ta ifrån er den uppfattning ni har.
Men, det är som jag och Thailand. Fattar inte grejen med maten, nasarmentaliteten och de fejkade smajlen medan vänner åker tillbaka år efter år.