Montenegro
Vem har varit i Montenegro? Vad gör man utom att sola och bada. Finns det vandringsleder? Naturen är ju vacker. Hur tar man sig runt? Är bussförbindelserna bra?
Vi ska åka dit i början av juni, charterresa, men klarar oss själva. Gillar att vandra, åka buss. Natur och kultur.
Syster
Vi ska åka dit i början av juni, charterresa, men klarar oss själva. Gillar att vandra, åka buss. Natur och kultur.
Syster
Montenegro är ett fantastiskt resmål! Jag och min vän Anna var där för drygt två år sedan, på en sista-minuten-resa. Vi flög till Dubrovnik i Kroatien och åkte med buss utmed kusten till Budva i Montenegro.
Trots att det är ett fantastiskt ställe är det väldigt annorlunda. Som bekväm turist kan man till exempel känna sig obekväm när hela stadens vatten tar slut och då det ej går att spola i toaletterna under 24 timmar. Landet är ett fattigt gamalt kommunistland vilket har satt sina spår. En fashinerande sak är att alla tycks ha ett jobb, även om det kanske inte är det mest kvalitativa arbete man kan tänka sig. Många butiker och ställen är överbemannade med personal, men det gör inte att saker går snabbare för det.
Naturen är otrolig grön och prunkande. Vattnet är kristallklart och turkost. Vi valde att mestadels ligga på stranden för att vila upp oss, men de som söker efter en mer äventyrlig semester har nog bra förutsättningar i Montenegro. Hör er för på hotell, med reseguider och med lokalbefolkningen, de ger er garanterat tips om vandringsleder, naturupplevelser och övrigt att göra på egen hand. Ha dock ej för stora förväntningar. Många är hjälpsamma och trevliga men det blir inte alltid som man tänkt sig. Språket är tex ett problem, de talar tyska men knappt engelska.
Anna och jag valde en dag att göra en egen utflykt utanför de normala turistaktiviteterna. Vi sökte oss till ortens lokala bussstation för att åka till huvudstaden Podgorica. När vi efter 1 timmes letande väl hittade stationen fick vi ej köpa biljetter, sa mannen som satt sysslolös i biljettkuren. Biljett kunde endast köpas när bussen fanns på plats. Bussen kom, vi ställde oss i kö, köpte biljetter och hann knappt med bussen som just var på väg att åka. Plötsligt gick det undan. En otrolig resa tog oss till huvudstaden som var ett grå öststatsstad med betonghus. Där insåg vi att befolkningen är otroligt vänlig och sammarbetsvillig. Taxichaförren, mannen i telefonbutiken, den montenegro-svenska familjen och många andra visste precis var det fanns en turistinformation. Det tråkiga var att vi aldrig hittade någon turistbyrå, om det ens fanns någon i staden?!
Montenegro är ett land jag gärna åker tillbaka till, annorlunda, fattigt men ändå helt fantastiskt!
/Teresa
Trots att det är ett fantastiskt ställe är det väldigt annorlunda. Som bekväm turist kan man till exempel känna sig obekväm när hela stadens vatten tar slut och då det ej går att spola i toaletterna under 24 timmar. Landet är ett fattigt gamalt kommunistland vilket har satt sina spår. En fashinerande sak är att alla tycks ha ett jobb, även om det kanske inte är det mest kvalitativa arbete man kan tänka sig. Många butiker och ställen är överbemannade med personal, men det gör inte att saker går snabbare för det.
Naturen är otrolig grön och prunkande. Vattnet är kristallklart och turkost. Vi valde att mestadels ligga på stranden för att vila upp oss, men de som söker efter en mer äventyrlig semester har nog bra förutsättningar i Montenegro. Hör er för på hotell, med reseguider och med lokalbefolkningen, de ger er garanterat tips om vandringsleder, naturupplevelser och övrigt att göra på egen hand. Ha dock ej för stora förväntningar. Många är hjälpsamma och trevliga men det blir inte alltid som man tänkt sig. Språket är tex ett problem, de talar tyska men knappt engelska.
Anna och jag valde en dag att göra en egen utflykt utanför de normala turistaktiviteterna. Vi sökte oss till ortens lokala bussstation för att åka till huvudstaden Podgorica. När vi efter 1 timmes letande väl hittade stationen fick vi ej köpa biljetter, sa mannen som satt sysslolös i biljettkuren. Biljett kunde endast köpas när bussen fanns på plats. Bussen kom, vi ställde oss i kö, köpte biljetter och hann knappt med bussen som just var på väg att åka. Plötsligt gick det undan. En otrolig resa tog oss till huvudstaden som var ett grå öststatsstad med betonghus. Där insåg vi att befolkningen är otroligt vänlig och sammarbetsvillig. Taxichaförren, mannen i telefonbutiken, den montenegro-svenska familjen och många andra visste precis var det fanns en turistinformation. Det tråkiga var att vi aldrig hittade någon turistbyrå, om det ens fanns någon i staden?!
Montenegro är ett land jag gärna åker tillbaka till, annorlunda, fattigt men ändå helt fantastiskt!
/Teresa
Kolla in http://www.alltommontenegro.se där finns massa information