Hur är det EGENTLIGEN att resa ensam? Åsikter av erfarna sökes!
Hej! Jag är säker på att jag ska dra i höst, antingen till Australien eller i Asien. Problemet är bara att jag inte har några vänner som har samma planer, vilket betyder att jag antingen kommer behöva resa med någon random resekamrat som jag hittar på sidor som denna, eller resa ensam.
Men hur är det egentligen att resa ensam? Många skriver om att det är det bästa som finns. Utvecklande och fritt. Andra skriver att det är ensamt, farligt och tråkigt.
Är det verkligen sant att folk man möter är väldigt öppna och att det är lätt att hitta ett gäng som man kan haka på i några veckor? Hur ska man göra för att få kontakt när man reser själv? Vart ska man söka sig? Vilka ställen ska man undvika? Är det bäst att gå en kurs eller liknande i början av resan för att få lite kontakter och känna in sig? Eller är det bara onödiga pengar, eftersom man ändå kommer träffa folk?
Jag själv har bara rest med min familj (väldigt mycket och många långa resor dock) och då umgåtts med mina syskon 24/7. Kommer det kännas väldigt ensamt för mig då om jag reser själv?
Jag är helt otroligt tacksam för svar och peppning :)
MVH Elin
Men hur är det egentligen att resa ensam? Många skriver om att det är det bästa som finns. Utvecklande och fritt. Andra skriver att det är ensamt, farligt och tråkigt.
Är det verkligen sant att folk man möter är väldigt öppna och att det är lätt att hitta ett gäng som man kan haka på i några veckor? Hur ska man göra för att få kontakt när man reser själv? Vart ska man söka sig? Vilka ställen ska man undvika? Är det bäst att gå en kurs eller liknande i början av resan för att få lite kontakter och känna in sig? Eller är det bara onödiga pengar, eftersom man ändå kommer träffa folk?
Jag själv har bara rest med min familj (väldigt mycket och många långa resor dock) och då umgåtts med mina syskon 24/7. Kommer det kännas väldigt ensamt för mig då om jag reser själv?
Jag är helt otroligt tacksam för svar och peppning :)
MVH Elin
Hej Elin,
Jag reste ensam till Australien på working holiday 2004.. och det var faktiskt det bästa jag gjort! :-) Just Australien kändes som ett väldigt lätt land att resa runt i.. och ja, jag träffade en hel del folk på vägen, oftast på vandrarhemmen där jag bodde.. (att bo på hotell som ensamresande tror jag blir väldigt ensamt..) Jag tyckte det var lättast att få kontakt med andra som också reste själva.
Men visst fanns det också tillfällen då de jag råkade dela rum med inte ens hejade tillbaks och måltider där en bok eller vandrarhemmets TV var mitt enda sällskap.. Så som ensamresenär är det ju bra om man åtminstone tycker det är hyfsat ok att vara helt själv också.
Ett "knep" för att träffa folk är att hälsa på folk man känner på plats.. och att då och då följa med på ordnade utflykter. Jag tog ex. en 3 dagars backpacker-rundtur från Darwin till Cairns.. och tillbringade sedan mina dagar i Cairns med några jag träffade på turen.
Några år före Australien-resan åkte jag till Thailand ensam. Jag ville dock inte åka runt helt själv där utan följde med på en ordnad rundresa med företaget Geckos http://www.geckosadventures.com/ Det var en väldigt liten grupp på 7 pers så vi blev snart som en enda stor familj. :-) Så kanske att det kan vara ett alternativ för dig också.. För mig var det en nyhet då att det fanns gruppresor för andra än pensionärer.. :-) Finns massor av liknande företag som erbjuder gruppresor mot en yngre målgrupp.. typ 18-40 åringar.
Hör gärna av dig om du har fler frågor :-)
Jag reste ensam till Australien på working holiday 2004.. och det var faktiskt det bästa jag gjort! :-) Just Australien kändes som ett väldigt lätt land att resa runt i.. och ja, jag träffade en hel del folk på vägen, oftast på vandrarhemmen där jag bodde.. (att bo på hotell som ensamresande tror jag blir väldigt ensamt..) Jag tyckte det var lättast att få kontakt med andra som också reste själva.
Men visst fanns det också tillfällen då de jag råkade dela rum med inte ens hejade tillbaks och måltider där en bok eller vandrarhemmets TV var mitt enda sällskap.. Så som ensamresenär är det ju bra om man åtminstone tycker det är hyfsat ok att vara helt själv också.
Ett "knep" för att träffa folk är att hälsa på folk man känner på plats.. och att då och då följa med på ordnade utflykter. Jag tog ex. en 3 dagars backpacker-rundtur från Darwin till Cairns.. och tillbringade sedan mina dagar i Cairns med några jag träffade på turen.
Några år före Australien-resan åkte jag till Thailand ensam. Jag ville dock inte åka runt helt själv där utan följde med på en ordnad rundresa med företaget Geckos http://www.geckosadventures.com/ Det var en väldigt liten grupp på 7 pers så vi blev snart som en enda stor familj. :-) Så kanske att det kan vara ett alternativ för dig också.. För mig var det en nyhet då att det fanns gruppresor för andra än pensionärer.. :-) Finns massor av liknande företag som erbjuder gruppresor mot en yngre målgrupp.. typ 18-40 åringar.
Hör gärna av dig om du har fler frågor :-)
Jag älskar att resa ensam. Det ger en stor frihet till att följa egna val, intressen - och nycker. Fast man inte har någon att dela kostnaden för ett dubbelrum med, behöver man å andra sidan inte ta hänsyn till någon annans preferenser och standardkrav. Om man inte har ett stort behov av att dela sina upplevelser med någon hela tiden tycker jag absolut man skall testa på att resa ensam. Förutom kostnadsaspekten så är väl det enda negativa med att resa helt ensam, så som jag ser det, att man ständigt måste hålla ett öga på bagaget; det är inte så lätt att t.ex. på en tågstation eller annars på stan bara snabbt smita in på en toa eller släppa allt för att ordna diverse saker. Man måste hela tiden hitta förvaring och vakta, även för mindre ärenden. Det behöver man inte om man kan låta reseföljet stå och vakta så länge. Förutom när man väl är intstallerad på ett resmål, förstås. Sen gäller det att hitta ärliga människor som kan fota en utan att smita med kameran ... :)
Hej!
Jag reste runt ensam i Australien men träffade "rätt" personer från början på vandrarhem och kände mig inte ensam på tre månader. När jag däremot reste på Bali och i Malaysia fanns det stunder där jag kände mig ensam men aldrig i Australien. I Australien är det många som reser själv och många som reser samma rutt från Cairns och söderut och vice versa.
De jag umgicks med träffade jag på vandrarhem. Hade jag varit i samma situation igen hade jag helt klart åkt själv.
Lycka till!
Jag reste runt ensam i Australien men träffade "rätt" personer från början på vandrarhem och kände mig inte ensam på tre månader. När jag däremot reste på Bali och i Malaysia fanns det stunder där jag kände mig ensam men aldrig i Australien. I Australien är det många som reser själv och många som reser samma rutt från Cairns och söderut och vice versa.
De jag umgicks med träffade jag på vandrarhem. Hade jag varit i samma situation igen hade jag helt klart åkt själv.
Lycka till!
Jag har varit ute i 2,5 månad nu, ensam.
Innan jag åkte var det lite läskigt, alla frågade mig varför och ifrågasatte varför jag skulle göra det ensam.
Det gjorde det hela väldigt mycket svårare och de första två veckorna var jobbiga.
MEN, sen dess har det bara gått uppåt. Antagligen det bästa beslut jag tagit i hela mitt liv, att åka ut och se världen ensam.
Det viktigaste att tänka på, man måste bjuda på sig själv. Folk kommer inte hoppa upp och sätta sig i ditt knä och prata med dig. Det händer iofs då och då för folk som man träffar på hostel är oftast väldigt öppna.
Det blir ensamt då och då, framförallt på dagarna, men på kvällarna finns det alltid folk på hostlet och det är väldigt lätt att hitta någon skoj att prata med. Framförallt i Australien där det finns många underbara backpackers.
För 2 år sen gjorde jag en liknande resa, då med 2 kompisar men jag måste säga att jag njuter mer av den här resan. För det första så slipper jag kompromissa, jag kan göra PRECIS vad jag själv vill. Ingen kan försöka få mig att göra något jag inte vill
För det andra så har jag träffat mycket mer folk den här gången. Blir som ett måste då det inte är speciellt kul att sitta ensam och inte dela sina upplevelser med någon.
Det har varit en väldigt nyttig upplevelse för mig och jag känner att jag utvecklats mycket.
Det är fantastiskt.
Gör det!
Innan jag åkte var det lite läskigt, alla frågade mig varför och ifrågasatte varför jag skulle göra det ensam.
Det gjorde det hela väldigt mycket svårare och de första två veckorna var jobbiga.
MEN, sen dess har det bara gått uppåt. Antagligen det bästa beslut jag tagit i hela mitt liv, att åka ut och se världen ensam.
Det viktigaste att tänka på, man måste bjuda på sig själv. Folk kommer inte hoppa upp och sätta sig i ditt knä och prata med dig. Det händer iofs då och då för folk som man träffar på hostel är oftast väldigt öppna.
Det blir ensamt då och då, framförallt på dagarna, men på kvällarna finns det alltid folk på hostlet och det är väldigt lätt att hitta någon skoj att prata med. Framförallt i Australien där det finns många underbara backpackers.
För 2 år sen gjorde jag en liknande resa, då med 2 kompisar men jag måste säga att jag njuter mer av den här resan. För det första så slipper jag kompromissa, jag kan göra PRECIS vad jag själv vill. Ingen kan försöka få mig att göra något jag inte vill
För det andra så har jag träffat mycket mer folk den här gången. Blir som ett måste då det inte är speciellt kul att sitta ensam och inte dela sina upplevelser med någon.
Det har varit en väldigt nyttig upplevelse för mig och jag känner att jag utvecklats mycket.
Det är fantastiskt.
Gör det!