Funderingar om UTBYTESÅR
Hejsan!
Jag funderar på att under något år åka som utbytesstudent till USA tror jag och har lite funderingar. Har någon av er erfarenheter av son/dotter varit iväg eller har du själv det? Vilken organisation valde ni och är ni nöjda? Fick ni stipendium eller betalade ni avgiften åt era barn? Vilket land och hur var familjen? Jag har kollat runt på massa olika organisationer men skulle vilja ha lite referenser från någon som upplevt med barn eller själv.
Tack på förhand!!
Jag funderar på att under något år åka som utbytesstudent till USA tror jag och har lite funderingar. Har någon av er erfarenheter av son/dotter varit iväg eller har du själv det? Vilken organisation valde ni och är ni nöjda? Fick ni stipendium eller betalade ni avgiften åt era barn? Vilket land och hur var familjen? Jag har kollat runt på massa olika organisationer men skulle vilja ha lite referenser från någon som upplevt med barn eller själv.
Tack på förhand!!
Hej.
Jag var iväg till USA läsåret 97/98. Det var iofs ett tag sedan men det har nog inte ändrat sig så mycket :)
Jag valde att åka med STS, de hade ett infomöte i närheten av där jag bor och jag fick ett väldigt gott intryck av dem. Min bästa kompis åkte med EF och han var väldigt nöjd med dem också.
Jag var väldigt nöjd med STS, de tog bra hand om en hela tiden och deras förberedelseläger i New York var riktigt kul.
Min första värdfamilj i Mississippi var bra, men jag trivdes inte riktigt i staden så jag bestämde mig för att jag ville bli förflyttad. Då blev jag placerad i Kentucky i en helt underbar familj som jag fortfarande har kontakt med och ska åka och hälsa på i Oktober. Det blir sjunde gången jag återvänder :)
Jag hade väldig tur att få avgiften betalad av mor/far föräldrar och mina föräldrar.
Har du möjlighet, så säger jag bara ÅK på ett utbytesår.
Man växer otroligt som människa, lär sig ett nytt språk, får ny kompisar och upplevelser för livet mm.
Har du fler frågor så svarar jag gärna.
Jag var iväg till USA läsåret 97/98. Det var iofs ett tag sedan men det har nog inte ändrat sig så mycket :)
Jag valde att åka med STS, de hade ett infomöte i närheten av där jag bor och jag fick ett väldigt gott intryck av dem. Min bästa kompis åkte med EF och han var väldigt nöjd med dem också.
Jag var väldigt nöjd med STS, de tog bra hand om en hela tiden och deras förberedelseläger i New York var riktigt kul.
Min första värdfamilj i Mississippi var bra, men jag trivdes inte riktigt i staden så jag bestämde mig för att jag ville bli förflyttad. Då blev jag placerad i Kentucky i en helt underbar familj som jag fortfarande har kontakt med och ska åka och hälsa på i Oktober. Det blir sjunde gången jag återvänder :)
Jag hade väldig tur att få avgiften betalad av mor/far föräldrar och mina föräldrar.
Har du möjlighet, så säger jag bara ÅK på ett utbytesår.
Man växer otroligt som människa, lär sig ett nytt språk, får ny kompisar och upplevelser för livet mm.
Har du fler frågor så svarar jag gärna.
Min ena dotter var på ett utbytesår förra året. Hon åkte till Kanada eftersom hon ville till Nordamerika men inte till USA som hon tyckte var ett lite för "vanligt" val. Efter moget övervägande och forskning valde vi organisationen STS. Vi är väldigt nöjda med dem. Ringde man och undrade något så visst de genast vem man var (kan hänga ihop med att det inte var så många utbytesstudenter i Kanada). Vi fick ett professionellt och trevligt bemötande under intervju och vid telefonkontakter före och under året.
Familjen i Kanada var bra och dotter trivdes hos dem. De var aktiva och sportiga, precis som hon ville. När hon skulle åka hem var vi över och hämtade henne och då bodde vi två nätter hos familjen och dotter har fortfarande tät kontakt med dem.
Dotter fick 20 000 SEK i stipendium från vår lokala Sparbanksstiftelse, dessutom vann hon ett av STSs stipendium, jag har för mig att det var på 5 000 SEK. Resten av summan betalade vi föräldrar, en viss del av summan tog vi lån på (STS erbjöd ett mycket förmånligt lån tillsammans med Handelsbanken).
Jag svarar också gärna på frågor om du har fler :)
Familjen i Kanada var bra och dotter trivdes hos dem. De var aktiva och sportiga, precis som hon ville. När hon skulle åka hem var vi över och hämtade henne och då bodde vi två nätter hos familjen och dotter har fortfarande tät kontakt med dem.
Dotter fick 20 000 SEK i stipendium från vår lokala Sparbanksstiftelse, dessutom vann hon ett av STSs stipendium, jag har för mig att det var på 5 000 SEK. Resten av summan betalade vi föräldrar, en viss del av summan tog vi lån på (STS erbjöd ett mycket förmånligt lån tillsammans med Handelsbanken).
Jag svarar också gärna på frågor om du har fler :)
Båda mina barn har varit på ett utbytesår i Australien.
Först åkte sonen med STS. Hans familj verkade bra på pappret men han tvingades ganska snart flytta. Först flyttade han hem till en lärare tillfälligt och sedan hem till STS representant. När året var nästan slut fick han äntligen en fungerande familj. STS i Sverige var i princip helt obehjälpliga när det gällde att lösa problemen. Sonen hade i alla fall ett givande år men det var inte p.g.a. STS utan med hjälp av alla fantastiska människor i hans omgivning som ställde upp.
När det var dotterns tur att åka valde vi en arrangör som inte är vinstdrivande som STS är - Det blev AFS. Hon fick en mycket bättre förberedelse inför resan och ett perfekt år i Australien hos en underbar familj. AFS bygger sin verksamhet på frivilligbasis och man har en mycket lång erfarenhet av utbyten. När problem uppstår så finns det en plan för att lösa dom. Man har många engagerade medarbetare över hela världen.
Båda barnen har återvänt flera gånger till Australien och dom utvecklades otroligt under året dom var där. Ingen av dom ångrar sitt utbytessår och vill att deras barn också ska få den möjligheten. Vi började på ett tidigt stadium, tillsammans med barnen, att spara till deras resor.
Först åkte sonen med STS. Hans familj verkade bra på pappret men han tvingades ganska snart flytta. Först flyttade han hem till en lärare tillfälligt och sedan hem till STS representant. När året var nästan slut fick han äntligen en fungerande familj. STS i Sverige var i princip helt obehjälpliga när det gällde att lösa problemen. Sonen hade i alla fall ett givande år men det var inte p.g.a. STS utan med hjälp av alla fantastiska människor i hans omgivning som ställde upp.
När det var dotterns tur att åka valde vi en arrangör som inte är vinstdrivande som STS är - Det blev AFS. Hon fick en mycket bättre förberedelse inför resan och ett perfekt år i Australien hos en underbar familj. AFS bygger sin verksamhet på frivilligbasis och man har en mycket lång erfarenhet av utbyten. När problem uppstår så finns det en plan för att lösa dom. Man har många engagerade medarbetare över hela världen.
Båda barnen har återvänt flera gånger till Australien och dom utvecklades otroligt under året dom var där. Ingen av dom ångrar sitt utbytessår och vill att deras barn också ska få den möjligheten. Vi började på ett tidigt stadium, tillsammans med barnen, att spara till deras resor.
Tack så väldigt mycket för all respons!
Det låter ju som det finns delade åsikter och bemötande från STS. För mig känns det framför allt viktigt att kunna ha någon som trygghet om jag har frågor osv, och och att mina föräldrar ska kunna känna sig trygga också. Hade man en speciell kontaktperson som både ni som föräldrar och barnet hade som tog hand om er på både STS och AFS? Jag tycker också det är viktigt att min röst ska bli hörd. Att det ska gå att byta om jag inte skulle bli nöjd med familjen eller liknade, vilket jag hoppas inte skulle hända men känns ändå tryggt att veta ifall att det skulle gå.
Valde ni själva vart i landet ni reste eller var det organisationen som gjorde det? Jag skulle själv vilja välja område och kanske skola, och har därför kollat på STS select. Vet du, babbo, om det finns något liknande hos AFS? Och ni som har erfarenhet av STS, tog ni den klassiska versionen och blev tilldelade ett område? hade ni inte område ni önskade få hamna i eller spelade det ingen roll för er?
Och så har ni några råd som ni nu i efterhand från er och era barn kan se tillbaka på och tänka att "det borde jag tänkt på" eller det ska man känna till innan osv?
Tack igen för alla svar och jag kommer säkert med fler funderingar, det är ju så mycket att tänka över :D
Det låter ju som det finns delade åsikter och bemötande från STS. För mig känns det framför allt viktigt att kunna ha någon som trygghet om jag har frågor osv, och och att mina föräldrar ska kunna känna sig trygga också. Hade man en speciell kontaktperson som både ni som föräldrar och barnet hade som tog hand om er på både STS och AFS? Jag tycker också det är viktigt att min röst ska bli hörd. Att det ska gå att byta om jag inte skulle bli nöjd med familjen eller liknade, vilket jag hoppas inte skulle hända men känns ändå tryggt att veta ifall att det skulle gå.
Valde ni själva vart i landet ni reste eller var det organisationen som gjorde det? Jag skulle själv vilja välja område och kanske skola, och har därför kollat på STS select. Vet du, babbo, om det finns något liknande hos AFS? Och ni som har erfarenhet av STS, tog ni den klassiska versionen och blev tilldelade ett område? hade ni inte område ni önskade få hamna i eller spelade det ingen roll för er?
Och så har ni några råd som ni nu i efterhand från er och era barn kan se tillbaka på och tänka att "det borde jag tänkt på" eller det ska man känna till innan osv?
Tack igen för alla svar och jag kommer säkert med fler funderingar, det är ju så mycket att tänka över :D
Vi hade inga speciella önskningar gällande området som dottern skulle placeras i. Hon hamnade i en stad som heter Prince George i British Columbia och hon tyckte att det var ett helt okej område med närhet till skidåkning och friluftsliv.
Vi hade en speciell kontaktperson på STS och det kändes alltid tryggt och bra när man var i kontakt med dem. Sedan fick ju dottern en area representant som hon alltid kunde vända sig till på plats och även det fungerade bra.
Vi hade inget utbyte så vi hade inte hand om någon annan student.
Dottern har ju träffat många andra utbytesstudenter och de som åkte med Explorius var de som var mest missnöjda med värdfamiljer och som oftast bytte familj både en, två och tre gånger.
Det problem som uppstått efter utbytesåret var att dotterns rektor och syv inte alls har varit så bra. Trots att vi flera gånger hade möte med skolan innan avresa för att planera hennes återkomst, har hennes sista år på gymnasiet varit tufft och hon har fått slåss för sin rätt till olika kurser och betyg. Detta hade vi inte räknat med eftersom skolan försäkrade att allt skulle vara förberett med hennes studieplan. Hon är född 1994 och hamnade mellan de olika betygssystemen och det blev nog lite besvärligt för skolan och vi har varit riktigt besvikna. Efter att ha läst skollagen för rektorn började det hända saker men dottern har som sagt fått slita extra mycket för att få möjlighet att läsa de kurser hon behövde. Detta problem hade vi inte räknat med innan. Du hamnar ju inte mellan två gymnasiereformer, men undersök ordentligt hur din skola tar emot återvändande utbytesstudenter!
Vi hade en speciell kontaktperson på STS och det kändes alltid tryggt och bra när man var i kontakt med dem. Sedan fick ju dottern en area representant som hon alltid kunde vända sig till på plats och även det fungerade bra.
Vi hade inget utbyte så vi hade inte hand om någon annan student.
Dottern har ju träffat många andra utbytesstudenter och de som åkte med Explorius var de som var mest missnöjda med värdfamiljer och som oftast bytte familj både en, två och tre gånger.
Det problem som uppstått efter utbytesåret var att dotterns rektor och syv inte alls har varit så bra. Trots att vi flera gånger hade möte med skolan innan avresa för att planera hennes återkomst, har hennes sista år på gymnasiet varit tufft och hon har fått slåss för sin rätt till olika kurser och betyg. Detta hade vi inte räknat med eftersom skolan försäkrade att allt skulle vara förberett med hennes studieplan. Hon är född 1994 och hamnade mellan de olika betygssystemen och det blev nog lite besvärligt för skolan och vi har varit riktigt besvikna. Efter att ha läst skollagen för rektorn började det hända saker men dottern har som sagt fått slita extra mycket för att få möjlighet att läsa de kurser hon behövde. Detta problem hade vi inte räknat med innan. Du hamnar ju inte mellan två gymnasiereformer, men undersök ordentligt hur din skola tar emot återvändande utbytesstudenter!
Jag valde att inte göra någon önskning gällande område, jag hamnar där jag hamnar tänkte jag :) Jag vet att många vill hamna i Kalifornien, Florida, New York området bl a, men jag ville helst hamna på något mer ovanligt ställe. Jag tänkte som så att till ovanstående ställen kan man lätt åka på semester, men det gör man ju kanske inte till Norra Mississippi eller Kentucky som jag bodde i.
I Mississippi hade jag dock otur som hamnade i en stad som var väldigt sliten, mycket fattigdom, ganska segregerad och ganska farlig. Det fanns områden som vita inte kunde åka till för risken att bli attackerad var stor.
Jag bestämde mig ganska snart att jag ville bli förflyttad till en annan stad eller stat.
Min situation var lite annorlunda, oftast så vill man byta familj men vara kvar i staden och skolan, men jag ville tvärtom. Hade en bra familj men dålig stad och väldigt sliten skola.
Det tog ett tag att hitta en ny familj på ett annat ställe, men till slut blev jag förflyttad till Kentucky, där jag stortrivdes
Som Chrillan68 skriver så blir du tilldelad en area representant som hjälper dig med frågor som du har.
Du kan ju också kontakta STS, AFS, EF eller vilken organisation du nu väljer här hemma om det blir något problem.
Lite att tänka på:
Det kommer vara en stor omställning i början, med ny familj, annat språk, ny skola. Men man kommer in i det fortare än man tror. (efter ca en månad började jag drömma på engelska :) )
Gå med i någon after school activity, blir lättare att lära känna folk på det sättet. Om du är sportintresserad så gå med i någon sport. Jag tyckte det var kul att få representera skolan när man spelade, blev lite mer school spirit så att säga.
Var öppen och framåt och ta kontakt med folk så kommer du få kompisar fortare.
Du kommer få hemlängtan nu och då under året, men den går över, och Sverige och familjen finns ju kvar när du kommer hem :)
Ha inte för mycket kontakt med familj och kompisar här hemma. Du ska ju självklart hålla kontakten med dem men inte för ofta. Risken att få hemlängtan blir större om du vet vad de där hemma sysslar med hela tiden.
Jag ringde hem ca varannan vecka om det inte var något speciellt och skickade brev och email lite nu och då. Det var precis lagom.
I Mississippi hade jag dock otur som hamnade i en stad som var väldigt sliten, mycket fattigdom, ganska segregerad och ganska farlig. Det fanns områden som vita inte kunde åka till för risken att bli attackerad var stor.
Jag bestämde mig ganska snart att jag ville bli förflyttad till en annan stad eller stat.
Min situation var lite annorlunda, oftast så vill man byta familj men vara kvar i staden och skolan, men jag ville tvärtom. Hade en bra familj men dålig stad och väldigt sliten skola.
Det tog ett tag att hitta en ny familj på ett annat ställe, men till slut blev jag förflyttad till Kentucky, där jag stortrivdes
Som Chrillan68 skriver så blir du tilldelad en area representant som hjälper dig med frågor som du har.
Du kan ju också kontakta STS, AFS, EF eller vilken organisation du nu väljer här hemma om det blir något problem.
Lite att tänka på:
Det kommer vara en stor omställning i början, med ny familj, annat språk, ny skola. Men man kommer in i det fortare än man tror. (efter ca en månad började jag drömma på engelska :) )
Gå med i någon after school activity, blir lättare att lära känna folk på det sättet. Om du är sportintresserad så gå med i någon sport. Jag tyckte det var kul att få representera skolan när man spelade, blev lite mer school spirit så att säga.
Var öppen och framåt och ta kontakt med folk så kommer du få kompisar fortare.
Du kommer få hemlängtan nu och då under året, men den går över, och Sverige och familjen finns ju kvar när du kommer hem :)
Ha inte för mycket kontakt med familj och kompisar här hemma. Du ska ju självklart hålla kontakten med dem men inte för ofta. Risken att få hemlängtan blir större om du vet vad de där hemma sysslar med hela tiden.
Jag ringde hem ca varannan vecka om det inte var något speciellt och skickade brev och email lite nu och då. Det var precis lagom.
Tack igen för de bra svaren!
egentligen spelar kanske inte området som ni säger så stor roll, utan upplevelsen är det viktiga. Om man inte hamnar i en sådan stad som Mrahl i Mississippi. Vad hette denna staden, som man kanske ska undvika?
Själv skolgången, var det svårt, att hänga med i allt och hur var klasserna? På vilket sätt lärare lärarna ut saker liksom? Hur var det med kompisar? Jag kan vara lite blyg i början men efter ett tag när jag kommer in i det är det som bortblåst. Men blygheten kanske går att skjuta åt sidan ändå för med rätt personer kan jag vara öppen och pratglad.
Också vilket år under gymnasiet gick ni eller era barn? och Chrillan68 var det så att din dotters år tillgodoräknades isåfall hur gick det trotts allt strul?
egentligen spelar kanske inte området som ni säger så stor roll, utan upplevelsen är det viktiga. Om man inte hamnar i en sådan stad som Mrahl i Mississippi. Vad hette denna staden, som man kanske ska undvika?
Själv skolgången, var det svårt, att hänga med i allt och hur var klasserna? På vilket sätt lärare lärarna ut saker liksom? Hur var det med kompisar? Jag kan vara lite blyg i början men efter ett tag när jag kommer in i det är det som bortblåst. Men blygheten kanske går att skjuta åt sidan ändå för med rätt personer kan jag vara öppen och pratglad.
Också vilket år under gymnasiet gick ni eller era barn? och Chrillan68 var det så att din dotters år tillgodoräknades isåfall hur gick det trotts allt strul?
Staden heter Clarksdale och ligger i nordvästra Mississippi.
Skolgången var annorlunda mot här.
Nu kan jag bara prata för mig själv och det kan skilja mellan olika skolor och stater.
Man går inte i en klass som följs åt i alla ämnen på dagarna utan man har olika klasskompisar i de olika ämnena
I Mississippi hade jag samma fyra ämnen varje dag. Varje klass var ca 90 minuter. Jag var tvungen att ta American government och en matte klass, sen fick jag välja de andra två. Jag valde idrott och Amerikansk historia. Efter ett par dagar valde jag bort idrotten mot Football, då jag lyckades ta plats i skollaget.
I Kentucky hade jag samma 6 ämnen varje dag. Varje klass var 60 minuter. Jag var tvungen att att ta Engelsk litteratur och en matte klass. Sen fick jag välja fritt. Valde då Idrott, Amerikansk historia, Data och Geografi. Jag valde lite lättare klasser så man skulle hänga med bättre och hoppade över sånt som Fysik, Kem,i Psykologi mm.
Det var lite svårt att hänga med i början när man skulle ta in allt på engelska och översätta i huvudet, men man kommer snart in i det. Om man inte förstår så är det bara fråga.
På det stora hela så är lärarna bättre där borta, lite mer avslappnade och hjälpsammamen det finns såklart de som är lite strängare.
Det är ganska lätt att få kompisar, speciellt om man spelar någon sport, då man tränar varje dag. Jag var också ganska blyg men om man tar för sig lite och börjar prata med folk så löser det sig.
Kom ihåg att de kommer tycka du är intressant eftersom du är utbytestudent och de kommer tycka du är modig som vågar göra detta år. Många kommer därför vilja prata med dig också.
Så att du inte ska få kompisar behöver du inte oroa dig för :)
Jag åkte efter tvåan och fick gå trean när jag kom hem.
Skolgången var annorlunda mot här.
Nu kan jag bara prata för mig själv och det kan skilja mellan olika skolor och stater.
Man går inte i en klass som följs åt i alla ämnen på dagarna utan man har olika klasskompisar i de olika ämnena
I Mississippi hade jag samma fyra ämnen varje dag. Varje klass var ca 90 minuter. Jag var tvungen att ta American government och en matte klass, sen fick jag välja de andra två. Jag valde idrott och Amerikansk historia. Efter ett par dagar valde jag bort idrotten mot Football, då jag lyckades ta plats i skollaget.
I Kentucky hade jag samma 6 ämnen varje dag. Varje klass var 60 minuter. Jag var tvungen att att ta Engelsk litteratur och en matte klass. Sen fick jag välja fritt. Valde då Idrott, Amerikansk historia, Data och Geografi. Jag valde lite lättare klasser så man skulle hänga med bättre och hoppade över sånt som Fysik, Kem,i Psykologi mm.
Det var lite svårt att hänga med i början när man skulle ta in allt på engelska och översätta i huvudet, men man kommer snart in i det. Om man inte förstår så är det bara fråga.
På det stora hela så är lärarna bättre där borta, lite mer avslappnade och hjälpsammamen det finns såklart de som är lite strängare.
Det är ganska lätt att få kompisar, speciellt om man spelar någon sport, då man tränar varje dag. Jag var också ganska blyg men om man tar för sig lite och börjar prata med folk så löser det sig.
Kom ihåg att de kommer tycka du är intressant eftersom du är utbytestudent och de kommer tycka du är modig som vågar göra detta år. Många kommer därför vilja prata med dig också.
Så att du inte ska få kompisar behöver du inte oroa dig för :)
Jag åkte efter tvåan och fick gå trean när jag kom hem.
Mina barn fick inte välja placering och det kanske var bra för annars väljer man nog efter kända ställen och nu fick dom uppleva något annorlunda.
Jag tror att det är först när problem uppstår som man ser vad researrangören går för. Om allt rullar på så märker man ingen skillnad. Att kontakta STS på hemmaplan var ingen ide'. På AFS har alla en fadder (som inte är områdesrepresentanten) att vända sig till med "problem" som man inte vill tala med sin värdfamilj om. Och någon typ av "problem" eller funderingar uppkommer ju under ett helt år! Det måste man vara beredd på. Det är inte som en semester i ett år! Ofta kommer en svacka efter någon månad när allt inte är nytt och roligt längre. På AFS fick man en bättre förberedelse inför sådana saker. Och även under året.
När det gäller värdfamilj så har STS ett väldig vitt begrepp på det. I deras broschyrer är det alltid en glad kärnfamilj med ett par barn som bor i ett eget hus......verkligheten kan se annorlunda ut vilket dom också påtalade.
Vi har inte haft någon utbytesstudent permanent boende hos oss men en son ifrån min sons sista familj i Australien var utbytesstudent i Sverige och han bodde ibland hos oss t.ex. på sommaren. Man känner verkligen av kulturkrockarna ibland! Och förstår bättre sina barns upplevelser. Som mamma kan jag säga att jag inte räknade med att saknaden skulle bli så stor och att jag inte räknade med att ett av barnen skulle flytta SÅ lång bort för alltid.......
Jag tror att det är först när problem uppstår som man ser vad researrangören går för. Om allt rullar på så märker man ingen skillnad. Att kontakta STS på hemmaplan var ingen ide'. På AFS har alla en fadder (som inte är områdesrepresentanten) att vända sig till med "problem" som man inte vill tala med sin värdfamilj om. Och någon typ av "problem" eller funderingar uppkommer ju under ett helt år! Det måste man vara beredd på. Det är inte som en semester i ett år! Ofta kommer en svacka efter någon månad när allt inte är nytt och roligt längre. På AFS fick man en bättre förberedelse inför sådana saker. Och även under året.
När det gäller värdfamilj så har STS ett väldig vitt begrepp på det. I deras broschyrer är det alltid en glad kärnfamilj med ett par barn som bor i ett eget hus......verkligheten kan se annorlunda ut vilket dom också påtalade.
Vi har inte haft någon utbytesstudent permanent boende hos oss men en son ifrån min sons sista familj i Australien var utbytesstudent i Sverige och han bodde ibland hos oss t.ex. på sommaren. Man känner verkligen av kulturkrockarna ibland! Och förstår bättre sina barns upplevelser. Som mamma kan jag säga att jag inte räknade med att saknaden skulle bli så stor och att jag inte räknade med att ett av barnen skulle flytta SÅ lång bort för alltid.......
Det stämmer, under ett år dyker det upp saker som strular till sig och det blev vi väldigt väl förberedda på innan avresa. När detta sen hände vår dotter, visste hon på ett bra sätt hur hon skulle hantera det och vi fick även god hjälp tack vare vår kontaktperson i Sverige som engagerade sig och hjälpte dottern igenom problemen tillsammans med hennes kontaktperson på plats (jag vill inte lämna ut för mycket vad som strulade, det är för privat). Jag vill också poängtera att jag/vi inte jobbar på STS och har inte tidigare haft någon kontakt med dem (så ingen tror att jag är köpt av dem :) ). Vi är bara väldigt nöjda.
STS ansåg våra "problem" så pass allvarliga att vi fick ersättning innan vi gick till ARN. Fast ekonomisk ersättning ger inte tillbaka upplevelsen. STS hade inte informerat värdfamiljen om att man utan ersättning skulle bjuda studenten på ALL mat. Inte heller att STS var vinstdrivande och tog mellanskillnaden i egen ficka....