Är det värt att säga upp sig och släppa allt som heter trygghet?
Tjena
För en månad sedan fick jag en impuls som sa:
Nu räcker det, nu måste du fan göra något roligt och spännande med ditt liv istället för att äta, jobba, sova... den eviga 8:an kommer fortsätta tills du dör.
Så...
Jag började söka resekompis här på sidan för att besöka Southeast Asia som har varit en dröm.
En dröm som har varit för långt bort för att ens tänkte den som verklig eller något som skulle hända.
Efter en vecka fick jag ett PM av en tjej som vill ut på liknande äventyr och det kändes hur bra som helst!
Desto mer vi pratade, träffades, hypade varandra med videos på Youtube desto mer började drömmen att närma sig!
2 veckor senare bokade vi flyg iväg från Sverige!
Vi bestämde oss för att resa ca 4 månader, jag tror att hon fick tiden utifrån hennes budget men jag har sparat ett tag och skulle kunna vara borta betydligt mycket längre.
Jag ansökte om 4 månaders tjänstledigt OCH FICK DET BEVILJAT !!!
Drömmen blev sann, det kommer att hända, det kommer att bli av!
Men då börjar dom vanliga tankarna att komma fram.
Jag som verkligen hatar att stressa och egentligen inte vill vara låst till något har börjat undra om 4 månader verkligen kommer räcka... tänkt om det är så sjukt ballt och vill för allt i världen inte tillbaka efter 4 månader...för att då säga upp mig, jobba 3 månader som är uppsägningstid för att sen resa iväg igen.
Vill jag verkligen tillbaka till samma jobb, samma rutiner och glida in i den eviga 8:an igen?
Varför säger jag bara inte upp mig så slipper jag oroa mig för det.
Jag känner mig så kluven. Mitt konsekvenstänkande kommer...
Låt säga att om jag drar iväg och inte sagt upp mig så kommer jag komma tillbaka till Sverige efter ca 4 månader med samma jobb och livet kommer gå vidare precis som det gör nu.
Säger jag upp mig och drar iväg och upptäcker att det här var verkligen inget för mig så kommer jag hem till en lägenhet som måste betalas och arbetslös... visst, det kanske inte är så svårt att hitta ett nytt jobb och kanske skulle jag kunna få tillbaka mitt gamla arbete men vill jag det?
Mitt problem är att jag är rädd, rädd för att kliva ur min comfort zone, rädd för att allt skiter sig när jag kommer tillbaka. Min rädsla blockerar det som jag VERKLIGEN vill göra.
Jag tänker alltid på konsekvenserna i första hand och sen om jag kan acceptera dom så kan jag verkligen leva/göra som jag vill.
Jag förstår att jag borde säga upp mig och ta eventuella problem SEN och istället ha den grymmaste resan någonsin som jag i normalt fall aldrig skulle vågat göra!
Bara släppa på alla spärrar....ju mer jag tvekar ju mer måste jag göra det!
Förlåt, lång text och jag förstår desto mer jag skriver att det inte är värt att låsa sig tillbaka till livet där jag egentligen inte känner mig lycklig.
Hur gjorde ni?
T.
För en månad sedan fick jag en impuls som sa:
Nu räcker det, nu måste du fan göra något roligt och spännande med ditt liv istället för att äta, jobba, sova... den eviga 8:an kommer fortsätta tills du dör.
Så...
Jag började söka resekompis här på sidan för att besöka Southeast Asia som har varit en dröm.
En dröm som har varit för långt bort för att ens tänkte den som verklig eller något som skulle hända.
Efter en vecka fick jag ett PM av en tjej som vill ut på liknande äventyr och det kändes hur bra som helst!
Desto mer vi pratade, träffades, hypade varandra med videos på Youtube desto mer började drömmen att närma sig!
2 veckor senare bokade vi flyg iväg från Sverige!
Vi bestämde oss för att resa ca 4 månader, jag tror att hon fick tiden utifrån hennes budget men jag har sparat ett tag och skulle kunna vara borta betydligt mycket längre.
Jag ansökte om 4 månaders tjänstledigt OCH FICK DET BEVILJAT !!!
Drömmen blev sann, det kommer att hända, det kommer att bli av!
Men då börjar dom vanliga tankarna att komma fram.
Jag som verkligen hatar att stressa och egentligen inte vill vara låst till något har börjat undra om 4 månader verkligen kommer räcka... tänkt om det är så sjukt ballt och vill för allt i världen inte tillbaka efter 4 månader...för att då säga upp mig, jobba 3 månader som är uppsägningstid för att sen resa iväg igen.
Vill jag verkligen tillbaka till samma jobb, samma rutiner och glida in i den eviga 8:an igen?
Varför säger jag bara inte upp mig så slipper jag oroa mig för det.
Jag känner mig så kluven. Mitt konsekvenstänkande kommer...
Låt säga att om jag drar iväg och inte sagt upp mig så kommer jag komma tillbaka till Sverige efter ca 4 månader med samma jobb och livet kommer gå vidare precis som det gör nu.
Säger jag upp mig och drar iväg och upptäcker att det här var verkligen inget för mig så kommer jag hem till en lägenhet som måste betalas och arbetslös... visst, det kanske inte är så svårt att hitta ett nytt jobb och kanske skulle jag kunna få tillbaka mitt gamla arbete men vill jag det?
Mitt problem är att jag är rädd, rädd för att kliva ur min comfort zone, rädd för att allt skiter sig när jag kommer tillbaka. Min rädsla blockerar det som jag VERKLIGEN vill göra.
Jag tänker alltid på konsekvenserna i första hand och sen om jag kan acceptera dom så kan jag verkligen leva/göra som jag vill.
Jag förstår att jag borde säga upp mig och ta eventuella problem SEN och istället ha den grymmaste resan någonsin som jag i normalt fall aldrig skulle vågat göra!
Bara släppa på alla spärrar....ju mer jag tvekar ju mer måste jag göra det!
Förlåt, lång text och jag förstår desto mer jag skriver att det inte är värt att låsa sig tillbaka till livet där jag egentligen inte känner mig lycklig.
Hur gjorde ni?
T.
Nyckelfrågan är väl vad du vill göra när respengarna är slut. Troliga är ju att du kommer in i din "eviga 8" igen oavsett om det är på gamla jobbet eller om du sitter o sorterar kokosnötter på en söderhavsö.
Trivs du inte med den typ av jobb du kan få idag är nog en gedigen utbildning bästa vägen för att få dina 8:or att bli lite roligare.
Trivs du inte med den typ av jobb du kan få idag är nog en gedigen utbildning bästa vägen för att få dina 8:or att bli lite roligare.
Säg inte upp dig nu.
Om du efter 3 månader känner att du vill stanna i Asien, kan du ju ta kontakt med din arbetsgivare då och säga som det är.
Om du redan tjänstledig och är in Asien och säger till i god tid innan, så behöver du ju inte komma tillbaka och jobba en uppsägningstid?
Under din tid i Aisen kan du ju undersöka möjligheterna att jobba på plats.
Om du efter 3 månader känner att du vill stanna i Asien, kan du ju ta kontakt med din arbetsgivare då och säga som det är.
Om du redan tjänstledig och är in Asien och säger till i god tid innan, så behöver du ju inte komma tillbaka och jobba en uppsägningstid?
Under din tid i Aisen kan du ju undersöka möjligheterna att jobba på plats.
Jag tycker att du verkar ha ett perfekt läge. 4 månader att resa runt och prova på det livet. Under resan kan du säkert hitta något ställe som du skulle vilja stanna en längre tid på och kanske något som du skulle vilja jobba ett tag med. Kanske trivs du inte så bra med livet på resande fot och då är det ju bra att upptäcka det innan du avvecklat allt hemma... Troligtvis kommer du komma tillbaka fullt övertygad om att du vill spendera mycket mer tid ute i världen. Då passar det utmärkt med tre månader (eller längre) för att planera allt - magasinera möbler, hyra ut lägenhet, jobba ihop lite nya respengar etc.
Ett perfekt läge om du frågar mig :D
Ett perfekt läge om du frågar mig :D
Väldigt drastiskt att kapa banden och ge sig hän utan att ha mer på benen.
Folk är ju väldigt olika, vissa ser ingen mening med att resa ens när de är lediga, andra är rastlösa, vissa vill byta klimat, vissa drömmer om ett grönare gräs som kanske inte finns, vissa vill leva på luffen och bryr sig inte om de blir uteliggare, får tigga, andra kan inte leva utan sitt jobb, o.s.v.
Alla behöver äta, är det roligare att skaffa sin föda på annat sätt och håll än nu?
Vissa har kanske ett arv, lottovinst eller har sparat så de kan leva som på semester resten av livet men verkligheten och vardagen med de grundläggande behoven finns för alla, sen får var och en lösa det som de vill men för de flesta är det nog bra att fundera en extra gång och som sagt prova på lite smått om det livet man ser som bättre verkligen är det också och med 4 månader till förfogande så har du ju chansen. Hur kan livet vara så fruktansvärt att man inte står ut 3 månader, om det skulle behövas, med något bättre i sikte?
Är det så ska du nog iallafall ändra på något, om det är att göra livet bättre här hemma eller söka lyckan på annat håll kan bara du svara på ;)
Alltså det är helt upp till var och en men jag tycker nog att man ska prova på först. Planera , ta reda på om det faktiskt går att lagligt bara flytta och/eller jobba, de flesta länder har ju regler kring sådant.
Folk är ju väldigt olika, vissa ser ingen mening med att resa ens när de är lediga, andra är rastlösa, vissa vill byta klimat, vissa drömmer om ett grönare gräs som kanske inte finns, vissa vill leva på luffen och bryr sig inte om de blir uteliggare, får tigga, andra kan inte leva utan sitt jobb, o.s.v.
Alla behöver äta, är det roligare att skaffa sin föda på annat sätt och håll än nu?
Vissa har kanske ett arv, lottovinst eller har sparat så de kan leva som på semester resten av livet men verkligheten och vardagen med de grundläggande behoven finns för alla, sen får var och en lösa det som de vill men för de flesta är det nog bra att fundera en extra gång och som sagt prova på lite smått om det livet man ser som bättre verkligen är det också och med 4 månader till förfogande så har du ju chansen. Hur kan livet vara så fruktansvärt att man inte står ut 3 månader, om det skulle behövas, med något bättre i sikte?
Är det så ska du nog iallafall ändra på något, om det är att göra livet bättre här hemma eller söka lyckan på annat håll kan bara du svara på ;)
Alltså det är helt upp till var och en men jag tycker nog att man ska prova på först. Planera , ta reda på om det faktiskt går att lagligt bara flytta och/eller jobba, de flesta länder har ju regler kring sådant.
Vill man bryta totalt med svenska vardagen så är ju detta en möjlighet... kanske språkkunskaperna behövs filas på lite först 😃 https://thepointsguy.com/news/we-just-found-your-dream-job-and-it-involves-a-secluded-welsh-island/
Medlemmen har tagit bort svaret
sen när man levt loppan några år utan lön och bestämmer sig för att pengar kan vara ganska bra att ha. då gäller det att få tag i nytt jobb. Dessutom har du förlorat extremt värdefulla pensionspengar som uteblivit då du inte haft någon inkomst.
Så det är inte bara lönepengarna just då som försvinner.
Har du någon plan för det?
Så det är inte bara lönepengarna just då som försvinner.
Har du någon plan för det?