Jag lever!!!!!!

Idag sa var det forsranning, jag fattar inte att jag vagade! Men nu ar det gjort. Vi akte imorse typ kl 08.00 och var tillbaka vid 17.00. Efter en laaaang sakerhetsinstruktion pa foretaget sa gav vi oss ivag och blev munderade med flyvast och hjalm (som inte passade mitt lilla huvud). Forsarna var uppdelade i olika nivaer och innan vi akte in i en fors sa fick vi veta ungefar vad som vantade. Efter halva dagen sa fick vi lunch och det bjods pa grillat, skitgott! Sen sa var det ivag igen.. Alla klarade sig helskinnade forutom sma skarsar och borttappade skor.

Just det, nu ar vi i Zimbabwe! Har haller man hart i pengarna kan jag saga, det betalas med US dollar, och det blir dyrt i langden..suck.. Sa t.ex. imorse sa snalade vi in pa frukosten och kokade vatten i koket pa campingens kok och gjorde grot, jag och Johanna. Alla andra tyckte nog att vi var lite snala! Men det skiter jag i, haha!

Imorgon sa ska jag pa Lion Walk da man aker till typ ett rehabiliteringscenter for geparder och lejon, och man far ta promenader med lejonen och klappa dem lite, ska bli kul. Pa fredag ska vi pa Booz Cruise, och bli dyng allihopa, skamt asido sa ska det bli kul att se Victoria fallen i solnedgang. Ska aven flyga over med helikopter i 13 minuter pa lordags formiddag...

Jag och en tjej till kopte pa oss lite barnklader i Botswana, sa pa lordag sa har vi fixat sa vi kan aka till ett barnhem har i Zimbabwe och dela ut dem, kanns kul att kunna gora en san grej i ett sa pass fattigt land. Kladerna (typ 7 plagg och ett skolset med lite pennor) kostade oss ca 100 svenska kronor var, det ar ju ingenting! Det kan man gott bjuda pa (tycker jag..) Jag leker Moder Theresa har i Afrika, haha!

Vi stannar alltsa i Zimbabwe tills sondag innan vi drar vidare mot Zambia.

Vi fick hora haromdagen att det eventuellt kommer att bli lite daligt med mat nu fram till typ Tanzania. Jag fck sjalvklart panik, "blodsocker-Mathilda" som man kallas och kopte pa mig grot, applen, salta kex, Marie kex och notter. Sa jag hoppas att jag kommer att klara mig utan nagra storre hungerkatastrofer..