Sitter just nu på ett Backpackerhostel en bit från Bunbury, jag och Dawn ville se något annat när vi till slut fick helg. Till slut säger jag egentligen pga att den första träningsveckan har varit smått bisarr på många olika sätt och vis. För att vara diplomatiskt, kan man säga att Australienarna inte är direkt ambitiösa när det kommer till att arbeta...det pratas mycket om hur, när och vilken strategi man borde använda i arbetet, men inget direkt genomförande. I och med att vi fortfarande var Trainees, i färd med att lära oss hur det bör gå till, var det bara att snällt sitta och lyssna istället för att komma till skott. I Fredags var det som att slå på en strömbrytare...då räknades vi helt plötsligt som en i gänget, i och med att vi fick våra röda tröjor och namnskyltar på oss. De började som genom ett trollslag att kalla oss "Vollies"...Då började vi få göra rätt för oss! Jag har börjat tro att det har passerat en hel del idioter här, det är nämligen en hel del överinformation om självklarheter...

Vi har haft tur med delfinerna, de kommer troget in till oss, riktigt gemytligt. De hävdar här att de kommer in bara för att träffa oss och att de 250 gram fisk de får vid varje besök bara är ett sätt för centret att tacka för titten så att säga, många andra ställen ger delfinerna hela dagsbehovet om det skulle behövas (8-15 kg). Min personliga teori lutar mer åt att delfinerna kunde inte bry sig mindre om anledningarna bakom fisken de får, får de ingen fisk slutar det nog helt sonika att komma. Jag längar till första veckan i November, då kommer vi att vara ansvariga för 3-timmars simturer med delfinerna...med lite tur så blir det två svängar/dag!!! Glömde nästan tala om att jag har, oavsiktligt och påtvingat, varit med i ett tidningsreportage i den största tidningen i Western Australia. Centret har vunnit ett stort pris och de kom för att täcka storyn. Den nionde November skulle det publiceras. :)

Jag och Dawn har varit iväg till ett ställe som heter Big Swamp, där fick vi bekanta oss lite med the Roo's, Kängururs. De är verkligen ena lustiga kreatur, kan nog tro att jag kommer att vara leds dem efter en kort stund, men än så länge är de riktigt underhållande! Bilder kommer. Lite andra typiska djur som Kokaburra, Wallabys, och en hel HOP med fåglar...varav två av dem kunde prata, det var helt hysteriskt!!! "G'dday mate", "fancy a scratch", "How's it going" var lite av vad han sa, sedan stod vi och diskuterade vad mer han kunde tänkas säga, sa bye bye till fågeln och vände oss om för att gå då den sa "bye bye mate" :)

Huvudanledningen till att vi har åkt iväg till detta ställe är att vi har bokat in oss på en båt som tar oss ut att se Knölvalar, den femte största valen i världen. Jag funderar på att åka en gång till lite senare, då kommer visst blåvalarna att passera här också!! Vi fick i alla fall se ett gäng valar, det är svårt att riktigt förstå hur stora och mäktiga de egentligen är...tyvärr så är zoomen och orken på min kamera inte direkt av världsklass, men jag fick till någon bild där jag förhoppningsvis kan se att det är en val i alla fall...om inte annat så vet jag det själv...det räcker!! :)

Nu vill Linda bjuda på nybakad kaka...bäst att göra som husfrun säger!!

Frys inte ihjäl där hemma i kylan, har hört att snön har etablerat sig...det har faktiskt varit rätt kallt här med, sju grader gick det ner till häromnatten men nu har det börjat arta sig.

Nyp i skinkan,
Cecilia