Jag räknar.
Det är fyra dagar. Jag ska jobba fyra dagar till.
Lördag är min sista jobbdag.
Sen ska jag packa alla mina ägodelar (de är inte så många) och stuva undan dem hos kompisar.

Den 19:e januari går jag ut i arbetslösheten.
Den 31:a januari kommer jag vara bostadslös.
Den 1:a februari sitter jag på ett flygplan till Peru.

Jag har en biljett hem, ungefär fyra månader senare. Men, det är egentligen inget som säger att jag måste åka hem igen.

Det är första gången jag åker iväg själv, så lång tid.
Ångest. Eufori. Frihet. Livrädd. På samma gång.
Det är det som beskriver mig och min situation just nu, skulle man kunna säga.

På återseende.