Färingsö eller Färentuna, vilket var det nu?
Snart är vi dock alla samlade utanför Färentuna kyrka. Åtta vuxna och en hund.
"Eldgarnsö ligger i Mälaren vid Näsfjärden i Ekerö kommun och skiljs från Färingsö av ett smalt sund. Ön har fast vägförbindelse. Reservatet är 191 hektar stort (landarea) och det bildades 1979. Stigen runt ön är cirka 6 km lång."
Med ett faktablad i vår hand drar vi iväg över stock och sten genom skogen. Vandringsprat om ditt och datt. Ibland går vi helt tysta. Eftersom man måste koncentrera sig på var man sätter fötterna, känns alla onödiga tankar som bortblåsta. En själens hälsokur!
Lite här och var hänger Mistlar på träden.
"Misteln vill egentligen ha ett betydligt varmare klimat än vårt för att trivas. Den mistel som växer här, liksom långhorningen, är relikarter (kvarlevor) från varmare tidsperioder. De klarar sig här tack vare det relativt milda klimatet i Mälardalen. Misteln är en halvparasit som utnyttjar värdträdets kärlsystem för att komma åt näring och vatten. Främst förekommer den på lind, lönn och fruktträd. Fröna sprids med fåglarnas spillning efter att de ätit de klibbiga bären."
Någon tror visst att man ska pussas här under träden, nejmenvisst - det är ju på julen man gör det! Stigen bär uppför och nerför men framåt till bryggan, där lunchen dukas upp ur allas ryggsäckar. Det blir en hel del gott - bröd, sardiner, salami, leverpastej, köttbullar, ost med tilltugg och dricka!! Melon, kaffe och hembakt. Kisspaus på närbeläget utedass för damerna och skogsdungen för herrarna. Lättare promenad tillbaka till
bilarna.
Avslutningsvis blir det ett besök på "Gustavhills handelsträdgård," där ett japanskt körsbärsträd får äran att följa med hem.
Själv har jag införskaffat ett nytyt citronträd - tror inte några av mina många blommor har klarat sig!
Eldgarnsö har jag bara sett från sjösidan och då under skridskofärd.